Idag letar vi skribenter i följande ämnen:

Miljöpartiet

Miljöpartiet håller kongress i helgen. Läs (13) Skriv

EMU

Nyval i Grekland. Kan landet räddas kvar i eurozonen? Läs (91) Skriv

Hyresrättens roll i ekonomin

Vilken roll spelar egentligen hyresrätten för arbetsmarknaden och för den reala och finansiella ekonomin? Skriv

Sans och islamofobi

Sara Larsson om Sans och islamofobi

Fördöm könsförtryck vem som än begår det

Sans magasins kritiker vill inte att man skärskådar förtryck av kvinnor i icke-västerländska traditioner. Det förhållningssättet blir nedlåtande och utarmar idédebatten, skriver Sans redaktör Sara Larsson i en replik till Svenska Dagbladets Anders Haag och Seglora smedjas Mattias Irving.


Om författaren

Sara Larsson är redaktör för Sans magasin (www.sansmagasin.se)

Svenska Dagbladets Anders Haag vill i en kommentar till min artikel på Newsmill förminska den principiellt angelägna diskussionen om Sans magasin och religionsdebattens mekanismer genom att beskriva mig som rov för otyglade känslor. "Hon är arg och upprörd av att Sans och dess redaktion blivit utsatt för 'påhopp', och tycks vara förvånad över detta", skriver Haag och tillfogar på välkänt paternalistiskt manér att jag säkert kommer på bättre tankar, bara jag "fått lugna ner mig och tänka efter".

Haags läsning av min text färgas av rubrikens formulering om påhopp, men som tidningsman är han naturligtvis väl medveten om att jag inte själv står bakom denna. Ordet "påhoppad" är inte mitt utan Newsmillredaktionens, liksom valet av infallsvinkel: genom denna formulering riktas fokus mot situationen för religionskritiska feminister, snarare än den psykologi som styr våra meningsmotståndares sätt att tänka och argumentera. Perspektivet kunde enkelt vändas. I förbigående sagt hade jag ett helt annat rubrikförslag - "Sans magasin och den nykoloniala beröringsskräcken" - vilket tydligare skulle ha belyst det Haag själv är drabbad av.

Må andra bedöma om min argumentation är känslomässig. Ingenstans i min artikel skriver jag att jag känner mig påhoppad, upprörd eller arg.

Däremot är jag förvånad, vilket Haag bör ta som en komplimang. Känslan speglar min förväntan om tankeskärpa och integritet hos honom själv och andra journalister. Inte minst av dem som verkar inom livsåskådningsområdet bör man kunna begära att de ska förstå och på något sätt våga förhålla sig till den sorts metadiskussion som förs i Sans första temanummer angående religionsdebattens villkor och begränsningar. Ophelia Benson, Sam Harris, Dilsa Demirbag-Sten, Pernilla Ouis med flera intervjuade och skribenter resonerar ingående om hur kritik av religiösa maktstrukturer viftas bort eller döms ut som kulturellt och själsligt inskränkt, imperialistisk och präglad av rasism. De visar också på det ohållbara i ett sådant tanke- och debattklimat.

Märkligt nog har våra kritiker, däribland Haag samt Helle Klein och Mattias Irving på Seglora smedja, valt att kommentera tidskriften som om de inte hade läst eller förstått ett ord av denna övergripande diskussion i Sans, vilket möjligen också är fallet.

Haag anser att det redan ordas mycket om globala brott mot kvinnor. I den meningen slår Sans in öppna dörrar, menar han. (Slår man in öppna dörrar när man ägnar uppmärksamhet åt ett världsomfattande förtryck som i stort sett alla känner till, men likväl står passiva inför?) Det kontroversiella i Haags ögon är av allt att döma inte själva problembeskrivningen, utan analysen. Det är skärskådandet av religioners roll och i synnerhet betoningen av brott och tvivelaktiga sedvänjor i islamiska sammanhang som provocerar honom. Dessa frågor kommenteras i ett tidigare inlägg av mig och Sans chefredaktör Christer Sturmark, så jag diskuterar dem inte vidare här.

