Officer: Omvärlden underskattar Mubarak

Man tänker på sensmoralen i "King Rat" av James Clevell. Men även om så vore, är det inte en demoraliserad, stapplande regim som kommer ut ur detta? Hur skall den någonsin göra någonting som gör fallet mildare när det väl kommer? Jag kan inte se det. En bordläggning må vara möjlig. Men är den av intresse? Egyptien måste springa rakt in i den islamistiska väggen, och fortsätta göra det, i flera decennier, för att komma tillbaka därifrån.

Samhällen där islam är starkt skapar en mycket stor befolkningsökning. Därför att ideologin uppmuntrar det, därför att kvinnans ställning är svag.
Men vem skall mata alla dessa nya människor? Europa kommer inte göra det, Europa har redan passerat apex av sin altruism. Kina månne?

Äntligen en kunnig och intelligent analys av läget!

Situationen är oerhört allvarlig och farlig. Och vi ska inte bli förvånade om Mubarak med fasthet och brutalitet återställer "ordningen". Detta är naturligtvis Bildt, andra utrikesministrar och regeringschefer medvetna om. Men rapporteringen i dagspressen, i SvT och TV4 förefaller ytlig och aningslös.

Ner med diktatorn - upp med muslimska brödraskapet!

"We will continue till Mubarak falls. We will not stop".
säger i kväll Nawal el Saadawi.
Hon hänvisar till att tiden för förändring är inne, och att kraften kommer från "The power of the millions".
Mubarak regimens brutalitet kommer att göra en fredlig revolution omöjlig om inte USA och Israel gör klart för Mr M att han inte kan sitta kvar.
Vill man ha någon som helst styrmöjlighet innan situationen polariseras fullständigt och går över styr, vilket ju skulle gynna det muslimska brödraskapet , måste man nog få tillstånd någon slags övergångsregim utan dröjsmål.
Ett fortsatt USA stöd till mr M innebär väl att man fullständigt bränner
sina skepp gentemot folkets kommande regim,vilken den än vara månde?

#4 Gunnar Ehn, 2011-02-03, 00:11
300 människor har dött, är det din version av fredlig?
Men nu ska du inte springa iväg och fantisera om inbördeskrig. Så fort säkerhetsstyrkorna inte längre tror att Mubarak tänker sitta kvar, såfort Mubarak andas ett ord om kompromiss, då kommer inte längre någon människa vara redo att skada en annan människa för att upprätthålla hans regim. Poff!
Om regimen faller så sker det från en dag till en annan. Sen börjar en mycket lång resa av en annan sorts förtryck. Men den är oundviklig.

Förändring har skett militären har stärkt sitt grepp om makten, generalen Omar Suleiman utsetts till vice och trolig efterträdare till Mubarak, den pensionerade generalen Ahmed Shafiq utsedd till premiärminister. Mubaraks son Gamal distanserad från ev maktövertagande och hans korrupta affärskompisar sparkade från regeringen. Samtidigt har militären ”charmoffensiv” mot folket och låtsas att man är välvilligt inställda till demonstranterna. Att militärledningen skulle ställa sig under civilt demokratiskt styre är förmodligen inte nära förestående.

Här har väst försatt ännu en chans att få till ett sekulärt demokratiskt styre som man kan göra affärer med, fortsatt opposition i Egypten kommer nog att bli betydligt radikalare och väst får ty sig till militärerna för att ha ”stabilitet”.

Det är upp till det arabiska folket att välja, inte vad någon byfåne i Sverige tycker, när ska ni fatta det?

"Det är upp till det arabiska folket att välja, inte vad någon byfåne i Sverige tycker, när ska ni fatta det?"

Jepp, #9 Ricky Andersson. Egyptierna ska ha en islamistisk stat som inte är självförsörjande på mat, inte har något att exportera och turismen är stoppad.

Det är skulle förhoppningsvis innebära att människor i väst förstår vad islam är och för araberna att det inte räcker med att be sju gånger om dagen till stenen Smurf för att få mat på bordet.

Kul med lite altenativa förklaringar för att beskriva läget i Egypten. Det här var lite annorlunda än övriga skriverier. Utan att vara särskilt insatt slänger jag fram lite mothypoteser, bara för att jag tycker det här var intressant. Det här med Newsmill är väl som punkrocken, vem som helst kan vara med och spela. Mellanöstern är svår att förutspå och vem som helst kan ha rätt.

Mycket riktigt underskattas diktatorer av oss i väst, särskilt när dom har annan kultur och religion. Att ha klamrat sig fast vid makten under 30 år i ett land som egypten tror jag inte många skulle klara av. Det krävs nog många olika egenskaper till detta, inte bara list. Han har nog varit uträknad tidigare, men nu tror jag det är slut. Jag uppfattar inte honom som stark längre.

