Kommer min graviditet att kosta mig jobbet som partisekreterare?

Måste man göra allting samtidigt ?? Det brukar bli någon som förlorar.....??
Om det länder Miljöpartiet till godo tänker jag naturligtvis inte ens ifrågasätta, men det är min bestämda uppfattning att "bebisar" är mera beroende av sin mamma än pappa, x antal år/tid från födseln och dessutom då har rätt till det. Det är väl som vanligt: bara att välja....eller??

Kommer dina politiska allianser kosta dig rätten att köra bil?

Så nu om du inte böir vald har du indirekt visat att det är könsdiskrimineringe eller nåt? Håller helt med BengtMona, varför måste man göra llt på en gång. Om du är såbra som du tror så har du ju hela livet på dig att jobbasom partisekreterare. detsamma gäller både kvinnor och män. Ta det lite lugnt när ni får barn och låt någon som ligger före i spåret som ev har barnerfarenheten med sig redan ta jobben. Ni hinner!

Om du var helt världsunik och one-of-a-kind vore denna artikel helt i sin ordning. Nu handlar det om partisekreterartjänsten i ett litet apart vänsterparti!

Om du inte råkar kunna fullgöra en eventuell tjänst lär det ju finnas någon annan passande, tror du inte det?

Eller skall vi förstå ab artikeln att du själv tycker att du är så bra att alla skall övertyga dig om att du minsann skall kandidera och helst väljas genom acklamation och få hyllningar för att du kan kombinera ett krävande jobb och ett litet barn?

Get a life!

Vad tror du mammorna i den privata sektorn gör för att komma någon vart!

Om du inte har några problem med att fullständigt överlämnat ansvaret för barnen åt din mamma så kan du säkert klara ditt jobb utmärkt.

Kan du leva med att din barn sover när du lämnar hemmet och sover när du kommer hem igen och all tid däremellan så sköter din man nattliga bebisbehov.

Du får också vara helt fokuserat på ditt arbete, blir din bebis inlagt på sjukhus så ska du stanna kvar på ditt arbete och sköta ditt jobb, alla bestyr runtomkring som klädinköp, vilken mat barnet får i sig.
Klarar du detta så är det naturligtvis inga problem att kombinera barn och karriär - eller rättare sagt: klarar du av att överlämna ditt barn till din man för att du ska kunna göra karriär?

Klart du kommer att bli petad från posten om du inte offrar allt du kan. Du kommer ju enligt den senaste undersökningen att ha dubbelt så mycket sjukfrånvaro som mest under de kommande 15 åren mot en manlig kandidat.

Vill kvinnorna konkurrera med männen så måste dom börja jobba heltid i större utsträckning och ha mindre sjukfrånvaro!

Om du är gravid så kommer du snart att sluta arbeta och ägna all energi åt ditt barn som du kommer att finna 1000 gånger viktigare än ditt löjliga jobb som partisekreterare i Sveriges löjligaste parti som vill avveckla Sverige som industri och välfärdsnation.

Sverige måste genomföra en massiv utbyggnad av kärnkraften för att inte bara försörja Sverige utan hela Europa med energi innan oljan tar slut eller blir för dyrbar. Det vill du som MP ändå inte vara med om så var glad att du skall lämna det klimathysteriska miljöpartiet och ägna dig åt ditt barn i stället, det kommer ni båda att bli mycket lyckligare av.

Helene Öberg,

"Hon (Hanne Kjöller, min anm) verkar tro att det är godnattkramar, frukostbestyr eller bvc-besök som får oss feminister att ifrågasätta föräldraskapet"

Ja, vad annars? Och anser man nu inte att man har tid med ett tredje barn och allt vad det innebär av omsorg, varför i herrans tid skaffar man ännu ett? Om man ifrågsätter föräldraskapet varför ska man då nödvändigtvis ha barn?

