Per Borg: Kriskommissionen undviker de svåra frågorna om välfärdens finansiering

Bara av ren nyfikenhet, allt jag hör om SAPs krisanalys går ut på att konkurrera med borgarna. Men, vad hade ni tänkt att göra åt SD? Senast jag tittade så tog SD stora tuggor ur er väljarbas, framförallt är det era gamla kärnväljare som har hittat ett bättre parti som är mindre elitistiskt, närmare gräsrötterna och som bättre hör deras problem. Jaja, vad vet jag men det är liksom en öronbedövande tystnad från SAP om det här.

Jamenar, föreställ er valrörelsen 2014 när media inte längre är SDhatare och SD har en enormt mycket starkare plattform. Hur tänker ni SAPister göra för att inte bli totalt uppätna?

Och ledsen om jag skräpar ner kommentarsfältet till en intressant artikel men jag är bara så nyfiken.

Socialdemokrater är experter på att berätta hur bra allt ska vara, men aldrig hur det ska gå till.

Inget nytt där och det är väl deras största problem.
Rent utopi-svammel.

Alla sossar vet hur vi vill ha det i Sverige, men inte hur det ska gå till. Det enda de vet är att man ska tycka precis tvärt om vad Alliansen tycker. Alltid!

Det har blivit så trångt på vänsterflanken att det börjar bli svårt att urskilja de partierna tycker jag. Likadant i mitten, där samtliga Allianspartier samlas. Vad hände med de riktiga profileringarna? Det är bara vänstern som fortfarande stolt kan påstå sig vara samma, kommunistiska alternativ som de alltid har varit!

Sist sossarna var bra, var de mer höger än vad moderaterna är idag...

"De skattehöjningar som genomfördes under välfärdspolitikens expansionsfas - fram till 1980-talet - kan inte upprepas."

Varför inte?

Politik handlar om fördelning av makt och pengar.
Vårt samhälle är inte betjänt av en socialdemokrati som kommer överens med Timbro om hur den fördelningen ska ske.
Vi behöver opposition mot den ökande maktförskjutningen från demokrati till finansindustri. Det är mycket viktigare att M hindras att skapa ett svenskt socialt proletariat genom svagsint medlöperi från rosa halvliberaler än att S får bilda regering igen.
Ökande sociala klyftor är skadligt för vår ekonomi och för vår välfärd. Det är huvudproblemet.

Olof Lindberg. sossar (men även i högsta grad borgarna) gör sitt bästa för att det här landet aldrig ska komma ifatt välståndsmässigt genoom att helt medvetet uppmuntra den mest extrema och missriktade (om än inte för politikerna från båda blocken som behöver ett proleriat) invandringspolitiken i något utvecklat land.

Grattis SD, S har fortfarande ingen sjukdomsinsikt. Tycker faktiskt synd om S , ni byggde detta land men de sista decennierna började nedmonteringen och ni kommer att straffas hårt för det. Er väljarbas kommer att gå till SD en del går direkt till SD och en del går via M (eftersom man trodde M skulle stå för en mer ansvarsfull integrations/flyktingpolitik).

Sossarna är de som sparkade mej från min egendom för att bygga ut järnvägen. Att jag blev hemlös och skuldsatt bekymrade inte den sortens människor. Denna empatilösa skara har inget med välfärd att göra, tvärtom vill jag höja ett varningens finger; Dessa människor saknar förmåga att rätta till begångna fel p.g.a sin självförhärligande ideologi.

Calle#6
Invandringen kostar dig inte en bråkdel av vad du måste betala till finansindustrin.
Du tar fel på vem som parasiterar på dig.

(S) krisgrupp har alltså kommit fram till att lösningen på våra icke definierade problem är att höja skatten. Inte ett ord om utgiftssänkningar eller skattesänkningar i landet med världens näst högsta skatteförtryck.

Detta är ett sjukt parti med sjuka människor som vill föra en sjuk politik. Jag hoppas verkligen att detta vidriga skatteförtryckar parti aldrig mer får makten i Sverige.

Sverige måste sänka skatterna på främst arbete, kapital och produktion samt konsumtion och genomföra kraftiga sänkningar av statens utgifter. Skatteförtrycket måste halveras och välfärden förbättras.

#9 Olof Lindberg.

Kunde vara intressant att höra underlag för vad du skriver om kostnader invandring vs finansindustrin.
Hur menar du förresten att den senare "parasiterar " ?

