Medier spär på fördomarna mot psykiskt störda

Bra och angeläget ämne!

Jag tänker på en jämförelse jag läste om.
Ungefär så här...

En man kör sin bil, får en hjärtattack och tappar kontrollen över sin bil. Kör på en cyklist som omkommer. Ingen skulle komma på att åtala den mannen i bilen för ett brott.

En man kör sin bil, får en panikattack och tappar kontrollen över sin bil. Kör på en cyklist som omkommer. Ingen skulle komma på att INTE åtala den mannen i bilen för ett brott.

Så ser det ut.

Du blandar ihop äpplen och päron. Det är fel eftersom det är helt olika saker.

Depression och schizofreni är två ex. på psykisk sjukdom.
Borderline som du har, och psykopati är två ex på psykisk störning.
Autism räknas som utvecklingsstörning.

Psykisk störning och utvecklingsstörning kan inte medicineras vilket däremot psykisk sjukdom kan göras.

Därför döms personer med personlighetsstörning till fängelse då de begår brott medan en schizofren/psykotisk döms till rättspsykiatrisk vård.

Det finns tyvärr många myter som drivs av media.

# Elin.

Tack för att du rättar mig Elin.

Det finns förvisso olika terapeutiska behandlingar som särskilt är framtagna för att behandla borderline, men det är omtvistat hur stora möjligheterna är att terapeutiskt behandla patienter med borderline-personlighetsstörning.

Idag är det snarare en prioriterings- och kostnadsfråga om landsting och kommuner erbjuder terapier åt patienter, mer än en teoretisk tvistefråga. Men tyvärr är det mycket få som blir erbjudna den möjligheten i Sverige. Dessutom vet jag inte hur stor procentsats som verkligen blir botade av dessa terapier?

Men själv får jag klara mig på medicinering som är nödvändigt eftersom min borderline-störning är kombinerad med andra psykiatriska och fysiska tillstånd.

Slutligen påstår jag inte att jag är autistisk utan att jag uppvisar autistiska drag. Men det är ett typiskt borderline-dilemma eftersom störningen i sig rör sig i ett gränsland.

Synnerligen bra skrivet. Hoppas någon för detta vidare. Jag är så trött på dem som hånar människor med utvecklingsstörningar, psykiska störningar och sjukdomar. Men det var inte så länge sedan det var vanligt att håna folk med fysiska problem heller. Tack, Johannes!

Här ska väl jag om någon uttala mig..

Jag är diagnosticerad med "schizotyp personlighetsstörning" (dvs.schizofreni utan kognitiv dysfunktion) och har fyra gånger varit intagen för psykiatrisk tvångsvård.

Mina erfarenheter är mycket blandade. I mångt och mycket är bilden ganska ljus. Jag tycker vårdpersonalens attityder är genomgående mycket bra, från mentalvårdare till överläkare. Polisen gör ett utmärkt jobb, likaså hemtjänst och vårdföretag. Jag har aldrig upplevt "stigmatisering" som ett problem. Jag har förståelse för att det finns en viss rädsla hos allmänheten. Trakasserier och jävelskap förekommer dock och skall bekämpas,men det har inte stor omfattning. Samtidigt visar många tolerans och förståelse. Man får kallt räkna med att bli en smula "stigmatiserad". Psykisk sjukdom skall inte bagatelliseras, och är alls inte att leka med, i synnerhet inte inom schizo-spektret som jag själv tillhör. För att säga det rent ut: vi ÄR lite farliga. Forssbloms egen diagnos är betydligt mindre problematisk från allmänhetens synvinkel, skall jag samtidigt framhålla.

Jag har inga invändningar mot att man omhändertagit mig,
Det var inte omotiverat.

Förhållandena på kliniken har varit OK. Fasthet och mildhet balanseras på ett bra sätt.

Det VERKLIGT otäcka är läkarnas okunnighet (trots en hel del god vilja) med överbruk av en del mycket otäcka mediciner som följd. Av detta har jag de hemskaste erfarenheter. Där måste ske en ändring.

http://www.newsmill.se/artikel/2009/11/06/anna-odell-gjorde-ratthttp://w...

" - Men jag blir alltid ledsen när kvällspressen använder ord som "galen" och "tokig" när en gärningsman har begått ett hemskt brott, - "

Nu är det väl bara Expressen som menas ?

Bry dig inte om dasspappret. Affärsidéen är att köparna vill gotta sig i andras elände och misär, och känna sig en smula normal .

Det finns väl annars en väl tilltagen och aktuell debatt angående psykiskt sjukdom och den är ganska effektivt avdramatiserad.