Och hur kan en högre lön göra livet med en bebis enklare? Det är
t i d med barn som krävs för att kunna fullgöra ett gott föräldraskap.
En bra mamma ger den tiden till sitt barn Den tiden är inte du villig att ge,och därmed har du själv svarat på frågan om du kan betraktas som en bra mamma eller inte.

I Sverige finns ett stort antal trasiga barn med anknytningsproblem pga mammor som inte varit villiga att ta det ansvar det innebär att sätta ett nytt litet barn till världen.
Vikten av mammas närvaro i ett litet barns liv är överordnad vikten av pappas, det finns tillräckligt med forskning som bevisar detta.

Du har ju dessutom skrivit artiklar om problemet att behöva lämna jobbet för att delta i skolavlsutningar, luciafirande mm. Nu kommer ett tredje barn som också kräver uppmärksamhet och bredda mackor vid utflykter.
Något du helt motsätter dig.
Du gör det ju inte enklare för dig direkt.

herregud! Svenska kvinnor vill inte vara kvinnor! de ser ALLA skillnader som negativa!

men samtidigt har de en oerhörd dubbelmoral: att skylla på mens när man inte vill vara med på diverse aktiviteter, det får bra det! Men en GRAVIDITET (som är betydligt mer påfrestande än mens) - det får inte påverka jobbsituationen ALLS!

Det är så otroligt ologiskt och barnsligt att man blir MÖRKRÄDD!

likhetsfeminismen har inget med logik eller rättvisa att göra! Det har bara att göra med känslostormar och barnsliga envisa idéer om att olika könsroller innebär olika människovärde!

apropå jobb: jag såg igår två kvinnliga poliser som försökte köra ut ett gäng av tonårskillar ur en galleria.. vet ni hur det gick? de två kvinnliga poliserna stod och skrek sig hesa och tillslut kom en av killarnas äldre släkting och sa några ord till gänget - som då avlägsnade sig direkt!

De två kvinnliga poliserna påminde om Piff och puff jämte de unga killarna, som var kring 17 år enligt min bedömning! killarna axelbreda och cirka 180 cm långa eller mer.... och de kvinnliga poliserna var cirka 165 respektive 170, magra axlar och pipiga röster...

killarna skrattade åt dem! och vem kan klandra dem? tonåringar som kanske inte har det jättebra och är agressiva, får såklart inte så mycke respekt för såna poliser, och prövar då såklart sin styrka mot poliserna!

Det är så märkligt att graviditet, barnafödande, amning, barnpassning, matlagning osv anses mindre värt än pengar och karriär i västvärlden! ALLT som är traditionellt kvinnligt måste tydligen männen bli lika bra på! vilket är en mycket märklig inställning! Jag menar hur går det men mannens förmåga att föda barn och amma då? (med WHO´s rekommendationer samt en stabil befolkning, utan befolkningsökning, så ägnar en kvinna cirka 5 hela ÅR av sitt liv åt graviditet, förlossning och amning ! (2,1 barn i genomsnitt). Vad är det då som gör de så svårt för er västerlänningar och likhetsfeminister att förstå att en kvinna kan bli MER STRESSAD och MÅ SÄMRE av att mellan dessa graviditeter även göra karriär! Ju mer jämställda ni blir (svenskar) - desto sämre mår era döttrar och mammor! Kan ni aldrig stanna upp och förstå att eran könsneutrala livsstil inte ÄR rättvisa!!! Ni hånar er egen biologi, och skriver samtidigt 1000000 uppsatser om "sociala konstruktioner" och liknande moderna myter.

en familj ska ju vara en enhet där pappan har HUVUDansvaret för försörjningen och mamman har huvudansvaret för hemmet.

Västeuropa - och främst skandinavien. leder ligan av kvinnor som är "utbrända" och har "odiagnostiserade besvär"... ni verkar inte klara att själva tänka logiskt och dra slutsatsen att ensamstående, queer-mammor, som dricker kaffe latte, eller 40-åriga barnlösa kvinnor som gjort karriär - mår SÄMRE än en traditionell kvinna!

ni skriver en ny uppsats om "mäns ansvar för hemmet" och "förväntningar på pojkar och flickor" istället! - och behåller därmed era problem!

vill man blunda så kan inget hindra en!

tyvärr har MEDIA-SVERIGE en stor skuld här! Man förstorar kvinnor som hetsar sig genom en karriär - medan man ytterst sällan skriver på ett positivt sätt om kvinnor som valt att vara hemma med barnen eller föda många barn...

