Överdriven kritik mot ledarskapsutbildningar

Tror författaren av artikeln ovan "Stefan Söderfjell, Fil. Dr i psykologi"
glömde i all ödmjukhet att titulera sig i sin helhet.
Så jag kan göra det då...

Stefan har en doktorsexamen i psykologi och är en av Ledarskapscentrums grundare. Stefan arbetar i störst utsträckning med forskning och utveckling inom organisation, grupp och ledarskap. Han är även författare till boken Ledarskapets 5 utmaningar.

"Ledarskapscentrums Stefan Söderfjell, författaren till boken "Ledarskapets 5 utmaningar", ingår numera i SAJ förmedlingsbyrås skader av föreläsare där han kommer att föreläsa om bland annat ledarskap, social påverkan, positiv psykologi och motivation."

Man kan undra varför han då tycker diametralt annorlunda...
Att den ""bortkastade tiden och pengarna"" sitter helskönt i hans ficka ?

Kul och intressant med det vetenskapliga anslaget i den här artikeln, men ännu mer intressant är tanken som doktoranden framför. Hur som helst, så vore det intressant med ett par riktigt bra tips om bra forskning på det här området, för de utbildningar som bjuds känns inte på något sätt hänga ihop med någon som helst koppling till vetenskap eller verkliget liv, utan geschäft, mode och Kiviks marknad. Därtill har kursledare förvånansvärt sällan egen erfarenhet av att vara framgångsrika ledare eller ledare överhuvudtaget. Då blir situationen rätt komisk. Det är som om personer, som inte kan cykla, ska lära en grupp elever att cykla genom att läsa i böcker om hur kroppens olika muskelgrupper ska balansera och parera varandra för att balansen som krävs för att framföra en cykel på enbart två hjul ska uppnås.

Jag håller med.
Skulle tex bilbranschen funka som ledarskapsteoretikerna byter ledarskapsmodeller så skulle bilar med svarta tändkablar bara vara sååå ute....
Och orange fördelardosa, hallååå ???
Som om det hade någon betydelse för 99,9% av bilägarna...
Man byter perspektiv på några aspekter och helt plötsligt är det helt revolutionerande...

Man kan fundera på hur pyramider, katedraler, stora fälttåg gick att genomföra så framgångsrikt i gamla dar utan att cheferna hade en susning vad FRLM, MBWA, 3G och alla andra modeller var.
Sunt förnuft ?
Kan iofs vara så att allt som gick snett inte dokumenterades med...

Men Stefan Söderfjell kan ju vara glad åt att inte Jan Carlzon skrev sin bok för 3000 år sedan nere i Egypen för då hade nog dagens ledarskapskonsulter haft det mycket svårt att hävda att dom har en uppgift att fylla ;-)

Skulle vara intressant att få höra ett bemötande av de punkter som artikelförfattaren tar upp. Personligen tycker jag att det är ganska ointressant vilka slutsatser som Bertlett drar i sin avhandling men det är däremot intressant att han anser sig kunna dra några generaliserande slutsatser överhuvudtaget om de punkter som artikelförfattaren tar upp stämmer. Jag har inte läst avhandlingen i fråga och lär nog inte göra det heller så därför hoppas jag att Bertlett kan bemöta detta och ge sin syn på saken

Det finns säkert massvis med litteratur skrivet i ämnet ledarskap.
Ledarskap i sig är ingen teoretisk speciell skola.
Handlar om att bemästra de situationer som uppstår i olika sammanhang på ett analytiskt bra sätt. Handlar mycket om hantverk och fingertoppskänsla - samt det viktigaste . skapa och bibehålla en bra kommunikations-mässig relation till människor internt som externt.
Handlar om tre korta principer; i ett företag eller en organisation;

1) Att veta vart man är på väg; vision, stadgar, målbeskrivning.
2) Att erforderliga styrdokument och material finns och tillämpas, t ex budget, policys. Men inte överdriva "pappersfloran"
3) Empatisk människosyn. Enkelt uttryckt handlar det om att behandla alla människor lika i organisation; "inga styvbarn eller skelgrisar".

