Egypten långt från hopplöst fall

I MTV-teveserien Newlyweds: Nick and Jessica förekommer ett långt gräl där den unga hustrun enligt maken har spenderat alldeles för mycket pengar på lakan av egyptisk bomull. Om detta visste Muhammed Ali Pacha al-Mas'ud ibn Agha ingenting när han den 17 maj 1805 tog över styret av Egypten, fast besluten att modernisera landet.

Hans förebild var den starka europeiska staten och för att närma sig detta ideal måste samhället reorganiseras, ekonomin revitaliseras och statsapparatens byråkrati och militär uppgraderas och institutionaliseras. Som ekonomisk bas för moderniseringen användes den långfibriga egyptiska bomullen, staten förmedlade all försäljning av bomull och tog kommission. Egyptens industriella revolution under Muhammad Alis styre drevs av bomull och viljan till upprustning. I centrum för ansträngningarna stod en enorm statsapparat.

Med starkt självförtroende skickade Muhammed Ali studenter till Europa för utbyte, ombesörjde översättning av vetenskapliga verk och startade nationella utbildningsanstalter i ett flertal discipliner. Han etablerade arabvärldens första tryckeri, vars första uppdrag var att sprida statens skrifter.

Egyptens historia av statsbyggande är som bekant mycket längre än så. Efter faraonerna har Egypten delat södra Europas romerska historia. Landet var en del av det Ottomanska väldet till 1915 och på mitten av nittonhundratalet var Egypten en del av den socialistiska idévärlden i likhet med flera länder i Sydöstra Europa som idag är demokratier. Med en statsapparat på plats blir demokratisering en fråga om styrning, inte om samhällsbygge.

Därför är det beklämmande att läsa pessimister och skeptiker (senast Svante Cornell i SvD 11/2) varna för en extraordinärt segdragen demokratiseringsprocess. Medan ett land aldrig tillfullo kan nå ett demokratiskt idealtillstånd så kan stora landvinningar göras på mycket kort tid. Att bygga Sveriges och Europas grannskapspolitik på låga förväntningar på demokrati är inte ändamålsenligt.

Det finns minst tre goda skäl att aktivt delta i 2011 som ett märkesår demokratin.

Västs förmåga att påverka förhållandena i Egypten och resten av regionen är inte liten. Redan för 10 år sedan spreds en första informationsrevolution i regionen. Massmedier som tidigare enbart rapporterat om presidentens förehavanden och handskakningar såg sig omsprungna av satellitteves mångfacetterade nyhetsrapportering.

Efterfrågan på undermålig nyhetsprodukter och pravdaliknande dagstidningar försvann och de fick lägga ner eller göra stora eftergifter gentemot konsumenterna. Internet skapade initialt ett parallellt nyhetsflöde men så på mitten av 2010talet skönjdes den globala kommunikativa revolution som de sociala medierna skapar. Det finns idag ingen artikel om demonstrationerna i Egypten som inte nämner facebook. Medan väst inte kan styra utvecklingen i Egypten, så är det helt tydligt att utvecklingen i väst har tydliga konsekvenser i Egypten.

Egypten behöver inte ett "långsiktigt" stöd för att genomföra "gradvisa reformer". Demokrati består av ett antal politiska rättigheter, som genom adekvata institutioner omvandlas till utveckling i den riktning som medborgarna önskar. Medan finslipningen av processerna tar lång tid och kräver ständiga justeringar (föranlett av valdebaclet i Örebro krävs till exempel reformer av den svenska vallagen) så är de politiska rättigheterna snabbt genomförda.

Alla lagar som begränsar individens rätt att yttra sig, frihet att möta likasinnade, att organisera sig och att bedriva kampanj kan raskt slopas med ett pennstreck. För de politiska fångarna kan man helt sonika öppna fängelsedörren. Med yttrande- och organisationsfrihet som bas kan sedan procedurerna stötas och blötas och färdriktningen debatteras.

Den amerikanske statsvetaren Tom Carrothers noterar att demokratiseringsvågen 1989 innebar att demokratibistånd uppstod som fenomen, medan det är oklart om demokratibistånd i sin tur medfört någon demokrati. Trots att Sverige investerat uppemot en tredjedel av sitt omfattande bistånd mot någon form av demokratiseringsmål under de senaste tolv åren är det svårt att se uppenbara fall där man lyckats - hos statens biståndsrevisorer SADEV pågår just nu en utredning om just detta.

Företeelser som finns i en demokrati har fått stor del av stödet, även om dessa företeelser är en konsekvens snarare än en orsak till demokratiseringen. Åtskilliga miljarder har lagts på kultur, barn och förvaltningsprojekt medan de demokratiska politiska aktörerna varit svältfödda. Förutom trubbigheten är den grundläggande och förvisso attraktiva premissen att mottagarlandet ska definiera biståndsbehoven helt missriktad.

Om ett land behöver demokratibistånd är dess regering per definition inte någon bra representant för folkets behov och önskningar. Demokrati handlar om makt, och det är befängt be de mäktiga om hjälp att beskära deras egen makt. Därför måste demokratibistånd gå direkt till demokraterna, till att bygga de rörelser som ska ta över styret och besätta maktpositionerna.

Egypten och Mellanöstern påverkas av väst. De mest grundläggande demokratiska reformerna kan komma på plats utan långbänk. Sverige och Europa kan påverka utvecklingen genom ett tydligt stöd till reformkrafterna.

