Inför en trohetsed i svenska skolan

Vi lever ju i något som kallas för demokrati. Demokrati går ut på att en majoritet bestämmer. Men när det gäller vissa saker i det här landet så väljer politiker att aktivt undvika informera och/eller lyssna på allmänheten. Det har hänt förut och det kommer att hända igen.

Löjligt att vi hade folkomröstning om kärnkraften, vilket förvisso var ett hett ämne när det begav sig. Men det var ingen samhällsomvälvande fråga. Senare, betydligt mer "påträngande" frågor får folk inte säga något om. Det är som att vi fått folkomrösta om sandkorn men inte när det gäller stenbumlingar.

USA är en ung nation bestående av immigranter, detta är själva stommen och nationens "karaktär". Det historiska arvet man har är endast ett par hundra år gammalt( indianerna är som bekant ej relevanta i sammanhanget då de förlorat sitt land och kultur).

Europeiska länder skiljer sig åt kraftigt då de har en historia som sträcker sig bakåt många tusentals år. Denna historia är också förknippad med specifika folkgrupper. Det blir då svårare som immigrant av annan etnicitet och kulturell bakgrund att känna sig som en del av det nya landet.

I Sverige har vi haft väldigt dämpad nationalism just pga vår homogentitet. Det har inte behövts uttryckas helt enkelt utan vi har ändå kunnat känna att vi delar en gemenskap. Själva poängen är att en heterogen nation likt USA måste kabla ut det nationalistiska budskapet nonstop just pga att det är enda sättet att uppnå samma känsla av sammanhållning. Den i våra ögon överdrivna patriotismen jänkarna visar upp är ett krav med tanke på deras demografi och historia som mycket ung och mångetnisk nation.

Problematiken blir hur man kan överföra samma nationalism och patriotiska synsätt till Europa. Vi är helt klart i behov av detta då våra länder idag har en helt annan befolkningssammansättning än för bara några årtionden sedan. Den nya befolkningen kan inte identifiera med europeiska ländernas historia och arv då det är så starkt förknippat med som tidigare nämnt specifika folkgrupper och kultur. Nationalistiska känslor och sammanhållning blir då starkt försvårat.

För att återvända till artikeln tycker jag att det är en utmärkt idé som dock förmodligen inte kommer välkomnas det minsta vilket är tråkigt då det behövs. Enda sättet att slippa framtida slitningar och splittringar i Europa är att förnya och försöka hitta nya gemensamma kopplingar.

#1 Självklart har de skandinaviska folken rätt till sina nationer lika väl som andra folkgrupper. Dock är ju verkligheten sådan att vi har väldigt kulturellt avlägsna grupper här nu idag, Sverige har tex mer än 1% av sin befolkning bestående av irakier. Vi måste se till rådande situation och hur vi kan få alla att känna sig delaktiga annars kommer framtiden innnebära splittring och enklavisering/balkanisering. Jag vill inte se ett sådant Sverige eller Europa.
Vi behöver kort sagt inte överge vår särart eller kultur utan endast modernisera och försöka hitta nya sätt att inkludera alla. Om inte detta görs är slitningarna och parallellsamhällena vi ser idag rena barnleken jämfört med hur det kommer se ut om en generation eller två då demografin har förflyttats ytterligare.

#4: Det kommer inte gå att assimilera hundratusentals utomeuropeiska invandrare. Assimilation är en svår och långsam process, och omöjlig om man inte vill låta sig assimileras. En betydande andel av dessa invandrare kommer med största sannolikhet göra motstånd mot assimilation. Det är också ganska "inhumant", för de som gillar sådana termer, att försöka tvinga av människor deras gamla identitet och levnadssätt. De kommer också fortsättningsvis föredra att leva med sina egna, dvs. bilda etniska enklaver. Därför tror jag det är bättre - och faktiskt mer "humant" - med omprövning av medborgarskap, ökade incitament för att återvända till hemländerna, mer frekvent utvisning vid brott, och dylikt än att försöka tvinga in dem i en konstgjord gemenskap som är baserad på något så ytligt och ohållbart som liberala värderingar. Detta efter ett totalstopp för särskilt utomeuropeisk invandring, inte en minskning med 90% som SD vill.

