Den problematiska tillväxten

En absolut och självklar Sanning!

Men att blanda ihop ekonomisk tillväxt med finansiell tillväxt är ju det som gör helas systemet möjligt! Varför inte sluta med detta?

Vi måste inte alla köpa oss varsin teppanyakihäll, som den rådande samhällsordningen påbjuder, när vi hellre kan umgås tillsammans nere på sushihaket. Men vi har inte tid med det för att vi måste jobba all vår vakna tid, annars blir det finanskris igen. Så om alla skall ges tillfälle att skaffa jobb så behöver mycket riktigt de individuella arbetstiderna förkortas kraftigt och pensionsåldern sänkas, inte tvärtom.

Språkrörskandidat? Med ett namn jag aldrig hört talas om, märkligt.

Aja, det är skönt att se att mp bryter sig låss från framgångsvågen MW och i viss mån PE skapade och går tillbaka till de mossiga rötterna.

Carl, förklara gärna mer ingående hur du menar. Finansiell tillväxt har ju en koppling till underliggande värden och fysiska tillgångar, även om själva medlen till största delen är digitala. Eller menar du en tillväxt som tar hänsyn till verkligt ekonomiska parametrar med fokus på balanserad resurshantering?

Helt riktigt, Fado.

Elias, nu har du hört talas om namnet. Sedan kan du förstås välja att försöka förlöjliga mig medan världen går under runt omkring dig. Själv föredrar jag mossiga rötter framför en steril öken.

Man bör göra en tydlig skillnad på ekonomisk tillväxt och ökande förbrukning av naturresurser. Även om de hittills har följts åt, är det ingen naturlag att de behöver göra det.

Ständig "ekonomisk tillväxt" är möjlig och kommer att ske. Varför? Helt enkelt därför att ”längden på måttstocken” som man mäter ekonomisk tillväxt med varierar över tiden.

Problemet är det underliggande vädebegreppet.

För det första är termen ”värde” en homonym som står för flera olika begrepp.

I en ekonomidiskussion är det värde så som det förekommer i termen "bytesvärde" som är relevant.

Det kan bara definieras i relation till två parter i en viss situation och beskriver en jämvikt: om två parter med var och sina förutsättningar bedömer att två ”saker” som de innehar (eller tjänster som de kan utföra) har samma värde som den andres. Då kan ett byte ske. (Och det här gäller även till vardags när man bestämmer sig för att köpa eller inte köpa en liter mjölk i livsmedelsbutiken.) Värdet bestäms alltså av jämvikten.

"Den absoluta nivån" på värdet är situationsberoende. (En liter vatten är knappast värt någonting när man befinner sig ute i regn, men kan kanske bytas mot en bil om man är dödstörstig ute i en öken.)

Genom att olika naturresurser används kan knapphet uppstå, ersättningar av olika slag komma i bruk, osv.

Vidare förändras människors behov och preferenser. Här kan naturligtvis också mera subtila värderingsgrunder än praktisk nytta förekomma. (Guld kan användas som kontaktmaterial i elektronik, men också användas i smycken för att uttrycka status.) Situationen förändras hela tiden och därmed också bytesvärdet.

”Värde” kräver att någon värderar. Värde är en abstrakt storhet som inte existerar utan människor. Finns inga människor finns inget värde. Detta till skillnad från fysikaliska storheter som längd, elektrisk spänning, osv , som existerar ändå (även om det inte finns någon som bryr sig om att mäta dem).

För mätning av "nivån" på värde finns, på grund av situationsberoendet, ingen fast definierad enhet av samma dignitet som för fysikaliska enheter som meter, volt, osv. Det är alltså inget som hindrar att "värdet" ökar i samband med situationsförändringar. Vad som finns i dag är "surrogatenheter" för värde i form av olika valutor, ursprungligen definierade baserat på metallbytesvärden osv., men idag vanligen baserade på förtroendet för den utgivande ekonomin. Att valutors bytesvärde visavi varandra fluktuerar vet vi, men vad som beskrivits ovan är att till detta kommer också det underliggande bytesvärdets variation. (Den variationen handlar inte om inflation i gängse mening.) Inget hindrar därför att värdet uttrycks med allt större tal. Ekonomin kan därför växa ständigt.

