Tänk dig ett liv utan säng och tak över huvudet!

Jag ser honom när jag går in på sytembolaget. Fa'n, måste han stå precis utanför ingången. Jag undviker hans blick. Måste han påminna mig om att jag har det lite bättre än vad han har.  Måste han ge mig dåligt samvete bara för att jag ska köpa ett par öl och en flaska vin. Att jag har en skön säng att krypa ned i när jag druckit mina öl och mitt vin, medan han måste leta upp ett ställe där han inte fryser ihjäl i natt är väl inte mitt fel. Han är i alla fall ordentligt klädd och påpällsad. Jag har bara en tunn tröja utanpå skjortan och ett par tunna jeans medan han har en tjock tröja, kraftiga byxor och kängor. Säkert har han dessutom både undertröja och långkalsonger. Måste kar'n ändå ständigt röra sig och stampa i marken. Fa'n karl, stå still!

På väg ut med mina kassar tänker jag att det går bättre åt det här hållet, eftersom han står vänd mot dem som går in. Fa'n också! Karl'n har vänt sig om och ser mig i rakt i ögonen när jag nu är på väg ut. Inte står han still nu heller, utan rör sig hela tiden. Inte kan det vara för att hålla värmen så påbyltad som han är, medan jag är tunt klädd. Upp med en femtilapp och klabba på ett konstgjort leende i ansiktet, samtidigt som jag hör mig säga: Jag tänkte vänta med att köpa tidning tills jag handlat, vad bra att du är kvar.

- Jaha, så står vi här med ännu ett nummer av Faktum igen. Vi har ett reportage om Ingela som varit hemlös så länge att hon registrerats som obefintlig av myndigheterna. Vi har ett reportage om Robert som tvingats omfamna en religiös tro för att ha någonstans att bo.

Jaha, och vad har det med mig att göra? Jag köper ju tidningen, räcker inte det? Vad kan jag göra mer? Har du mer att säga får du rappa på för jag är tunt klädd och fryser. Så ordentligt påklädd som du är svettas du väl närmast, hahahha...

- Vi gör en påhälsning på några akutboende för hemlösa. Och när vi säger "akut" så menar vi egentligen tidsramar utan någon bortre gräns.

- Vad vi snackar om är människor som bott i åratal på boenden som är så vidriga att "vanligt" folk inte skulle palla ett dygn. Människor som i många fall kommer att ha detta "hem" tills den dag de dör av droger, våld, sjukdom eller ålder. Vad vi snackar om är ett samhälle som helt enkelt väntar ut de jävlarna.

Jaha, och det beror på mig? Är det mitt fel att de har det som de har det? Fa'n också, lägg av jag fryser och behöver komma in i bilen och få på värmen. Nå't mer du vill få sagt så rappa på.

- Det riktigt bisarra är att detta inte är något nytt, chockerande eller överraskande. Vi har skrivit om det under snart tio års tid. Och ingenting har hänt. Absolut ingenting har hänt.

Aj, då. Det visste jag inte. Trodde faktiskt att det har blivit bättre. Inte minst genom att ni är så flitiga med att sälja tidningen. Den ju är väldigt bra. Upplysande och innehåller fakta blandat med känslomässiga artiklar. Dessutom har den en snygg design och är färgglad. Det är viktigt att vara glad! Har du tänkt på det. Det säger jag till alla som deppar, var glad! Det  hjälper.

- Det finns inga ambitioner, inget jävlaranamma. Inget intresse av att lösa skiten.

Är det så illa? Ja, inte vet jag vad ni ska göra. Fa'n också, hur hamnade jag i det här. Bli stående här med en tidningsförsäljare när jag ska hem och ha lite fredagsmys med frugan. God mat, några öl och en flaska vin. Kolla tv'n och sen krypa ned i min goa, varma och sköna säng för en god natts sömn. Fa'n också att det finns de som alltid ska ge mig dåligt samvete och få mig att känna skuld. Jag kan väl inte ta på mig alla andras problem. Jag har nog med mina egna!

Nej, nu måste jag kila. Mycket att göra och stå i. Du har det bra du som inte behöver tänka på att en massa som ska grejas. El-, telefon- och sopräkningar samt amorteringar på huset, bilen och sommarstugan som ska betalas innan den 30:e. Presenter som ska köpas, och uppvaktningar som ska göras. Tråkiga släktkalas och andra förpliktelser. Ja, jag vet inte allt som jag ska fixa. Allt verkar hänga på mig.

En del har det bra. Behöver inte tänka på nå't annat än var de ska sova i natt. Fa'n också vilket bekymmerslöst liv en del lever!

Kanske lite statistik över hur många som inte har någon säng eller tak över huvudet skulle platsat här som avslutning. Men jag skiter i det, för statistik biter väl inte på den som inte har några känslor. Så jag skiter i att göra mig det besväret. Eller borde jag, fa'n också....

För att ingen ska känna sig kränkt, missförstådd, hånad, eller driven med, vill författaren uppmärksamma läsaren på att detta är en ironisk och medkännande artikel skriven i vanmakt över en situation som berört honom och som han inte vet hur han ska hantera för egen del.