#9 Marco Diamani.
Jag instämmer i allt som du skriver! Underbart att läsa.
Du skriver "40-åriga barnlösa kvinnor som gjort karriär - mår SÄMRE än en traditionell kvinna! " Självklart är det så och jag tror att många ångrar sig bittert.
Jag känner själv kvinnor som ångrar att de lämnade bort sina barn till förskolan alltför tidigt och alltför länge. De har missat så mycket.
Själv har jag tre underbara små barn och jag har haft den stora förmånen att kunna vara hemma under dessa viktiga år.
Jag har en högskoleutbildning och kommer så småningom återgå till mitt arbete, men var sak får ha sin tid.

Som du skrev " Man förstorar kvinnor som hetsar sig genom en karriär - medan man ytterst sällan skriver på ett positivt sätt om kvinnor som valt att vara hemma med barnen eller föda många barn..."

Du har så rätt! När man ser på Tv eller läser tidningen så får man en känsla av att man är den enda kvinnan i Sverige som vill fostra sina egna barn. Svenskarna är hjärntvättade på detta området. Tror dock att de yngre generationerna kommer att tänka annorlunda. Ser med glädje att fler och fler börjar ifrågasätta.

Det fria valet är väl aldrig något problem så länge man inte i samma andetag som man berättar om sitt eget val, väljer att hårt kritisera andra som gör ett annat val. Elisabeth Ohlsson gjorde just det..... hon kritiserade framförallt de kvinnor som valde att stanna hemma längre för att ge sina barn tid och kallade dessa kvinnors män för dinosaurier. Men alla kvinnor kan inte (beroende på hur graviditeten varit och hur barnet mår den första tiden) bara föda och gå tillbaka och jobba medan mannen tar över ansvaret. Det är ju ändå kvinnan som bär barnet, ammar och även om en graviditet inte är en sjukdom i sig, så kan den leda till olika sjukdomar. Därför blir det hårt när de som väljer karriär framför att stanna hemma med sitt barn, hånar och dissar kvinnor som gör annorlunda. Där gjorde Elisabet Ohlsson fel och svaret lät därför inte vänta på sig. Många resonerar nog som så att - karriär och barn javisst - men kanske inte nödvändigtvis samtidigt. Så länge vi har ett system som tar hänsyn till det och som inte kräver att ett måste för karriär är att lämna sina små barn, så får var och en göra som de vill. Tid för barn ska också vara okej, för att sedan kunna återuppta en karriär igen, med nya intressanta kunskaper och erfarenheter i bagaget. Med det vill jag säga att du ska göra precis som du vill - så länge du inte kräver att andra ska göra samma sak eller hånar och förlöjligar de kvinnor som väljer att själva ansvara för vården och omsorgen om sina egna barn :)

http://www.timbro.se/bokhandel/pdf/75664429.pdf

Detta kanske kan skänka lite perspektiv i debatten som spårat ur fullkomligt!

#9 Marco Diamani.

Kunde inte sagt det bättre själv.

Ja det hoppas jag verkligen!
(Svar på rubriksättarens fråga.)

Livet är långt och man ska inte ta så krävande uppgifter vid denna tid i livet!

"Kommer min graviditet att kosta mig jobbet som partisekreterare?"