När det gäller förbrukning av naturresurser i form av material så är ju mängden på jorden i princip konstant (om vi bortser från rymdsonder som skickas iväg från jorden), så där finns i princip naturligt begränsade mängder. Men ett material tar inte ”slut”. Däremot kan ett material bli alltmer energikrävande att utvinna. Hur mycket som är rimligt att utvinna, och att recirkulera, beror på kostnaden för energi för att utföra aktuella processer i relation till kostnaden för andra nyttigheter. Praktiskt sett når man gränsen för vad som är energimässigt rimligt att utvinna långt innan ett material är fysiskt ”slut. Vanligen har vi människor långt dessförinnan hittat alternativ och nya processer.

När det slutligen gäller finansiell tillväxt och villkoren för den föreslår jag googling på ”fractional banking system”, så får man lära sig hur pengar skapas. Några citat: “Who controls the money, controls the world.” / Henry Kissinger. “If people understood the banking system, they would revolt” / Henry Ford.

Per-Åke: Vad säger du om Indonesien, Påskön, Maya, Grönlands vikingakoloni m fl? Var människorna där förmögna att trots insikter om vad som hände undvika katastrof? Vad berodde det på?

Ditt resonemang innehåller helt klart mycket logik, men tar tyvärr inte hänsyn till maktanalys. Risken är stor att eliterna bland människorna för sin egen prestige skull kommer att föröda naturen så till den grad att den kollapsar. På vägen så får alla som är underordnade betala ett högt pris.

Det här har med psykologi att göra och är inget konstigt. Det är något vi behöver se och ta hänsyn till.

Joakim Pihlstrand-Trulp jag håller med i det du skriver i artikeln. Men, Per-Åke Svenssons resonemang är värt att studera närmare.
”Helt enkelt därför att ”längden på måttstocken” som man mäter ekonomisk tillväxt med varierar över tiden.”
Jag är utbildad till mätningsingenjör, där mäter man längder och vinklar. En meter är alltid en meter och en rät vinkel är alltid lika rät.
När det gäller pengar så är det något helt annat. ”Värdet” på pengar varierar hela tiden, beroende på tekniska, politiska, psykologiska och många andra anledningar.

R Joakim: Nu byter du väl ändå ämne lite friskt här... den övergripande frågan i artikeln tycks mig vara "är evig tillväxt möjlig med begränsade resurser" - svaret på den frågan är tveklöst: "ja". Iallafall om man förstår vad BNP-tillväxt är och hur det mäts.

Sedan dyker du plötsligt in i ett resonemang om maya, Påskön osv. (där man i högsta grad kan ifrågasätta om det var vad som i moderna termer utgör "ekonomisk tillväxt" som blev deras fall) - och applicerar någon form av anekdotisk bevisföring från småriken på planeten som helhet.

Men då har man på något sätt missat målet - ingen påstår att det är omöjligt för mänskligheten att så att säga upprepa Påskön på global skala. Det är det naturligtvis. Men det har som du också antyder en mängd orsaker och kan på intet sätt kokas ned till en variabel som tillväxt.

Evig tillväxt med begränsade resurser är fullt möjlig - och i samma veva är ett påsköscenario fullt möjligt både med och utan tillväxt. Vilket ditt sista inlägg ju också tyder på att även du har fattat.

Tack för kommentarer, kritik och diskussion! :-)

Bengt: Givetvis varierar värdet på pengar, men poängen med pengar är att det är en värderingsgrund och motivator för beteenden. Däri ligger en del av de processer som artikeln försöker beröra.