#5 Det ena utesluter inte det andra. Minskad utomeuropeisk invandring( svårintegrerade grupper med annat ordval) och ekonomisk morot för hemvändande( har för mig Danmark och Norge har detta) är bra verktyg för att lätta på bördan och möjliggöra integration/assimilation.

Kan man sedan kombinera detta med att stärka medborgarskapets status och få till stånd en mer inkluderande typ av nationalistism som ej baseras på etnicitet och kulturellt arv är vi på god väg. Observera dock att det inte är frågan om att vi ska överge vårt eget kulturella arv och radera oss själva i något slags oikofobiskt delirium. Det som måste göras är att stå upp för det svenska men bredda det helt enkelt. Vet dock inte riktigt hur det ska gå till men att vi måste komma på något sätt illa kvickt är rätt uppenbart.
Återigen jag menar alltså inte att vi ska fortsätta enligt kulturrelativisternas modell och föringa oss själva. Vi har rätt till vårt eget land utan att bli påtvingade att buga och bocka, be om ursäkt för att vi existerar. MEN svenskhet måste i framtiden kunna innebära mer än vad det gör idag annars har vi våra barn och barnbarn ett trist samhälle som väntar.

Det finns ingen "nationalism som ej baseras på etnicitet och kulturellt arv", det är en självmotsägelse. Nation och etnicitet är två ord för samma sak. Nationalstaten bygger på föreningen stat-nation, dvs. en stat för ett folk. Etniska minoriteter kan vistas i en sådan stat, men de är inte en del av den svenska nationen. Den föds man in i. Man kan inte byta etnicitet. Minoriteter är gäster.

Kärt barn har många namn, låt oss kalla det patriotism istället då.

Ja, tanken är god. En allmän deklaration som så många som möjligt kan skriva under på och som på något sätt motsvarar en gemensam värdegrund.
Men var det inte detta som en gång skapade staten Sverige? Viljan till den gemensamma värdegrunden? Varför uppfinna hjulet på nytt, den gemensamma svenska värdegrunden har ju existerat många hundra år. Eller är detta ett utslag av insikten att inte alla (troligen ingen) som söker sig till Sverige idag kommer hit för att ingå i "den svenska drömmen". Till USA kommer människor med en dröm, att få ingå i "den amerikanska drömmen" så som man har sett den i tidningar, TV och på film. Drömmen om att få ingå i det vinnande laget, att själv bli en vinnare. Är Sverige en sådan förebild (eller Europa för den delen). Nej!
Människor drivs framåt av drömmar och det är knappast drömmen om högt skattetryck, i ett kallt och mörkt land, långt i norr, med en liten befolkning med konstigt språk och udda vanor som driver människor hit. Det är svårt att tänka sig att någon driftig, kreativ, medveten människa frivilligt väljer ett sådant land (alltså finns det andra skäl).
Att införa en gemensam värdegrund kan man självklart göra utifrån statsmakten. Däremot finns det ingen gemensam "dröm" om Sverige bland alla de olika kulturer som numera bor i Sverige och därmed ingen förutsättning för en gemensam värdegrund mer än den som står i lagboken.
Det är svårt att få andra att tända på sin egen dröm om man inte ens själv tror på den.

Det absolut i särklass bästa förslag jag tagit del av vad gäller det mångkulturella samhället på mycket, mycket länge.

En gemensam värdegrund för alla Sveriges medborgare: JA!!

En utmärkt tanke.
Försök till ironi:
Idag skulle det nog bli många trohetseder för att passa in i vår reala samhällsstruktur.
TCO-medlemmar svär trohetsed till organisationen, ombudsmännen och ordföranden. Likaså LO, Saco, Villaägareförbundet, socialstyrelsen, de olika kommunala förvaltningarna, etc. Var och en sin egen trohet till sin egen korporation. Därtill en ed inför sig själv. Så är allt täckt.
Landet som sådant med sin blågula flagga är ju numera mestadels en transfereringsorganisation mellan olika intressen.

Trohetsed betyder ingenting för dem som du vill inkludera i samhället med trohetseden.

Vi svenskar måste helt enkelt ha tydliga krav på anpassning hos dem som bosätter sig i landet. Kalla det vad ni vill!

