Ekonomisk tillväxt är vägen till bättre miljö

Sedan 1990 har utsläppen av svaveloxider minskat med 70 procent, kväveoxiderna har minskat med 50 procent och utsläppen av partiklar med 30 procent. De uppmätta halterna av tungmetaller och andra miljögifter i naturen minskar och det skapar en hälsosammare miljö för både människor och djur.

Allt det här har vi lyckats med under period när svensk ekonomi har expanderat. Sedan 1990 har vi haft en ackumulerad tillväxt på 50 procent. Trots att ekonomin har vuxit såpass mycket har det samtidigt gått att förbättra miljön. Ekonomi och miljö måste inte stå i motsatsställning till varandra.

Tvärtom tyder mycket på att tillväxten snabbt blir grönare när länder passerar cirka 10 000 kronor i BNP per capita. Då har människors grundläggande behov tillgodosetts och vi fokuserar på att nästa generation också ska ha det bra. Då har vi råd att investera i mer miljövänlig teknik och produktion. FN:s klimatpanel IPCC beskriver också snabb global tillväxt som den väg vi bör gå för att klimatförändringen ska bli minst.

Sverige är just nu ett land många vill lära av. Vi är allt oftare ett föregångsland - inom ekonomi, jobb och miljö. Sverige har visat att det går att kombinera ökad tillväxt med miljöförbättringar. Det är ett attraktivt koncept som är just det världen söker. Nyligen uttryckte Storbritanniens premiärminister David Cameron att han är mycket intresserad av svenska lösningar.

I det här läget väljer delar av miljörörelsen att spela bort vårt viktigaste kort. Den stora satsning man gör handlar inte om att föra ut berättelsen om föregångslandet Sverige. Den handlar inte om att ännu mer hitta praktiska miljölösningar. Nej, det strategiska val man gör är att gå in för en radikal tillväxtkritik.

Ett uttryck för den här trenden är att Ordfront nyligen lanserade boken Välfärd utan tillväxt av den brittiska tillväxtmotståndaren Tim Jackson. Han talade på flera platser i Stockholm i veckan, inklusive riksdagen. Ett annat tecken i tiden är det tillväxtkritiska nätverket Steg 3 där såväl Gustav Fridolin som Birger Schlaug och Johan Ehrenberg ingår. Är detta Miljöpartiets framtid?

Under finanskrisens djupaste dal 2009 kunde vi se vad utebliven eller negativ tillväxt innebär: Ökande arbetslöshet och utanförskap, växande sociala problem. Hur många anser att varje år ska vara som 2009?

Utebliven eller negativ tillväxt kan därtill visa sig vara direkt kontraproduktivt för alla som vill förbättra miljön. När den senaste ekonomiska krisen slog till blev resultatet att miljöintresset också dalade. Sannolikt bidrog finanskrisen till att en överenskommelse i Köpenhamn om klimatet uteblev.

Studier i USA visar hur intresset och stödet för miljöfrågor föll snabbast i de delstater där arbetslösheten ökade snabbast. Även politiker påverkades av den försämrade ekonomiska situationen. Särskilt demokratiska senatorer, som tidigare haft en mer offensiv miljöagenda, valde att tona ner sitt miljöengagemang i takt med att deras delstater råkade ut för ekonomiska problem.

Det påstås ofta att tillväxt och konsumtion är skadligt för att ändliga resurser kommer att ta slut. Så är det inte. Tillväxt handlar om ökad produktivitet, alltmer i tjänstesektorn. Det har mycket lite med resursförbrukning att göra. I ett dynamiskt och innovativt samhälle finner vi också ständigt nya resurser. På 1970-talet var man övertygad om att kopparn skulle ta slut på 1980-talet, men istället började vi använda mer av fiberkablar och mobila lösningar.

Mycket av tillväxten ligger i teknisk utveckling. Detta bidrar direkt till ett mer miljövänligt samhälle. Dagens bilar släpper ut en bråkdel av vad bilar gjorde förr. Dagens hushållsmaskiner drar väsentligt mindre elektricitet än de äldre. Då måste vi ha resurser att köpa det nya och ersätta det gamla.

I en värld utan tillväxt får vi mindre resurser att satsa på det som skapar ett mer miljövänligt samhälle. Mycket talar för att en värld utan tillväxt blir en hårdare värld där konkurrensen om resurserna hårdnar. Det blir svårare att komma överens både inom och mellan länder. Med sämre ekonomi kommer miljön att prioriteras ner.

De tillväxtfientliga delarna av miljörörelsen verkar tro att tillväxt är höga skorstenar med giftiga utsläpp och förorenade hav. Så är det allt mindre. Snarare är ett dynamiskt och innovativt samhälle med ekonomiskt tillväxt en förutsättning för snabba miljöframsteg, och även där visar Sverige vägen.

Johnny Munkhammar (24 artiklar)

Anmäl

Trackback URL: http://www.newsmill.se/trackback/33127

5 kommentarer Logga in för att kommentera
I kommentarsfältet har kommentatorn juridiskt ansvar för sina inlägg.

