Idag letar vi skribenter i följande ämnen:

Miljöpartiet

Miljöpartiet håller kongress i helgen. Läs (13) Skriv

EMU

Nyval i Grekland. Kan landet räddas kvar i eurozonen? Läs (91) Skriv

Hyresrättens roll i ekonomin

Vilken roll spelar egentligen hyresrätten för arbetsmarknaden och för den reala och finansiella ekonomin? Skriv

barnbidrag

Thomas Bäcklin om barnbidrag

Fp-politiker: Begränsa barnbidraget till fyra barn

Det är dags att begränsa samhällets främjande och åtagande för högre barnafödande. Detta system är orättvist, onödigt, omoraliskt och ohållbart. Syftet sedan det infördes 1937 har pendlat allt mellan att stödja fattiga familjer till att få upp barnafödandet. Det står dock inte skrivet i sten att man måste få obegränsad subvention från alla andra i samhället för att man har valt att ha många barn, likväl som hög befolkningstillväxt ur global synpunkt utgör ett av de största hoten mot jordens framtid.


Om författaren

Fritidspolitiker för Folkpartiet i Stockholms stad, med intresse för ekonomi-, miljö-, och energifrågor.

Det finns många anledningar till börja begränsa barnbidraget vid ett rimligt antal barn per familj, var gränsen ska ligga kan man diskutera men rimligen vid tre eller högst fyra barn. Det är sannolikt också ett av de lättaste bidragen att begränsa, eftersom det oavsett om det är av religiösa, kulturella eller av andra skäl ett aktivt och personligt val som föräldrarna gör och kan välja bort. Vi har i andra sammanhang begränsningar av samhällets åtaganden när det gäller egna livsval, men just när det gäller val av antal barn så blir samhällets åtagande och kostnader helt obegränsat. Detta är helt orimligt.

För det första. Den stora befolkningsexplosionen globalt, utgör ett konkret hot mot jordens ekologiska system. Den leder till att koldioxidutsläppen ökar snabbt, som förändrar klimatet och som i sin tur minskar den yta där man kan bo utan att drabbas av katastrofer. Haven fiskas ut, jorden eroderar, skördar blir allt mindre, urskogarna - jordens lungor - huggs snabbt ner. De fattigaste länderna drar ett stort lass i att minska barnafödandet, föda befolkningen och samtidigt minska de skenande koldioxidutsläppen. Att i det läget lyxigt ge stora ekonomiska incitament i Sverige för högre helt obegränsat barnafödande är direkt stötande orättvist, omoraliskt och ohållbart.

För det andra. Sveriges befolkningstillväxt har stigit oavkortat sedan dåvarande Tabellverket började räkna denna 1749, en illustrativ bild och statistik finns på denna sida på scb. Det finns heller ingenting som talar för att vi framledes riskerar en befolkningsminskning. SCB räknar med att vi når 10 miljonersstrecket 2027. En begränsning till fyra barn skulle oavsett inte vara orsaken till en minskning, eftersom det är långt över nativitetsgränsen 2,1 då fler föds än som dör, såtillvida att Sverige inte blir så dåligt att leva i att fler väljer att flytta utomlands än som flyttar hit. Överdrivna ekonomiska stimulationer behövs alltså inte för nativitetens skull och är därmed onödigt.

För det tredje. Det är direkt kontraproduktivt mot arbetslinjen att ge incitament till överdrivet stora barnfamiljer. En familj som ska dra runt fem, sex, eller upp till tio barn, kräver en fullständig frånvaro från arbetslivet av minst en av föräldrarna. Det är inte särskilt vågat att påstå detta i princip alltid blir kvinnan. Någonstans på vägen mot många barn blir det dessutom mycket tveksamt om det överhuvudtaget finns ett incitament kvar att gå tillbaka/till arbete för någon av föräldrarna på marginalen. Detta gäller särskilt om båda lever på socialbidrag och en av föräldrarna ska ta ett arbete och i gengäld riskerar att förlora mycket av bidragen i gengäld. Det kostar enligt flera källor ca 1 miljon kronor per barn under dess hela uppväxt 0-18 år. Det finns således vid motprestationskrav för bidrag kvar drivkrafter att skaffa ytterligare barn, i stället för att återgå eller komma in på arbetsmarknaden.