Redan idag så är det tusentals barn och vuxna i Sverige som dagligdags svär en trohetsed.
Den lyder som följande: “Jag vitt­nar om att det inte finns någon gudom vär­dig att dyrka utom Gud
och att Muhammad är Guds sändebud.”
“ashadu an laa ilaaha illa-llaah, wa ashadu anna muham­ma­dan rasuulu-llaah.”

För dessa individer står islam står över natio­na­li­tet. All deras lojalitet ligger i förhållande till islam, inte Sverige och ickemuslimer.

Vi andra behöver nog också en gemensam trohetsed om vi ska kunna behålla våra gemensamma värdegrunder.

We are all in this togheter Camerons slutord.

Visst är det så, och det är NU som gäller.

Passiv tolerans nämndes också, precis så är det tolerera allt som inte är straffbart hur långt kommer man med ett sånt tänkande. !?

Stronger pride nämndes också, visst så är det vi skall vara stolta tillsammans., freedom of speech, javisst det är a och o.

Yes it´s time to turn page!

DItt inlägg kompletterar Camerons fina tal, jag lyssnade på båda.
Jättefint förslag och jag är märkbart berörd.

Mera sånt!

Det var ett av de de dummaste förslagen jag har hört hittills. De enda samhällen som har behov av trohetseder är de auktoritära.

Den amerikanska trohetseden är ju rena rama skämtet. Rasismen och segregationen består. Amerikanska skolor är exempelvis mer segregerade nu än för 40 år sedan.

http://www.alternet.org/rights/145553/the_new_racial_segregation_at_publ...

#3 Robin P,
Mycket bra och klarsynt kommentar.
Skulle gärna se dig utveckla det mer som artikelförfattare på newsmill.

#17 Tack för komplimangen, dock överskattar du mig. Är en sak att göra observationer och peka ut problem men en helt annan femma att komma på något konstruktivt att tillföra debatten.

Immigrationspolitiken behöver nya grepp det är givet. Glasklart är också att riksdagspartierna i dagsläget saknar långsiktigt hållbara modeller för hur man kan lösa situationen. Till och med SD:s politik räcker inte ända fram även om SD har många bra idéer.

För ponera att vi i största möjliga mån drar ner invandring av erkänt svårintegrerade grupper( ej av riktiga flyktingar dock vilka står för ca 5% av dagens invandring), vi inför hemvändarbidrag för att ge människor som inte trivs möjlighet till nystart i sitt gamla hemland och vi står upp för vår svenska kultur som vi känner, älskar och har rätt att behålla. Vi kräver kort sagt anpassning, ta seden dit ni kommer och vi försöker hålla nere invandringen på hanterbar nivå.

Det låter bra på pappret men kontentan av denna politik kommer ändå innebära vårt land i framtiden fortsätter vara splittrat. En grupp, svenskarna( dvs alla som identifierar sig som svenskar, talar ej om etnicitet) och de utanför som inte nappade, den andra gruppen som ratar oss och lever i ett parallellsamhälle, ett slags konstgjorda miniländer åtskillda från oss andra men betalade via vår börs. Är detta det bästa vi kan åstadkomma? Att skillnaden mellan säg Sverige 1980 och 2011+ är att vi förlorat delar av vårt land? Att vi i princip blivit "balkaniserade"? Detta är inte acceptabelt.

I förlängningen kommer också endast en sådan "balkanisering" som tidigare nämnt växa pga den demografiska verkligheten, dvs utomeuropeiska invandrare har större familjer och ökar sin del av befolkningen snabbare. Den kritiska massan är redan nådd stoppad invandring eller ej.

Som sagt det är enkelt säga vad som är fel men hur tusan löser vi problemen? Hur förebygger vi den självvalda segregation? Är kanske bara till att gilla läget men känns inte tillfredställande direkt. Relativ assimilation är ett måste för att samhället vi lever i skall vara tillgängligt för alla människor. Vi ska inte behöva dras med enklaver och stark splittring.

#18: Det bör dock noteras att de få procent av invandrarna som är riktiga flyktingar inte behöver stanna här permanent utan ambitionen bör vara att de ska återvända antingen till hemlandet eller till närliggande länder när situationen där är bättre. Istället för att dela ut PUT och medborgarskap.