”De tillväxtfientliga delarna av miljörörelsen verkar tro att tillväxt är höga skorstenar med giftiga utsläpp och förorenade hav. Så är det allt mindre.”
Det är sant att det är allt mindre är så. Jag menar att det är till stora delar tackvare att ”De tillväxtfientliga delarna av miljörörelsen” har satt press på politiker, tekniker och ekonomer och pekat på alla föroreningar och utsläpp som det har blivit så.

”Det påstås ofta att tillväxt och konsumtion är skadligt för att ändliga resurser kommer att ta slut. Så är det inte.” Är det inte?
Ändliga resurser tar slut, annars är de inte ändliga. Det är möjligt att vi kan lösa energi och miljöproblemen. Men, man kan inte lösa några problem om man inte först ser att de är problem. Jag menar att det finns stora problem kvar att lösa.
Jag är mest bekymrad över hur vi ska bli av med oljeberoendet.
Varför är tillväxt nödvändigt?
Ett samhälle som är beroende av olja och ekonomisk tillväxt är inte hållbart, det är ett sårbart samhälle.

Permalänk | Anmäl #1 Bengt Almstedt, 2011-02-17, 11:22

Jisses så mycket feltänk.
Att vissa utsläpp minskat sen 1990 är inget resultat av tillväxten, det handlar mer om att vi insett problemet och delvis lagstiftat bort det, i kombination med konsumentmakt. Antagligen har reglerna snarare gett tillväxt genom att de drivit fram effektiviseringar och teknikutveckling. (Slutsats: hårdare reglering är vägen till bättre miljö)

Om tillväxt kopplas till en bättre miljö så är det märkligt att det är områden där arbetslösheten ökat som sett störst minskning i miljöintresset och inte de där ekonomin backat mest. Vi borde också sett en fantastisk ökning i takt med att GDP återhämtat sig.
Du har iofs rätt i att problemet strikt sett inte ligger i tillväxten utan i resurshanteringen (förbrukning och inte minst utsläpp), men kruxet är att de än så länge är går hand i hand. Vad tjänar det till att Sverige minskar sina utsläpp om vi istället genom att importera samma varor flyttar utsläppen till andra länder, där tillverkningen kanske t o m ger större utsläpp?

Teknisk utveckling är naturligtvis nödvändigt och bra och ett måste för att få ett mer miljövänligt samhälle. Men att dagens bilar släpper ut en bråkdel av vad bilar gjorde förr kompenseras mer än väl av att vi har fler bilar, kör mer, för att inte tala om ett par miljarder kineser och indier som vill göra detsamma. Att dagens hushållsmaskiner drar väsentligt mindre elektricitet än de äldre är bra, men också tillverkningen av maskinerna kräver resurser. Och ärligt talat, använder du verkligen färre maskiner nu än för 20 år sen, en mindre del av tiden? Drar din nya platt-TV mindre ström under ett år än den gamla tjocka? Totalsumman måste bli mindre, redan idag belastar vi ca jorden 160% av vad den tål.

Det kostar mycket riktigt resurser att köpa det nya och ersätta det gamla (varje år, ny telefon, ny dator, ny jacka, ny bil, ...). De resurserna tar vi från vår jord. I vissa lägen är effektiviseringen under produktens livslängd värd den nya produktionen, oftast inte. En väldigt stor del av vår konsumtion har dessutom enbart konsumtion för konsumtionens egen skull.

Effektivisering är nödvändigt, men t ex för bilar finns det fysikaliska gränser inte särskilt långt bort) för hur mycket snålare det kan bli med bibehållet bilåkande. Med ett fortsatt ökande bilåkande går det åt fel håll, och det bara sett till Sverige. Globalt är problemet gigantiskt. Och allvarligt talat, exponentiell resursförbrukningstillväxt kräver en minst lika snabb exponentiell effektivisering för att vara hållbar. Med en ekonomisk tillväxt som än så länge globalt är linjärt kopplad till resursförbrukningen så får du nog tänka till ordentligt, eller envist fortsätta hävda att 1+1=3.

http://impossiblehamster.org/

Permalänk | Anmäl #2 tol, 2011-02-20, 16:30

Det måste finnas en väg mitt i mellan. Alla kan inte cykla och alla kan inte köra Hummer.

Permalänk | Anmäl #3 Jonathan Davidsson, 2011-06-28, 21:00

Evig tillväxt i en ändlig värld.. Säger sig själv att det inte går ihop!

Permalänk | Anmäl #4 Speltips, 2011-07-11, 21:23

För att ha råd att ta hand om den skit vi redan släppt ut måste vi släppa ut ännu mer skit, för att ha råd att ta hand om både den gamla och den nya skiten.
Tänk efter, hur intelligent och framgångsrikt är detta? Feltänk i kvadrat!

Permalänk | Anmäl #5 Martin Saar, 2011-09-18, 10:08