Välkommen till världen, Janne Josefsson

Det börjar som Domedagen men ljusnar lite mot slutet: om kineser fortsätter att handla av oss då finns det möjligheter i Degerfors. Kinesernas inställning är beroende av den duktiga ledningen i den finskägda fabriken på bruket.

Efter 56 minuter av Uppdrag granskning uppskattas varje ljusglimt.

Det var en lång berättelse om unga människor som reser friviligt till Norge. Inte nog med det. De vaknar när det är mörkt och de lägger sig när det är mörkt. De betalar 3000 norska kronor i hyra och bor trångt med andra i samma livssituation. De andra är både människor från samma kultur som de själva och djur från den norska kulturen: stora kackerlackor som lägger ägg. Människorna äter inte på restaurang. Varför? - det är för dyrt. Vi som kan läsa mellan rader vet att sanningen är grymmare: människorna jobbar med att skala fem ton bananer. Vi ser det på bild och vi tror på det som vi ser på bild.

I motsats till unga norskor som säger öppet att vår reporter ljuger. Ja, nu närmar vi oss pudelns kärna. Norska ungdomar ägnar sig åt två aktiviteter: de läser eller fikar. Medan svenska ungdomar lämnar sina lägenheter, lägenheter helt befriade av andra människor, lämnar sitt land, Sverige, Sverige helt befriad av tråkigt arbete och otrygga anställningar.

Men nu gick jag för långt - programmet presenterar en nyanserad bild av dagens Sverige. Janne nämner faktiskt polacker och ukrainare. Det gick lite för snabbt och otydligt för mig. Jag tror inte att han tog upp det med den norska fackmänniskan, hans fråga handlade inte om de lettiska byggarbetarna i Vaxholm. Janne ville förmodligen säga att i Sverige har vi också tråkiga jobb och tråkiga mellanhänder som tar en del av lönen och att det är polacker och ukrainare som utför jobben. Om jag missuppfattar Janne då ber jag om ursäkt. Det är helt möjligt att han inte sade så. Janne sade inte så mycket, Janne ställde frågor. Den stora frågan ställdes i den sista sekunden av programmet: kommer Sara tillbaka till Degerfors eller är det snarare så att vi i Sverige får vänja oss vid att allt fler ungdomar lämnar landet?

Efter att jag gav Uppdrag granskning en timme av mitt liv känner jag stark för att ge Janne ett svar. Svaret är ja på båda frågor.

När det gäller Sara då tvivlar jag inte på att 48 procent av Degerforsborna som röstade på vänsterpartiet kommer att göra allt vad som krävs för att skapa drägliga villkor åt Sara. På svensk mark.

Den andra frågan... ja...

1851 - 1940 utvandrade från Sverige 1.417.480 personer.

1941 - 2000 utvandrade från Sverige 1.273.304 personer.

De senaste åren utvandrar över 40.000 peroner varje år, hälften av de är svenska medborgare. Är det bara pensionärer som flyttar till Spanien och Lichtenstein? Det är ingen djärv gissning att det är unga människor, ungdomar, som lämnar landet. Vissa av dem åker jorden runt. Vissa av dem studerar medicin i Polen . Vissa av dem jobbar i Norge. Det är de som kallas i programmet de svenska utvandrarna, ungdomar som drar västerut, invandringen österifrån (det sista är från Johan Källströms chatt på svt.se).

Språket som används i Uppdrag granskning är dramatiskt och ödesmättat.

Vad är målet med att bygga upp en sådan stämning?

Vem är presumtiva mottagare av mörkret?

Uppdrag granskning blottlägger missförhållanden och maktmissbruk. Det stämmer säkert. När reportrarna samtalar med De Onda är stämningen lugn och försiktig. Ungdomarnas berättelser är avspända och glada, kackerlackor och den girige hyresvärden beskrivs utan stora ord, jobbsituationen accepteras som bättre än arbetslöshet. Men det räcker inte, programmet fylls med berättarröstens rädsla för framtiden. Rädslan som förstärks av tankar om det förlorade paradiset. Det var ju bättre förr, alla hade jobb på bruket...

Det vänsterpartistiska kommunalrådet försöker nyansera, det behövs nytänkande hos alla. Det är han som tydligt svarar att det inte finns enkla lösningar (inga väldefinierade bovar heller). Men Janne ger inte upp, hans jobb är att ställa enkla frågor och leda oss till det tunga slutet.

Efter programmet sitter jag med en ny bild av Skandinavien. Svenska ungdomar invandrar österifrån som värsta polacker och ukrainare. Svenska ungdomar jobbar för 120 norska kronor i timmen och får betalt bara för sitt arbete. Norrmän och norrskor jobbar inte, de hånar svenska ungdomar. Finländare investerar 1,7 miljarder svenska kronor i en fabrik i Degerfors och som tack gör sig av med 2.000 arbetare. Finländare säljer högteknologiskt stål till kineser. Kineser är Degerfors enda hopp att få de svenska ungdomar tillbaka. The botten is nådd.

Allt faller på plats så småningom. Jag börjar förstå hur redaktionen tänkte.

Det handlar ju om invandring. Det handlar ju om olika folkslag. Det handlar om svenska ungdomar. Invandring är fel. Med vissa undantag men det var för länge sedan. Folkslag är fel utom vårt folk eller - folkslag är rätt men det blir fel om folkslag invandrar österifrån. Svenska ungdomar är det synd om.

I Sverige är de arbetslösa utan fika, läsning och hånmöjligheter. I Norge jobbar de. Nu är det lätt att svara på frågor om målet och mottagare.

