Revolutionen i Egypten början på en ny världsordning

Problemet är att Egypten har lång väg att gå innan landet kan bli en demokrati. Det kommer ta årtionden liksom det kommer göra för Afganistan och Irak.

Metoden revolution eller intervention för att bygga upp demokrati beror på förutsättningrna. I Europa byggde de allierade efter WW2 upp en demokrati i såväl Tyskland som Japan under sin ockupation. Det gick bra.
Svårare är det i Afghanista och Irak. Förutsättningarna att bygga demokrati är annorlunda och mer komplicerad i dessa länder.

Men var så säker. Afghanistan, Irak eller Egypten kommer ALDRIG lyckas bygga en demokrati så länge man inte lyckas isolera och marginalisera islamisterna och andra totalitära krafter.

Landets ekonomi kollapsar. Maten är slut. Folket gör uppror. Den gamla makten tar sina pengar och flyr.

Vad har detta med demokrati att göra?

Jag väntar bara på det givna slutet på historien, nämligen att jag ska betala skulderna för kalaset.

Det är lätt att glädjas med det egyptiska folket och utan eftertanke svepas med i en våg av entusiasm. Men vad har egentligen hänt?

En diktator har störtats, men Mubaraks fall skulle kunna liknas vid ett bondeoffer. Maktstrukturen i övrigt är intakt, och den reella makten ligger kvar där den alltid har legat. Hos militären!

Det är troligt att även den högsta militärledningen sedan lång tid har fingrarna långt ned i syltburkarna. En av de stora egyptiska utmaningarna blir därför att i en demokratisk process sätta på locken till dessa syltburkar. Om det lyckas kan det bli en avgörande framgång för den folkliga resningen. Men lätt blir det inte.

Den största egyptiska utmaningen ligger dock i att i ett hav av fattigdom och anafabetism stoppa den galopperande befolkningsökningen.

# 4 Jag vill inte hälla smolk i din bägare eller förstöra den trevliga stämningen, men det är högst troligt att den nya egyptiska regeringen inom kort måste vända sig till IMF för att få nya lån till att betala för framförallt den stora egyptiska veteimporten som är en förutsättning för att undvika svält i landet.

Den egyptiska valutareserven töms i rask takt. Den viktiga turistindustrin står helt stilla, och redan före de aktuella händelserna hade Egypten ett budgetunderskott om cirka 10%. Med stor sannolikhet står landet därför inför en statsfinansiell kris.

Och vem ringer man då? Jo, man ringer till IMF!

Länge leve den arabiska nationen! Grattis alla stolta araber! Snart kan vi helt lämna landet som inte gett oss mer än kyla, asociala människor, feminism och HBT abnormaliteter.

Jag rycks med av artikeln och jag vill ryckas med. Det är fattigdomen och hungern som blev sista droppen. Det började i alger och sedan tunis, sedan kairo. Hur vore det om EU nu stödde det folkliga upproret med lite pengar. Nej just det fan...p i g s länderna.. tusan.. jävla förnumstiga kommentarer.. glädjs åt folket som inte går att stoppa. Se på island. Det här är inte slutet på denna våg av folkliga uppror. jag tänker på spanien och arbetslösheten där. ränterna stiger ... oljan över 100.. matpriserna upp rejält och en redan svag euro..

Det är avsaknaden av frihet och mänsklig värdighet som orsakade revolutionen i huvudsak. Egypten har gott om naturresurser och är inget land på svältgränsen. Den senaste politiken under 30 år har däremot gjort att de sociala skillnaderna mellan folk ökat mellan de korrupta och de vanliga medborgarna.

Både du Hesham Bahari och Imam Hassan Moussa hav välskrivit angående reformen eler revolutionen i Egypten . För innan de kommande som får förtroende istället för att få makten i sin hand , så kan samma senario upprepas i annan version men med katstrofala följder . Förändring och utveckling pågår i alla samhällen , även i de mest corrupta militariska , diktatoriska samhällen . Skillnaden är att dessa förändringar sker inombords samt tystas om de kommer upp - på bords. Resultatet till slut visar sig i stora revoltionerande rörelser . Men risken finns för sken - manövrering av hela rörelsen , i riktning vargar klädda i fårets skin uppträder som frihetskämpar - precis som revolutionen i Iran 998 . 98% av de som revolterade emot Shahen kände inte till äns Khomainis namn. Men med lite hjälp från West hämtas en glömbort person som har aldrig haft någon roll i Irans politik, blir Iraniernas Gudfader och förvränger all ideal, riktning , frihets önskan ,demokrati för alla, kvinnor om män ,religonfrihet , ett samhälle grundad på rättvisa och ej olgarki eller förvrängd religiös herravälde . Så än så länge , mycket är kvar att bedömma var Egyptyerna kommer att uppnå och vad som händer bakom stängda dörrar för att med manipulation ,födröjning och tomma löften framlyfta en annan Hosni Mobarak.