I ett försök att freda religionsbegreppet, utan att för den skull förminska övergreppen mot kvinnor, vill Haag skilja religionen från "kultur" och "patriarkala strukturer". En sådan konceptuell uppdelning lär han dock få svårt att hävda, om han menar allvar med sin egen ambition om vetenskaplighet. "Kulturen" kan vare sig teoretiskt eller praktiskt ses som oberoende av religiösa föreställningar och normer. Religioner innehåller starka patriarkala inslag. Givetvis måste förtryck förstås som en samverkan av många olika faktorer, men att "problematisera" bilden av kvinnors utsatthet i dagens värld innebär knappast att försöka tona ner de aspekter som berör gudstro.

Forskaren Pernilla Ouis skriver ironiskt nog i Sans om just denna missuppfattning av vetenskapligt "problematiserande". Kanske borde Haag fundera över om hans egen och många andras ovilja att inse vidden av religiöst sanktionerat könsförtryck kan ha någonting att göra med att dessa brott mot kvinnor tillåts fortgå trots att de, som han själv påpekar, är vida kända.

Mattias Irving på Seglora smedja vidhåller i sin replik till mig att Sans har "missbrukat bilden av burkan" och därmed gett "islamofober" vatten på deras kvarn.

På vad sätt är bilden missbrukad, frågar man sig. Eller snarare: Hur skulle ett legitimt, icke-islamofobiskt bruk av en burkabild se ut i Seglora smedjas ögon? Jag kan inte förstå Irving på annat sätt än att feminister borde låta bli att avbilda plagget, eftersom det också avbildas och används i propagandistiskt syfte av personer med främlingsfientlig agenda.

Irving förklarar att "respekten för den andre och för samtalet självt" gör det svårt för honom att bemöta min artikel, men är trots allt inte mer hämmad än att han kan fälla förklenande omdömen om motparten i samma stil som Anders Haag. Jag sägs "mena väl" men inte begripa vad frågan gäller. Jag får veta att jag "oavsiktligt saboterar" en viktig samhällsdiskussion och borde "tänka innan jag skriver". Vi kan lämna dessa kommentarer utan avseende här.

Desto intressantare är Irvings till synes genuina känsla av häpnad då jag konfronterar honom med hans egna ordval och resonemang.

Hur kan man ha något att invända mot en genussyn som per definition betyder frihet, frågade jag i mitt tidigare inlägg. Och hur kan man betrakta utifrån kommande kritik av kvinnors villkor under islamistiska regimer som ett sätt att "tysta ner" de berörda, när kritiken uppenbarligen stöds av tongivande feminister och människorättsorganisationer med förankring i den muslimska världen? Jag påpekade också det bisarra i att Irving kallat ett världsomspännande könsförtryck för "små exotiska fickor av extremism".

Frågeställningarna berör Irving illa. Han känner inte igen sig i min resumé. Det blir "stundtals riktigt obehagligt" att läsa om hur omfattande övergrepp mot kvinnor bagatelliseras av honom själv och andra postkolonialt inspirerade religionsförsvarare.

Denna reaktion är i någon mening glädjande, eftersom den antyder att Irving och Seglora smedja har ett känsligare världssamvete än vad deras inlägg hittills har gett sken av. Samtidigt belyser reaktionen, tror jag, själva grundproblemet i vår tids debatt om religion och mångkulturalism. Hos de postkoloniala finns en besvärande brist på självinsikt. Man tycks inte förstå hur snett man ofta hamnar när man söker omsätta sin mekaniskt inlärda och delvis missförstådda läxa i konkret samhällsanalys.