Med dessa tre rättesnören kommer man långt

@ Mats F Erikson
Inledningsvis får jag ge Mats rätt. Att författaren undanhåller den egna verksamheten, vilken står i konflikt med Bertletts utsagor (läs sagor), påverkar definitivt trovärdigheten i författarens uttalanden. Dock är det mycket tråkigt att Mats helt missar det sakliga och väsentliga i artikeln. I egenskap av doktor får Stefan Söderfjell ses som en i vad man kan respektive inte kan påstå utifrån specifik psykologisk forsknin. Mats ger såvitt jag kan utläsa inget som helst svar på artikelns innehåll och bidrar således inte på något sätt till en ytterst viktig diskussion nu när enorma skattepengar investeras i mer eller mindre oseriöst coachande och utbildande.

@ Bertil Jansson
Tyvärr måste jag beklaga då du tycks ha fallit offer för den oseriösa skaran i denna bransch. Allt för många ledarskapsutbildare lutar sig tillbaka på ”egen erfarenhet” och ”fingertoppskänsla” (no offence Bertil Jansson) istället för att basera sina ledarskapsutbildningar på den gedigna forskning som faktiskt legitimerar ledarskap som en teoretisk skola (no offence Bo Sundback). Men eftersom Bertil bad om forskningstips ska jag dela med mig av ett sådant. Jag rekommenderar Avolio et. al (2009) ’A meta-analytic review of leadership impact research: Experimental and quasi-experimental studies’ publicerad i The Leadership Quarterly, Vol 20(5), Oct 2009, 764-784. Men eftersom Bertil inte ens verkar ha letat rätt på den aktuella avhandlingen (vilket inte tycks hindra honom från att börja “tycka”) drar jag slutsatsen att han inte förmår söka kunskap på egen hand. Jag bjuder därför på ett stycke rakt ur abstract:

” We defined leadership interventions as those studies where the researcher overtly manipulated leadership as the independent variable through training… Overall, leadership interventions produced a 66% probability of achieving a positive outcome versus a 50–50 random effect for treatment participants, but this effect varied significantly when assessing moderators such as type of leadership theory.” (Avolio, et. al; 2009)

@ Mats F Eriksson… igen
Om Mats ägnat den 17,5 timmar som förflöt mellan hans inlägg åt att studera kunskapsfilosofi och ledarskapsforskning hade detta inlägg varit onödigt. Har det kanske slagit Mats att det bland dessa framgångsrika faraoner och mot dessa fältherrar stod mindre framgångsrika faraoner och fältherrar? Kanske gjorde dom något annorlunda än sina mer framgångsrika kollegor? Kanske är det genom att studera vad dessa mer framgångsrika ledare gjorde som vi kan lära oss att göra rätt saker? Kanske är det på den vägen vi kan skapa framgångsrika ledare?

@ Peter Thorvald
Skönt att någon bemöter artikeln på ett sakligt sätt. Jag har själv läst avhandlingen och kan bara ge författaren rätt på samtliga punkter. Tyvärr blir det stort fokus på Bertlett här trots att denna tendens att övertolka forskningsfynd är ett vanligt fenomen i beteendevetenskaplig forskning (andra discipliner är jag för dåligt insatt i för att uttala mig om). Därför är det kanske fel att låta Bertlett ensam bära hundhuvudet.

@ Bo Sundbäck
Tack för årets kvasiinlägg! Kan du exempelvis närmare definiera termer som ”kommunikations-mässig relation” på ett sätt som skiljer den från en kommunikationsfri relation? Att du sen lyckas sammanfatta ett gott ledarskap i tre principer är ju… tja uppseendeväckande. Din definition av empati är ju också intressant för att inte tala om din tilltro till formella styrdokument. Låt mig gissa att du baserar detta på ett stort mått ””erfarenhet”?
Alltså, Bertil Jansson, om jag inte helt misstar mig är det ett gäng Bo Sundbäckar du råkat ut för!