Varför utrotas tigrar, elefanter och bergsgorillor? Det spelar ingen roll att en tand, hand eller tjuvskytteexepdition kostar 50 000 $ eller mer. Det finns alltid någon som är tillräckligt rik och därtill dum, grym, troende eller egotrippad för att vilja betala för att få skjuta något av de sista exemplaren. Statustänkande ligger nära tillhands. Det har visat sig många gånger om. Ett sentida exempel finns med Sasha Baron Cohens rollfigur Borat där hen just får fram sådana processer i ljuset med en jaktglad miljardär i USA som stolt förevisar ett uppstoppat hjortdjur från Afrika som var just ett av de sista djuren av den arten på jorden.

Jag ska försöka undvika att driva de här exemplen in absurdum. Jag vet att de inte uppskattas av alla utan gärna tolkas som sidosteg, men jag anser förstås att det är högst relevant.

Överlag så är värderingen av naturresurser relativt godtycklig. Om vi lyckas skapa ett värdesystem där utnyttjande av resurser inrymmer återväxt, kretslopp och balanserad omsättning, så är vi på rätt väg. Idag ser det knappast ut på det viset. Det är fortfarande övervägande linjära förlopp som gäller och vi har stora problem med artutrotning, avfall, kemikalier, erosion, klimat, ekosystemens stabilitet m.m.

F: Jag tycker tvärtom att saker hänger ihop. Tillväxtparadigmet är inte den enda faktorn, men det är vad jag kan se en central del av problemen idag.

Tillväxtens gränser gäller allt som har någon som helst koppling till den fysiska verkligheten. Även tjänster är beroende av energi och material för att kunna utföras.

Ekonomisk tillväxt handlar knappast bara om att öka siffermängden i någon slags digitaliserad ekonomi. Det finns underliggande värden som den baseras på. Realvärden, om ni så vill.

Tillväxtkraven i samhället gäller i högsta grad också produktion och konsumtion av exempelvis datorer, telefoner, energi, pennor, papper, kläder, möbler, bilar, mat etc. Här tycker jag faktiskt att resonemangen om att evig tillväxt är möjlig trots begränsade resurser blir mer av ett flummigt tankeexperiment än någon företeelse kopplad till verkligheten.

När det gäller exemplen med Maya och Påskön o.s.v. så anser jag dem vara högst relevanta. Deras problem handlade delvis om tillväxt (befolkning, matproduktion, verktyg), utarmning av naturresurser och härskarklassens makt och mål.

Påsköns statyer är att jämföra med dagens superskyskrapor. Symboler för att visa på makt och status. Ett tänkande som även går ner på mikroperspektivet med ytlig självhävdelse som är konsumismens primära drivkraft.

Jag håller med om att ett påskönscenario är möjligt såväl med som utan tillväxt. Det är en djupare fråga än bara tillväxt, men tillväxtproblematiken är ändå en av problembildens kärnor. Med tillväxt ser jag att samhällskrasch är ett faktum, och utan krav på evig tillväxt så finns det åtminstone möjlighet att undvika kollaps.

Det som verkligen krävs är mental omställning och att materialism och ekonomism byts ut mot livsrespekt. Det är något som hänger ihop med syn på ekonomi, livskvalitet och hur vi uppfattar mål och mening med livet.

JPT: "Ekonomisk tillväxt handlar knappast bara om att öka siffermängden i någon slags digitaliserad ekonomi. Det finns underliggande värden som den baseras på. Realvärden, om ni så vill."

Nej, du har helt enkelt fel. Jag säger inte det här i någon form av försvar för dagens paradigm men det är så enkelt som att du rakt av helt klart har fel. Det ÄR fullt möjligt med evig ekonomisk tillväxt även med begränsade resurser. Alla som påstår något annat har inte förstått vad det är man mäter med tillväxtbegreppet.

