I Chydenius finns liberalismens uppdrag samlat

Tack!

Jag får börja med att torka en tår ur ögat, en tår för alla de som sitter hemma och längtar efter att få ta ansvar för sina liv, men som hindras av sossarnas politik. För visst är det klåfingriga politiker som gör att människor envisas med att vara sjuka. Visst är det formella hinder som gör att kvinnor systematiskt värderas lägre på arbetsmarknaden. Visst är det aktiva politiska åtgärder som gör att människor envisas med att vara lågutbildade.

Att vara liberal är så enkelt. Den som inte har ett jobb saknar viljan att jobba för tillräckligt lite pengar. Det enda individen behöver är frihet från en klåfingrig stat, då kommer allting att lösa sig. Barn från trassliga bakgrunder kommer att kasta sig över skolböckerna, invandrare med dåliga språkkunskaper kommer plötsligt att lära sig svenska så att de kan få ett jobb men anständig lön och rimliga villkor, sjuka kommer att sluta att känna efter så förbannat och masa sig till arbetsförmedlingen, allt gott kommer att hända om bara politiken slutar sätta upp hinder för den jäsande lust till eget ansvar som välfärdssamhället kväver.

Varför är det så svårt att förstå att liberalismen grundar sig på det felaktiga antagandet att människor sitter hemma och gör välinformerade, långsiktiga och rationella val dagarna i ända?

Socialismen har fel när den tror att människor inte drivs av möjligheterna att förbättra sin egen situation. Men lika fel har liberalismen när den utgår ifrån en modell av människan som en rationell beslutsmaskin. Sanningen är betydligt jobbigare. Människor behöver frihet att kunna lyckas, men människor behöver också en hjälpande hand när de snubblar på vägen. Människor behöver ha rätten att få välja, men de behöver också hjälp med vissa av livets viktigaste val. Konkurrens skapar drivkraft, engagemang, innovation och flexibilitet. Men på många av livets områden behöver vi trygghet snarare än konkurrens, en fungerande välfärd snarare än valfrihet.

Det finns mycket få friheter jag kan få som inte innebär att någon annan berövas en annan frihet. Det är inte så enkelt att livet kryllar av friheter jag kan få som inte begränsar någon annans frihet på ett eller annat sätt. Liberalismen gör världen enkel på ett sätt som den som inte orkar göra rätt val vid varje vägskäl tillslut kommer att bli ett offer för.

Liberalismen har givit människorna massor av goda gåvor, mer kanske än någon annan ideologi, men som modell för hur vi fördelar den välfärd vi gemensamt skapar räcker den inte som facit. Det blir fel, och det blir omänskligt (hur mycket människokärlek man än drivs av).

Anders: Jag tror du får läsa artikeln igen. Eller så har du råkat kommentera en annan artikel.

Jag visste inte mycket om Chydenius och jag är glad över att ni hjälpt mig att fördjupa bekantskapen. Tack för en intressant och tänkvärd artikel.

Jag läser artikeln igen, för det var nämligen just denna text jag kommenterade.

Men jag har haft fel förr, och visst kan det vara så att prat om klassisk ekonomisk liberalism och osynliga händer triggar en slags betingad anti-liberalism reflex hos mig. Så, jag skall se om jag kan göra en snällare tolkning än min ”liberaler som hävdar klassisk liberalism a la Mill är bara i sin tunna fernissa av krokodiltårsmänniskokärlek bättre än de mer hårdhudade nyliberaler de villigt ger sina riksdagsmandat till”.

Så, vi får veta att borgerlighetens samlade uppdrag finns i Chydenius idéer. Jag drar ur det slutsatsen att det man sedan säger om dessa idéer är något författarna själva skriver under på.

Vi får veta att det är bristen på frihet som gör de fattiga fattiga. Om man gör dem fria skulle de alltså sluta vara fattiga. Detta kan vara allt från liberalism till socialism. Alltså allt från det jag kritiserar i min kommentar till socialism (som jag gärna kritiserar i en annan). Frågan är vad man menar med frihet.

I nästa del framställer artikelförfattarna idéerna som klassisk ekonomisk liberalism och som förespråkare av att man skall låta den osynliga handen göra sitt jobb ostörd av politisk inblandning. På 1700-talet var detta naturligtvis progressivt, men om man använder sådana ord år 2011 så får man nog acceptera att läsaren ser det som ett angrepp på den socialdemokratiska välfärdsstaten. Jag läser alltså (det är en tolkning som kan vara helt fel) att människor skulle sluta vara utsatta om man tar bort de hinder som politiken lägger på dem. Det vill säga, mindre välfärdssamhälle skulle ge mindre passiviserade individer som då skulle kunna ta sig ur sin fattigdom.

Principfasthet är i sig varken bra eller dåligt, det förstärker bara det bra eller dåliga i det man är principfast om. Mina ögon läste vid en snabb genomläsning principfasthet som ”man får inte låta blödighet stå i vägen för principer om frihetens värde” eller ”det spelar ingen roll om folk misslyckas och går under så länge som de hade möjligheten att lyckas”. Detta står inte i artikeln, och det är alltså orättvis kritik om det inte är så författarna menade det.

Under handlingskraft nämns tryckfriheten, och det är en (av många) saker som jag avsåg med liberalismens goda gåvor.

Som exempel på vad detta skulle kunna leda till används två exempel på problem där avregleringar och minskad stat skulle vara lösningen snarare än de aktiva politiska åtgärder som används idag. Åter igen blir det svårt att inte läsa detta som att friheten man vill ge folket avser den typ av negativ ”skyll-dig-själv”-frihet som blivit folkpartiets nya varumärke.

Så; jag erkänner att jag läste artikeln med en god dos förförståelse, och att det var vissa små nyckelord som triggade min standardkommentar att använda mot alla former av liberalism där förledet social- blir för svagt.

När jag nu läser noga och väger orden på ideologivågen så får jag erkänna att artikelförfattarna KAN vara ute efter en mer mänsklig socialliberalare form av borgerlig politik, men att de signalord och de exempel man väljer att använda ändå pekar mer i riktning mot en negativ frihetsdefinition och i så fall ställer sig mitt i skottlinjen för min kommentar.

Är det så att artikelförfattarna företräder den del av folkpartiet som jag efterlyst och saknar i debatten (en del som rimligen inte kan jubla över den av regeringen förda politiken) så skall jag gärna rikta mitt inlägg åt de håll som är dess måltavla. Sverige behöver liberaler med insikter om marknadens och den osynliga handens tillkortakommanden, och är författarna sådana så välkomnar jag fler, och tydligare, artiklar från deras håll!