Samhället måste rimligtvis kräva att man återgår eller introduceras till arbete, efter en viss tids frånvaro, för att vara med och betala in till våra gemensamma välfärdssystem. Alla ska bidra efter förmåga. Jobbskatteavdraget minskar förvisso "marginalkostnaderna" för att gå över och arbeta, om än tveksamt om det är tillräcklig stimulans i fall med många barn. Att begränsa ekonomiska incitament till ett visst antal barn blir en tydligare morot att komma tillbaka till arbetsmarknaden. Det ökar framförallt även kvinnornas ekonomiska frihet och möjlighet till en rimlig pension.

För det fjärde. I familjer med många barn, får alltför ofta de äldsta syskonen dra lasset att ta hand om de yngre syskonen, eftersom föräldrarna inte orkar eller har tid att sköta sitt föräldraansvar. De måste därmed ta ett vuxenansvar alltför tidigt i sin barndom. Detta kanske låter kanske bra för någon, men i realiteten förvägras dessa barn att ha rätten till sin barndom och måste försaka sin egen fritid och läxläsning. Detta underminerar deras egna möjligheter att kunna komma långt upp i högskolestudier, i synnerhet om skolan där de bor inte har bra möjligheter till t ex läxhjälp på dagtid. Det är inte svårt att se att detta ofta kan leda till att fattigdomen går i generationer i utsatta områden. Tid för dessa äldre barn som även kunde ha används till idrott och öppnat fler dörrar in i samhället. Istället kan dessa ungdomar blir hang arounds på gatorna som inte har något att göra, med allt vad det kan leda till.

För det femte. Det kan tyckas vara orättvist att man helt obegränsat skickar pengar från samhällets sida till dem som har valt att ha stora barnfamiljer, med pengar från många andra, som har valt bort möjligheten att ha barn eller de som av olika skäl inte kan få barn. Med fem barn ger samhället familjen drygt 97 000 kr/år i barnbidrag. Kostnaden för barnomsorg och skola ligger i genomsnitt 100 000 kr per barn och år (förskoleplats 115 tkr och grundskolan 85 tkr/barn/år www.skolverket.se), vilket totalt ger 600 000 kr i subvention och stöd per år till fembarnsfamiljen, med 120 000 kr stigande kostnad/stöd per ytterligare barn. Men, 0 kr till "nollbarnsfamiljen". Det är därför inte bara rimligt att begränsa samhällets kostnader vid egna val till fler barn, utan även ett rättmätigt krav att föräldrarna är med själva och bidrar till finansieringen av barnomsorg och skolgång på ett tidigare stadium än de annars skulle göra med fler barn.

Sammanfattningsvis, så finns det alltså många saker som talar för att begränsa barnbidrag och även andra bidrag, som ger onödigt stora incitament att skaffa många barn på allas bekostnad. Det är orättvist, onödigt, omoraliskt och ohållbart. För tydlighetens skull så bör naturligtvis begränsningen gälla framåt och inte retroaktivt, för att inte straffa barn som redan har kommit till.





Trackback URL: http://www.newsmill.se/trackback/32823

26 kommentarer Logga in för att kommentera
I kommentarsfältet har kommentatorn juridiskt ansvar för sina inlägg.

"Den stora befolkningsexplosionen globalt, utgör ett konkret hot mot jordens ekologiska system."

Bra, Thomas Bäcklin, men gränsen borde vara två barn. Dessutom måste invandringen från vissa länder stoppas helt eftersom den bara förstör för Sverige.

Permalänk | Anmäl #2 Bo T, 2011-02-07, 08:30

Väl talat, Bo T.!
Kunde inte ha sagt det bättre själv! Kanske skulle jag vilja gå ett steg längre - gränsen vid ett barn.

Permalänk | Anmäl #3 Åsa Andersson, 2011-02-07, 09:52

Äntligen några ord i rätt rikting från folkpartiet. Fast gränsen borde förståss gå vid 2 barn.
Barnbidraget borde dessutom vara inkomst- och studieprövat. Högavlönade med hög utbildning borde få mer i bidrag. Detta för att stimulera den bättre delen av befolkningen att skaffa barn.