Irving påstår att jag ger en felaktig beskrivning av postkolonial teori och praktik, men har själv missuppfattat mitt resonemang i grunden. Givetvis känner jag till syftet med den akademiska verksamheten. Min beskrivning avsåg inte syftet - "att påvisa underliggande rasistiska tendenser i samhället" - utan de olyckliga effekterna, när Edward Saids "Orientalism" lästs alltför nitiskt och samhällsdebattörer skolade i social dekonstruktion gör sig blinda för sina egna ömmast omhuldade konstruktioner.

Problemet är att Irving och hans meningsfränder förutsätter det som skulle bevisas, nämligen att varje kritisk skildring av "de andras" verklighet per definition är orientalistisk, rasistisk, islamofobisk.

Ytterligare ett tillrättaläggande är nödvändigt här. Jag påstår inte, som Mattias Irving hävdar, att man måste tro på inneboende skillnader mellan olika "folk" för att kunna varsebli eller resonera om rasism. Det förhåller sig naturligtvis precis tvärtom. Rasism är, med en minimalistisk definition, just en sådan generaliserande och essentialistisk syn på "oss" och "dem".

Vad jag påstår är att de postkoloniala hänger sig åt just ett sådant särartstänkande, hur starkt de än må bedyra motsatsen. De gör det genom sin vägran att möta representanter för icke-västerländska traditioner i en uppriktig och jämbördig idédebatt. De gör det genom att frånkänna "de andra" deras ansvar för exempelvis en genussyn, som i det egna kulturella sammanhanget skulle ha dekonstruerats och fördömts utan pardon.

Därmed blir de nedlåtande på ett sätt som gränsar till rasism. De förhåller sig som om samhällets minsta enhet faktiskt vore den etniskt eller kulturellt definierade gruppen, snarare än individen. De argumenterar som om de trodde på naturgivna och oföränderliga skillnader i kynne, intellekt och moralsyn mellan olika "folk".

Detta tänkesätt är ständigt vägledande och underliggande hos den postkoloniala falangen i religionsdebatten, men uttalas sällan. När företrädarna ställs till svars för sina egna perspektiv, står många likt Mattias Irving oförstående.

"Följden av Larssons resonemang blir att den som pekar ut rasism i samhället själv måste vara rasist", skriver Irving.

Alls inte.

Följden blir att man inte slappt kan sätta rasiststämpel på var och en som pekar ut förtryck i annan kulturell eller religiös kontext än den västerländska, och att företrädare för alla synsätt till sist måste tas på allvar i en färgblind normdebatt som gäller hela mänskligheten.

Sara Larsson





Trackback URL: http://www.newsmill.se/trackback/33042

23 kommentarer Logga in för att kommentera
I kommentarsfältet har kommentatorn juridiskt ansvar för sina inlägg.

Fördöm könsförtryck vem som är begår det.

http://www.dn.se/kultur-noje/konst-form/kvinnoportratt-blev-arets-pressbild

Permalänk | Anmäl #1 Dora Sterner, 2011-02-14, 08:22

Det låter som om en viktig debatt äntligen kommit i gång.
Det är märkligt att kritik mot religion ett så känsligt ämne i detta land. Alla vet ju att religion och jämställdhet inte går ihop!

Permalänk | Anmäl #2 Charlie Darwin, 2011-02-14, 09:03

Alla vet att islamiseringen av Sverige är ett elitprojekt som folket på alla sätt ska förmås eller tvingas acceptera.

Det är precis samma sak som ett tvångsäktenskap. Eliten och dess lakejer agerar på exakt samma sätt som släkten i en hederskultur när kvinnan inte lyder och vägrar gifta sig med den släkten har sett ut.

Den som ifrågasätter islamiseringen kommer att övertalas, pressas och trakasseras till underkastelse, för eliten vet att om inte alla lyder så är dess dagar vid makten räknade.

Permalänk | Anmäl #3 Bo T, 2011-02-14, 09:18

Tack för en bra artikel.
Det går tyvärr inte att diskutera religion då den saknar logik.
Förtrycket är mycket värre än vad vi tror.
Jag har bott och jobbat i mellan östern sedan 80 talet.
Man blir chockad av att se att så många i Svensk media skyddar detta förtryck.
Bra att ni lyfter fram det till ytan det är inte rasism.