- Ett enkelt svar, fråga dina gröna partivänner och förresten fråga din allianskollega Ohly, han kan ett och annat om ammningspumpar och dyl.
- Ett mindre enkelt svar. Ställ frågan, kommer mitt jobb som partisekreterare kosta mig en acceptabel nivå av frånvaro av mitt barns uppväxt? Endast du har svaret på den frågan och vad nu svaret blir när du tänkt färdigt. Varför ska kvinnor komplicera till saker och ting och alltid föra in variabler i det oändliga? Vi män i det här landet som är födda på 60-talet och uppåt har redan kapitulerat för allt vad mansgriserism står för så såna trådar som denna känns mer riktade till kvinnor av kvinnor.

Marco Diamani <--- Håller med dig till stor del dock har jag invändningar när det gäller polisaspekten. Givetvis kan jag förstå att ett gäng 17-18 åringar inte "tar åt sig" av två kvinnliga poliser när de försöker "göra sig hörda" men problemet är betydligt djupare än så. Faktum är att det inte ens är säkert att de hade backat om det varit två stöddiga manliga poliser. Oddsen hade varit högre men inte fullständiga och varför inte? Svaret vet vi nog alla men det är en helt annan disskussion.

"Några dagar senare utsågs von Sydows sambo till vd för en stor tv-kanal utan att det har ifrågasatts som svårt att kombinera med föräldraskap. "

Naturligtvis. Man utgick självklart ifrån att han som man inte skulle vara föräldraledig. Hade han deklarerat att han tänkte vara föräldraledig i ett halvår, hade han säkert aldrig fått jobbet.

Att beskriva problem med att vara föräldraledig som ett kvinnoproblem är rätt avslöjande. Det visar på en matriarkal enögdhet, som paradoxalt nog ansluter till klassiskt, småborgerligt könsrollstänkande, där kvinnor skall ta hand om barnen och männen jobba.

Problem med föräldraledighet är inget kvinnoproblem, det är ett människoproblem. Och hör sen!

#16 Känns lite olustigt hur du i din kommentar pressar in ordet PROBLEM 5 gånger. Varför ser ni från vänstern föräldraskap och småbarnstiden som ett PROBLEM?

För mig har barn varit något som jag har längtat efter och jag ser det som något helt fantastiskt att få bli mamma! Ett naturligt avbrott i ett långt yrkesliv och en underbar möjlighet att få fostra och ta hand om en ny liten individ.

Varken jag eller min man ser barn som ett "problem" som man helst skall göra sig av med så fort som möjligt.
Vi ser det som en trygghet och något självklart att skapa en familjesammanhållning, som du nu kallar för "småborgerligt könsrollstänkande". Vi vill inte vara en splittrad sönderstressad familj.

Vi tänker på vad som är bäst för barnen. Jag har aldrig hört någon på vänsterkanten diskutera barnens bästa. Ni talar alltid om vad ni anser vara bäst för oss vuxna.

Om någon söker en krävande tjänst och samtidigt nämner att man vid sidan om kommer att ha ett annat prioriterat jobb, hur troligt är det då att denna sökande får tjänsten?

Man kan absolut tycka att mödrar är orättvist behandlade på arbetsmarknaden och att det hela borde fungera annorlunda. Vad man inte kan göra är att skylla på arbetsgivarna för att de fattar ett självklart, logiskt beslut.

Så trevligt för en ny människa, att redan i moderlivet bli utsedd till att vara ett FÖRVÄRVSHINDER och KARRIÄRSABOTÖR som skapar svårigheter för, inte bara sin moder, utan också för det socialistiska parti modern vill ge sina bästa år.

Krister Pettersson Familjekampanjen

Så mycket jag läser här som tyder på både fördomar och aningslöshet kombinerat med retoriska tjuvknep för att förtala någon annans eller lyfta fram sin egen trångsynta ideologi.

Det vi ska fråga oss är snarare om vi *vill* att det ska gå att vara framgångsrik i yrkeslivet och samtidigt vara framgångsrik förälder för framgångsrika barn.

Här dyker det istället upp slapstickargument om höger och vänster, feminism mot antifeminism och annat tjafs som bara går ut på att undvika frågan.

Jag är personligen övertygad om att det går om föräldrarna verkligen vill lyckas och fördomar från omgivningen inte hindrar dem.