Jag påstår inte att vi kommer lyckas med detta eller att vi kommer kunna undvika någon form av krasch (förmodligen till större del orsakad av populationstillväxt än ekonomiskt dito iofs).

Men det är ett faktum om du orkar plöja definitionerna hos scb.se eller mer lättåtkomliga förklaringar som http://krugman.blogs.nytimes.com/2011/01/11/immaterial-growth/ att det är fullt möjligt att ha evig tillväxt eftersom måttstocken ändras hela tiden..

Jag förstår vad du är ute efter och jag håller med om att resursuttaget inte kan fortsätta öka i all evighet. Det är givet. Men eftersom resursuttag och tillväxt faktiskt inte är samma sak och ofta går motsatt varandra (jämför en Ericsson Hotline från 1989 som gjrode få saker och tog mycket mer resurser i anspråk än en ny Iphone - i tllväxttermer är det en enorm tillväxt - TROTS mindre resursuttag).

Det är alltså rent akademiskt fullt möjligt med evig tillväxt med minskat resursuttag. Däremot är det förmodligen inte praktiskt möjligt om man ska ha nio miljarder människor som lever i god standard samtidigt.

Jag ser ingen annan lösning än att vi måste bli kanske 5-6 miljarder färre. Det kommer givetsvis jorden hjälpa oss med sinom tid.

För övrigt skulle det göra din argumentation gott om du slutade med alla meningslösa exempel som kan exemplifiera precis vad man vill beroende på utgångspunkt.

Sedan måste man rimligtvis särskilja tillväxt per capita och den tillväxt som består i att vi blir flera människor på planeten.

För varje ny människa måste ett antal basvaror tillhandahållas (såsom vatten, mat mm.) dessa är extremt slitsamma för planeten och bidrar mycket riktigt till ett högre resursuttag, Detsamma stämmer inte i befolkningsmässigt stagnanta och utvecklade länder. Resursuttaget i många västländer per capita har gått ned sedan 80-talet och i de fall det har ökat i absoluta tal så beror det oftast på en ökad befolkning som i sin tur beror på invandring och inte nativitet. Sverige är ett utmärkt exempel på ett land som tveklöst har minskat sina resursuttag per capita sedan 80-talet trots en stor ekonomisk tillväxt. I avsaknad av invandring hade vi dessutom minskat detta uttag i absoluta tal. (lägger i övrigt ingen värdering i detta - men det är inte rimligt att Sveriges absoluta tal ska ta hänsyn till en befolkningsökning som så att säga spiller över på oss)

Det är fullt möjligt att göra detsamma på global nivå - men inte förräns befolkningsökningen stagnerat eller mer sannolikt populationen kraschat i stora överbefolkade delar av världen.

Om det är så att maktelitens planer och önskningar är problemet, då måste vi omedelbart se till att drastiskt öka insynen i vad våra folkvalda sysslar med i relation till sagda maktelit. Idag kan varje svensk avlyssnas och registreras till en rent makaber nivå; jag finner det motbjudande att våra politiker anser det rimligt att de skall kunna hemligstämpla alla känsliga data (se t.ex. hur Tsunamibanden hanterats med 70 års sekretess) under dessa premisser. Representanter skall alltid övervakas hårdare än alla andra i samhället. Är Miljöpartiet redo att stödja detta, t.ex. genom automatisk registrering och publicering av all deras kommunikation på nätet?

Gällande BNP: Detta är ett ekonomiskt mått. Det kanske har fått för mycket inflytande och inte riktigt används som det borde... men det är fortfarande i högsta grad relevant. Att ändra BNP-måttet genom att ta in svårmätt fluff som psykisk hälsa, det skulle bara göra BNP oanvändbart. Detta skulle i sin tur naturligtvis vara oerhört attraktivt för alla politiker, som skulle kunna slingra sig undan att de misskött ekonomin å det grövsta eftersom inget bra mått finns kvar.

