Legendarisk överste: Har man sovit på Högkvarteret under tre år?

Riskerna? Det är ju mer riskabelt att gå på ett svenskt dagis eller köra bil i Sverige än det är att vara svensk soldat i Afghanistan. Vi kanske borde fixa helikopterberedskap åt svenskar som INTE deltar i ockupationoch förtryck av främmande folk innan vi mjäkar ännu mer med soldaterna.

Henricsson har helt rätt!
Helikopterhistorien är en sjukt stor katastrof i försvarsekonomisk historia.

Förstod verkligen inte liknelsen mellan Svenskt dagis och Afghanistan...

Försvaret ansvarar för vårt lands yttre säkerhet. Den - jämte polisens - kanske viktigaste kärnuppgift ett land har. Genom utlandsmissionerna har ansvaret vidgats. Hotbilden för soldaterna har ökat drastiskt.

Mot den bakgrunden är hela hanteringen av helikoptrarna i Afganistan häpnadsväckande bristfällig. Försvarets uppdragsgivare riksdagen och regeringen han ansvaret att följa upp, utvärdera och utkräva ansvar rörande hur Försvaret sköter sitt uppdrag. Men gång på gång vid allvarliga försummelser underlåter den politiska nivån att göra något verkningsfullt som visar att man tar sin uppgift som ytterst ansvariga för Försvaret på allvar.

Kan skälet till denna underlåtenhet vara att orsaken i själva verket är strukturella brister som just politikerna har huvudansvaret för? Brister som kräver också självrannsakan av politikerna själva för att tillkortakommandena inte ska tillåtas fortsätta. Är det till exempel strukturella orsaker som förklarar att angelägna förändringar inom Försvaret tar så mycket längre tid i vårt land än i andra jämförbara länders motsvarande försvarsorganisatiioner?

När man har så många överstar och generaler på högkvarteret att man skulle kunna strö ut dom som plutonsbefäl med vår nuvarande organisation, så kan det inte bil något annat än fel.

Denna dyra picknick förening som de omvandlat försvarsmakten till kan inte försvara landet och viktigast vill inte. Hur ska någon vettig person värvas när de bästa personalen anmäler sig frivilligt för att försvara sitt land och just detta är inte i agendan? Hela iden med insatsförsvaret rotar sig i vanföreställningar om världen (de tror att det fortfarande är tidigt 90-tal) samt en övertygelse att Sverige inte längre är värd deras tid.

Men det är bla. mina pengar de spenderar på ett underbemannat och för Sveriges försvar oduglig dagdrivarklubb, alla andra arméer oavsett land har som sitt första uppdrag att försvara landet allt annat är sekundärt om ens det för majoriteten spenderar hellre både pengar och håller hellre förband övade hemma. Det må vara politikernas snilleblixt för att tjäna fjäsk poäng med andra länder men det är våra pengar som de och militären bränner.

Har Sverige överhuvudtaget något försvar? Alltså ett som kan försvara Sverige?

Låt oss anta att världen brakar ner i en mycket stor kris, och att krisen med tiden leder till att fientliga styrkor invaderar Sverige.

Jag får intrycket att ÖB i det läget måste möta fiendestyrkorna vid Sveriges gräns, och be dem vara så snälla, söta och rara att de stannar kvar och väntar lite där borta vid gränsen innan de invaderar. Bara tre år eller så. Bara så vi hinner bygga upp några saker som vi har råkat missa, lite sjuktransporter och sånt.

Tyvärr är jag inte helt övertygad om att ÖB skulle lyckas övertala fiendearmén. Det är inte säkert att han skulle lyckas ens om han fick möjlighet att ge dem en strålande vacker blombukett och en riktigt fin chokladask. Och nåt sånt kan knappast komma ifråga. De extrema nedskärningarna i försvaret har ju lämnat noll spelrum i budgeten.

Det här tyder på att vi måste välja våra fiender med utomordentligt stor noggrannhet. Vi måste se till att provocera exakt rätt land. För att Sverige ska finnas kvar måste vi ordna så vi får en synnerligen snäll och förstående fiende.

Och tålmodig. Att döma av det inträffade måste ÖB tre år senare göra ett nytt besök hos fiendearmén, och efter att han tackat dem innerligt för allt tålamod måste han be dem vara så väldigt rara, gulliga och goa att de väntar ytterligare några år vid gränsen. Bara lite till snälla rara? Bara så vi hinner utbilda lite soldater som kan bemanna materielen som vi har tagit fram. Vi råkade visst glömma bemanningen ser ni. Det har ni väl förståelse för? Alla kan vi ju drabbas av lite glömska nån gång.

