Regeringen okunskap hotar bostadsmarknaden

Det är bostadsbrist i Stockholm, och det är inte konstigt med tanke på att hela regionen har kraftig befolkningsökning och sedan flera år stigande realinkomster. Det är illa när en dåligt fungerande bostadsmarknad lägger hinder i vägen för möjligheterna att ta ett passande arbete, att påbörja en lovande utbildning eller helt enkelt bilda familj.Då kommer bristen på bostäder att verka hämmande på hela samhällsekonomin.

Vi vet ju alla att när efterfrågan på något ökar snabbare än utbudet, så stiger priset, och detta enkla konstaterande gäller naturligtvis också bostäder. De kraftiga prisökningarna på villor och bostadsrätter i Stockholm utestänger många från den marknaden. Men på hyresmarknaden sätts inte hyran efter den för stunden rådande efterfrågan utan i förhandlingar mellan företrädare för fastighetsägare och hyresgäster. Obalans mellan utbud och efterfrågan får sitt uttryck främst i långa bostadsköer, men också i svarthandel med kontrakt och andra sätt att utnyttja den stora efterfrågan på bostäder.

Jag kan inte läsa Fredrik Reinfeldts uttalanden i DN om hyresrätterna i Stockholms innerstad på annat sätt än att hyresrätterna bör försvinna genom ombildning till bostadsrätter. Intrycket förändras inte efter statsrådsberedningens märkliga försök att, ska vi säga, klarlägga, vad statsministern sagt. En annan lösning som bland annat förespråkas på Svenska Dagbladets ledarsida, är att helt enkelt att införa marknadshyror. SvD skriver den 26 januari i år: "Det finns alltid ett utbud av villor och bostadsrätter även om priserna skjutit i höjden. På den reglerade hyresmarknaden är det däremot alltid brist."

Gemensamt för moderatledaren och Svenska Dagbladets ledarskribent är att de uppenbarligen är oförmögna att se, eller struntar i, att höga priser utestänger många från att bo i Stockholm till en rimlig kostnad. För den bostadssökande kan det väl kvitta om priserna är så höga att man inte har råd, eller om utbudet av hyresrätter är så ansträngt att det tar flera år att få ett kontrakt via bostadsförmedlingen. Man hamnar i ett slags bostadsmarknadens utanförskap i en tillvaro av kortvariga boenden med osäkra kontrakt och trångboddhet.

Det överskuggande problemet är bostadsbrist, för litet utbud i förhållande till efterfrågan. Men är detta ett politiskt problem? Ja, det tycker jag. Ett bra och tryggt boende är av grundläggande betydelse för den enskildes välbefinnande och kan inte jämföras med efterfrågan på bilar, båtar eller konsumtionsvaror i allmänhet. Bostadsbrist är ett samhällsproblem. Jag är osäker på Fredrik Reinfeldts ståndpunkt. Fast nog verkar det som att moderatledaren inte ser frågan som politisk. Redan i maj 2006, i en intervju i tidskriften Vår Bostad, menade moderatledaren att allmännyttan spelat ut sin roll: "Vad gör dessa företag egentligen idag? De tillhandahåller ju inte bostäder till behövande, som exempelvis utsatta kvinnor, mer än någon annan. Det de gör idag kan vem som helst göra, det är inget självändamål att de är offentligägda."

För övrigt var det tydligen bättre förr, i samma intervju säger Fredrik Reinfeldt: "Men just nu fungerar marknadsekonomin på bästa sätt, vi bygger för behoven, där folk vill bo och som de vill bo. Visst rapporteras det om bostadsbrist på vissa orter, men det där är ett lustigt ord." Resonemanget fortsätter med en utläggning om studenters vilja att bo i Rinkeby för att avslutas med konstaterandet att det hela handlar om var jag vill bo och vad jag vill betala för det.

Bostadsbyggandet har varit för lågt i många år. Tidigare socialdemokratiska regeringar har inte prioriterat frågan, det kan jag intyga, och den nuvarande regeringen har bestämt uttalat att några särskilda insatser för att öka nyproduktionen blir det inte. Ett vanligt argument för att marknaden ensam ska styra bostadsbyggandet, och mot samhälleliga stimulanser av bostadsbyggandet, är att olika slag av produktionsstöd inte kommer konsumenterna till del utan istället hamnar i byggföretagens fickor.

Subventioner leder till inte till lägre, utan till högre, produktionskostnader, är en vanlig uppfattning. Jag tror att det föreligger en missuppfattning här. Det finns inte mycket vetenskapligt stöd för att subventionerna drivit upp byggkostnaderna, däremot blev de med tiden alldeles för dyra för statskassan. Men det är två olika saker. Nåväl, det är nu mer än 15 år sedan de stora nedskärningarna av bostadssubventionerna genomfördes så då borde väl bostadspriserna nu vara rimliga på en balanserad marknad?