Permalänk | Anmäl #4 Peter Tornquist, 2011-02-14, 09:34

Problemet som dessa religiösa människor har är att dom tycker att dom har en plats i samhällsdebatten att fylla.

Problem nummer två är att den aktoritet som dom hänvisar till inte kan påvisas empiriskt. Men likväl ska man av någon besynnerlig anledning respektera gärna vörda deras religiositet när dom vill förbjuda en kvinna abort. När en "otrogen" kvinna ska stenas.
När en ung flicka våldtas, straffas hon. för att hon inte värnat sin kyskhet, allt i religionens respektabla och vördnadsfulla namn.

Detta är vad Helle Klein, Anders Haag och Mattias Irving inte tycker man ska ta upp och visa sin avsky inför.
Och absolut inte koppla ihop med deras "finare" religion.
För dom har tagit avstånd ifrån allt i sin religion som är styggt.

Men har dom verkligen gjort det ?

Vad innebär det igentligen att dessa människor inte vill att en sansad debatt om kvinnans roll i religionen förs, utan attackerar den debatten med en massa halmgubbar ?

Vad har dom för motiv ?

Jag tror detta förhållningssätt kommer att spä på de invandrarfientliga strömningar som vi redan ser genom SD inom politiken. Att etablissemanget än en gång inte vill ta upp de problem som finns i detta fall inom tex islam som personen i slöjan/burkan/nikaben får representera.

Utan än en gång väljer man att försöka sätta sig på en hög pedistal och prata ner till "lilla" Sara Larsson och alla vi andra från en enligt dom en högre moralisk position.

Problematiken blir uppenbar för alla när inga andra än dom själva tycker att dom har någon högre moralisk ståndpunkt, utan tycker att deras argument saknar substans och framför allt ärlighet. Då står dom där lik kejsaren utan kläder eller som Birgit Friggebo och vill sjunga "We shall overcome" som skall på något övernaturligt vis lösa alla problem.

Genom att försöka tysta debatten eller på något sätt försöka avleda debatten av religionens värsta avigsidor så kan jag inte tolka det på annat sätt än att man tyst accepterar dessa.
Eller tycker inte att det ska debatteras öppet för allmänheten.

Vad skulle då motivet vara till en sådan vilsen hållning ?

Jag tror att motiven är rent egoistiska, ekonomiska och politiska.
Religionen är på sådan tillbakagång att vissa inom kyrkan helt enkelt ser all kritik mot religion som ett potentiellt hot mot all religiositet i landet. Faller acceptansen för islam så faller acceptansen för svenska kyrkan och medlemsantalet sjunker.

Broderskapsrörelsen den kristna delen av socialdemokratin ändrade inriktning efter valet från att ha varit en kristen gren inom socialdemokratin till att vara en troende vilket innebar att muslimer numer kan vara broderskapare.
Helle Klein är sosse och broderskapare, kanske inte så svårt att förstå att hon då känner sig manad att försvara sina broderskapsbröder.

Allt för att trygga muslimska väljare till socialdemokratin.
Att många muslimer flytt för att slippa extrema islamistiska tolkningar har dom nog missat.

Permalänk | Anmäl #5 Mats F Eriksson, 2011-02-14, 10:18

Instämmer, #5 Mats F Eriksson. Utvecklingen leder mot en uppkomst av grov rasism.

Permalänk | Anmäl #6 Bo T, 2011-02-14, 10:24

"vem som än begår det"

okej hur blir det med alla svenska "genusteoretiker" som tvingar pojkar att sitta när de kissar, hindrar flickor att ha rosa, byter namn på personerna i sagoböckerna - allt för att "könsavkoda" barnen! Göra dem totalt förvirrade i sin roll som pojkar eller flickor, och senare män eller kvinnor!