Det är lite av en besvikelse att miljöpartiet inte tar upp den aspekten i denna debatt. Frågan är varför de inte gör det.

@Förståsigpåare: Jag tycker att det verkar som att du dels inte räknar med Jevons princip som innebär att ökad omsättning överstiger effektivisering med resultatet ökad miljöbelastning och dels verkar tolka på vårt resursutnyttjande här i Sverige som om produktion utomlands inte räknas.

Är det inte snarare väldigt logiskt att när konsumtionen av telefoner ökar, så ökar också uttag av råvaror och energianvändningen vid produktion, transport och hantering i paritet med ökningen?

Du må anse mina exempel vara meningslösa, men det får stå för dig. Det är ok att vi tycker olika om det.

Tack för länken, men haltar inte argumentationen betänkligt? Det är väldigt positivt att tala om högre kvalitet i produkterna, men du måste faktiskt förklara för mig hur den ekonomiska tillväxten kan fortsätta utifrån dagens situation om en dator helt plötsligt skulle hålla i 30 istället för 3 år. Eller säg, generellt en faktor på tre gångers hållbarhet av produkter, d.v.s. högre kvalitet. Enda lösningen på att något sådant inte sänker BNP-tillväxten är väl en galopperande prisstegring. Dagens verklighet visar att det inte är särskilt realistiskt att det sker spontant. Möjligen kan jag tänka mig något sådant i linje med kraftfulla ekonomiska styrmedel (inkluderande grön skatteväxling) liksom producentansvar för avfall. Det troliga resultatet är, enligt vad jag tror, lika drastiskt ökad kvalitet som drastiskt minskad konsumtion och knappast i linje med tillväxtekonomins krav.

En akademisk oändlig immateriell tillväxt är inte värd mer än akademisk förlustelse i den verklighet vi lever.

När det gäller befolkningstillväxt så verkar våra perspektiv ligga närmre varandra. Det är ett problem, och även jag anser att utvecklade ekonomier bidrar till att befolkningsökning. Det har främst med grundtrygghet att göra, där folk inte behöver skaffa barn p.g.a. hög mortalitet och delvis som pensionssystem. Det har också att göra med längre generationstider p.g.a. många utbildar sig och vill göra annat innan de stadgar sig med familj.

@Sven: Visst bör makthavare granskas. Jag håller med om den menliga utvecklingen av yttrandefriheten till förmån för det så kallade kriget mot terrorism.

När det gäller BNP som bra mått, så är jag skiljaktig. Enligt mitt sätt att se det så bidrar en enögd BNP-analys till att just misshandla ekonomin kapitalt. Det har att göra med att BNP endast mäter en liten del av vad ekonomi egentligen handlar om.

Nu har jag aldrig sagt att vi inte ska använda BNP alls, utan snarare att det är ett alldeles för smalt och ensidigt verktyg för att mäta välfärd och framgångsrika samhällen. Dessutom bidrar olyckor, brott och sjukdom till ökad BNP, vilket i sig är rubbat. BNP kan fortfarande ingå i ett välfärdsmått, men behöver vara en del av en analys, kanske med 20 % vikt, tänker jag mig.

Jag ser hellre ett bredare och "flummigare" välfärdsmått som ger samhället chans att leda framåt till mer rättvisa och livskvalitet än att vi fortsätter på samma vis som förut förblindade av BNP:s meristiska lockelse.

JPT: Nej, det är inte vad Jevons princip säger. Det är faktiskt inte alls vad den säger.

Vad den innebär är att resursuttaget vid ökad effektivisering oftast ökar. Men det är inte ett omutbart faktum - om man samtidigt ökar kostnaden för den uttagna resursen exempelvis medelst beskattning eller cap/trade system så kan man mycket väl göra nettominskningar i uttaget - trots positiv tillväxt.

Det är exakt vad som har gjorts i Sverige med exempelvis uppvärmning av hus och lägenheter. Positiv tillväxt och lägre resursuttag KAN gå hand i hand.