Min enda kommentar som jag tycker säger allt är att jag beklagar att du som toppolitiker i miljöpartiet ens ska behöva ha tankar och funderingar kring hur en kommande graviditet skall begränsa dina karriärmöjligheter i MP. Miljöpartiets signum är jämställdhet på alla plan och på alla nivåer och diskriminering är helt oacceptabelt.

Det är väl klart att det går alldeles utmärkt att skaffa barn och göra karriär samtidigt.
Det är bara det att man överlåter till samhället att betala priset för sin framgång. Man förser denna värld med ännu en trasig unge, och det har vi alldeles tillräckligt med redan. Kanske därför kommentarerna är lite vassa. Det är föräldrarna som ska betala kostnaderna för sina barn, inte samhället.

#17
Du har helt missat min poäng. Problemet är inte barnet utan möjligheterna att vara barnledig utan att bli sidsteppad i karriären. Detta problem är precis lika stort för kvinnor som för män. Dock framstår det som ett kvinnoproblem därför att de flesta män i karriären överhuvudtaget inte kommer på tanken att ta barnledigt. Således består klagokören av kvinnor medan de kuvade männen biter ihop och knegar på.

#23

Är det inte ett ödets ironi att bara kvinnor kan amma, och att amning är den enda garanten för att ett barn har ett immunförsvar som håller, så att man slipper ta ut en massa VAB-dagar när de hela tiden blir infekterade.
Mot bakgrund av detta kanske det finns en liten vinst i att ta hand om sitt barn det första 1,5 året. Det jämnar ut sig i slutänden s a s, för de PROBLEM som infinner sig genom att att ha barn kommer man aldrig undan.

Helene Öberg bör av artikeln att döma inte ha makt över andra eftersom hon verkar sakna självkännedom, självdisciplin och omdöme.

#24: Är det inte en av flera amningsmyter att amning stärker immunförsvaret? Jag vet inte hur det verkligen är, men hittade detta som stöd för att det är en myt: http://www.smittskyddsinstitutet.se/smittskydd/arkiv/2007/nr-3-2007/port... men jag hittade inga vetenskapliga artiklar som vare sig sade bu eller bä.

#26
Det är definitivt ingen myt. Det finns hur många artiklar som helst. Bl a den här från Universitetssjukhuset i Lund som man väl får betrakta som vederhäftig och baserad på vetenskapliga fakta:

http://www.skane.se/templates/page.aspx?id=216728

"Genom amning får barnet ett visst skydd mot vanliga infektioner såsom diarrésjukdomar, luftvägsinfektioner, urinvägsinfektioner och öroninflammationer. Barnet får även ett visst skydd mot en mängd olika bakteriella infektioner. Skyddet kvarstår lång tid efter avslutad amning. Studier visar att bröstmjölken också har stor betydelse för hjärnans utveckling. Amning leder till bättre kognitiv förmåga och ett högre IQ".

Tänk om de aktiva i MP tycker att du inte är lämplig som partisekreterare av helt andra skäl än din graviditet. Graviditeten är inget skäl att utse dig till partisekreterare och inget skäl emot heller.

Herregud, jag håller med #20. Och varför nämner ingen av er att papporna är viktiga för barnen? Hur många trasiga barn finns det inte pga en pappa som inte varit närvarande?? Jag förstår inte att så många kvinnor kan tycka att det bara är mamman som ska vara hemma med barnet. Det leder till att vi kvinnor diskrimineras på arbetsmarknaden, och det är därför problemen med att vara föräldraledig aldrig räknas som ett mansproblem, # 16, dels för att det mest drabbar kvinnor idag, och dels för att många män inte får ta föräldraledigt eftersom deras sambo vill ha hela ledigheten själv (antingen pga sina egna värderingar eller pga press från andra kvinnor). Det är kvinnor som #5 och #8 som får såna som mig att undra om jag nånsin vill ha barn, eftersom man då kommer vara allmän måltavla för era kommentarer resten av livet. Jag tycker pappan är minst lika viktig som mamman, och självklart kan en pappa även ta hela ansvaret för ett barn!