Ska inte dessa människor bestraffas? Jag är säker på att deras idéer och experminent kommer att utredas som människorättsbrott om inom en inte alltför avlägsen framtid...

de förtjänar att nämnas när man pratar om "könsförtryck" - även om det är PSYKOLOGISK och UTDRAGEN misshandel det handlar om...

Permalänk | Anmäl #7 invandrarTjej, 2011-02-14, 10:23

Rasism och feminism är samma sak man byter bara ut ras mot kön

Permalänk | Anmäl #8 michael lilja, 2011-02-14, 10:44

Gud sorry menade Allah eller nej jag menar struntar i båda. Det handlar väl om vad som är rätt och fel?Vi har, menar hade förmånen att leva i ett relativt fritt land, det var tider det, men nu ska alla in i fållan och tycka som våra kära politiker,puhh vad trista de är. Sorry för eventuella gramatiska fel eller felstavningar, inte journalist. TACK GODE GUD/ALLAH FÖR DET.

Permalänk | Anmäl #9 Christer Olsson30, 2011-02-14, 10:57

Religion är, per definitio, intolerant och totalitär. Man kan inte rösta om hurvuvida Jesus är Guds son eller inte, och här lligger ju problemets kärna.

Eftersom alla tre Abrahamistiska religioner är lika i sina strukturer, ideínnehåll, och baseras på samma grundinställingar, "Gud har lagt fast lagen, och den ser ut så här." Eftersom förtrycket av kvinnan är grundläggande inom dessa tre religioner, så innebär det att kritiserar man Islam för det, så kritiserar du även de andra två för samma sak. Blir kritiken mot Islam giltig, ja, då blir den ju även giltig gentemot kristendomen.

Ingen vill ju försvara kvinnoförtryck, det är inte riktigt politiskt gångbarti Sverige idag, alltså måste man då välja en anna typ av försvar mot den här kritiken. Bästa sättet, rent taktskt är att skuldbelägga och misstänbkligöra kritikern.

Att kalla någon "islamofob" har varit rätt effektivt, men det börjar bli lite urvattant, det har använts liteför flitigt, lite för ofta, så det har tappat i värde. numera är det få som faktsikt bryr sig om ifall det blir kallade för det. efter det kommmer "rasist", detär snäpet värre, men även det begreppet är ppå väg att tappa i värde, även om det fortfarande fungerar till viss del. så vad återstår?

Att dra parraleller mellan Humaisterna och SD är näst sista ledet.
Här ska man givetvis fås till att förstå att Humanisterna är likvärdiga med SD anhängarna, dom beskylls för att hysa liknande åsikter, och vad är SD åsikter? "Alla" vet ju att SD är nazister, egentligen, och nazister var ju ateister, är man nazist är man ateist, vilket då leder till, är man ateist är man nazist.

Till sista ledet har man inte riktig kommit än, men man är på bra väg,

Permalänk | Anmäl #10 PerA, 2011-02-14, 11:52

Rasismen börjar känna sig bekväm. Alla ni i vänstern som köper högerns islamofobi (täckmantel för arabofobi) är lika ansvariga för denna utbredda smygrasism.

Permalänk | Anmäl #11 Ahmed Ahmed, 2011-02-14, 12:20

#11 Ahmed Ahmed,

"Alla ni i vänstern som köper högerns islamofobi (täckmantel för arabofobi) är lika ansvariga för denna utbredda smygrasism."

Kritik mot religon är inte rasism. Med din logik kan jag säga att religiös fanatism är en täckmantel för kvinnohat. Eller skall vi kalla det smygmisogyni? Dessutom så finns det inga inom vänstern som vågar kritisera vidskeplighet som inte har att göra med den där korsfäste människan som lever som en zombie någonstans.

Permalänk | Anmäl #12 Charlie Darwin, 2011-02-14, 14:17

"Rasismen börjar känna sig bekväm."