Trots den svåra övertalningsuppgiften tror jag tyvärr inte att ÖB kan komma med blommor och choklad den här gången heller. Detta trots att tre år sannolikt räcker för att man ska hinna budgetera utgiften. Problemet är att ingen tänker på att den behöver budgeteras, eftersom försvaret saknar framförhållning.

Att ÖB kan få svårt att övertala fiendearmén att vänta beror dock inte enbart på att han kommer utan blommor och choklad. Det kan finnas andra skäl till att fiendearmén inte har så stor lust att vänta tills vi är redo att hindra dess invasion.

De kan t ex tappa lusten om vårt kalla klimat gör att deras medhavda tält känns kalla och obekväma att bo i. Och om det händer har vi ett problem. I det läget tror jag tyvärr inte att ÖB kan lösa problemet genom att erbjuda vintertält. Om det är en tung och övermäktig uppgift för vårt land att bemanna två helikoptrar klarar vi knappast att ordna vintertält åt en hel fiendearmé.

Fast med lite tur kanske det bara kommer en liten fiendearmé. Har vi riktigt stor tur skulle det rentav kunna komma en pytteliten fiendearmé. Sverige verkar ju kunna besegras av en exceptionellt liten armé. För att fiendearmén ska lyckas invadera Sverige verkar det räcka att den har tränat upp en bra förmåga att stå emot utan att ge vika vid övertalningsförsök.

Den träningen behöver inte ens vara särskilt avancerad. Det finns ju ingen risk att armén utsätts för övertalningsförsök med blommor och choklad.

Allt det här får mig att undra om vårt nedskurna och sönderskurna försvar är kapabelt att fylla en försvarsfunktion. Om det inte är kapabelt skulle det kanske vara värt att göra nåt åt saken. T ex skulle man kunna bygga till och bygga på tills försvaret har blivit insatskapabelt och kan fylla en funktion. Eller så skulle man kunna bestämma sig för att Sverige är oväsentligt och inte behöver finnas kvar. I det senare fallet kan man fråga sig vad man ska med ett försvar till överhuvudtaget. Och är det nån skillnad mellan att ha ett försvar som saknar försvarsförmåga och att sakna försvar?

Alltså kunde man lägga ner försvaret. Om man gör det stärker det landets försvar. En nedläggning skulle nämligen skapa nya möjligheter att överrumpla fienden. Nedläggningen skulle ju frigöra pengar. Och trots alla de extrema nedskärningar som har gjorts under lång tid räcker pengarna som finns kvar i försvaret sannolikt till en blombukett och en chokladask.

Helt rätt! Var på en flyguppvisning i Houston , Tx i höstas där de visade upp hur man flyger helikopter. Samtränade besättningar där den ena åker runt och bevakar mot fi, och den andra plockar upp soldater.
Det här är ju inga hemligheter precis men kräver träning, träning, träning.
Likaså att kunna flyga i bergsterräng, hög höjd och på natten. Återigen träning. begriper ju varenda människa.
Somliga måste helt enkelt bytas ut på generalstaben!

Artikeln och kommentarerna tycker jag pekar på två strukturfel som blir ett slags moment 22 för Försvarsmakten.

1) Regering och riksdag ger Försvaret uppdrag som det är omöjligt för myndigheten att fullgöra då politikerna inte samtidigt anslår nödvändiga pengar, som är helt nödvändiga för att kunna fullgöra respektive uppdrag.

2) ÖB och försvarsledningen knyter nävarna i fickorna, "godkänner" tyst och tar uppdragen oaktat de vet att de de inte kommer att kunna fullgöra dem då nödvändiga pengar saknas.

Kan det vara på det sättet?

Att glömma bort besättningarna eller tillåta skolk förefaller vara ett misslyckande som knappast kan förklaras. Man undrar förstrött om militärerna, sin stabsnumerär till trots är kapabla att genomföra operationer utomlands. Det kan nog vara så att civila myndigheter och funktioner ska ta över det hela. Pengar, logistik och planering är nog för svårt. Kvar till militärerna blir väpnad strid. Det är ett område som blir lagom svårt för dem.

Eric Rönnergård, jag tror listan stämmer bra. Och den kan kompletteras med en tredje punkt:

3) Om ÖB eller försvarsledningen (eller rentav försvarsministern) mot förmodan vägrar agera enligt punkt 2 byts den skyldige snabbt ut mot någon som agerar enligt punkt 2.

Det är ett mycket allvarligt varningstecken när kejsaren byter ut rådgivare som säger något obekvämt tills han bara har rådgivare som ständigt säger ja.