#27: Artikeln var läsvärd tycker jag, även om den inte var mer vetenskaplig än den från smittskyddsinstitutet. Den sade dessutom rakt ut att det inte var barnets immunförsvar som stärktes utan att det var mammans antikroppar som skötte jobbet. Det borde innebära att bäbins egna immunförsvar inte behöver aktiveras under lång tid, vilket snarare förstärker idén om att det är en myt att amning stärker immunförsvaret när det snarare borde innebära det motsatta. Däremot är det antagligen bra att barnet får skydd medan immunförsvaret utvecklas.

#29: Ja, papporna lär vara lika viktig för barnet som mammorna. Jag tror inte alls det är vanligt att pappor aktivt undviker föräldraledigheten eller tvingas bort från den av mamman, men jag gissar att männens chefer inte alls ser föräldraledigheten som ett lika stort problem som det verkar som att kvinnornas chefer gör inför kvinnornas föräldraledighet. Stämmer gissningen så tyder det på onödiga fördomar.

Om miljöpartiet anser att nyblivna mammor inte kan jobba som partisekreterare, och artikelförfattaren anser att denna hållning utgör sexism, så inser jag inte varför hon vill jobba åt miljöpartiet. Ej heller inser jag varför miljöpartiet vill ha en partisekreterare som anser sig jobba åt ett sexistiskt parti.

#29 Självklart är pappan lika viktig för barnet. Familjen skall ses som ett team som stöttar varandra. Ingen politiker eller arbetsgivare har rätt att lägga sig i.
Jag har själv fått frågor vid anställningsintervjuer "om jag har tänkt att skaffa barn?" och jag känner en man som sa upp sig eftersom hans arbetsgivare inte hade räknat med att han skulle vara föräldraledig.

Vi som vill vara bra föräldrar får dock sätta oss över detta. Vi måste bestämma oss för vilken barndom som vi vill ge våra barn. BARNET måste vara i fokus och inte vårt EGO.

Jag vill att mina barn skall få samma lyckliga trygga start i livet som jag själv fick. Varför skulle de inte få detta?

En stor fara för vårt samhälle är ju om människor avstår från att skaffa barn eller om de som föds inte får den grundtrygghet som de har rätt till.

Själv har jag varit hemma i 6 år nu och kommer att snart gå tillbaka till mitt arbete. Min yngsta dotter kommer att börja hos en dagmamma och hon är då 3.5 år gamla. Den "värsta" småbarnstiden är över och det känns tryggt både för mig och min arbetsgivare.

Jag kan tillägga att min pappa som jobbade mer än heltid inte kan leva på sin pension, utan är tvungen att jobba till dess att han fyllt 67 år.
Så vi som är födda på 70-talet vinner ingenting på att slarva bort våra barns barndom. Ta vara på den tiden, den försvinner så fort!

#32: Självklart ska man sätta sina barn först, men varför det måste stå emot att ha ett givande och utvecklande arbete förstår jag inte och att det dessutom ska innebära att mamman automatiskt anses vara dålig på arbetsmarknaden och släppa allt medan pappan inte anses vara det är ännu mer oförståeligt. Jag tycker att det både smakar och luktar fördom, men framförallt okunskap och fantasilöshet.

Självklart går det att ha en arbetsplats där det är okej och fungerar bra att vara förälder. Även nyckelpersoner går det att ge stöd så att de klarar av både jobb och barn utan att någon behöver lida av det. Det kräver fantasi och samverkan mellan föräldern och arbetsgivaren, men det går givetvis bra om vi verkligen vill. Just Miljöpartiet kanske ska tänka två även när de tänker partisekreterare, inte bara språkrör och gruppledare i riksdagen? Det känns liksom rätt för dem.