Bengt#11
Vad kostar invandringen?
Debattörer från SD hävdar 300 miljarder, Nyliberaler att det inte kostar något alls. De förra ser bara kostnader som socialbidrag och brottslighet, de senare bara besparingar som tex färdigutbildade människor och sänkta lönekrav. Sansade bedömare tex Jan Ekberg, professor i nationalekonomi vid Växjö universitet har räknat både utgifter, besparingar och inkomster och kommer fram till 40 miljarder per år.
http://www.realtid.se/ArticlePages/200804/08/20080408171847_Realtid518/2...

Sveriges samlade skatteintäkter 2009 var enligt SCB 1448 miljarder kr. Det betyder att vi betalar 3% extra skatt för att vi tar emot alla dessa flyktingar om Ekbergs siffror är de mest realistiska.

Om vi vänder på resonemanget och räknar på vad en främlingsfientlig låginkomsttagare, eftersom det oftast är där rädslan för invandrarnas parasitering är störst, avstår till finansindustrin blir det intressant. Om relationen mellan Svenska företags överskott och deras löneutbetalningar varit konstant sedan 1980-talet hade hans lön efter skatt varit ca 20% högre idag. Företagens vinstandel har ökat markant och det är finansindustrin som driver på utvecklingen där mindre och mindre av den ekonomiska tillväxten tillfaller de anställda.
http://www.internetional.se/weil.htm
Ovanpå det måste vi lägga de överpriser finansiell spekulation i råvaror och andra tillgängar kostar oss. Elpriser, olja, metaller, mat, valutor.
3% är en spottstyver i sammanhanget.

Parasiterar gör man när man lever på den näring andra producerat utan att tillföra någon egen och utan ömsesidig överenskommelse.

I Sverige har vi från att ha en kollektivism övergått till individualism.
Sverige är ett ganska litet land, vi måste komma ut i världen med våra produkter alltså vi måste anpassa oss till den internationella konkurrensen som råder. Den pressen gör att varje svensk arbetstagare akccepterar ej att någon annan uttnytjar statens kassa och gör ingenting.
Hur skall vi minska arbetslösheten och göra det bättre så så att alla kan öka och smaka på välfärden?
Skall man aktivera gymnasiestudenter (gymnasier och yrkesskolor) att specialisera sig i en annan riktning,uppmuntra att öppna eget, möjliggöra för arbetslösa att ta över gamla, tomma lokaler och starta egen rörelse,öppna träffpunkter för att få som arbetslös psykologisk hjälp,
förbättra samarbete mellan utbildningscentrum och företag,minska diskriminering på arbetsmarknaden,ändra skattesystemet,öka minimumlöner....Det är inget nytt.

Kanske akut- välfärdsjobb-förmedling som akutkallar arbetssökande dit det råder brist på arbetskraft?

Wanda J#13
Men även bland dom som gör någonting måste vi skilja på dom som gör nytta och dom som gör skada.
Hur mycket vi än arbetar räcker inte våra skatter till välfärden om många smiter undan betalningen.
Hells Angels indrivare, hallickar och dopingsmugglare arbetar. Det gör finansindustrins spelare och riskkapitalisterna också. Men ingen av dom gör annat än att ta för sig av andras pengar, med eller utan lov.
Alla kan inte ha ett arbete. Inget land kommer någonsin ens i den bästa högkonjunktur att ha lägre arbetslöshet än 4%. Dels för att 2% inte kan eller duger och dels för att minst 2% befinner sig mellan anställningar.
Vi lägger för mycket möda på full sysselsättning och för lite på full betalning.

Per Borg fortsätter att skrämmas med "finansieringsgapet", dvs en slags växande helvetesavgrund mellan offentlig vård, skola, omsorg och möjligheterna till gemensam finansiering efter förmåga och fördelning efter behov. Hans avsikt är att bereda väg för en (än mer) omfattande privatisering på dessa områden. Därför framställer han nu också den uppbubblande självkritiken inom (s) mot de sista decenniernas undfallenhet för nyliberalismen som något helt ogrundat och "dystert".

Själv tvivlar inte Borg ett ögonblick på att sjukvård, skola. omsorg borde avregleras precis som finans- och valutamarknaderna gjordes (smygvägen) av (s) på 80-talet. Något resonemang om vad dessa åtgärder har kostat skattebetalarna i form av räddningsinsatser för kvaddade banker och andra finans- och kreditaktörer under senare kriser vill han inte föra.

På samma sätt undviker han därför också att fundera över vad de offentliga kostnaderna skulle bli för en brusten bubbla på t ex sjukvårdsområdet, efter en omfattande etablering av vinstdrivna aktörer som antingen lämnar verksamheten eller går i konkurs när lönsamheten slutar växa eller rent av börjar dala.