För övrigt så leder hög inflation inte till högre tillväxt då inflationen divideras bort ur tillväxt med BNP-deflatorn. Det vore klädsamt om du läste på om de väldefinierade begrepp du slänger dig med innan du använder dem.

Nu framstår du lite som en new age-charlatan som slänger dig med veteskapliga begrepp utan respekt för begreppens innebörd för att skänka en vetenskaplig flärd åt sitt eget resonemang.

Jag förstår att du är kritisk mot rådande världsordning. Det är många som är - inklusive jag själv

Men det kan man vara utan att bolla med begrepp som man inte förstår. Uppenbart är att tillväxt för dig är ett mumbojumboord som får klä skott för någon slags rådande i ditt tycke konsumtionssamhälle. Jag nöjer mig med att konstatera att du har fel. Evig tillväxt är fullt möjlig.

JPT: Det finns för övrigt inget "rubbat" i att brott och sjukdom ingår i BNP. Om man bara förstår vad det är man mäter med BNP och inte som du använder begreppet i någon slags vidare analys över vad som är ett gott samhälle.

BNP är kort och gott värdet av alla varor och tjänster som produceras i ett land under ett år. Tillväxten är den procentuella förändringen av denna produktion med hänsyn taget till inflation.

Givetvis ska sjukvårds- eller polistjänster (följder av sjukdomar och brott) ingå i en sådan siffra. Det är inget "rubbat" i detta och jag tycker inte det är seriöst av en språkrörskandidat att kalla detta för "rubbat".

Ett språkrör bör förstå BNP-begreppet och snarare arbeta för att sätta det i perspektiv. BNP är inte allt - långtifrån. Det har aldrig nationalekonomer påstått - det är oansvariga politiker som slarvigt slänger sig med begreppet som gjort att det fått en närmast mytisk betydelse på såväl din kant som på högerkanten.

Hej Joakim Ekonomisk tillväxt var detsom vanligt när det gäller miljöpartiet, Borde inte miljöpartiet ägna åtminstone ett förstrött intresse åt befolkningstillväxten på klotet? Jämför den mycket blygsamma ekonomiska tillväxten med den alarmerande kurvan för jordens befolkningstillväxt (http://www.philipwildenstam.se/2010/06/05/ar-jorden-overbefolkad/). Månne befolkningstillväxten kan vara ett miljöproblem? Tänker miljöpartiet att man ska kompensera miljöeffekten av befolkningstillväxten med en motsvarande minskning i ekonomisk tillväxt? Hur ska man annars få en långsiktigt hållbar utveckling?

Förståsigpåare: Du gör helt klart skäl för ditt namn. Jag nöjer mig med att konstatera att du läser mig precis så som du vill läsa mig. Den raljerande tonen får jag väl bjuda på antar jag, som nydubbad new age-charlatan. ;-)

Med digitaliserad ekonomi talade jag heller inte om inflation, utan om det som populärt kallas immateriell tillväxt. Ett suspekt koncept.

För min del så handlar mycket av diskussionen om BNP om att just sätta BNP-begreppet i perspektiv. Det har du helt rätt i och det är glädjande. Samsyn är vackert. :-)

Jag har mig veterligen aldrig påstått att BNP som mått i sig är meningslöst eller värdelöst. Jag vet precis som du vad det konnoterar. Det som jag menar är galet är tolkningen att BNP-ökning oreserverat ses som något underbart och får utgöra kärnan för analysen av samhällets utveckling och en helig grund för politiska beslut. Samhällseffekterna ser vi om vi väljer att inte blunda.

Jag har heller aldrig påstått att själva BNP-begreppet ska omformuleras. Det jag säger är att vi bör titta på också andra faktorer. Vi kan gott fortsätta att räkna BNP, men vi kan inte med gott samvete fortsätta att sätta likhetstecken mellan BNP och välfärd. Vi behöver mer konstruktiva välfärdsmått än så. Det är vad mina resonemang har berört.