#33 Jag tycker att din kommentar luktar egoism. Du kanske kan förklara för det lilla barnet, som skriker ut sin separationsångest, varför föräldrarnas jobb är mer utvecklande och givande än vad barnet är. Förklara för barnet varför den är bortvald! För du kan inte inbilla mig eller någon annan att man kan vara på två ställen samtidigt? Sköta två jobb samtidigt och att ingen förlorar.

@Niina Sallmen: Visst är papporna också viktiga för barnen men bara därför behöver man ju inte (som är på modet just nu) kräva att mamman ska hoppa över amningen och flaska i jämställdhetens namn. Eller kräva att pappan ska amma. Eftersom barnet inte kommer per postorder, utan det är kvinnan som är gravid, med allt vad det innebär, så bör man ta extra hänsyn till att det inte bara går att dela lika eller kräva att kvinnan ska gå och jobba direkt efter förlossningen. Nu verkar barnen inte bara användas som murbräcka för jämställdhet, utan en ny trend tycks vara att själva graviditeten används som ett karriärsteg.... "ni tänker väl inte neka mig jobbet bara för att jag är gravid"? Det är en ny variant.
http://hemmaforaldrar.blogspot.com/2011/02/nar-feminismen-gar-till-overd...
http://hemmaforaldrar.blogspot.com/2011/02/barnen-ar-inte-orsaken.html

#34: Jag talar inte om att barnen ska sitta hemma ensamma övergivna och förtvina, bara att det är lika rimligt med mamma som pappa att vara hemma med barnen.

Du gör även som många här felslutet att barn och arbete utesluter varandra. Det gör det främst för att vi kollektivt bestämt att det är så, inte för att det måste vara så.

Fastna inte i tanken att alla arbetsplatser är exakt lika och måste se ut som idag för att det ska gå att både ha jobb och barn. Där jag är chef tillåter jag mycket mer flexibla arbetstider för föräldrar för att det ska fungera i deras livspussel. Det är också okej att ha barn på arbetsplatsen exempelvis om det kört ihop sig med dagis av nån anledning. Jag litar på att föräldern kommer att sköta det efter bästa förmåga så att det stör andra så lite som möjligt. Jag räknar inte med att få ut full effektivitet av föräldern sådana dagar, men det får jag i så fall tillbaka genom att den personen jobbar extra vid ett annat tillfälle på den personens eget ansvar. Istället för att vabba kan föräldern jobba hemifrån om det finns arbetsuppgifter som är möjliga att sköta så om han eller hon vill och orkar. Får jag förslag på andra vägar tar jag dessa förslag i beaktande. Det skapar helt klar nöjdare anställda och nöjda personer blir också bättre föräldrar med lyckligare barn, tror jag.

Exakt dessa möjligheter fungerar förstås inte på alla arbetsplatser, men med lite fantasi, flexibilitet och samverkan mellan chef och anställd i samråd med övrig personal går väldigt mycket att uppnå där alla blir vinnare - arbetsgivare, kolleger, föräldrar och inte minst barnen.

Om du inte tar moderskapet på allvar så borde du valt att inte sätta barn till världen. Allt har sin tid! Barnen behöver sin mor och småbarnsåren går fort. Du kommer att ångra dig om du inte har vett på att prioritera dina barn. Moderskapet är livets hedersuppdrag.

115.000 olyckliga svenska barn kontaktade Bris förra året.

För det är så här. En mamma kan inte skjuta ansvaret på sitt barn på framtiden, eller snarare, antingen gör du jobbet med närvaro och engagemang när de är små, eller du får ta jobbet när de blir tonåringar, och det är mycket, mycket mer krävande, inte bara i tid.

Det är alltså intelligent att ge sitt barn de tre första åren åtminstone, för att slippa ett litet helvete när de blir större.

En pappa kan i högre grad skjuta sitt jobb med barnen på framtiden. Vi är många som haft fäder som aldrig tagit småbarnsansvar men de har funnits där med stöd och kärlek när vi blivit större.
Mamma är den absolut viktigaste punkten i ett litet barns liv. Den verkligheten kan ingen vuxen resonera sig förbi utan att vara beredd att betala ett mycket högt pris.