"Frihet från förtryck" är en viktig avsiktsförklaring från den Svenska regeringen som togs av riksdagen 2008. Målet - att demokrater ska styra - är tydligt och medlen - stöd till demokrater - börjar komma på plats. I Egyptens förestående demokratisering kan vi göra skillnad.

Martin L.V. Ängeby (3 artiklar)
http://frihetlighet.blogspot.com/

Anmäl

Trackback URL: http://www.newsmill.se/trackback/32935

6 kommentarer Logga in för att kommentera
I kommentarsfältet har kommentatorn juridiskt ansvar för sina inlägg.

En korrigering - dispyt rader om ur lange egypten var en del av ottomanska valdet. Vid 1915 var delaktigheten obetydlig.

Permalänk | Anmäl #1 Martin L.V. Ängeby, 2011-02-09, 20:17

jag undrar vad du anser om Svante Cornells artikel i SVD Brännpunkt.
http://www.svd.se/opinion/brannpunkt/snar-demokrati-inte-realistiskt_592...

"Sanningen är att inga krafter i dessa samhällen står beredda att tackla de sociala, ekonomiska och demografiska problem regionen står inför.

Om inte starka institutioner byggs och maktdelningsprincipen läggs som en grundsten i de reformer som genomförs riskerar regionens framtida ledare i bästa fall att likna auktoritära populister som Chavez, Putin eller Erdogan – och i värsta fall islamistregimerna i Iran eller Sudan.

Hur ska västerländska stater förhålla sig till detta? Tyvärr är västs förmåga att påverka utvecklingen relativt begränsad. Givet Nordatlantens ekonomiska kris kommer knappast reformprocesserna att få det ekonomiska och politiska stöd som länderna i Östeuropa fick på 1990-talet. Men det stöd som ges måste vara långsiktigt, och riktas in på gradvisa reformer som syftar till att bygga fungerande stater som kan svara mot befolkningens behov och förhindra en återgång till diktatur. Fria val är en del av denna utveckling, men en mycket liten del."

Permalänk | Anmäl #2 Niclas Kuoppa, 2011-02-09, 21:35

Det är just här jag tycker pessimismen är för stor. För det första är det en högutbildad medelklass som står i centrum för protesterna, inte en frustrerad pöbel. Vad gäller institutioner gör jag ju poängen att Egypten är ett land med starka institutioner och förvaltning. Den politiska repressionen har tvingat ut en del politiska diskussioner i fel fora, till exempel har Egyptiska tandläkarförbundet synpunkter på hur konflikten med Palestina ska hanteras, men föreningsvanan finns på plats. Akademin finns på plats. Byråkratin finns på plats men behöver naturligtvis moderniseras. Till och med politiska partier finns på plats. Även om de är eftersatta och små i förhållande till Egyptens folkmängd så är de rörelser snarare än små klubbar för dissidenter.

Jag skulle säga att Egypten står väl rustat för en modernisering. Fri val är inte en obetydande del i denna utveckling, utan ett absolut villkor för framsteg.

Permalänk | Anmäl #3 Martin L.V. Ängeby, 2011-02-10, 09:30

tack för det. Men flera röster, som Per Jönsson i DN, hyser tvivel om vlket stöd protesterna har bland jordbrukarna och landsbygdsbefolkningen. För dom kan ju en omvälvning vara hotande om den stör deras möjligheter att försörja sig.

Cornell för fram flera olika fall som visar på riskerna. Men han gör ingen jämförelse med Indonesien där Suharto föll 1998. Det finns stora problem i landet men det räknas ändå som fritt av Freedom House, om än knappt. Finns det lärdomar att dra därifrån som är relevanta för Egypten och Tunisien?

Angående det du nämner om kommunikationsutvecklingen och facebook. Professor Stuart Schaar knyter an till Manuel Castells.
http://www.rooseveltinstitute.org/new-roosevelt/arab-dictatorships-under...

Sen måste jag säga att det var intressant av resebyråchefen Pär Kjellin i DN Debatt idag om "Turism kan vara en god och demokratisk kraft". Men man kan också vända på det med hjälp av Jennie Dielemans "Välkommen till paradiset. Reportage om turistindustrin" Vad tror du om turistindustrinsbetydelse för Egypten och Tunisien?

Permalänk | Anmäl #4 Niclas Kuoppa, 2011-02-10, 11:46

Han för fram fall som är så olika Egypten att jämförelsen blir meningslös. Och att jämföra med Venezuela är befängt, när landet går från svaga men långvariga demokratiska institutioner till diktatur. Alltså inte någon kidnappad transition.

Jag tror definitivt på turism som förändrande kraft. Det är en industri som gör det möjligt för människor att jämföra sina livsvillkor med andras och att lära känna andra världsbilder. Det är inte för inte som den Kubanska regimen inte släpper in kubaner till paradisbeachernas Varadero.

Vi har ännu inte sett kommunationsrevolutionen fulla effekt på politiken och demokratin, så klart. Men att det finns effekter, det är jättetydligt. Här senaste exemplet, från Singapore: http://yoursdp.org/index.php/news/singapore/4579-20k-reached-thank-you

Permalänk | Anmäl #5 Martin L.V. Ängeby, 2011-02-10, 12:08

Thomas Carothers jämför med Indonesien
http://www.npr.org/2011/02/03/133461179/the-new-republic-a-lesson-for-eg...

Scott Atran om Muslimska brödraskapet
http://www.nytimes.com/2011/02/03/opinion/03atran.html

Permalänk | Anmäl #8 Niclas Kuoppa, 2011-02-11, 11:44