Dessutom. Hans skrämmande "finansieringsgap", framräknat i hans egen rapport, bygger på ett ytterst märkligt antagande:

- att sjukvårdens 'överkonsumtion' (så som det definieras i finansdepartementets analyser) BÖR (yes!) öka lika mycket som det privata konsumtionsutrymmet enl beräknad BNP-ökning.

Alltså, medborgarnas "behov" av sjukvårdens motsvarighet till t ex resebranchens lyxiga all-inclusive-produkter bör räknas in i framtida vårdkostnader.

Borg kommer då fram till att kostnaderna för sjukvårdens överkonsumtion (dvs det "extra" som ligger ovanpå det som krävs av utredning, behandling, rehabilitering etc enl vetenskap och beprövad erfarenhet) är alldeles för lågt beräknade i regeringens framtidsanalys och bör vara 6,4 gånger större, förutom att som sagt dessutom växa med det privata konsumtionsutrymmet med ökande BNP.

På dessa märkliga "behovsgrunder" har Per Borg skapat sitt skrämmande helvetesgap. Att detta avviker från finansdepartementets egen analys förtigs, även av regeringen. För Alliansen är ju fortfarande helt inriktad på en ideologiskt betingad överföring av vård, skola, omsorg i privata, vinstdrivna händer.

Fortfarande bekämpas av våra venska myndigheter allt form av illegalt arbete på ett traditionellt sätt.
Kanske göra som i Tyskland, där har man anställt ca 6500 kontrollörer som letar i hela landet efter så kallade „ svarta får” ?
Fast det visade sig efter ett tag att alla material -och personalkostnader som dessa sökningar „slukade” har blivit oproportionella i jämförelse till de summor som man har fått tillbaka för att kalla det som profit.

#15
Tack för den informationen, det stämmer bra med ala de helvetesavgrunder som målas upp runt om i världen om detta framtida problem, typ Social Security / Medicare i USA och liknande i andra länder. Förmodar att mallen kommer från typ samma nyliberal think thanks.

Alltså ännu en gång ska den ekonomiskt okunnige svensken skrämmas med modellerade helvetesavgrunder i framtiden kryddat med fantasifulla järtecken.

Den framtida försörjningsförmågan för folkhushållet handlar primärt inte om finansiering utan om vår produktiva förmåga, allt välstånd produceras av den förvärvsaktiva delen av befolkningen, det som är av real betydelse är vilka förutsättningar som då finns och vilka vi gett i arv. Den politik som förts de senaste decennierna i namn om att spara för framtiden och barnen har gett sämre förutsättningar än det behövt vara. Regimerna har lagt pengar på hög, dött finansiellt sparande samtidigt som vår infrastruktur förfallit, in namn av att spara för barnen har men gett dem sämre skolor och gjort deras föräldrar arbetslösa.

Vi är nu i ett läge sen ett par decennier tillbaks att vi avstått den produktiva insatsen från ungefär 6-8% av den förvärvsaktiva delen av befolkningen och ännu mer om vi räknar in folk i sk åtgärder och undersysselsättning. Dessutom avstår vi att konsumera åtminstone 6-8% varje år av det vi producerar för att skicka för konsumtion i utlandet. Det är inte små saker i produktiv förmåga som svensken ”luras” att avstå ifrån. I stället för att göra detta kunde det använts för att fylla det där helvetesgapet.

Tack för siffror och underlag, men är du inte lite onödigt okunnig?

3 % extra skatt för invandring, var mindre än jag befarade, men kan det vara en investering för framtiden.

Betr. löner: På 70 - 80-talet levde vi över våra tillgångar - resultat devalveringar. Utlandet fick ta smällarna. Pga för höga kostnader (inkl. löner/arbetsgivaravgifter) i vårt land, flyttade många företag utomlands för att överleva. Priset på en produkt sätts/bestämms inte bara av företaget, fastmera av ev. konkurrens och slutligen av kunden. Hade lönekostnaderna legat 20% högre idag så hade väl arbetslösheten varit ännu högre………….eller? Vi är inte ensamma här i världen.

Jag upplever att arbetaren/tjänstemannen/direktören säljer sitt arbete till överenskommet pris = lön (kollektivavtal?). Företagaren/entreprenören/ägaren satsar sitt kunnande och - märk väl - kapital i förhoppningen att ev. överskott i firman skall räcka både till egen lön och underlag för underhåll och exv. nyinvesteringar.