Visserligen följer systemet och dom s.k. repressionsorganen sin husbonde, men nu är husbonden gammal och sjuk. Det är dags att finna en ny. Jag tror också att Mubarak åtminstone tidigare gett systemet en viss legitimitet bland folket. Jag undrar om inte Mubaraks styre hade börjat svaja redan i julas. Vi såg under attackerna mot kopterna att varken polisen eller säkerhetsorgan brydde sig om att ingripa och i övrigt fanns fler exempel på polismakktens förfall.
Eftersom han som sagt är gammal och omger sig av jasägare tror jag inte att han företer sig något kreativt som en planerad och listig s.k. underrättelseoperation som omfattar flera nivåer av statsmakten. Jag tror att han använder sig av gamla metoder och agerar enligt tidigare invanda mönster. En sådan lär vara att samla ihop smågangsters i behov av snabba pengar och bussa dom på folk för att skrämmas.
Kamelryttarna eller "beduidtrupperna" sades i en intervju vara turistguider som arbetat med just kamelturer och liknande som blivit upprörda av att ha förlorat turistinkomster. Alla dessa angrep inte demonstranterna spontant utan organiserades av poliserna som också deltog i anfallet. Hade aktionen varit bättre organiserad tror jag inte att man kastat stora stenar från taken på demonstranterna. Kanske är det dom här poliserna som är hans enda stöd och riktigt trogna anhängare?
Grannländerna är utsatta för samma slags press och har nog svårt att ge stöd. Nu verkar det escalera så vi får se om jag hinner skriva mer.

Artikelförfattaren ger en både trovärdig och avvikande analys. Alldeles oavsett utfallet av dessa "oroligheter" så avgörs mycket av hur omvärlden hanterar situationen efteråt. Man får hoppas att det blir betydligt mer nyanserade ageranden än vad vi hittills sett under 2000 talet. Som artikelförfattaren så blygsamt påpekade i slutet av sin artikel så finns det alltid finansiering för en vinnare.

Jag fortsätter mina spekulationer.
Mycket fokus ligger på militärens roll och ingen verkar veta riktigt var dom står, förutom att dom vill behålla sina positioner och privilegier. Det står en hel del i dom läckta diplomattelegrammen bl.a. spekuleras det i en ev. militärkupp. Ett scenario vore om Mubaraks korrupte son Gamal tog över, vilket enligt en av ambassadens välunderrättade källor skulle leda till landets sönderfall.
För att Gamal skulle kunna ta över helt ville han oskadliggöra bl.a. säkerhetschefen Omar Suleiman som var hans främsta konkurrent om presidentposten och skulle ställa till problem för honom även om han blev president. Att Suleiman blivit Vicepresident och Gamal samt hans "ratpack" lämnat landet betyder att den striden är över. Suliman förekommer på fler ställen i telegrammen och då som
CIA's "odlade kontakt" och Mossad-kollaboratör. Dessa har han säkert också kunnat utnyttja till sin fördel. Dock ser nu dessa meriter inget vidare ut i CV'n för den som i framtiden ska leda Egyptens väpnade styrkor. Dom militärer och civila som står Mubarak närmast verkar ha låg kredabilitet hos den övriga militärledningen så där verkar det finnas en spricka. Nåt system för att hindra generalerna att störta honom borde Mubarak dock ha, men vad?

Vad gör då USA? Jag tror att Egytpens användbarhet har minskat p.g.a. landets sönderfall och informationen från dom läckta diplomat-telegrammen om deras roll i mellanöstern-diplomatin och kopplingen till USA. Det geostrategiska läget är givetvis oförändrat, men den politiska förmågan vacklar dock.
För att Egypten återigen ska bli användbart måste genomgripande förändrinar ske USA inser att landets redan bedrövliga ekonomiska och sociala situation inte får förvärras mycket för då kanske det inte finns någon återvändo. Satsningen på "stabilitet" har blivit som en bostadsbubbla som riskerar spricka när som helst. Det måste nu åtminstone få pysa ut lite. Politiska förändringar måste ske och det vet USA sen tidigare, men problemet är västländernas låga kredabilitet.
Det surras mycket om brödraskapet, men regimen har förföljt i stort sett alla som arbetat politiskt, även mot demokrati som t.ex. liberaler. USA inser att man måste ta med brödraskapet i den politiska processen och det skulle också neutralisera stora delar av rörelsen. Obama-administrationens tidigare försök att påverka landet i mer demokratisk riktning uppskattades inte av regimen, men nu är den som sagt försvagad och därmed mer mottaglig.
Mubarak själv tror jag inte kommer att ge efter, han ser hellre landet brinna ner än ge upp. Ett sätt att skapa nödvändig kredabilitet för USA skulle vara att medverka till Mubaraks avsättande eller vingklippa honom. Det får dock inte ske alltför klumpigt för att inte stöta sig med andra partners i regionen. Dock är nog ändå Egypten den viktigaste partnern.
Tillbaka till militären. Jag tror dom avvaktar slaget mellan demonstranterna och polisen samt USA's agerande. Om Mubaraks agerande riskerar att fördärva landet och deras privilegier avsätter dom honom helt enkelt. Att dom avvaktar tills dom har en strategi verkar dock dom flesta vara överens om.
Kan dom hålla ihop och garantera en lugn och ordnad maktövergång har dom nog sitt på det torra både hos den nya regimen och USA.