Det är de som inte gillar olika som har gjort programmet.

Jag har stor förståelse för visionen av Sverige som paradis på Jorden.

Där alla är trygga i sina fasta anställningar och går genom bruket tills de får vård. Där ungdomar ska jobba med media, typ. Där kackerlackor är utrotade utan kärnkraft och onödigt lidande. Där invandrare österifrån är en kuliss som man höjer och sänker vid behov. Den visionen är en tröst för några procent av det svenska folket.

Personligen tröstar jag mig inte med visioner av paradiset. Jag har uppnått samma medvetandenivå som v-mannen i Degerfors: vi lever i en komplicerad värld och det behövs tankearbete varje dag.

Världen var aldrig en trygg och förutsärbar plats men nu har vi det svart på vitt. I Warszawa 1975 visste jag mindre om livsvillkoren på andra sidan Wisła än jag vet idag om Julian Assanges sexliv. Då är det oundvikligt att jag snuddar vid globalisering, Zygmunt Bauman och Platon (är allt vad vi vet skuggor av en verklighet som vi aldrig får erfara?).

En man född i Danderyd för 24 år sedan. Han kom i somras till Stockholm för att jobba på Pressbyrån, som han brukar göra de senaste tre åren, han studerar utomlands. Det var dåligt med jobb - hans kollegor åkte inte så mycket på semester som tidigare. Då behövdes han i Warszawa vid en filmproduktion. Han gjorde väldigt omfattande och väldigt bra jobb. Just nu är han i Bangkok på semester från Uniwersytet Warszawski. Han kände att det är dags att uppgradera dykcertifikatet.

Det skulle räcka som avslutning i min värld men jag är inte helt oberörd av mörkret. Jag är inte orolig hur det går för Utvandrarna. Mina tankar går till Janne, hans kollegor och till alla de som suger i sig varje droppe av bly.

Det finns ingen tröst. Jag har bara ett ord i huvudet: arbete, arbete, arbete. Och ett till: utbildning, utbildning, utbildning.

Andrzej Markiewicz (3 artiklar)

Anmäl

Trackback URL: http://www.newsmill.se/trackback/32955

7 kommentarer Logga in för att kommentera
I kommentarsfältet har kommentatorn juridiskt ansvar för sina inlägg.

Man kan ju fråga sig varför svensken väljer att fly landet. För mig luktar det moment 22 här. Folk flyr för att här inte finns jobb. Samtidigt säger politiker att vi måste arbetskraftsinvandra. Självklart måste vi göra det om folk emigrerar. Men hur kan dom emigrera p.g.a. arbetsbrist? Vad skulle du själv satsa på? Hönan eller ägget?

Permalänk | Anmäl #1 Janne Berggren, 2011-02-10, 19:02

Min tanke var: Är detta ett problem? Skapar Uppdrag Granskning ett problem där inget problem finns? Svenska ungdomar åker till Norge för att dra ihop pengar till en längre resa eller nåt annat. De åker dit för en avgränsad tid. Därefter åker de förhoppningsvis på sin resa eller åker hem och börjar plugga. Om de inte har gjort av med pengarna i dyra Norge. Det är självvalt och inget problem. De måste inte åka dit. Men de vill arbeta i Norge och tjäna pengar. Om de sen får bo trångt och umgås med kackerlackor, so what? De dör inte av det. Tvärtom. De uppskattar det de har när de kommer hem. Att ungdomar åker till Norge och jobbar är inget problem, det är bra.

Permalänk | Anmäl #2 Carina Johansson, 2011-02-10, 20:33

Sverige är inte är ett idealland för ungdomar nej. Jag flyttade själv ut ur landet när jag var 22, det bästa jag gjort.

Permalänk | Anmäl #3 James Bright, 2011-02-10, 20:44

Det var väl tunt med uppdrag som skulle granskas på redaktionen och så fick man ta till ett ickeproblem och göra det till ett ödesmättat problem.
Dessutom finns ingen ungdomsarbetslöshet i Sverige så länge McDonald's, Burger King och Max har lediga jobb över hela landet.

Permalänk | Anmäl #4 Christina Lundqvist, 2011-02-11, 10:10

Till uppdrag granskning:
Gör ett program om alla de jobb som skulle ha kunnat skapas men aldrig gör det, till följd av typiskt svenska Attityder, Fördomar och Regelverk.

Vill vi ha fler jobb måste vi skapa fler arbetsplatser i företag som ännu inte finns!

Så enkelt är det.

Befintliga företag kommer inte att räcka till.

Det är på de ännu OBEFINTLIGA företagen den STORA satsningen, måste göras!

Klarar ni det, blir du nationalhjälte Janne Josefsson!

Permalänk | Anmäl #5 Gunnar Ehn, 2011-02-11, 11:58

Mina två döttrar har utvandrat och invandrat igen. Den ena var med att introducera Ikea i Japan o stannade i 5 år. Den andra fick ett väldigt bra erbjudande som tandtekniker i Norge och stannade där i 3 år. Nu är de tillbaka igen - med lite pengar i fickan och kan köpa innerstadslägenheter!

Permalänk | Anmäl #6 Ulf Börjesson, 2011-02-11, 13:57

Jag fattar allt utom slutsatsen, "det är de som inte gillar olika som gjort programmet".
Jag vet att detta är en reflexmässigsvensk kommentar vad det än må gälla, men ehhhh, det här får jag inte riktigt ihop.

http://soldatmamma.blogspot.com

Permalänk | Anmäl #7 Carina Nordén Åkerlund, 2011-02-12, 22:59