#11 Ahmed Ahmed. Arabvärlden med 300 miljoner människor exporterar vid sidan om råvaror(olja) lika mycket som FINLAND.

Är det inte dags att dra ned på stoltheten och visa lite ödmjukhet?

Permalänk | Anmäl #13 Bo T, 2011-02-14, 14:38

#11 Ahmed Ahmed,

Apropå arabfobi så kan jag säga dig att jag träffat mycket kloka araber som inte tror på sagor om profeter lika mycket som det finns kloka västerlänningar som inte tror på korsfästa zombies.

Permalänk | Anmäl #14 Charlie Darwin, 2011-02-14, 15:21

Tack för klockren analys, Sara Larsson. Tyvärr spelar inte dina meningsmotståndare i varken samma intellektuella eller moralistiska liga, så bli inte besviken om motargumenten saknar både sann logik och filantropi. Det blir lätt så om man har vidskepelse som grundsyn i ens liv. Människan - och våra liv här och nu, kommer hos dessa aldrig komma på första plats - genom avbön är man ju home safe i alla fall.

Permalänk | Anmäl #15 Aleksander Szymanowski, 2011-02-14, 18:22

#11: Roligt med begrepp som "rasism". Varken muslimer eller araber är en "ras". Så "rasism" är ett ord som används inte i den ursprungliga bemärkelsen utan för att fördöma kritik av vissa grupper - inte alla grupper; de som är flitigast med ord som "rasism" är också flitigast med grupp-resonemangen, bara de drabbar grupper som t ex västerlänningar, män, rika, "vita" eller svenskar.

Fråga dig själv varför islam-kritik är "rasism" men inte nazism-kritik. Det är enkelt: muslimer är en av dessa grupper som har fått offerstämpeln medan nazister istället har fått förtryckar-stämpeln. Sådan är kulturmarxismens svartvita världsbild.

Permalänk | Anmäl #16 Harald Ek, 2011-02-14, 18:38

#10 Per A: Det du skriver i början om likheter mellan kristendom och islam stämmer helt enkelt inte. I 1000 år har vi haft kristendom här i landet och den har alltid varit skild från staten så tillvida att det alltid funnits en värdslig lag som stått fri från kyrkan (landskapslagarna följda av tex Magnus Erikssons stads- och landslag i mitten av 1300talet). Kyrkans ledning satt visserligen i riksrådet och man hade rätt att döma sina egna och rätt till böter i sedlighetsbrott. Men när det gäller familjerätt, egendomsrätt, straffrätt osv. har det ALLTID varit världslig lag som gällt, stiftad av världslig makt.
I islam finns inte den skillnaden. Där är lagen (familjerätt, straffrätt, egendomsrätt osv.) det som står i Koranen och i de heliga skrifterna. En islamisk stat har ingen lagstiftande församling eftersom all lag redan finns i Koranen m.m. och tolkas av de religiösa ledarna. Det är därför en islamisk stat är oförenlig med demokrati. Man kan i en islamisk stat inte rösta på olika partier som vill stifta lagar om olika saker. Lagen är en gång för alla given i Koranen och kan inte ändras.

Permalänk | Anmäl #17 Viktoria Larsson, 2011-02-14, 20:12

@Viktoria Larsson

Nu var det ju inte specifikt Sverige jag syftade på, utan en mer allmän hållning. Sen sa jag aldrig att sak innehållet var detsamma, utan jag sa att - "...är lika i sina strukturer, ideínnehåll, och baseras på samma grundinställingar,". Det är inte riktigt samma sak.

Den stora skillnaden mellan Islam och Kristendomen är mycket riktigt Sharia, och det är en avgörande skillnad.

Men, man ska då komma ihåg, att ända fram till tidig medeltid, hade Påven både andliga och världsliga makt anspråk. Påven var en världslig furste, samtidigt som han var den andliga världens överhuvud.

Men min poäng var, att ett land styrt av en religion, kan aldrig vara demokratiskt, och det oavsett religion. Att sen vissa religioner är mer rigida och stelbenta i sin åskådning, sitt sakinnehåll ändrar inte på det faktumet.

