Vanvårdens Barn vann sin första seger: samhället erkänner misstag

Tagen och gripen av nyhetsinslaget igår, där en "omhändertagen flicka" (nu vuxen trasig kvinna)berättade om sin mardrömsplacering hos en äldre ensam man på en ödslig ö, utan någon kontakt med sociala myndigheter, gläds jag idag.
Och sänder tacksamhetens varmaste och dyraste tankar till de drabbades drivande eldsjäl, Kerstin Wigzell.
http://soldatmamma.blogspot.com

Vad är det för människor som skaffar barn och inte tar hand om dem?

Är det svenska statens uppgift att försörja världens alla barn som föräldrarna struntar i? Hur blev det så?

Vanvårdsutredningen i alla ära, men vanvården fortsätter än idag och vad har hänt sedan 1980? Hur många barn har inte vanvårdats i nutid som inte inbegrips i detta. Jag har ideellt varit juridiskt ombud i LVU ärenden i 13 år och har god insikt i hur det fungerar idag och jag har massor av exempel på barn som far oerhört illa.
Titta på det så kallade Nordmarksfallet, eller Folåsafallet där myndigheten låste in en 11 år gamla flicka och hennes 14 årige bror på slutet § 12 hem. Barnen had aldrig begått några brott eller på annat sätt misskött sig, allt handlade om att pappan inte ville skicka barnen till skolan efter det att de mobbats svårt och en vårdnadstvist. Jag bad JO utreda om det var lagligt i Sverige att spärra in så unga helt oskyldiga barn, men JO vägrade ta upp ärendet. Däremot fastslog JO i att omhändertagandet var olagligt de första två veckorna, sedan fick alla ordning på sina papper och då var det lagligt igen.
Titta också på fallet Daniel Sigström som dog i samhällets vårdnad. Hans mor Marianne Sigström valde att stämma myndigheterna men förlorade och blev istället skyldig staten 2,5 miljoner i rättegångskostnader.

Rättssäkerheten finns inte för barn eller föräldrar till barn som blivit omhändertagna. Det är omöjligt och enormt riskfyllt att försöka få rättelse i domstol. Domstolarna gör dessutom allt för att frikänna myndigheten och detta kan jag bevisa i dom från hovrätten. Där är det bevisat att barnen utsatts för regelrätt tortyr i fosterhemmet och fosterföräldrarna dömts till långa straff. Dessutom så erkänner kommunen att man inte informerat BUP om detta och BUP har trott att barnen misshandlats av sina biologiska föräldrar och rekommenderade kommunen att införa besöksförbud för föräldrarna, vilket kommunen gjorde. Besöksförbudet varade i 7 år men det tog nästan 10 år innan föräldrarna fick träffa sina barn igen. De fråntogs dem när barnen var 2 och 4 år gamla.
Barnen har alltså torterats, fråntagits sin identitet, sina föräldrar och allt detta är bevisat, men likväl fritar domstolen kommunen från ansvar.

Det är alltså dags att börja jobba för nästa kull vanvårdade barn, de som vanvårdats från 1980 och framåt och de som fortfarande vanvårdas.

Låt mig avsluta med den information som en semestervikarie fick när hon skulle börja på Ljungaskogs flickhem, ett SIS institut.

1. Ingen beröring, mer än vid speciella tillfällen
2. Beröring är bra, men inte här på träningsboendet. Det är här för kort tid, de är inte mogna för det.
3. Tjejerna har antingen ett stort avstånd eller en väldig närhet. De kan inga mellanläge.
4. Håll alltid distans.
5. De manipulerar och utnyttjar all personal som inte markerar att detta är deras arbete och ej något personligt.
6. Se på dessa tjejer som om de kom från Mars och du från jorden.
7. De är inte som andra.
8. Jag, som personal, kommer aldrig att kunna sätta mig in i deras värld.
9. Ljungaskog är en "sopstation".
10. Dessa flickor är "hopplösa fall".
11. Betrakta dem som en "sak".
12. Betrakta alla som missbrukare, kriminella och smittade av någon dödlig sjukdom.
13. Misstänk alla.
14. Allt engagemang är ett o-professionellt beteende.

Jag skriver kort Göran, dagens frågor ingår i Kerstin Wizells utredning läs den så ser du förslag till bättre för dagens barn o ungdomar.
du ser också att ersättning skadestånd etc ska kunna krävas av de barn/ungdomar som utsätts för vanvård i modern tid.
Vidare är det inte klarlagt glappet mellan 1980 etc...låt oss avvakta o se vad som händer.

