Modernisera socialbidraget

Att leva med mycket begränsade ekonomiska resurser är en stor påfrestning. Ständig knapphet, att aldrig kunna unna sig något, konstant jagande efter extrapris och känsla av att inte kunna köpa det barnen behöver är stressande. Men vad som är ännu värre är om situationen upplevs som opåverkbar. Att under en övergångsperiod tvingas att vända på slantarna går att hantera. De som riskerar att fara riktigt illa är den som inte ges förutsättningar att ta sig ur situationen. Det är om detta den politiska debatten borde kretsa med anledning av Rädda Barnens rapport om barnfattigdom.

Att mäta fattigdom är inte lätt. Ofta används två begrepp, relativ fattigdom och absolut fattigdom. I relativ fattigdom befinner sig de familjer som har under 60 procent av medianinkomsten.. Ett sådant mått innebär i praktiken att ett land där alla är lika fattiga får ett bra värde. Måttet är därför komplicerat men ska inte negligeras. Det är en påfrestning att inte kunna ge sina barn vad barnen i omgivningen får även om det handlar om sådant som egentligen är en bra bit ifrån livets nödtorft. Rätt vinterjacka eller gympaskor. Resa bort på semestern. De senaste tekniska prylarna.

I absolut fattigdom befinner sig den familj som inte har inkomster som täcker nödvändiga kostnader. I Rädda Barnens rapport tas även familjer med som har haft försörjningsstöd i bara en månad. Dessa har självklart under en period befunnit sig i ett utsatt läge men det är inte för dem som kortvarigt befunnit sig i ekonomisk kris vår största oro ska koncentreras.

Den ökning av barnfattigdom som Rädda Barnens rapport pekar på är allvarlig men den måste sättas in i rätt perspektiv och sammanhang. Under den ekonomiska kris som sköljde över världen 2008 var det 7 procent av barnen som hade föräldrar som var beroende av försörjningsstöd. Troligen kommer vi att få se en fortsatt ökning då siffrorna för 2009 står klara. Vi får då inte glömma att siffrorna för 2008 var de näst bästa sedan Rädda Barnen påbörjade sina mätningar. 1996 var det nästan 18 procent.

Vår främsta uppgift måste vara att långsiktigt utplåna risken för permanent fattigdom. Det kan inte göras utan ett starkt fokus på arbete. Möjligheten för alla att oavsett bakgrund kunna utbilda sig och få tillträde till arbetsmarknaden är det som öppnar porten till framtidens möjligheter. Det är vad som måste vara politikens huvudfokus om vi vill minska barnfattigdomen. Men vi måste också försöka göra vägen dit lite jämnare. Därför har regeringen höjt flerbarnstillägget i barnbidraget och kommer att höja den barnrelaterade delen i bostadsbidraget under 2012. Höjningen av bostadsbidraget är något som kommer just dem till del som har de minsta marginalerna.

Det finns också skäl att fundera över vad som bör ingå i normen för försörjningsstöd. Den tekniska utvecklingen har gått framåt med stormsteg. Samtidigt finns det stora förväntningar på att vi som samhällsmedborgare ska kunna informera oss och kommunicera, även med myndigheter, genom datorer och mobiler.

Bidragsnivåer är viktiga för den som just nu befinner sig i fattigdom men bidrag är inte vägen ut. Därför måste vi fortsätta stärka familjen, ge alla barn lika möjligheter till utbildning, skapa möjligheter till arbete och låta människor behålla mer av sin egen lön. Då värnar vi barnkonventionen i dess alla delar.

Emma Henriksson (8 artiklar)

Anmäl

Trackback URL: http://www.newsmill.se/trackback/32922

1 kommentarer Logga in för att kommentera
I kommentarsfältet har kommentatorn juridiskt ansvar för sina inlägg.

Det är inte bara barnen som behöver dator för skolarbetet. Den som uppbär försörjningsstöd är i behov av dator för att kunna söka jobba. I dag går nästan alla ansökningar via antingen webben eller e-post.

Dessutom är det dyrare för en som går på försörjningsstöd att komma ut på nätet. Dels för att man oftare saknar inkomst och då har dragit på sig en betalningsanmärkning. Då är man hänvisad till kontantkort via mobilt bredband som i dag kostar närmare 300 kronor per månad istället för ett mindre abonnemang som kostar kring hundralappen. Det gör att den som är sämre bemedlad får betala högre avgift vilket utarmar ekonomin för dessa med sämst ekonomi.
Telia: 99 kr / 279 kr
Tele 2: 89 kr / 249 kr
Tre: 89 kr / 299 kr
Telenor: 199 kr / 289 kr

Det skulle vara enkelt att förse försörjningsstödet med medel för att täcka både dator och internet. Man skulle kunna inlemma det under posten för Gemensamma hushållskostnader inom norm och då inkludera kontantsurf samt dator samt nödvändigt tillbehör - skrivare - där inköpet är en vart tredje år för att hålla jämn takt med uppgraderad teknik samt för hur länge en dator normalt håller. Lämplig dator med skrivare behöver inte kosta mer än 9000 kr i dagsläget. På tre år skulle det bli en månadspost om 250 kronor samt 250 kr för kontantsurf på internet.

Om folk vill opponera sig över den höga kostnaden för kontantsurf bör folk i första hand vända sig till operatörerna som tar ut avgiften.

Det är viktigt att var och en som uppbär försörjningsstöd alltid kan hålla sig alert och vara i stadig kontakt med arbetsgivare som kan tänkas anställa en. För snabbare en som uppbär försörjningsstöd blir självförsörjande genom ett riktigt jobb på den ordinarie arbetsmarknaden desto snabbare kan vi sänka utgiften för försörjningsstöd. Att utestänga någon från att vara en del av vår levande demokrati och vår samhällsgemenskap gagnar inte samhället och förlänger tiden som man uppbär försörjningsstöd.

Internet är en del av vårt samhälle som blivit helt oundvikligt för var och en. Därför är det viktigt att dator och internetanslutning räknas till försörjningsstödet.

Permalänk | Anmäl #1 Gunnar Arnkvist, 2011-02-19, 18:30