Låt freds-EU ersätta NATO i Afghanistan

Den NATO-ledda militära insatsen i Afghanistan befinner sig i ett avgörande skede. Praktiska taget alla bedömare anser att en radikal förändring måste ske. Alltfler pläderar för snarast möjliga hemtagning av de utländska trupperna, medan andra kritiker menar att ett brådstörtat uttåg trots allt inte är den optimala lösningen för världens fattigaste land.

Vi menar, med tanke på uppgiftens enorma omfång, att den totala utländska insatsen i Afghanistan bara påverkas marginellt av om några hundra svenska militärer stannar kvar eller kallas hem. Däremot skulle Sverige kunna spela en avgörande roll genom att aktivt verka för en radikal omläggning av hela den utländska insatsen. Det är hög tid att komma ur kniptången mellan "samma (militära) procedur som förra året" eller brådstörtad hemresa modell Saigon 1975. Vårt förslag är att ett freds-EU ersätter NATO som huvudansvarig för den utländska insatsen i Afghanistan.

En bakgrund till denna ståndpunkt är ett försök att hitta sakligt grundat svar på frågan: Har den utländska insatsen gjort nytta för det afghanska folket? En ny rapport, Fredsalternativ för Afghanistan, från den gröna tankesmedjan Cogito, visar att läget inte kan beskrivas i så svartvita termer som ofta förekommit i debatten. Situationen för afghanerna har efter talibanregimens fall i vissa avseenden försämrats, inte minst när det gäller säkerhet. I andra fall har läget förbättrats, t ex genom ökad skolgång, inte minst för flickor, minskad barnadödlighet och ökad läkartäthet. I en del fall är läget oförändrat eller svårbedömbart. Formellt har kvinnors ställning stärkts, men detta har ännu inte haft någon praktisk konsekvens för den stora majoriteten afghanskor. Regeringens legitimitet sjunker, demokratin är bristfällig, men bättre än under talibantiden. BNP-tillväxten ökar, men de flesta afghaner är oförändrat fattiga. Demografin är i obalans, den reella arbetslösheten svår att mäta. Civilsamhället är svagt, lokala konflikter talrika, opiumodlingen fortgår.

Åtskilliga observatörer vittnar om ökat missnöje med den västliga närvaron, också bland icke-talibaner. Men det finns också vittnesmål från afghaner, inte minst från kvinnoorganisationer, som är rädda för att bli övergivna.

Enorma summor satsas på militärt "engagemang". Den dominerande modellen är att militären också ägnar sig åt civilt stöd genom s k PRT - Provincial Reconstruction Teams. Den gröna rapporten hävdar att all sammanblandning av civilt och militärt är kontraproduktiv, en ståndpunkt som stöds i en nyutkommen bok av den norske diplomaten Kai Eide, tills nyligen FNs högste chef i Afghanistan (Høyt spil om Afghanistan), liksom av tunga biståndsorganisationer.

NATO och ISAF är militära organisationer som inte samtidigt kan vara huvudansvariga för de enorma civila biståndsinsatser som krävs. Därför behövs det en annan handlingskraftig internationell aktör som kan ta ett huvudansvar för en omläggning av den internationella insatsen i Afghanistan från militär till civil verksamhet. Varför inte EU? Lissabonfördraget ger visserligen de militära medlen i EU:s konflikthantering prioritet. Men samtidigt har EU skapat åtskilliga mekanismer som med lämplig komplettering skulle kunna göra EU till en 'mjuk stormakt' för civil konfliktlösning. I den nyutkomna Cogitoskriften "En fredspolitik för EU" påminns vi om om att redan idag tusentals personer är engagerade i EU:s civila säkerhetspolitik, t ex som poliser, observatörer, övervakare och liknande.

Ett exempel på civil EU-insats är missionen i Kosovo, ett annat observatörerna i Georgien. Till detta kommer en ny organisation för gemensam utrikespolitik med en "utrikesminister", olika instrument typ Rapid Reaction Facility, liksom EU:s samlade styrka inom handel, bistånd, miljöskydd och avancerad teknik. Denna potentiella civila fredskapacitet hos EU skulle kunna stärkas ytterligare genom upprättande av en fredsakademi, expansion av The European Peace University (EPU) i Österrike och förverkligande av Europaparlamentets förslag till en civil fredskår.

Ur svensk synvinkel skulle ett starkt intåg av ett freds-EU i Afghanistan ha fördelen att Sverige då skulle vara medlem i den organisation som är huvudansvarig för en insats som vårt land deltar i.

