KD har gått vilse i den liberala pannkakan

Så länge KD med Maria Larsson i spetsen är starka förespråkare för att slå ut människor från samhället som de befattat sig med någon drog, så kommer de aldrig och uppfattas som liberala eller att man tänker på de svaga.

Internet har möjliggjort för många och lära sig om sambanden, vad som orsakar problem. Politiker borde läsa på bättre

Bra genomgång av skillnaden mellan liberalism och konservatism. Jag har också svårt att se hur liberala och konservativa värdegrunder kan kombineras på ett principiellt plan. (I den praktiska politiken är förstås den "liberalkonservativa" kombinationen av individualism i ekonomiska frågor och kollektivism i livsstilsfrågor ganska vanlig.)

Som liberal, kontraktualist och individualist skulle jag gärna vilja höra dina principiella argument för varför staten ska ses som en organisk enhet och medborgarna alltså tvingas underordna sig det allmänna bästa.

Grundar du i första hand din åsikt på utilitaristiska argument, t ex att individualism leder till kaos och stora klyftor och därför minskar lyckan i samhället?

Eller grundar du den på någon typ av icke-konsekventialistiskt resonemang, t ex utifrån att en människa inte kan betraktas som annat än en produkt av sitt samhälle och att individualism därför är orimlig? Någon slags religiösa principer? Eller annat?

Min egen åsikt är att en individ mycket väl kan existera utan ett samhälle (han kan t ex leva som eremit) men ett samhälle kan inte existera utan individer (i själva verket består samhället av dom individer som råkar bo där för tillfället). Individen måste alltså ses som mer grundläggande än samhället, och den rimligaste utgångspunkten är någon form av kontraktualism, dvs folk antas samarbeta inom ramen för ett samhälle med lagar etc genom fri vilja, för att dom alla tjänar mer på det jämfört med eremittillvaro eller anarki.

Eftersom folk har olika värderingar och åsikter tror jag dessutom att lyckan maximeras med en begränsad stat som inte tvingar på folk gemensamma normer etc utan bara maximerar var och ens möjligheter att förverkliga sina skilda livsprojekt genom att skydda folk mot varandra. Men det principiellt viktigaste för mig är inte att en liberal och kontraktualistisk syn på samhället leder till policy som maximerar lyckan, utan att det är det det rimligaste sättet att teoretiskt motivera statsmaktens legitimitet.

Vore intressant att höra dina synpunkter på saken.

Jag kan inte förneka att det finns poänger i det du skriver, men eftersom jag befinner mig inne i partiet vet jag samtidigt hur den taktiska situationen ser ut, och vilka falanger som kämpar om makten. Spelar man schack kan önska sig två damer, men får nöja sig med två torn tills motståndaren är så pass besegrad att man kan få över en bonde till den andra sidan och omvandla denna till en dam.

Med andra ord - även som socialkonservativ måste man inse att alliansen mellan diverse konservativa och marknadsliberala inriktningar inom partiet nödvändig för att störta de socialliberaler som så aktivt jobbar för motverka allt vad traditionella värderingar heter och att förstöra partiet från insidan.

Det sker ändå en gradvis förbättring. Tittar man på KDU exempelvis kan man se att förbundet idag har en mycket större insikt om vad kristdemokratin är för en ideologi idag än vad man hade för 4-5 år sedan när en stor del av förbundsstyyrelsen bestod av vänster-frikyrkliga som trodde att kristdemokratin enbart bestod av "kristen etik". Man har lärt sig vad naturrättsligt tänkande, samhällsgemenskap och social marknadsekonomi är och använder dessa i sin argumentation. Sedan är ju faktiskt inte ett skattetryck på över 50% av BNP bra för samhället, även om grundtryggheten måste garanteras. Det finns länder där motsvarande siffra är runt 36% av BNP och som ändå har ett bra fungerande välfärd, vilket kan bero på avsaknad av de enorma byråkratiska strukturer och de integrationsproblem Sverige dras med.

Visst kan man diskutera olika KD-inriktningar, men egentligen inte så intressant. Om man inte kan få egen majoritet eller stort inflytande som ett 30% parti, får de aldrig genomslag. Partiet behövs inte. Samma sak med Centern. Mitten är för trång, behövs max ett parti där!

#2 Gustav.

Det är inte staten som är en organisk enhet utan hela samhällsgemenskapen.

Jag tar avstånd från utilatirismen.

Jag grundar min samhällsyn och människosyn på subsidaritetsprincipen (Läs länken).

@5 Johannes: Tack för ditt svar.

Om jag förstår beskrivningen rätt så innebär alltså subsidiaritetsprincipen att beslut ska fattas på den lägsta nivå som är praktiskt lämplig. Egentligen förstår jag inte riktigt varför denna princip skulle vara oförenlig med liberalism. Många liberaler skulle säkert kunna hålla med t ex när det gäller att placera beslutsfattande i regioner snarare än den centrala statsmakten eller på EU-nivå.

Framför allt skulle väl de flesta liberaler säga att den lägsta praktiskt lämpliga nivån ofta är individnivå, dvs folk får göra vad dom vill så länge dom inte skadar andra, och kollektivet bör inte blanda sig i dessa val. Gissar att det kanske är den biten som inte är helt förenlig med den kristdemokratiska versionen av subsidiaritet om t ex solidaritet är en viktig beståndsdel i den versionen?

#6 Gustav

Ja det är rätt. Men i den katolska socialläran ingår också
Personprincipen som har antagits av kristdemokraterna.

Personprincipen säger att varenda enskild person skall framstå och betraktas som en okränkbar individ med personligt anspråk på autonomi, det vill säga självbestämmanderätt för val av arbete, rätt till utbildning etc.

Människovärdet står i centrum och här ses människan som en samhällsvarelse som är insatt i ett komplicerat nät av relationer med ömsesidigt ansvar (solidaritet) men uppdraget är till skillnad från liberlismen att tillsammans bygga upp en rättvis värld där det gemensamma bästa fördelas rättvist åt alla.

Jag anser att kristdemokrati tar det bästa med socialkonservatism, blandar det med klassisk liberalism och kryddar med kristna värderingar.