Och vad gäller den framtida balkaniseringen så har du helt rätt, även om jag motsätter mig att du anser att andra än etniska svenskar ska räknas som svenskar. (Likhetstecknet mellan "svensk" och "svensk medborgare" eller "person som vistas i Sverige" eller "person som inte egentligen är svensk men äter sill och potatis" har använts för att förneka de etniska svenskarnas existens bl a Reinfeldt och ständigt i massmedia.)

Men det är så att det går att göra något åt balkaniseringen, segregationen, den demografiska katastrofen. När fredliga lösningar inte visar sig räcka till finns det radikala lösningar kvar. Om man föredrar ett land i ruiner eller utplånandet av det svenska folket över att använda radikala lösningar, då får man väl ta konsekvenserna av det. Men de radikala, tyvärr ibland våldsamma och föga "demokratiska" alternativen kvarstår som möjlighet om man prioriterar annorlunda. Vi vet vilka vi har att tacka om dessa alternativ är de enda realistiska i framtiden, den politiska adeln och kulturmarxistiska journalister och mediaägare. De kommer, om någon rättvisa i världen finns, få sitt straff. Det är på sådana personen det yttersta ansvaret ligger.

Och sedan exkludera alla som inte köper den gemensamma värdegrunden med hull och hår.
Värdegrunden är ingen lag. Bara en politiskt korrekt indoktrineringsdoktrin för att få alla att duktigt marchera i ledet.

Intressant förslag, men textförslaget är fullt av felaktigheter. I Sverige råder i stora drag - eller generellt sett - yttrande- och åsiktsfrihet. Dock existerar ingen absolut yttrandefrihet. Om min åsikt är att "blå exemplikaner" har en lägre genomsnittlig intelligens så kan jag inte säga det hursomhelst utan att riskera åtmnistone en anmälan för hets mot folkgrupp. Jag kan heller inte säga att jag tycker att det var bra att diktator X avrättade Y miljoner "pluttar" utan att riskera åtal.

Vi lever i ett land där namnet på en speciell typ av chokladboll som varenda unge född före 1980 har fått lära sig att baka innan de ens börjat skolan plötsligt inte längre får uttalas eller skrivas utan att vederbörande riskerar åtal. Diskrinieringsombudsmannen (DO) har yttrat sig i just ett sådant fall.

Alla människor är förstås inte alls lika mycket värda i Sverige. Det är nonsens. Såväl försäkringsbolag som planerare av hur offentliga medel används inom sjukvården använder formler där t.ex. en 25-åring är betydligt mer värd än en 90-åring. Så bör det vara. Det är orimligt att värdera en 90-åring lika högt som en 25-åring. Det skulle leda till absurda prioriteringar.

"All kärlek mellan människor" är förstås inte alls lika mycket värd. Sexuell kärlek till ett barn (pedofili) anses ha ett negativt värde, medan sexuell kärlek till en vuxen av samma kön (homofili, numera omdöpt till homosexualitet i svenskan, men inte i norskan) anses ha ett positivt värde. Sådana värderingar förändras över tid och har kraftigt förändrats på bara några årtionden.

Yttrandefrihet: Du får inte ens rita vad du vill. Teckna en serietecknad figur med barnsligt ansikte och små bröst (som tiotals miljoner asiatiskor i tjugoårsåldern har) och spara teckningen som en skannad bild på din egen dator och du kan bli åtalad. (Jo, verkligheten i Sverige år 2011 kan faktiskt vara absurdare än fiktion.)

"I Sverige ska alla kvinnor och män ha lika rättigheter och skyldigheter." Synd bara att det inte stämmer. Enligt lagen har en kvinnlig förälder andra rättigheter till barnbidraget än en manlig förälder.

"I Sverige har ingen rätt att bestämma över någon annans sinne eller någon annans kropp." Jo, de har de definitivt. Föräldrar bestämmer huruvida deras nyfödda söner ska kroppsmutileras genom omskärelse. (Konstigt nog gäller det bara gossebarn.) Vidare så har vi bestämt att sexkunder enligt lagen inte ska få köpa sex av dig. (Staten anses veta bättre vad du ska få göra med din kropp än du själv.) Ta livet av dig själv får du inte heller. Tvärtom riskerar du att bli inlåst om du försöker och misslyckas. Vill du utsätta din kropp för olika droger så har vi bestämt att det ska du inte alls få göra.