Under budgetsaneringen i samband med den allvarliga ekonomiska krisen i början av 1990-talet avskaffades som bekant det mesta av stöd till bostadsbyggandet, och sedan dess har bostadsbyggandet varit för lågt. I de större städerna har priserna stigit kraftigt. Därmed steg också fastighetsskatten kraftigt eftersom skatteuttaget var kopplat till marknadsvärdet. Den tidigare (s)-regeringen visste inte riktigt hur den skulle hantera det dubbla missnöjet - bostadsbrist och höga fastighetsskatter samtidigt. Reinfeldts nya regering 2006 visste däremot vad den ville och fastighetsskatten sänktes radikalt. Men byggandet har inte ökat, bostadsbristen förvärrats och priserna fortsätter uppåt. Nu uppstår en oro för en prisbubbla på bostadsmarknaden. Vad göra? Svaret tycks vara - regleringar!

Ett s.k. Bolånetak infördes redan i höstas. Riksbanken har under en tid hänvisat bland annat till utvecklingen på bostadsmarknaden som ett skäl för räntehöjningar. Folkpartiets ekonomisk-politiske talesperson Carl B Hamilton föreslår att skattereduktionen för räntekostnader begränsas, medan bostadsministern och Bankföreningen vill ha amorteringskrav på bostadslån. Ett uppslag i DN:s ekonomibilaga 2 februari 2011 är talande. Ett antal experter kommenterar hur en bobubbla ska undvikas.

Utöver de redan nämnda åtgärderna diskuteras höjd skatt vid försäljning, höjd stämpelskatt, höjd fastighetsskatt och för den finansiella sektorn, ändrade kapitaltäckningskrav för bankerna. Gemensamt för alla dessa förslag är att de inte avhjälper problemet med för litet utbud av bostäder i landets tillväxtområden. Däremot blir det än svårare för låginkomsttagare, ungdomar och de som vill bilda familj att få en bra bostad. För en ung familj kan vilken som helst av de föreslagna åtgärderna lägga beslag på jobbskatteavdraget.

Varför inte pröva med en politik för fler bostäder?  Det finns en hel del att fundera över och utveckla till en bra och modern bostadspolitik. Det verkar ju klart att regeringen har en passiv hållning, men vad oppositionen vill återstår att se.

Med kreditgarantier och subventionerade bosättningslån underlättas inträde på bostadsmarknaden och unga familjer får bättre möjligheter att köpa en bostad. Ett skattegynnat bosparande verkar i samma riktning. Parterna på hyresmarknaden har framfört flera förslag på hur förutsättningarna för hyresrätten ska bli bättre och de bostadskooperativa organisationerna har förslag beträffande bostadsrätten.

Staten kan tillsammans med kommunerna, de allmännyttiga bostadsbolagen, bostadsrättsföreningar och privata fastighetsägare göra mycket mer för att förnya slitna bostadsområden och därmed bidra till ett ökat utbud av attraktiva bostäder på de mest ansträngda bostadsmarknaderna i landet. Reinfeldt, lyssna och lär istället för att döma ut hyresrätten som boendeform och som affärsidé.

Trackback URL: http://www.newsmill.se/trackback/33146

3 kommentarer Logga in för att kommentera
I kommentarsfältet har kommentatorn juridiskt ansvar för sina inlägg.

....och var är de konkreta förslagen??

Byggkostnaderna är för höga! De bör ner 30% och det kan ske genom:
1) Effektivisera, och försök ta bort vissa, politisk planläggning.
2) Varför bjuder inte allmännyttan in till internationell byggkonkurrens?

Inga subventioner. Att minska vissa skatter genom rot m.m. är inte subvention. Det går inte att belägga våra bostäder med så mycket skatt, som görs idag.

Permalänk | Anmäl #1 Ulf Börjesson, 2011-02-17, 18:50

Varför tar inte de "allmännyttiga" bolagen av sina enorma vinster och bygger nya hyresrätter med låga hyror?

Permalänk | Anmäl #2 Marion, 2011-03-23, 20:28

#2
Därför att AB moderaterna bestämt att avveckla allmännyttan vilket pågått i över 15 år i innerstaden med realisation på lägenheter till befintliga hyresrättsinnehavare som samtliga gör och gjort mångmiljonklipp på skattebetalarnas bekostnad.

Permalänk | Anmäl #3 Kent Karlsson, 2012-03-21, 14:00