Permalänk | Anmäl #4 Leif D, 2011-02-07, 10:48

Det är sällsynt man får så många fördommar serverade i en och samma artikel. För det första - argumentet att barnafödande skulle vara ett hot mot miljön är ohållbart. Jag är övertygad om att stora barnfamiljer lever mer miljövänligt, reser mindre, åker mer kollektivt, snålar med resurserna. Drar du argumentet till sin spets, leder det till en ohållbar människosyn där nyttoetiken är rådande och ingen människa har ett värde i sig.
För det andra är även argumentet att vi ej behöver en befolkningstillväxt i Sverige ohållbar just av det skälet att vi behöver fler unga för att försörja en allt mer åldrande befolkning.
För det tredje att föräldrar till många barn skulle vara mot arbetslinjen är en självmotsägelse. De har ju lika många barn i sin barngrupp som en förskolelärare och gör dessutom jobbet helt gratis. Ofta är hemmaföräldrar i större utsträckning egenföretagare eftersom livet utan för den svenska mallen skapar kreativitet och tro på egen förmåga.
För det fjärde behöver inte det att få ta ansvar i tidig ålder alls vara någon nackdel. Barnet känner en stark tillhörighet till den egna familjen, får bekräftelse för både vad det gör och är. Att koppla i hop problemet med gängbildningar och frusterade ungdommar med att man föder för många barn har inte alls något stöd i forskningen eller sociolgin. Vilken forklarningsmodell gör att du kan dra dessa slutsatser? Antagningar räcker tyvärr inte.
För det femte drar du slutsatsen att 5-barns familjen både tar emot subventioner för barnbidrag och förskola. Ofta är nog situationen en annan - att förskolan inte nyttjas i lika stor utsträckning och att familjen därmed spar pengar åt kommunen. Att jämföra med 0-barns familjen är en skympf mot alla föräldrar och underminerar det viktiga samhällsnyttiga arbete föräldrar gör. Framförallt borde artikelförfatteren vara tacksam för att det föds barn när han själv går i pension och någon skall betala för det.

Permalänk | Anmäl #5 Ingvild Segersam, 2011-02-07, 11:32

Förslag:
Fullt bidrag om du tidigare inte har något barn,
Halvt bidrag om du tidigare har ett barn.
Inget bidrag om du tidigare har två eller tre barn.
Extra skatt om du tidigare har fyra eller fler barn.
-
Beräkna halva halva bidraget efter fadern, halva efter modern.

Permalänk | Anmäl #6 Sten Ljungkvist, 2011-02-07, 11:47

Klokt skrivet av Thomas Bäcklin. Allting annat skall vara hållbart nuförtiden, men det som verkligen är ohållbart, befolkningsexplosionen, är det få som bryr sig om. Ännu så länge är det bara kineserna som har tagit ett ansvar genom ettbarnspolitiken. För 50 år sedan var barnbegränsningen en viktig fråga även för Sveriges biståndspolitik. Nu när jordens befolkning har tredubblats sedan dess är inte ens SIDA intresserat.

Alla bidrag bör därför inrättas med målet att jordens befolkning skall minska. För Sveriges del vore det bra med en långsam naturlig avfolkning eftersom vi snarare står inför en ny istid än en ny värmeperiod.

http://www.elbranschen.nu/pdf/EL_4_2010.pdf

Permalänk | Anmäl #7 Göran Fredriksson, 2011-02-07, 11:51

Thomas Bäcklins ger uttryck för en rent fascistoid människosyn när han vill bestraffa flerbarnsfamiljer. Jag skulle inte bli det minsta förvånad om detta förslag kommer att tas upp av Sverigedemokraterna. Bland de som kommer att drabbas av detta idiotförslag utgör invandrarfamiljer en stor andel.

Ytterst drabbar detta korkade förslag givetvis de berörda barnen som kommer att födas trots att Thomas Bäcklin motsätter sig det.

