Arbetslinjen göder barnfattigdomen

I rapporten framkommer att barn med en eller flera invandrade föräldrar är starkt överrepresenterade i statistiken, det är lätt att med detta i åtanke reducera frågan endast till ett integrationsproblem. Det går inte att förneka att etnicitet idag fungerar som en stark markör för kategorisering och segregering av individer, men genom att fokusera endast på detta riskerar vi att förbise att det i grund och botten handlar om ojämlikhet mellan samhällets klasser. Social segregering är i grund och botten en produkt av klassamhället och etnicitet underlättar endast denna process, den skapar den inte. Men för nyanlända svenskar kan konsekvenserna av klassamhället ta sig annorlunda uttryck än för infödda, vilket till stor stel beror på hur vi valt att organisera vår välfärdsstat.
För att finna lösningen på problemet måste vi därför våga ifrågasätta ett av välfärdsstatens fundament, den både för vänstern och högern så heliga arbetslinjen.

Våra socialförsäkringar skapades i en tid då full sysselsättning sågs som en reell möjlighet, detta återspeglas i dess utformning. De som arbetar omfattas av ett starkt (vilket fortfarande stämmer trots den borgerliga nedmonteringen) skyddsnät, men de som inte har en plats på arbetsmarknaden får endast stöd nog att uppnå en minimal levnadsstandard, om ens det. Detta antas skapa incitament för arbete, något som skulle finnas att tillgå för den som vill ha det. Trots starka 'incitament' för arbete har dock arbetslösheten ökat allt mer de senaste decennierna.

Incitamentstanken utan full sysselsättning är löjeväckande, idag är det få som med god min skulle våga påstå att det finns arbete åt alla som önskar det. Att fattigdom eller arbetslöshet skulle vara något självvalt framstår idag som ett ytterst godtyckligt antagande. Vi kan tydligt se hur arbetslösheten och fattigdomen korrelerar med konjunktursvängningar och därmed inte kan påstås vara en konsekvens av individers fria livsval.
Arbetslinjen är därmed en förlegad tanke och står idag kvar som ett av de främsta hindren för att främja välfärden i samhället!

Vad är det då i systemet som gör att fattigdomen är så utspridd bland barn till invandrade föräldrar? En av anledningarna är att de på grund av sin uteslutning från arbetsmarknaden inte är omfattade av de arbetsbaserade socialförsäkringarna. Kvar finns endast socialbidrag som stöd för försörjning, ett bidrag som var utformat för att vara högst tillfälligt men idag används allt mer som en sekundär arbetsersättning.
De fattiga människor som idag förnekas sin beskärda del av samhällets resurser är individer som, om de får vårt stöd, under sitt livslopp kommer vara med och skapa oerhörda rikedomar genom socialt samarbete. De är berättigade till sin del av välståndet även nu! Istället cementerar vi fast dem i en fattigdom genom låga bidrag som skapar segregering mellan klasser och reser barriärer människor emellan.

Alla vi, både socialliberaler och socialister, som fortfarande tror på tanken om en välfärdsproducerande stat måste våga ifrågasätta detta uteslutande och destruktiva system och ersätta det med ett universellt heltäckande som på allvar förändrar den samhälleliga strukturen som för alltid skiljer individer ifrån varandra, vare sig den distinkta markören är etnicitet, kön eller klasstillhörighet.

Utrota fattigdom! Ge alla en chans att delta i den samhälleliga produktionen! Våga återigen ta i den heta potatisen och konstruktivt diskutera hur vi bör utforma det enda välfärdsmaximerande systemet, medborgarlönesamhället!

Trackback URL: http://www.newsmill.se/trackback/32733

7 kommentarer Logga in för att kommentera
I kommentarsfältet har kommentatorn juridiskt ansvar för sina inlägg.