Det är intressant att du påstår att det jag säger om Jevons paradox är helt fel när det är helt i linje med vad du själv säger om saken. Givetvis är den inte en tvungen mekanism. I de fall effektivisering inte leder till ökat uttag av en resurs, så hänförs det av förklarliga skäl inte till att vara någon Jevons paradox. Det verkar emellertid snarare vara regel än undantag om vi tittar på förbränningsmotorer, tvättmaskiner, elektronik o.s.v. Jag skriver naturligtvis under på det du påtalar om att öka kostnaderna för resursuttag motverkar Jevons paradox. Kort sagt kan vi säga det idag saknas politisk medvetenhet eller snarare ansvarsvilja för att göra just det.

Jag har ställt en del frågor i mina tidigare inlägg som du valt att lämna obesvarade. Jag kan inte tvinga dig att svara, men försöker igen. På vilket sätt, konkret, leder lägre resursuttag till mer tillväxt? Vad handlar ditt exempel om uppvärmning av hus och lägenheter om? Ombyggnationer och upprustningar som bidrag till tillväxten? Är det rimligt att jämföra generell tillväxt med en avgränsad nedgång av energianvändning? Den egentliga frågan är ju om en generell nedgång av energianvändningen i Sverige fortfarande skulle kunna innebära en generell ekonomisk tillväxt. Jag vet att du anser det, men jag ifrågasätter det. Däremot vill jag gärna lyssna på en tydlig förklaring om hur du ser att det förhåller sig. Exemplifiera gärna.

Jag får också lov att passa tillbaka bollen om att tillväxt är ett mumbojumboord, där det du verkar beskriva om saken blir till något slags mål med samhället med mystiska undertoner. Den benhårda tron på tillväxtparadigmet ligger som fenomen nära religiös fanatism. Kanske består den här ordväxlingen i ett textbaserat kommunikationsproblem, för jag tycker att du samtidigt ger prov på god vetenskaplig och kunskapsmässig förankring.

Sven B, det är viktiga och intressanta frågor du ställer. Det är givetvis så att jag och många med mig reflekterar över frågan om befolkningstillväxt. Jag resonerade kort om det i #14. Eftersom det föll bort ett ord, så citerar jag mig själv och kompletterar.

"När det gäller befolkningstillväxt så verkar våra perspektiv ligga närmre varandra. Det är ett problem, och även jag anser att utvecklade ekonomier bidrar till att [motverka] befolkningsökning. Det har främst med grundtrygghet att göra, där folk inte behöver skaffa barn p.g.a. hög mortalitet och delvis som pensionssystem. Det har också att göra med längre generationstider p.g.a. många utbildar sig och vill göra annat innan de stadgar sig med familj."

Jag tror alltså att lösningen på det här problemet i första hand handlar om social rättvisa och grundtrygghet. Ekonomisk tillväxt i fattiga regioner till nivån att grundläggande behov täcks upp med lite marginal, autonomitet och frihet från ekonomisk imperialism samt rättvis fördelning lokalt, regionalt och globalt.

Människor mår bra av rättvisa och vi har all anledning att vara solidariska med hela världen. Även djur och växter. Livsrespekt kallar jag det. För egen del tjänar vi också på de perspektiven eftersom det handlar om också våra egna existensvillkor.

Ok, JPT, så vad du menar är att människor borde bry sig mer om psykisk- och fysisk hälsa och lite mindre om pengar och tillväxt. En fattig människa är en lycklig människa, typ, eller?

På medeltiden utnyttjade människan väldigt lite av jordens resurser men de levde inte särskilt länge. Jag uppfattar det som om du tror att mänsklig utveckling i form av vetenskapliga- och tekniska landvinningar är helt frikopplat från ekonomisk tillväxt, men så kan det ju bara inte vara. Utveckling och tillväxt går liksom hand i hand. Välfärd, utveckling, tillväxt; allting hänger ihop. Vi kan inte få det ena utan att få det andra på köpet.