Antal flerbarnsfamiljer med 5 eller fler barn utgör endast 1% av samtliga barnfamiljer, så det ekonomiska "argumentet" bortfaller av sig självt. "Argumentet" om överbefolkning faller också på sin egen orimlighet. Sverige är inte överbefolkat. Den del av den svenska befolkningen som tär mest på jordklotets resurser är de välbärgade. En somalisk sjubarnsfamilj i Rinkeby kommer knappast upp i samma resursförbrukning som en ettbarnsfamilj i Danderyd.

Permalänk | Anmäl #8 Läderlappen, 2011-02-07, 12:02

"Sverige är inte överbefolkat."

Ok, #8 Läderlappen, så det finns ingen arbetslöshet och ingen bostadsbrist...

Permalänk | Anmäl #10 Bo T, 2011-02-07, 12:14

En ganska cynisk och dåligt belagd artikel. Du talar om barn som en kostnad för samhället, vilket det är, men samtidigt måste man tänka på framtida vinning. Ska vi prata om barn i ekonomiska termer kan man se det som en investering för framtiden. Ett barn kommer ju en dag bli arbetare och skattebetalare som betalar igen sin utbildning och barnbidrag.
sen är det ju löjligt att säga att det är orättvist för de barnlösa, men hey, jag är nykterist och varken röker, har inte diabetes eller har ej bil, så jag tycker det är orättvist att samhället (bla jag) ska behöva betala för att betala vägar, sjukvårdskostnader för KOL, levercancer osv. Jag brukar inte resa utomlands, så jag tycker det är orättvist att jag ska betala för hundratals ambassader i varenda hörn på detta klot. Jag går varken på dramaten, operan eller nationalmuséet men måste orättvist subventionera detta via skatten. osv osv. Men jag har skattemoral att betala för ett fungerande samhälle och ibland ska man titta på den långsiktiga nyttan och inte bara kortsiktiga kostnader.

Men 5+ barnfamiljer är inte särskilt vanligt, och jag ställer mig väldigt frågande till att detta skulle vara en stor bidragande orsak till utanförskapet i vårt samhälle, särskilt då i våra storstadsförorter som du vill framställa det. Utanförskapet och ungdomar som hamnar snett har betydligt större problem än att man har många syskon. Föräldrar som har alkohol och drogproblem är i mina ögon en betydligt större faktor till att barnen får problem. Men motbevisa mig genom att ta fram någon form av statistik som visar korrelation mellan utanförskap och antalet syskon...

Permalänk | Anmäl #12 Henrik Eriksson, 2011-02-07, 13:07

Det är ju riktigt om man inser att den gemensamma plånboken måste räcka till mycket. Tycker att fyra barn är generöst av samhället. Man kan inte leva på barnbidrag som några antyder här, men man kan konstatera att om man har 10 barn så måste man ha en ohyggligt bra försörjningsförmåga om dessa barn ska få en acceptabel uppväxt, och inte senare behöva räknas in blan dem som är "nyfattiga". Nyfattigdomen är m.a.o. i hög grad självförvållad, och finns där trots våra alltför generöra flerbarnstillägg. Att klara sig själv utan bidrag borde vara det vägledande för varje samhälle. Bidrag i undantagsfall, och då gärna under kortare tid. Nu kan man ju faktiskt få förlängda barnbidrag tills barnet fyller 20 år, dvs två år efter det att man nått myndighetsåldern. Hur sjukt är inte det?

Permalänk | Anmäl #13 Jan Wiklund, 2011-02-07, 13:18

Och du kallar dig liberal? Att det ska vara så förbannat svårt att låta bli att lägga sig i hur folk lever sina liv!

Finns det verkligen inget viktigare att göra i riksdagen?

Permalänk | Anmäl #14 Jakob Jonsson, 2011-02-07, 15:03

Utmärkt och väl-argumenterad artikel. Jag har ofta frågat mig varför samhället ska subventionera folk som skaffar sådär 6-7-8 barn, när de flesta sansade bedömare är eniga om att världen redan är överbefolkad!

Man behöver inte gå så långt som i KIna, att förbjuda mer än 1 barn/familj, (vilket jag iofs. tycker är helt rätt där, med en befolkning på över 1 miljard!) - men att åtminstone sluta med dessa vansinniga subventioner vore helt rätt.