Permalänk | Anmäl #19 PerA, 2011-02-14, 21:15

#21 Brunråttor har också metakognition.

Permalänk | Anmäl #22 Harald Ek, 2011-02-14, 23:34

"Det är det som man med inre nörvändighet fastnar i om man intar den ateistiska hållningen istället för den agnostiska.
Man blir lika fundamntalistiskt smalspårigt enögt enfaldig som vilken fundamentailst som helst.

Fundamentalism handlar ALLTID om bortttängande av yin/yangprincipen. Dvs den bipolära samverkan som finns av BÅDE OCH istället för ANTINGEN -ELLER."

Du presenterar precis innan din dualitetsförklaring en egen hållning om agnosticism i stället för ateism. Det blir märkligt att utesluta att vara ateist och agnostiker, på samma gång alltså, genom att ställa upp att agnosticismen är bättre än att vara ateist. Well ateister är agnostiker. Man kan disskutera om starka eller positiva ateister närmar sig gnostisism i frågan om guds existens fast med den
Motsatta hållningen att de i stället för att veta att gud existerar vet att gud inte existerar. Alltså ateismer med en vetskap om att gud inte finns. Ateismen på egen hand hadlar inte om vetskap utan bara om att inte tro!

Ateister är agnostiker enligt de vanligaste definitionerna på ateism och agnosticism. De saknar tro på någon gud och de ser sig inte ha vetskap om att gud existerar. Hur skulle de kunna veta att gud existerar men sakna tro om någon guds existens? Vanligen tror man att något existerar när man vet att det existerar. Det är genom gnosticismen, vetskapen att gud existerar, ateismen omöjliggörs. Alltså är ateister inte gnostiker och är de inte gnostiker måste vara agnostiker!

Menar du att det är bättre att vara teist, alltså att tro på någon eller några gudar, och samtidigt sakna vetskap om att denna eller dessa gudars existen, det vill säga vara agnostiker, alltså teist (troende) och agnostiker vilket är en vanlig hållning (troligen den allra vanligaste); än att vara ateist och agnostiker? Jag kan inte tolka dig på annat sätt men med tanke på att det saknas ens ett uns av varför du tycker detta är det möjligt att du inte vet vad du pratar om?

Jag anar att du saknar insikt om vad ateism betyder. Så här: vi alla inklusive du själv föddes till ateister. Vi föddes utan tro på någon eller några gudar. Vi hade strax efter förlossningen inget val då vi saknade förmåga att ens begripa konceptet om gud. Vi saknade språk exempelvis. Senare när språket fallit på plats får många höra talas om gud och gudar och vissa börjar tro på dessa utsagor. Många börjar aldrig att tro att det är sant att de gudar det berättas om faktiskt är verkliga. Dessa människor förblir ateister resten av livet. En del av de som senare i livet började tro på gud tappar senare denna tro och saknar därefter tro på någon gud och blir ateister igen, alltså det de var bara några timmar efter födseln. Vissa byter tro till att tro på andra gudar och andra hoppar mellen tro och icke-tro få eller flera gånger under livet. Att vara ateist är lika mycket ställningstagande som att inte tro på enhörningar, jultomten eller spöken. Ateism är default-läget kan man säga trots att en majoritet på detta klot är teister. Det behövs inget aktivt ställningstagande för att vara ateist även om processen att begrunda ett påstående om att gud existerar kräver eftertanke även om man inte tror på utsaga efteråt. Men inget aktivt behövs för att inte ändra hållning så att säga. I de allra flesta fall somnar vi på kvällen med samma hållning till dessa stora frågor som vi hade när vi vaknade och det belyser frånvaron av att det inte behövs något aktivt för att vara ateist. Att inte tro på att någon har 100 spöken i sin garderob är väl inte något som ligger den icketroende i fatet? Varför ska det ligga någon i fatet att inte tro på de hundratals varianter av gudar som florerar? Att vara ateist alltså? Varför är agnostismen bättre, i liknelsen att man inte kan svara ja om någon frågar om man vet att det finns 100 spöken i garderoben än ateisten som inte kan svara ja på frågan om han eller hon tror att det finns 100 spöken i garderoben?