Ett stort problem med de senaste åren arbetsmarknadspolitik är satsningen på praktikplatser. Många av de arbetstillfällen som tidigare varit en inkörsport på arbetsmarknaden för nyandlända invandrare och ungdomar som ex restaruangbiträde, städare och enklare moteringesjobb inom industrin. Har tagits över av praktikanter som praktiserar avlönade med bidrag. Arbetsgivarna behöver inte betala en spänn i lön. För ungdomar och de nyanlända invandrarna finns bara socialförvaltningens försörjningsstöd.

Permalänk | Anmäl #1 susanna svensson, 2011-02-03, 10:53

"Vad är det då i systemet som gör att fattigdomen är så utspridd bland barn till invandrade föräldrar?"

Det beror på att människor i vissa kulturer skaffar sig barn istället för jobb. Skiljer man sig dessutom officiellt får man ännu mer bidrag.

Det är inget problem att stoppa utbredningen av barnfattigdomen och släpvagnen ungdomskriminaliteten. Invandrare som skaffar barn före jobb fråntas uppehållstillstånden.

Det går att utföra retroaktivt också så att vi kan backa tillbaka till den punkt där tåget körde ner i ravinen.

Permalänk | Anmäl #2 Bo T, 2011-02-03, 12:08

Om man ska förtydliga detta inlägg

"fattigdomen är så utspridd bland barn till invandrade föräldrar"
plus
""Incitamentstanken utan full sysselsättning är löjeväckande"

så måste det väl bli "mer bidrag till invandrare"? Det kan vara bra att tala klarspråk, så vi läsare slipper läsa igen en mängd bludder-text.

Permalänk | Anmäl #3 Thomas Eliasson, 2011-02-03, 13:50

" Ge alla en chans att delta i den samhälleliga produktionen! Våga återigen ta i den heta potatisen och konstruktivt diskutera hur vi bör utforma det enda välfärdsmaximerande systemet, medborgarlönesamhället!"

Detta var exakt så det sovjetiska samhället var inrättat: Arbetsplikt för alla och en lön till alla. Så det är redan provat.

Det fanns många som inte tyckte det var ett bra system. Speciellt de lägst ner.

Permalänk | Anmäl #4 Leif LIndau, 2011-02-03, 13:53

Det var ett ovanligt mångordigt sätt att antyda att socialbidragen (försörjningsstödet) bör höjas. Och inte en enda antydan om att det skulle kunna finnas ett samband mellan höga socialbidrag och valet att stå utanför arbetsmarknaden.

Permalänk | Anmäl #5 Sandhamn, 2011-02-06, 00:27

Du läser Rädda Barnens rapport som en kommunist läser bibeln, Joakim Welin. Arbetslinjen är just det som tränger bort barnfattigdomen. Rädda Barnens rapport visar att:

”De fattigaste barnhushållen har inte fått det sämre ekonomiskt ställt i absoluta tal, men deras ställning har försämrats i jämförelse med andra grupper”

Med andra ord: Alla har fått det bättre. En del har fått mer än andra men alla har fått det bättre.

Permalänk | Anmäl #7 Olah Milton Örtengren, 2011-06-10, 06:34

Och hur skulle sänkt skatt för löntagare bidra till barnfattigdomen. En sjuksköterska har ju fått 1700 mera i plånboken, en undersköterska >1000 kr mera i plånboken! för att ta två exempel.

Varför diskuteras inte föräldrarnas ansvar för barnfattigdomen, och de prioriteringar som de gör!
De som kan prioritera alltså!

Många ensamstående föräldrar (även MÄN alltså) har det kanpert!
Men de barn man läser om som inte kan få Playstation, inte besöka Gröna Lund osv. De tycks inte ha 2 föräldrar, ingen mormor/morfar, farmor/farfar, inga morbröder/mostrar, farbröder/fastrar etc!
Tur att dersa morsor inte handlar dyra märkeskläder åt sig själva och åt barnet, tur att de inte röker. Tråkigt att de aldrig kan unna sig att gå ut på danställen eller bio o dyl!

Permalänk | Anmäl #8 Inge-mar, 2011-06-11, 18:38