En egyptisk bonde tillfrågad på tv om han inte är rädd för en ny Hosny Mubarak svarade: "Även om vi låter min åsna styra landet, kommer det att bli bättre för Egypten!" Revolutionen i fråga är unik, och svår att kväsa eller omdirigera utan blodbad. Det förklarar allt lismande från i-ländernas makthavare, som plötsligt hyllar de arabiska folkens rätt till självstyre. Något hos folket har vaknat som inte kan kuvas igen. Jag förstår att många västerländska observatörer har svårt med ordet "folket", för här finns det konceptet inte kvar längre. Här har vi "konsumenter", "tv-tittare och tidningsläsare", "skattebetalare", etc... Men "folket", som en organisk enhet som vaknar efter en lång sömn, det har man sett till att kastrera bort i det robotiserade samhället. Frågan är om inte de arabiska revolutionerna kommer att inspirera "folkets" sovande rester i I-länderna och få dem att kräva sin rätt att inte bli behandlade som konsumenter längre. Jag säger gärna I-länderna för att påpeka det gemensamma mellan Väst, Kina och Japan i det hänseendet.

Muslimska brödraskapet måste få deras berättigade chans att styra sida vid sida med arabnationalistiska partierna. Det blir precis vad folk vill. Fredsavtalet måste upphöra. Första steget är nådd - israeliska ambassaden är stängd.

Det egyptiska folket visade att de inte behövde västvärlden. Reinfeldt och de andra galningarna på högeryttern ställde sig på envåldshärskarens sida istället för att göra det enda anständiga och stödja folket. Åt helvete med antidemokraterna.

Mitt i glädjeyran över diktatorns fall skorrar det illa att läsa att det första som Egypten bör göra nu är att säga upp fredsavtalet med Israel. Demonstranterna på Frihetstorget i Kairo demonstrerade för demokrati - inte för nya militära äventyr. Fredsavtalet gav Egypten och Israel 30 år av fred. Tidigare hade krig brutit ut ungefär vart 10 år. Egypten fick tillbaka varje kvadratcentimeter av Sinai-halvön. Israel är väl inte ansvaret för undantagstillståndet, förtrycket och korruptionen som har rått i Egypten? Och det är väl ingen som på allvar tror att palestinierna skulle gynnas av om Egypten skulle bryta ingångna avtal?

Det är en principsak. Egypten som viktigaste arabland kan inte ha fredsavtal. Just ny är vi glada att ambassaden är stängd. Turismen för israeler lär bli omöjlig på Sinai. Bra. Ett steg i taget. HBT i feministrörelsen gör rätt i att packa väskan o sluta verka i Egypten.

Fredsavtalet med Israel är inget riktigt fredsavtal. Anledningen är att Israel gavs fria händer att attackera palestinska områden, fortsätta med utbyggnaden av de illegala bosättningarna och att attackera Libanon. Mubarak deltog i charaden som kallas "fredsprocessen" som går ut på att mötas lite då och då och prata strunt, medan bosättningarna expanderas och palestinier mördas och blir hemlösa. Allt detta för att fanatikierna i den israeliska regeringen jagar ett Storisrael. Det är oacceptabelt. Det egyptiska folket accepterar inte detta. Om Egypten verkligen blir demokratiskt är det enormt steg framåt i förhindrandet av israeliska brott. Redan nu kan inte Israels regering inte propagera attack mot Iran, när Mubarak är borta. Om inte Israel kan upphöra att bryta mot internationell rätt kommer landet att fortsätta vägen som en pariah bland världens länder.

Jag slutade läsa när jag fick veta att det inte var Mubarak utan hans fru Susan som var den verkliga skitstöveln i Egypten. "Cherchez la femme" (=Det är alltid en kvinna som är yttersta orsaken till allt elände) är ett för mej obehagligt tänkande - konspirativt och i sämsta mening patriarkalt - och en författare som på allvar för fram sådana idéer läser jag inte. Dessförinnan fick jag också veta att Egypten styrts av generaler i 60 år men att armén ändå stod höjd över alla misstankar och var folkets sanna vän. Det är svårt att ta denne skribent på allvar.

Enligt Pjotr ovan ska man titta bort och tiga om en kvinna beter sig som ett svin, därför att hon är kvinna...!