38: Oj, det är sällan jag blir förvånad, men jag tappar faktiskt hakan när jag ser ett kallt konstaterande att pappor är onödiga som föräldrar tills barnen blir stora medan mammor genom sin könstillhörighet har automatisk kompetens att ta hand om och uppfostra bäbisar och att de mammor som inte gör så kommer att döma barnet till olycka medan mannen kan vara frånvarande utan att det gör något. Maken till fördomsfullhet var det länge sedan jag såg.

Jag rekommenderar dig att läsa Bris rapport lite mer ingående innan du skyller allt på yrkesarbetande mammor och förminskar männen roll under småbarnstiden. Genomgående i rapporten förekommer fysiskt eller psykiskt våld från en eller båda föräldrarna och även sexuella övergrepp. Allt detta skapar otroligt maktlösa, ensamma och förtvivlade barn. Inte att mamman jobbar.

#39
Jag tror det tar lång tid innan en förälder utsätter sitt barn för psykiskt, eller fysiskt våld utan anledning.
Tonårstiden med ett barn är oerhört krävande hur närvarande du än varit som förälder, har du varit frånvarande blir den ännu värre. Då uppstår en disharmoni där föräldrarna blir utsatta för anklagelser, ifrågasättande, det blir en skruvad situation som ger vanmakt och i förlängningen olika uttryck som psykiskt, eller fysiskt våld.
Du kan ju inte tro att vuxenvärlden blivit mer benägna att psyka eller slå utan anledning. Dessa uttryck är ju svar på en ungdom som känner sig just ensamma osedda, negligerade och kärlekslöst behandlade. 15,8% av kontakten med Bris är pga ensamhet. 14% pga psykisk/fysisk misshandel.
Så du pratar om fördomsfullt från min sida, jag pratar om verklighet.
Det handlar om orsak och verkan.
Du får precis vad du ger.

#34: Du är min drömchef, det borde vara självklart att alla chefer tänker på småbarnsföräldrars bästa, både på män och kvinnor, så att det går att kombinera karriär och barn.

Jag förstår inte hur ni andra tänker när ni påpekar hur viktig mamman är för barnet och att mammor inte bör jobba under det första året. Jag säger inte att papporna ska amma, jag menar att pappor är lika viktiga för barn som mammor, redan från början. Och att det är upp till föräldrarna att bestämma själva om det är mamman eller pappan som ska ta ut mest föräldraledighet. Alla mammor kan inte ens amma. På vilket sätt, förutom amningen då kanske, är mamman bättre än pappan för barnet? Ska vi kanske omhänderta småbarn som bor hos ensamstående pappor och ge dem en mamma istället?

Till # 37 vill jag även säga "Om du inte tar faderskapet på allvar så borde du valt att inte sätta barn till världen."

Vilken tidsera bor ni i? 40-talet?

Intressant att Helene antyder att partikamraterna i det miljöpartiet (som tar jämställdhet på allvar, eller?) skulle vara beredda att diskriminera henne för att hon är gravid ... Mycket har man ju hört, men frågan är om jag i svensk debatt har krävt att bli vald till ett uppdrag med argumentet att det annars skulle vara diskriminering. Helene, är du den enda lämpliga kandidaten?

(Det är väl förresten en intressant tanke att alla ledande miljöpartister skulle vara föräldralediga, helst i flera år.)

Det finns något väldigt märkligt i debatten. Det heliga moderskapet blir snudd på löjligt. Kvinnor med många barn slår sig, för de mjölkstinna brösten, och förhärligar sig själva och förfasar sig över sina medsystrar.
-
Faderskapet då? Undrar man. Lite försynt.
-
Pappor och fäder. Ofta saknade. Alltid älskade. Far och son. Pappas flicka. Minst lika fint. Och viktigt.
-
Det är dags för kvinnor att inse att pappor också kan. Att pappor är minst lika viktiga.
-
Undrar dock varför det inte är självklart. Var gick det snett?