Artikelförfattaren utesluter att Mubarak är desperat. Jag håller inte med att han håller huvudet kallt till den grad som beskrivs här. Mubarak är väldigt trängd mot väggen idag, och vet inte riktigt hur han ska handskas med situationen. Han är dock en fighter och kommer inte att ge sig i första taget.

Lite klarsyntare än våra medias "är ni på plats sänd blodiga foton och stories"........

Mubarak är diktator som garanterat stabiliteten i 30 år, och som kom på plats eftersom islamister mördade Sadat. det är kusligt att Obama gör som Carter gjorde med Iran, som avpolleterade shahen och fick Khomeiny på plats. Nu förhandlar Obama med det Muslimska Brödrsskapet och skippar USA:s gamla vänskap med Egypten, vilket innebär att Israel väntar på när Obama ska göra sammalunda med Israel. Han har ju rutin på det. Jordanien och Saudiarabien är självklart väldigt oroade, islamister där hade inte varit något större nöje heller.

Obama supportar folket i Egypten, och det MB där, men när folket reste sej i iran MOT islamisterna gjorde han inte ett skvatt,. Ser du mönstret?

Mubarak är gammal vorden och väl värd sin pension, varför så desperat att sparka honom när där inte finns nåt bättre som väntar om man inte ger det lite tid att utvecklas? Eller vill så många ha ett nytt Gaza där? Israel kommer illa snabbt att tvingas ta över Sinai om så sker.

Citat ur artikeln : "Upplägget från regimens sida verkar vara att efter dagens sammanstötningar utförda av dolda element i säkerhetsstrukturen, så kan den uniformerade delen gå in och ta över lag och ordning. "

Ja, men vad innebär "lag och ordning" i Mubaraks version ?

Mubarak samarbetar med USA (CIA etc ) och kan därför inte tillåta en av folket vald demokrati som helt säkert skulle stödja Iran och konfrontera Israel i Palestinafrågan.

Därför är västpolitikernas uttalanden om "behovet av demokrati" primärt ett tilltalande skådespel utan politisk relevans.

USA (CIA) & Mubarak kommer med hög sannolikhet att utnyttja situationen till att i nån form av undantagstillstånd rensa ut de mest aggressiva elementen i de islamistiska organisationerna. Med hårdhänta metoder som KRÄVER ett undantagstillstånd.

Därigenom förbättras förutsättningarna för att kunna angripa Iran utan att då riskera stabiliteten i det viktiga Egypten, som ju är ett potentiellt hot mot Israel, USAs främsta allierade i området.

Som officer borde väl du Johan Wiktorin kunna se det här nämnda perspektivet på kommande utveckling. Att det är exakt vad "lag och ordning" initialt kommer att medföra i Mubaraks/USAs version ?

Ett förslag till "journalistskrået" det är viktigt att helt fokusera på demokrati och fria val och att helt ställa sig på demokratianhängarnas sida och kräva att regimen avgår villkorslöst och omedelbart.

Det måste bli ett slut på den hycklande inställning som vissa tidningar intagit och som genom sitt sätt att formulera skeendena ger indirekt stöd för diktaturens fortsatta existens.

Den respektfulla ton som stora delar av bonnierpressen använder mot denne diktator genom att kalla honom president är bara förvirrande och vilseledande ,det makabra är att man tycks medvetet vilja påskina att han utöver makten med stöd av demokratisk mandat.

Vi såg samma sorts "kluvenhet" hos stora delar av pressen i samband med demokratianhängarnas demonstrationer mot diktaturen i Thailand många som säger sig förespråka demokrati visade även där andra mörka sidor som tydligen bara kommer upp när korten verkligen synas.