Ateist och agnostiker är väldigt enkelt att vara men beskriver inte mycket alls i övrigt om en person. Att inte tro på Kalle Anka är ganska enkelt det med. Men det är bara det sistnämnda som är bekymmerslöst! för alla! Det kan man fundera över om man vill!

Permalänk | Anmäl #24 John Stalberg, 2011-02-15, 02:18

#18 Gunilla Madegård

Jag är helt säker på att du inte klistrar fast bilen/huset över natten för att du är rädd att tyngdkraften skall upphöra och dom skall sväva iväg över natten...

Eller när du går ut och går så har du säkert sugkoppar under fötterna eller hur ? Eller har du inte det ?

Du mao tar till dig en empirisk livsstil när det passar dig...
Sedan gnäller som fasiken du när andra tillämpar empiri.
Vilket hyckleri...

Ateister är bara människor som inte behöver någon snuttefilt i livet.
Och avfärdar flum som flum avfärdas bör.

Permalänk | Anmäl #29 Mats F Eriksson, 2011-02-15, 17:19

Bra artikel Sara!

Det kan inte nog påpekas det märkliga i att kvinnoförtryck under religiösa regler anses mer acceptabelt än motsvarande förtryck av annan orsak. Och att den som tar upp frågan, blir angripen från alla håll med de mest underliga påståenden.

Att rita sexuella bilder på seriefigurer anser några här på Newsmill vara ett brott. Vad händer med de unga flickor som i religiöst påverkade kulturer tvingas till äktenskap långt innan 18 års ålder? Låter mer som ett grovt brott. Men det viftas bort, det sker ju så långt hemifrån oss. Bör inte ens debatteras eller skrivas om.

#29 Mats F Eriksson,

Jag förstod. Det var rätt kul. Jag ställer in bilen i garaget över natten, eftersom jag inte är säker på om tyngdkraften eller kronofogden ska ta den, eller om den gode guden som givit mig den ska ändra sig och ta den tillbaka...

Permalänk | Anmäl #32 Mayo Mellberg, 2011-02-16, 08:51

Stå på er! Är stolt prenumerant av Sans. Prästerskapets yttringar i pressen är bara dess dödsryckningar.

Permalänk | Anmäl #34 Erik L, 2011-02-17, 01:47

annons:
annons:

Newsmill-bloggen

Newsmill med i nationella provet

100 000 gymnasieelever sitter nu och skriver nationellt prov i svenska. Enligt uppgift ingår två Newsmill-artiklar, ...

annons:

Om Newsmill

Newsmill är det första sociala mediet i Sverige som spinner kring nyheter och debatt. Vi publicerar varje dag olika personer med exklusiv kunskap om dagens viktiga händelser. Om du har egna erfarenheter av de frågor vi tar upp kan du omedelbart medverka i debatten. Du kan kommentera och skriva egna inlägg som publiceras på hög nivå eller medverka genom din blogg.

 

Läs mer om Newsmill

Newsmill-bloggen

Newsmill med i nationella provet

100 000 gymnasieelever sitter nu och skriver nationellt prov i svenska. Enligt uppgift ingår två Newsmill-artiklar, ...

Vad är att Milla?

Millningen är ett sätt att kommentera med känslor. Du väljer ett ord eller ett namn som du vill mäta i opinionen och läsarna kommenterar genom att välja en av fyra känslolägen som representeras av fyra färger. Rött är arg, blått är glad, grön nyfiken och gult är uttråkad. Resultatet visas direkt och rubriken på artikeln färgas med den färg som de flesta väljer.


 
© 2008 Newsmill. All rights reserved.