Ullenhags fördömande tal som integrationsminister

Det var ytterst hedersvärt och modigt av Ullenhag att välja hålla sig till sanningen och inte välja Bildts exempel där man offrar verkligheten för realpolitiska vinningar.

Frågan om "Tyskland" och "nazister" är ett väldiskuterat område och det finns gott om litteratur som belyser denna sak. Problemet med dagens Turkiet är att man inte bara väljer att förneka sina "osmanska" brott utan man även glorifierar deras utövare. Där finns de uppenbara skillnaderna mellan efterkrigens Turkiet resp. Tyskland. Det är just därför man reagerar så som det görs här när "turkar likställs med Hitler". När man ger statsbegravning för Talaat och Jemal, dåtida inrikes- resp. marinminister och högst involverade i folkmordet, och upphöjer dem till nationalhjältar så måste man också finna sig i att beskyllas för att skydda mördare. Tyskland gjorde aldrig det för Hitler och Goebbel, bad om ursäkt för deras missdåd och kompenserade deras offer. Därför kunde Tyskland, till skillnad från Turkiet, distansera sig från sitt gamla jag och dess mindre smickrande historia. Det bör påpekas att "Turkiet" och "turkar" är inte samma sak och när man säger "Turkiet" så är det "staten Turkiet" man åsyftar och inte var enda turk. Alla turkar var inte medskyldiga till folkmordet likaväl som att alla turkar förnekar inte folkmordet.

Lösningen är för de allra flesta ganska uppenbar: om nu Turkiet inte vill likställas sin osmanska föregångare så som Tyskland inte ville med sin nazistiska, varför är det så omöjligt att erkänna dessa brott, fördöma dem och gå vidare? Svaret kan ligga i hur Turkiet, till skillnad från Tyskland, fortsatte med konfiskeringarna och massakrerna i jakten på ett "Turkiet för turkar".

Ullenhag är ingen historiker och ska inte leka en heller. Där håller jag helt med. Däremot har han, till skillnad från Bildt m.fl., valt att förlita sig på historikernas omdöme och lita på forskningens resultat.

Att det hela är mer politik än fakta har uppkommit gång på gång under processens gång och även, på ett flagrant sätt, i denna artikels slutparagraf: Under alla dessa år av avslag för ett erkännande har varken armeniska organisationer eller företrädare för de andra drabbade minoriteterna gått ut och uppmanat sina medlemmar att rösta på en viss parti eller ett block för att föra fram ett erkännande. Man arbetade med att informera om fakta och underlag. Men när riksdagen tycktes vara på väg att erkänna så var det bojkott av röd-gröna alliansen som gällde och nu påstår man att alliansen har vunnit tack vare skrämda väljare av turkisk härkomst som ville hålla de röd-gröna och ett officiellt svenskt erkännande borta från regeringskansliet. Jag tror att det visar vem som politiserar frågan och vill hålla sig borta från fakta.

Jag tänker inte rabbla upp allt underlag ännu en gång, utan de finns nämnda i en rad artiklar här upp till höger och den som vill finna dem kan enkelt hitta både forskarnas utlåtande, rapporten från den oberoende forskningskommissionen som turkar och armenier gjorde ett försök med 2002 m.m. Det börjar bli ganska urvattnat att åberopa oberoende forskning när det som finns är så oberoende det kan bli.

Förresten, Ullenhags tal i sitt helhet finns på regeringens hemsida: http://www.regeringen.se/sb/d/14373/a/159977

”VI KOMMER ATT KALLAS MÖRDARE”

Efter beslutet i riksdagen om erkännande av folkmordet 1915 på armenier, assyrier-kaldéer-syrianer och pontiska greker, har en del turkar använt sig av ”offerkulturen”. De säger att de och även deras barn kommer att kallas mördare.

Detta är ett billigt argument som har lanserats av förre utrikesministern, Ali Babacan. Han hade först försökt med argument som var kända, såsom att det inte var folkmord, det var självförsvar, det var omflyttning, det var bara upproriska män, det hände i ottomanska riket, man måste lämna saken åt historikerna o.s.v. När allt detta inte höll, tog han fram argumentet om att turkarna inte kan acceptera att deras förfäder kallas mördare.

Beslutet i riksdagen utsäger att det var regeringen 1915 som var ansvarig för folkmordet.

Ingen organisation har pekat ut hela det turkiska folket för folkmord.

Förnekarna tror ändå att de kan påverka nu genom argumentet att de inte kan acceptera att bli kallade för mördare.

Till Er som förknippar Er med den turkiska staten och med regeringen 1915-18 kan jag meddela att jag hyllar regeringen 1919, som erkände folkmordet och hängde tre styresmän för massmord på kristna.

Den turkiska staten har sedan 1980 fällts av Europadomstolen för tusentals överträdelser av Europakonventionens bestämmelser till skydd för mänskliga rättigheter. Turkiet har fällts för mord, våldtäkter, kidnappningar, tortyr, kollektiv bestraffning av bybor m.m.

Ni som förknippar Er med den turkiska staten kan i så fall kallas för mördare, våldtäktsmän, kidnappare m.m. av exakt samma anledning som att nazister, som idag hyllar Hitler, kallas nazijävlar.

Den turkiske statsministern Erdogan har erkänt att staten hade massmördat 50 000 kvinnor, barn och oskyldiga i Dersim 1938.

Om Ni förknippar Er med regimen 1938 så kommer Ni att kallas för mördare.

Det är ett historiskt faktum att den turkiska staten är en mördarstat.

De som istället förknippar sig med styresmän som räddade oskyldiga från mord, kommer alltid att hyllas och kallas för hjältar.

De som däremot hyllar Talat Pasha – Turkiets egen Hitler – kommer däremot alltid att kallas för mördare. De kommer aldrig att få gömma sig bakom offerkulturen.