Traditionell chefsutveckling motverkar samspel
Har Söderfjäll blivit trampad på en öm tå när han tar till storsläggan mot Baretts avhandling? Oberoende av den tror jag att man bör ha en kritisk inställning till traditionell ledarskapsutbildning. Söderfjäll skriver i sin artikel att ”Detta /Medarbetarskapet/skall dock ses som ett komplement och inte en ersättning till betydelsen av ledarskap och ledarskapsutveckling”. När begreppen medarbetarskap och ledarskap används på detta sätt brukar de ingå i en föreställningsvärld om ledare och följare, alltså i ett traditionell hierarkisk/auktoritär tankemodell - om än oftast i en välmenande lightvariant. Det gör tyvärr, oberoende av Söderfjälls synpunkter, fortfarande huvuddelen av ”modern” ledarskapsutbildning.
Men i öppna, komplexa och snabbrörliga system, som många företag utgör idag, måste ledning ha andra värdemässiga utgångspunkter än t ex i de gamla bruksamhällena. Det handlar om att åstadkomma samspel och synergi. Ledning bygger då på varje medagerandes lust och förmåga att inom överenskomna ramar leda sig själv och att bidra till ledning av den värdeskapande helheten. Det gör man bland annat genom att ta på sig olika ledningsuppgifter. Var och en blir därmed medledare. Ansvarstagande, förtroende och helaktighet är några relevanta värdeord.
Samspelsinriktade ledares främsta uppgift är att säkerställa att ledningen fungerar och utvecklas. Genom medledarkapet blir ledningen både mer effektiv och mindre personfixerad. Så här fungerar ofta högpresterande team. De är skönt samspelande som t ex bra jazzgrupper eller ett fotbollslag. Det är alltså lätt att instämma i Baretts slutsats att samsyn är ett viktigt inslag i väl fungerande arbetsgrupper. Jag menar också att traditionell ledarskapsutveckling inte är tillräcklig för att generera åtminstone samspelsinriktad ledning. I praktiken kan chefsutbildning också vara kontraproduktiv i den mån som den befäster obsoleta och orealistiska ledarideal.

ledarutveckling kan, som ni vet, implementeras på många olika sätt. Ett av mina forskningsuppdrag går ut på att studera om UGL, som koncept, ger någon påverkan på ledarskapet i organisationen. Jag har kommit fram till följande:
UGL är en utbildning som har både kortsiktig (en vecka) och långsiktig (3 mån) effekt på ditt ledarskap. För att läsa studien se: (http://uglakademin.se.preview.binero.se/wp-content/uploads/Utveckling-av...)
Vi ska definitivt inte glömma att det finns många olika teorier detta är bara en bland många. Enligt min uppfattning är det dock få teorier som bygger på effektivitet i arbetsgruppen och är väl utforskad.

Kort historik om UGL-konceptet
UGL är Sveriges mest utbredda ledarskapsutbildning med cirka 4000 kursdeltagare per år inom den civila sektorn. Kursen vänder sig till dem som vill förstå ledarskap och medarbetarskap i grupper och i dessa hitta sin egen roll. UGL som ledarskapsutbildning är sedan 1981 ett obligatoriskt inslag i utbildandet av officerare inom det svenska försvaret. UGL har uppdaterats och reviderats ett flertal gånger under årens lopp. Den första versionen kom 1981, följes raskt av version 1984, därefter version 1991. Det prövades en version 1995-1996 för att följas av version 2000. Försvarshögskolan har nu utvecklat version 2008. I denna version, UGL 2008, har aktuell forskning inarbetats i kurs och handledarmaterialet genom samarbete med olika universitet och högskolor samt med handledare och andra inom området verksamma psykologer och forskare. UGL 2008 är kvalitetssäkrat genom vetenskaplig granskning av professor i klinisk psykologi vid Karolinska Institutet, Christer Sandahl.

Hälsningar
Sven-Olof
www.ugl-akademin.se