Oerhört positivt att uppmärksamma övergrepp mot barn tidigare tillbaks i tiden också. Många i Sverige vet också om vilken fasa till fosterföräldrar som blev sedermera adoptivföräldrar till min kvinna och hennes systrar. Socialmyndigheten placerade henne hos föräldrar som är nazister och KKK-medlemmar. Min kvinna utsattes värst. Man har sedermera utsatt oss båda för att vi ska vara tysta om övergreppen, att inte nämna namn på också kända medverkande i övergreppen mot henne i deras KKK-aktiviter. De satte en mycket otäck förföljelse på oss när vi tog upp det med en högre polismyndighet och att jag pekat ut öppet en som var delaktig. Men det får vara slut med det. Vi tror att det är för känsligt för Sverige att kunna ta itu med. Hon har för känsliga uppgifter om ljuskygg aktivetet.

Jag har inte läst utredningen och jag hoppas att den föreslår en författningsdomstol.
Hur gör exempelvis mina klienter som stämde kommunen 2004 och satt i domstolar 5 år och förlorade trots att domstolen fastslår att vi med styrka bevisat att barnen farit illa. Hur får de upprättelse när de redan har en dom som säger att ingen är ansvarig? Hur får exempelvis Marianne Sigström upprättelse? Hur får hon tillbaka Daniel i livet, Vem skall betala henne de 2,5 miljonerna hon är skyldig staten för deras rättegångskostnader? Hon har ju redan en dom som säger att myndigheterna inte är ansvariga, bara för att man inte kan lasta en enskild tjänsteman, samma i mitt fall. Kan man inte hitta någon skyldig är myndigheter/staten oskyldig.
Titta också på de beviskrav som domstolar ställer. I mitt fall så begärde domstolen att vi med dokument i tid och rum skulle styrka vad vi hävdade. Hur styrker man exempelvis med dokument i tid och rum att en utredning som enligt lagen skulle ha gjorts aldrig gjordes?
Se den här texten ur den domen;
Kommunen har medgivit att någon undersökning av familjehemmet Eriksson inte skett i anledning av Roberts problem där men kärande har inte visat att det funnits skäl till en sådan utredning. Kärande har inte åberopat någon bevisning till stöd för sitt påstående att det var fel att skilja Robert och Rasmus åt och att placera Robert i ett annat familjehem i XXXhyttan samtidigt som Rickard fick stanna kvar i familjehemmet Eriksson. Kärande har inte heller visat att kommunen haft bristfälligt underlag för sitt beslut.
Kommunen erkänner alltså att man inte gjort någon utredning, men vi kan alltså inte bevisa att man haft bristfälligt underlag. Har man inte gjort någon utredning har man inget underlag som ens kan vara bristfälligt. Så här köper alltså domstolarna kommunerna och myndigheterna fria från ansvar och de gör det utan att ens skämmas.

Vanvårdade fosterbarn har stulen barndom !
En fransk psykiatriker prof. Michael Soule kallar fosterfamilj för en svår terapiform men betonar att den är bra om man lyckas men om den sviker så är den VÄRRE än annan vårdistitution som tar hand om omhändertagna barn eftersom det kan såra/skada barnet mycket djupt och oåterkalleligt.
Konstigt att det är så här man resonerar:
Människor är rädda men inte för polisen eller militären utan för sociala myndigheterna som har mycket makt men många gånger för lite kompetens och eftersom de kan frånta ens barn och förstöra hela familjen.
Vårdnadsinstitutioner behöver barn för att övertyga oss om behovet av sin egsistens och för att anställa personal.
Staten bestämmer över vem är lämplig som förälder.
Först tas barnen ifrån deras föräldrar, sedan placeras de antingen på ett barnhem, hos fosterfamilj (som får bidrag ) eller adopteras bort ( för att ta pengarna ifrån adoptivföräldrarna).
Man skall hjälpa fattiga föräldrar och inte ta ifrån dem deras barn. Det viktigaste är föräldrarnas kärlek till sina barn.
Alla institutioner/fosterföräldrar mm skall ständigt kontrolleras och godkännas av domstolen.
Det ät bristande tillsyn som leder till vanvården.

vill bara kommentera dig Wanda, att adoptera är att ta barnet som sitt eget. jag har två adopterade barn och jag älskar dem och har aldrig tänkt tanken att staten skall betala mig för att jag har dem. Adoption är rättsäkerhet juridiskt och skyldighet för familjen att ta fullt ansvar på samma sätt som vi gör med biologiska barn. Det kommer alltid vara nödvändigt med omhändertaganden, och det sker felaktiga sådana. bägge delarna skall rättas till. i maria larssons förslag finns utökat tjänstemannaansvar, vilket gör att tjänstemannen kan ställas till juridiskt ansvar för sitt beslut.

Men detta räcker inte. Barn i Sverige lever under ständigt hot om misshandel från såna som Livets ords Ulf Ekman. Barnens rättigheter i Sverige måste stärkas.