Du får förklara: " överpriser finansiell spekulation i råvaror", då det finns en tom internationell marknad att förhålla sig till.

Jag tycker sålunda att det låter illa/destruktivt, att använda ordet "parasitera" i sammanhanget och förstår inte din inställning i ditt avslutande stycke. Dock har jag upplevt att vänsteranhängare med plötslig plånbok försökt leva upp till en självskapad nidbild av en kapitalist. Det är väldigt tråkigt.

Beklagar! Adress #12 Olof Lindberg föll bort.

Bengt Mona#18
Jag har läst för många extremt förenklade förklaringar av fenomenet utbud och efterfrågan för att ens orka kommentera din analys.

Hur sysselsättningen kan påverkas negativt av att det är löntagare om tar pengar ur företaget istället för aktieägare borde ändå vara en gåta även för dig. En mer sannolik effekt är att sysselsättningen gynnas av om pengarna går till löntagare eftersom dom i allmänhet konsumerar hela sin inkomst.

Du skriver om marknad. Jag antar att du menar den sunda växelverka mellan utbud och efterfrågan. Men finansindustrin är ingen konsument. Dom har inget behov av vete eller ris. Dom vill bara få upp priset innan dom säljer käket vidare. Under tiden dom legat på innehavet har dom skapat en konstgjord brist på tillgången, vilket är deras syfte, och de som behöver maten får nöja sig med lite mindre.
Under krig ser man väldigt illa på girigbukar som bunkrar livsnödvändigheter medan andra svälter ihjäl. Inom den internationella finansindustrin är sånt helt ok.

#20 Olof Lindberg.
Du får kanske i så fall tala om för mig vems och vilka pengar, för att inte tala om ideér, som kom in i företaget från början och startade det.
Socialkommunistiska samhällen har inte lyckats så bra, huvudsakligen beroende av att en majoritet av människorna inte förefaller skapade för systemen ifråga. Är det någonstans folk svälter så är det väl där. Det vill säga kanske inte du, för exv du har ju lösningarna och skall premieras för det.....eller?
Det vore intressant att höra var ifrån du har dina erfarenheter från "finansindustrin", som fö är två skilda saker. Finans respektive industri.
Mig veterligt har förresten det du troligen kallar proletariatet, fått mera i plånboken att köpa "vete o ris" för med Alliansen. Anställda som inte mår bra är inte någon tillgång för vilket företag som helst.
Så kom igen nu !! Vad vill du egentligen ha för samhälle ??

Bengt Mona#21
Du har verkligen gått på varenda spärrballong Timbro skickat upp.
Utfallet av produktiviteten i samhället fördelas inte rättvist efter duglighet och ambition och kommer aldrig att göra det, oavsett politiskt system. Allt är en dragkamp om pengar och makt.
Du tröstar dig med det nyliberal favoritargumentet att bara alla får något så gör det ingen skada att vissa får väldigt mycket.
Dels får inte alla något. Dels är argumentet falskt eftersom levnadskostnaderna följer genomsnittsinkomsten så att alla med mindre inkomst än så får en reell försämring även om dom får en nominell ökning.
Jag vill ha ett samhälle med mindre ekonomiska skillnader.

#22 Olof Lindberg.

Jag vet knappt vad Timbro är.

" Allt är en dragkamp om pengar och makt".
Mja, lite stolthet/uppskattning oxå, över väl utfört arbete och därav resultat, kan sitta fint.

"Jag vill ha ett samhälle med mindre ekonomiska skillnader".
Ditt samhälle må vara bra för dig, men knappast för samhället som helhet. Det äventyrar/hindrar kreativitet. Per Borgs artikel är bra.

Tack för mig.

Bengt Mona#23
Det där är också en myt som nyliberalerna lyckats plantera.
Jag förstår varför, eftersom det verkar logiskt att stora skillnader borde ge stora drivkrafter som borde ge högre produktivitet som borde ge mer välstånd till alla.
Men underligt nog är det de länder i i-världen där inkomstskillnaderna är minst och skatterna högst som toppar i hälsa, social stabilitet och upplevd lycka hos medborgarna.
Små ekonomiska skillnader är alltså bra för samhället. Konstigt nog.
Det verkar som om den ökade nyttan av löneskillnader för den rikare delen av samhället inte uppväger skadan det vållar dem som halkar efter.
Det är den insikten som gör att nyliberaler bekämpar begreppet relativ fattigdom. Ett faktum som kullkastar ens ideologi vill man naturligtvis inte höra talas om.