Permalänk | Anmäl #15 Kai Virihaur, 2011-02-07, 15:56

#10 Bo T, 2011-02-07, 13:14

Vi har både bostadsbrist och bostadsöverskott. Arbetslösheten beror inte på någon överbefolkning (Sverige är mycket glest befolkat som du kanske vet) utan på överbeskattning av arbete.

Permalänk | Anmäl #16 Läderlappen, 2011-02-07, 16:02

@#14:

Att avskaffa en subvention -- är det att "lägga sig i"....??

Permalänk | Anmäl #17 Kai Virihaur, 2011-02-07, 16:01

Hur vore det om vi drog in alla bidragen för de politiska partierna? Om det är något som är stötande så är det att vi skattebetalare tvingas finansieraThomas Bäcklins parti med hundratals miljoner kronor.

Permalänk | Anmäl #18 Läderlappen, 2011-02-07, 16:09

Jag stödjer också Thomas förslag men av helt andra anledningar (har själv 5 syskon). Problemet i Västvärlden samt östasien är för lågt barnafödande kombinerat med snedfördelning i vem som föder barnen. Det är bättre för samhället om alla har 3 barn än några har 6 och andra har 1. För att nämna USA som exempel så står 10 % av babyboomers för 25 % av barnafödandet.

I familjer med för många barn så finns mindre tid till varje barns utbildning och utveckling. Samtidigt är 1-barnsfamiljer inget att uppmuntra då det både leder till en kraftigt åldrande befolkning samt individer utan syskon och släktband. Syskon har visat sig ha stor betydelse för individens sociala utveckling (kompromissande etc). Enbarnsfamiljer leder till en enorm försörjningsbörda för det enskilda barnet vilket där det blir norm kväver nationens ekonomiska och sociala utvecklingen (något som börjar märkas i Italien).

För att kompensera för de som inte skaffar barn så behöver varje familj ha ungefär 2.5 barn (fler som har 3 än 2) för att befolkningen ska vara stabil. Då flera västländer haft låga födelsetal i runt 35 år nu behövs ännu högre födelsetal för att undvika befolkningsminskning.

Gällande överbefolkning är det inget problem i större delen av världen utom afrika och mellanöstern. Urbaniseringen och modernt jordbruk gör dessutom att vi människor tar allt mindre plats i anspråk. Skogsarealen har ökat rejält i västvärlden de senaste 50 åren och Sverige 2011s 9 miljoner innevånare bor mer koncentrerat (läs storstäder) än de 7 miljoner som bodde i landet 1950. Inte för inte håller många av Sveriges kommuner på att avfolkas.

Permalänk | Anmäl #19 Michael Diamant, 2011-02-07, 16:48

// Kai

Ta bort det för alla barn då, men den här moraliserande detaljstyrningen är motbjudande.

Om man tar bort subventionerna av barnfamiljer ska man förstås ta bort subventionerna av barnlösa pensionärer - pensioner, sjukvård, äldreomsorg. Det går inte att bara ha solidaritet med äldre utan att ha solidaritet med barnen. Om du inte vill hjälpa mina barn varför ska då mina barn försörja dig och ta hand om dig när du blir gammal?

De verkliga russinplockarna i samhället, sett över en livstid, är ju de barnlösa.

Permalänk | Anmäl #20 Jakob Jonsson, 2011-02-07, 17:31

#20 Jakob. Nu skrev jag i artikeln att en gräns för barnbidrag vid 3-4 barn vore rimlig, sedan får man efter eget val skaffa hur många barn som helst naturligtvis, men inte med mer stöd från samhället. Det är inte att moralisera utan att det finns gränser för vad samhället ska stödja. Hur menar du att de barnlösa är russinplockarna, de stödjer ju alla andras barn med minst 100 000 kr/barn och år.....