Detta handlar om värderingar hos de styrande oavsett partifärg.
Samma värderingar som i dag finns hos försäkringskassan när det gäller sjuka, arbetsskadade och handikappade.Samma värderingar som styr migrationsverkets avvisande av flyktingar som varit torterade eller riskera att torteras om de skickas tillbaka till förövarna.Samma värderingar som inte förstår att barn far illa när man psykar deras föräldrar som flytt sitt land Samma värderingar som styr psykvården.
De placerade barnen hade och har inget människovärde. Deras skadade föräldrar har inget människovärde. Alla som inte kan hävda sig , har tillräcklig med makt för att skaffa dyra advokater, har varit utsatta som barn eller tonåringar och kanske därför har symtom som man finner i diagnosen PTSD, depression eller liknande och som därför är utåtagernade, arga eller ledsna eller har social förbi. Harr satt problemen i kroppen med fysiska besvär som följd har inget människovärde i den bemärkelse som de med makt har.De som sitter i nämnder och styrelser Som beslutar om sina egna pensioner och löner Som sätter diagnoser. Som styr socialförvaltningen och andra organisationer som finansieras av skattemedel. Som äldre och sjukvård etc.Som DO eller arbetsmiljöverkets stolpskott Som styr fackföreningar mm
Som styr domstolar tex vid kvinnomisshandel eller våldtäckter. De som har råd till advokat vinner alltid.
Det finns ingen rättsäkerhet för alla dem som finns i underläge.Som inte har egen röst eller röst som inte räknas på grund av underläget.
Socialförvaltningen styrs oftast av människor som kommer från dem som kommer från överlägesfamiljer.som inte har förståelse för varför Jeppe super Som inte förstår att det kan vara självmedicinering.Är man "snäll" så leker man välgörenhetstant och struntar i helheten.Så länge demokrati stavas " rättigheter för dem som har rätt överläge"så länge kommer missbruk av dem som finns i underläge att fortsätta. Så länge kommer resurser från de tvingande verksamheterna i kommunerna läggas på politiker i påhittade kommunala bolag, på arrangerade verksamheter för att skaffa jobb till politiker och deras släktingar.Till dem som är" viktiga" nog att tilldelas demokratiska rättigheter och skattepengar som borde gå till Skola ,Vård och Omsorg.De verksamheter som kommunerna enligt lag är satta att styra.Så länge detta får fortsätta kommer dessa missförhållanden att fortsätta.

#8 Anne Skåner, för att förtydliga mitt inlägg i #7.
Jag anklagar inte föräldrar som adopterar att de gör det i syfte att få bidrag. Jag skrev inom parentesen och menade att adoptivföräldrarna ofta måste betala mycket ur egen ficka i form av olika omkostnader innan adoptionen sker . Och jag vet att man kan älska ett barn oberoende hur det har kommit till oss.
Jag har själv haft mitt barns kompisar hemma hos oss, kompisar som bott hos oss ibland i långa perioder och helt gratis. Det var en del kompisar som har haft trasiga familjer, som inte visste var de tillhörde, som var arga på sina föräldrar eller den de bodde hos. Det var jag som först hade tagit kontakt med deras hem, hittat deras adresser på internet eller på annat sätt (numera kallas alla ungdomar med smeknamn) , lämnat ut mitt tel.nr. och talat om att ” ditt barn bor nästan hos oss, jag vill veta att du vet om det och vem jag är,ring när du vill…”. Tror du att någon ringde mig eller sitt barn ? Hur jag resonerade då när vi hade ” en lånad” tonåring hemma hos oss ? Jo, att den kan se ett hem, värme, gemensam middag, vuxnas närvaro. Jag förväntade mig inte deras tacksamhet . Det var bara en gärning för alla förtjänar att få kärlek. Och tro mig, jag kramade de mycket !

ja wanda det finns många trasiga barn och samhället borde ingripa ibland mycket mer..men det är tur att det finns människor som du.
kram

Rätt wanda. Det finns otroliga myndighetsövergrepp i samarbete med fosterföräldrar. Vi bl.a. har fått gått gå igenom oerhört jobbig match mot myndigheter, fosterföräldrar, sociala och vård, och vi segrade 1999. Alla lidande de orsakade för mamman och dottern och började de konspirera ocksåför att mamman aldrig skulle få tillbaks sitt barn, och de fick inte ens en prick på sig. De kommer undan vad som helst, vilka övergrepp som helst. Inte sagt att de alltid är oärliga, men om en klient får andra idéer än de så blir de oerhört maktfullkomliga och för klienten bara desto mer bakom ljuset för att klienten skall se så oduglig ut som möjligt inför rätten. Jag skulle ha en hel värld att berätta vilka saker de gjort mot oss men också mot andra , men punkt.

Sverige idag : http://friendsofdomenic.blogspot.com/
Ett grovt övergrepp mot en familj där inget ännu pekar på att missförhållanden har rått, och där myndigheterna med all tydlighet har visat att man INTE har för syfte att jobba för en återförening av familjen. Med en arrogans och egenmäktighet som gränsar till sadism har myndigheterna utsatt denna familj för psykisk tortyr under en period av snart 2 år.

De barn som är adopterade har de också farit illa på barnhem? Ja visserligen har inte svenska staten ansvar för detta, men skall de också få ersättning?