Det finns en anledning till att historien ser ut som den gör. Det finns en anledning till att vi inte hade betald föräldraledighet på medeltiden. Ekologisk mjölk och bilfria gator, ja, men inte välfärd i någon vidare bemärkelse.

När jag lyssnar på naturkonservativa argument såsom dina, så kan jag inte dra någon annan slutsats än att du vill stoppa- eller backa tiden, och att vi alla ska bli egenförsörjande bönder. Men hur går detta ihop med ökad välfärd? I förlängningen: vem ska betala vår fantastiska sjukvård när ingen betalar skatt eftersom ingen behöver jobba eftersom det inte finns några företag som utnyttjar jordens resurser? Alla kan inte jobba som frisörer (eller bönder). I slutet av värdekedjan finns alltid ett antal individer (företag) som omvandlar atomer från jorden till produkter som andra individer vill ha. Att vi i västvärlden inte märker så mycket av detta faktum beror på att produktionen flyttat till Kina och liknande länder.

Som jag ser det finns det endast ett sätt att öka välfärden och samtidigt minska resursutnyttjandet, och det är genom ny fantastisk teknik som gör det möjligt att manipulera materia på hittills omöjliga sätt. Utan välfärd, vetenskaplig utveckling och framförallt ekonomisk tillväxt är det inte möjligt att uppnå.

Johan, snarare att en monetärt rik människa inte nödvändigtvis är en lycklig människa. En svältande människa är absolut olycklig. En fattig människa, inte helt säkert, men förmodligen mer olycklig beroende på att hen har det sämre än andra, d.v.s. utifrån positionen på den materiella värdeskalan.

Hur mäter du rikedom? I reda pengar, om jag får gissa. Det menar jag är ett begränsat och förminskande perspektiv. Välfärd är knappast lika med ett överflöd av prylar eller pengar. I det stora perspektivet är det snarare en av dess antiteser.

God resurshantering måste inte innebära primitivism eller att sluta använda teknologi. Det handlar om rationellt utnyttjande av resurser. Vad vi bland annat behöver för att världen inte ska gå under så som vi känner den är resurshushållning och kretsloppssystem.

Trots de fantastiska och enorma teknologiska landvinningarna som vi sett genom människans historia, så har också teknologin gränser. Att förlita sig på att teknologisk utveckling löser världsproblemen är en slags variant av rysk roulette. Det är ekosystemens stabilitet som står på spel. Våra existensvillkor.

Därför har jag väldigt gott samvete när jag talar om de här frågorna utifrån försiktighetsperspektiv. Om vi har befintlig teknologi som vi kan använda som är bättre, så ska vi givetvis använda den. Räcker inte den här teknologin till att lösa problemen fullt ut, vilket den i dagsläget inte är i närheten av, så behöver vi lösa problemen i grunden på andra vis. Där kan teknologisk tillämpning givetvis vara ett komplement, men också erkännas som sådant.

Teknologisk utveckling går absolut att uppnå utan ekonomisk tillväxt. Det är en myt att expanderande ekonomier är nödvändigt för utveckling. Pengar är nämligen inte någon särskilt stark motivator för människors kreativitet. Det är till och med så att rena pengaincitament visar sig ha en negativ effekt på kreativitet och utveckling.

Daniel Pink redogör på intressant vis om det fenomenet. Titta exempelvis på http://www.youtube.com/watch?v=u6XAPnuFjJc.

Träffade en människa igår som påstod att vi har det bra i Sverige och hon är nog som de mesta. Tar inget personligt ansvar utan det är representativa politiker som sätter gränserna vad vi får och inte får göra. Vi själva sätter gränsen vad vi kan och inte kan göra.

Tack för en intressant artikel Joakim.