Att byta ut USA/Nato mot EU som huvudaktör i Afghanistan skulle automatiskt flytta tyngdpunkten från militärt till civilt. EU är och kommer länge att förbli en militär dvärg (vilket bland annat visas av oviljan att använda Nordic Battlegroup). Men EU är, trots kriser i en del EU-länder, världens största ekonomiska supermakt. EU skulle kunna skriva världshistoria genom att överta huvudansvaret i Afghanistan och därmed förvandla ett militärt äventyr till ett föregångsexempel för fredlig och civil samverkan.

Riksdagen fattade före jul ett beslut om den svenska Afghanistaninsatsen. Men det beslutet handlar bara om en ettårig förlängning av den svenska medverkan i ISAF. Nytt beslut måste således fattas redan under 2011. Inget parti är bundet av någon detaljplan utöver det nu gällande ettårsmandatet för ISAF-medverkan. Det måste därför stå alla partier fritt att bidra till konstruktivt nytänkande om hur Sveriges ansvar för Afghanistans utveckling skall utformas.

Ett starkt svenskt initiativ för att ett freds-EU ska ta över huvudansvaret för de utländska insatserna i Afghanistan skulle främja Afghanistans utveckling mer än det mesta som det internationella samfundet hittills bidragit med. Borde det inte vara självklart för t ex Carl Bildt, med egna erfarenheter från Balkan av USA:s destruktiva inverkan på komplicerade konflikter, att eftersträva ett utbyte av huvudaktör?

Trackback URL: http://www.newsmill.se/trackback/32702

8 kommentarer Logga in för att kommentera
I kommentarsfältet har kommentatorn juridiskt ansvar för sina inlägg.

Freds-EU? Militariseringen av EU i Orwellska termer alltid samma soundbyte EU är ett freds projekt även när de för krig. EU är ett hot mot nationell suveränitet, självbestämmande, demokrati och nu frihet då medlemskap skrivits in i grundlagen. Men det är klart deras process att ta över alla statsfunktioner från samtliga 7 etablerade partier och därmed deras väljare som sanktionerar deras agerande.

När det gäller Afghanistan så avgörs dess framtid av dem själva ingen annan all ockupationen är tillfällig om än i vissa fall århundraden för de ger sig aldrig oavsett oddsen och i nuläget så är den i deras fördel.

Permalänk | Anmäl #1 Tor, 2011-02-02, 20:58

i HELVETTE heller!

Nato och al-Qaida ska få slåss ifred! de ville ha det där kriget båda två!

EU ville INTE ha det!

Låt al-Qaida slå ihjäl varandra! vi ska inte hjälpa nån av dessa två terror-organisationer !

Permalänk | Anmäl #2 invandrarTjej, 2011-02-03, 07:38

Låt al-Qaida och NATO slå ihjäl varandra!

vi ska inte hjälpa nån av dessa två terror-organisationer !

Permalänk | Anmäl #3 invandrarTjej, 2011-02-03, 07:39

Och hur är EU fredligare än Nato?

Permalänk | Anmäl #4 Ahmed Ahmed, 2011-02-03, 11:46

Håller med. Absolut. EU i Afghanistan i stället för NATO. Europeerna skall bara bestämma sig när o hur o var de ska hålla fredskonferens om Balkan, och om konferensbordet skall vara runt eller fyrkantigt. Dessutom måste man tillverka en stol som gör att Sarkozy kommer att sitta lite högre än övriga deltagare.
Va???? Är det inaktuellt ?

Permalänk | Anmäl #5 Christer Magnusson, 2011-02-04, 00:52

Vore det inte bättre om Per G höll tyst istället? Så mycket nonsens kommer ur hans mun.

Permalänk | Anmäl #6 Michael Lindblom, 2011-03-02, 18:33

Tanken är intressant och det är roligt att se en balanserad analys. Skall läsa rapporten i sin helhet också. Men en tanke slår mig, varför ett freds-EU istället för fredsbevarande trupp från FN (vita bilar, blå baskrar - inte samma löjeväckande mandat som nu)?

Det är klart att FN har tappat mycket av sin charm i fallet Afghanistan. Kanske är det argument nog att inte ha dem på plats.

Permalänk | Anmäl #7 Sebastian Dahlgren, 2011-03-03, 14:15

Tanken är intressant och det är roligt att se en balanserad analys. Skall läsa rapporten i sin helhet också. Men en tanke slår mig, varför ett freds-EU istället för fredsbevarande trupp från FN (vita bilar, blå baskrar - inte samma löjeväckande mandat som nu)?

Det är klart att FN har tappat mycket av sin charm i fallet Afghanistan. Kanske är det argument nog att inte ha dem på plats.

Permalänk | Anmäl #8 Sebastian Dahlgren, 2011-03-03, 14:15