Permalänk | Anmäl #21 Thomas Bäcklin, 2011-02-07, 19:46

// thomas

Otroligt att man ska behöva förklara sånt här för en erfaren politiker, men:
* Barn behövs för samhällets fortlevnad, eller hur? Vem ska annars ta hand om de gamla?
* Det kostar pengar att föda upp barn, många miljoner faktiskt. Som systemet fungerar nu delar föräldrarna och samhället på kostnaden. Men, och det är poängen: De som föder upp barn gör en (stor) ekonomisk uppoffring.
* Svenska samhället är uppbyggt på solidaritet mellan generationerna. De som kan betala, de vuxna och arbetsföra, försörjer barnen och de gamla. Pensionärer behöver inte spara för att betala alla kostnader för sin ålderdom, utan sparar bara till en liten del av pensionen.
* Frågan är: Om jag gör en investering i mina barn, och du inte vill vara med och betala. Varför ska då mina barn med skatt betala för dina kostnader när du blir äldre? De borde bara hjälpa mig, för det är ju jag som har hjälpt dem.
* Man kan inte ha ett samhällssytem som bara subventionerar de äldre, eftersom man då inte får några nya barn.
* Man kan istället ha ett system där alla försörjer sig, sina barn och sina föräldrar själva (så var det förr och så är det i många länder än). I ett sånt samhälle är de barnlösa de stora förlorarna, och typiskt sett dör de i armod! Det leder också till ett våldsamt barnafödande eftersom alal är livrädda för att bli ensamma på ålderns höst
* I dagens samhälle tar de barnlösa subventionerna både när de är barn och gamla, men de är bara till en liten del med och bär bördan för att uppfostra den generation som ska försörja dem som gamla. De duckar helt enkelt för en del av ansvaret, och det är det som är russinplockandet.
* Möjligen skulle man kunna dela upp samhället i föräldrar och barnlösa, och så får de barnlösa själva lösa sin äldreomsorg.

Det är ok för mig att inte skaffa barn, man kan ha massor av skäl till det. Men man ska då banne mig inte klaga på att man måste försörja andras barn!

Än mer tragikomiskt blir de med de debattörer som inte vill subventionera barnfamiljer och inte vill ha någon invandring. Exakt vad är det som får er att tro att mina barn kommer vilja torka er rumpa?

Permalänk | Anmäl #22 Jakob Jonsson, 2011-02-07, 20:43

Fast Thomas,

Bara att du använder dig av "översubventionera" när det handlar om en liten procentandel av befolkningen är bara löjligt. Det uppvisar bara din fördomsfulla inställning till problemet. Det ekonomiska argumentet faller i och med det att det rör en så liten del av befolkningen, och eftersom det vanligtvis är större invandrarfamiljer som tar del av denna "översubventionering" blir resultatet att man bara drar undan benen för dessa. Att slå undan benen på en redan tämligen utsatt grupp i samhället är väl ganska onödigt.

Barnbidraget är ingen subvention, det är en investering.

Permalänk | Anmäl #24 Carl Carlström, 2011-02-08, 00:10

Jag vill att det införs ett barnlöshetsbidrag eftersom vi som inte har barn belastar inte samhället med kostnader som barnsjukvård, skolor, fritids, etc.

Ett barnlöshetsbidrag skulle gynna staten genom att vi barnlösa stöder statsinkomsterna via alkohol- och tobaksskatterna.

Permalänk | Anmäl #25 Gunnar Arnkvist, 2011-02-08, 09:11

Varför inte slopa barnbidraget helt och hållet?
Istället bör staten investera i en kvalificerad kår av hemhjälpar för barnfamiljerna.
Den högre sjukskrivningen bland mammor hör ihop med föräldraskapet och medför en enormt försvagad ställning för kvinnor på arbetsmarknaden.
Om det är något staten ska investera i så är det hemhjälp.
Ingen förälder ska behöva stanna hemma för att barnen är sjuka.
Och med slopat barnbidrag reglerar sig barnantalet av sig självt.

Permalänk | Anmäl #26 margareta svensson, 2011-02-08, 10:36

Jag föreslår att vi svenskar ger bidrag för max 99 riksdagspolitiker. Vill de vara fler så får de betala själva. Gränser bör naturligtvis även finnas på kommunal nivå.

Permalänk | Anmäl #27 Thomas Eliasson, 2011-02-08, 11:06

Modigt av dig att peta i överbefolkningsfrågan!