De som brukar nojja mest är fullt friska människor som antagligen redan lever i ett konstant förnekelsestadium. Para ihop detta med ignorans så har vi en ganska stor grupp av individer som bara försvarar sin rätt att tänka och tycka trångsynt.

Mycket läsvärd artikel.
Måste dock framhålla att jag själv är spritt språngande galen.
(Liksom resten av oss.)

Kanske har jag läst din artikel slarvigt Johannes, men jag svarar utifrån det jag läst och uppfattat. Nej, problemet är inte medias! Problemet är vi medmänniskor. Media tror jag försöker tolka samhällsklimatet så gott de kan. Jag tror inte att journalister har illasinnade avsikter. Jag tror att de försöker spegla en samhällsbild som är så lik som den kan vara när det gäller dessa frågor. Och då är det oss den bild spegeln visar.

Jag har själv arbetat med psykiskt utvecklingsstörda ungdomar under många år. Förutsättningarna då, var att man "integrerade" en grupp på tiotalet utvecklingsstörda ungdomar på en gymnasieskola med cirka 500 elever. Om media hade gjort ett nedslag på den skolan så hade bilden aldrig kunnat bli annat än negativ för dessa ungdomar! Varför då, undrar du? Därför att de inte gavs någon som helst chans att göra sig själva rättvisa.

Vems äger det problemet? Ja, inte är det media. Så vems är det då?

Jag har en fråga, en reflexion...

Om man frågar människor, så tror jag att det allra värsta de kan tänka sig att råka ut för är att förlora förståndet. Alltså att bli psykotisk, senildement eller få mani eller paranoja i full speed.

Denna rädsla leder till berörings-skräck. Trots att majoriteten psykiskt sjuka bara är tokiga på riktigt ibland, kortare perioder. Trots att majoriteten psykiskt sjuka kan fungera bra i arbete och privatliv - för det mesta.

De flesta av oss känner någon närstående - vän, släkting etc - som balanserar sig genom livet i någon psykisk åkomma som trasslar till allt. Och vi blir rädda!

Varför är det så hemskt?

Gunnel Gomér
Vi är alltid och kommer alltid att vara rädda för det främmande. Jag tror därmed inte att alla är så medvetna som du att psykiskt illamående kan drabba alla.

Har lång erfarenhet av dåvarande mentalsjukhus och psykvård som skötare och vet att personalen i varje fall inte tror att de kan bli drabbade själva, vilket ändå sker då och då.

Så Gunnel, den risken eller kanske möjligheten att se tillvaron från en helt annan vinkel skrämmer väldigt, väldigt många. Rädslan drabbar dem som är lite vid sidan om vår tillvaro, vilken de dock "besöker" regelbundet.

Jag anklagar alliansregimen! Den har skapat en livsfarlig otrygghet som drabbar JUST denna kategori kanske värre än någon annan. Vad vi behöver mer än något annat är TRYGGHET och FÖRUTSÄGBARHET, men just just den har de avskaffat så långt möjligt - för att sedan lamslå och slutligen förinta oss med reintroduktion av dödens och förtvivlans droger, som driver oss till kollektivt självmord.

Fredrik Stupstock-Reinfeldt är vår fiende, liksom hans hejduk Göran Hägglund. Det är DE som leder den maktstruktur som förstör våra liv, våra livsbetingelser, vår ekonomi. Mot dessa skall vi rikta vårt hat, vår kamp, och vår paranoja.

Ända in idöden; och vidare!

I JESU NAMN: Observera den politiska ondskan, den infernaliskt baksluga dödsfällan: det är egentligen inget fel alls på de psykiskt sjuka, det är bara fffööÖÖÖÖöördomar (underförstått: de simulerar!).Alltså drar vi in deras sjukpenning. Arbetslinjen! Ut och sök jobb!

Ingen klok arbetsgivare anställer oss. De är ju "fördomsfulla". Vi hamnar i rännstenen; där ligger vi och dör. BOKSTAVLIGEN. Överdödligheten bland psykiskt sjuka har ökat DRAMATISKT på senare år. Med Makthavarnas goda minne. Under största möjliga tysssssssstnad.

DETTA är Maktens planmässiga bedrägeri. DETTA är uträkningen.

Och alla utom jag låter sig beredvilligt luras och föras som blinda lamm till slaktbänken.

Det är vidrigt! Detär såman blir SJUK.

Här är den hemska sanningen:

http://www.newsmill.se/artikel/2009/11/06/anna-odell-gjorde-ratt