Att vi är för många, alternativt konsumerar för mycket står väl ganska klart i och med att vi inte ens kan driva våra fordon på miljöbränsle utan att vi riskerar svält pga minskning i odlingsyta. Liknande argument ställs dessutom mot ekologisk odling av mat då konventionell odling producerar något mer per ytenhet.

Ni som som uppenbart blivit uppretade av artikeln, kom gärna med förslag för hur vi ska uppnå en hållbar befolkningsmängd. Ingen enkel fråga, men den kräver att vi tänker till.

Permalänk | Anmäl #28 Bengt Syhlberg, 2011-02-09, 22:43

Om du analyserar data lite battre ser du att medellivslangden i Sverige under perioden 1970 till idag har stigit med samma mangd som befolkningsmangden. Darfor kan man saga att din tes faller da befolkningen alltsa inte okar pga av stora barnfamiljer, utan pga av battre levnadsvillkor som ger langre livslangd.

Attestupan ar den losning som skulle passa ditt resonemang battre. Om du av etiska skal inte vill ga in i den diskussionen bor barnafodande snarare premieras da det enda satt att betala pensioner etc for en vaxande aldre befolkning ar att ocksa ha en vaxande yngre befolkning. Eller att acceptera lagre valfard pa aldre dagar.

Permalänk | Anmäl #29 Ulf Ek, 2011-02-10, 13:43

Folkpartister är t o m värre än socialisterna i detta med att vilja styra människors liv !

Och Bäcklin tar ett socialistiskt, totalitärt system som dagens svenska familjepolitik som skäl för sin ytterligare styrning: Ni får inte ha så många barn, för subventionerna blir för dyra !!

I stället för att för en gångs skull tänka liberalt - partiet ansåg sig en gång vara liberalt och frisinnat: Politiken har intet att göra med familjer och deras val ! Politiken skall låta människor sköta sina liv själva, vård och fostra sina barn efter egen religiös och filosofisk åsikt. Familjer skall inte diskrimineras på grund av sin åsikt om vad som är god barnomsorg. Familjelivet skall vara skyddat !

Ja - detta var några av de mänskliga fri- och rättigheterna enligt Europakonventionen från 1950. Något som folkpartister i allmänhet, och Bäcklin i synnerhet - inte har en aning om. Alternativ högst medvetet grovt förtrampar !!

Vill politikerna tvunget subventionera eller bidraga, skall detta självfallet göras lika till alla familjer, och lika till alla barn. Inte bara till dem, som väljer vissa omsorsgsformer eller anpassar sig efter någon socialistisk styrning !

I stället för färre barn. Tänk LIBERALT och tala om SKATT MED HÄNSYN TILL FÖRSÖRJNINGSBÖRDAN och LIKA SUBVENTIONER om de alls skall finnas.

Krister Pettersson Familjekampanjen

Permalänk | Anmäl #30 Krister Pettersson, 2011-02-12, 19:00

annons:
annons:

Newsmill-bloggen

Newsmill med i nationella provet

100 000 gymnasieelever sitter nu och skriver nationellt prov i svenska. Enligt uppgift ingår två Newsmill-artiklar, ...

annons:

Om Newsmill

Newsmill är det första sociala mediet i Sverige som spinner kring nyheter och debatt. Vi publicerar varje dag olika personer med exklusiv kunskap om dagens viktiga händelser. Om du har egna erfarenheter av de frågor vi tar upp kan du omedelbart medverka i debatten. Du kan kommentera och skriva egna inlägg som publiceras på hög nivå eller medverka genom din blogg.

 

Läs mer om Newsmill

Newsmill-bloggen

Newsmill med i nationella provet

100 000 gymnasieelever sitter nu och skriver nationellt prov i svenska. Enligt uppgift ingår två Newsmill-artiklar, ...

Vad är att Milla?

Millningen är ett sätt att kommentera med känslor. Du väljer ett ord eller ett namn som du vill mäta i opinionen och läsarna kommenterar genom att välja en av fyra känslolägen som representeras av fyra färger. Rött är arg, blått är glad, grön nyfiken och gult är uttråkad. Resultatet visas direkt och rubriken på artikeln färgas med den färg som de flesta väljer.


 
© 2008 Newsmill. All rights reserved.