Idag letar vi skribenter i följande ämnen:

Miljöpartiet

Miljöpartiet håller kongress i helgen. Läs (13) Skriv

EMU

Nyval i Grekland. Kan landet räddas kvar i eurozonen? Läs (91) Skriv

Hyresrättens roll i ekonomin

Vilken roll spelar egentligen hyresrätten för arbetsmarknaden och för den reala och finansiella ekonomin? Skriv

Klass 9A och skolan

Mattias Hamberg om Klass 9A och skolan

Blivande lärare: Klass 9A kan vara skadligt

Den pedagogiska coachningen i Klass 9A är helt ovetenskaplig och kan vara en rent skadlig modell att bygga sin lärarroll utifrån. Den kan i värsta fall leda till ett outhärdligt arbetsklimat, en maktkamp mellan lärare och elever som bara trissar upp en redan existerande konflikt ytterligare. Vi lärare måste sätta oss in i elevernas situation. Inte bara skrika åt dem.


Om författaren

Mattias Hamberg är 28 år och gör just nu sin sista termin på lärarutbildningen vid Umeå Universitet.

En ny säsong av Klass 9a har dragit igång med buller och brak. De så kallade "superlärarna" ska nu till en ny klass på en ny skola. Men denna gång ska de inte själva undervisa. Den här gången ska de "coacha" de redan befintliga lärarna. Detta upplägg borgar visserligen för en betydligt bättre serie. Nu tvingas "superlärarna" att formulera vad som faktiskt krävs av en duktig lärare.

Dock finns det ett par problem med Klass 9a-projektet jag vill peka på. För det första vill jag ifrågasätta dessa "superlärare" och speciellt Gunilla Hammar Säfström. De råd hon ger är väldigt märkliga. Nästan allt fokus ligger på att lärarna måste "ta mer plats" och "kliva fram som ledare". Lärarna får bland annat öva sig i att "använda en starkare ton", klappa med händerna och peka med hela handen. Auktoritet och maktanspråk presenteras som mirakelkuren emot en stökig klass.

Tillslut ryter läraren i "Vi har precis börjat! Du sätter dig ner och är TYST!" varpå "superläraren" direkt höjer högertummen och ger ett bekräftande "BRA! Jättebra, Malin! Hur kändes det?" varpå läraren skrattar och svarar "Det kändes bra". Och jag sitter och vrider mig av uppdämd irritation.

Detta är helt ovetenskapligt och kan vara en rent skadlig modell att bygga sin lärarroll utifrån. Det kan i värsta fall leda till ett outhärdligt arbetsklimat, en maktkamp mellan lärare och elever som bara trissar upp en redan existerande konflikt ytterligare. Vi lärare måste sätta oss in i elevernas situation. Inte bara skrika åt dem.

Pedagogikforskaren Philip Jackson, mannen bakom begreppet "den dolda läroplanen" har pekat ut tre faktorer som man som lärare aldrig får bortse ifrån när man analyserar skolproblem. Detta handlar de saker som elever dagligen utsätts för, som lärare måste ha insikt om och förståelse för, för att kunna analysera situationen korrekt.

Dessa tre saker är "överbefolkning", "ständig bedömning" och "maktutövning". Skolan är överbefolkad. Det finns helt enkelt för många elever på för liten yta och för få pedagoger. Detta leder till en mängd problem som måste åtgärdas med diciplin. Elever måste därför finna sig i att få sin frihet oerhört begränsad, ibland mer begränsad än en fängelseintern. De får inte prata när de vill, de måste räcka upp handen, de får inte sitta var de vill, de får inte hjälp när de behöver, de måste vänta på sin tur, vänta på att läraren ska låsa upp och på vissa håll får eleverna bara gå på toaletten under på förhand bestämda tider. Allt detta måste eleverna finna sig i.

Och allt de gör bedöms under ett ständigt hot om dåliga betyg och en dålig framtid. Det finns inte utrymme för några misstag, allt noteras och dokumenteras. Den ständiga bedömningen innebär och ständig övervakning. Skolan måste alltid veta var eleven befinner sig. Och om eleven inte befinner sig där den borde noteras detta och läggs eleven till last. Och de som ska se till att systemet upprätthålls är skolans personal som ständigt övervakar, bedömer, bestämmer och utmäter straff.

Denna typ av inskränkningar av individers frihet skapar alltid motstånd. Det är till och med ett sundhetstecken att inte bara utan vidare finna sig i att behöva kissa på kommando och alltid göra som man blir tillsagd. Detta gör att det hela tiden ligger en grundkonflikt mellan lärare och elever som gror under ytan. Denna måste man som lärare förhålla sig till.

Och om man gör som "superläraren" här önskar, trappar man upp denna konflikt. Det blir upprustning. Man "kliver fram som ledare" och pekar med hela handen och förvandlas till fångvaktaren som tvingar den uppnosige internen att rätta in sig i ledet, tala när den blir tilltalad och kissa på bestämda tider. Kanske kan man få ner fötterna från bordet, men konflikten trappas upp.

Det man istället måste göra är att försöka hitta orsaken till problemen, inte bara förbjuda deras symtom. Inte sällan beror störande beteende på att eleven helt enkelt är uttråkad. Kanske är det något fel på den sociala dynamiken i gruppen? Kanske är det något fel på sättet du undervisar? Kanske har eleven personliga problem? Kanske har eleven dåligt självförtroende och behöver stöttas och hjälpas?

Diciplinproblem kan bero på väldigt många saker. Och jag blir mycket irriterad och bedrövad när så kallade "superlärare" står i TV och hävdar att det handlar om att "kliva fram som ledare" och ryta i. Kanske kan det finnas något tillfälle där detta är en lämplig åtgärd, i verkligt allvarliga fall där någons liv och hälsa står på spel. Men att ha detta som standardmetod för konfliktlösning är bara idioti.

Och för det andra: Om man ska tro DN, så gick det ju inte direkt något vidare för den klass som utsattes förra gången.





Trackback URL: http://www.newsmill.se/trackback/32693

27 kommentarer Logga in för att kommentera
I kommentarsfältet har kommentatorn juridiskt ansvar för sina inlägg.

Gunilla Hammars Säfströms meriter byggde väl på en privatskola i Dubai? Jag anar att den ledarstilen fungerade bra där.

Tack för ett välskrivet inlägg.

Frågan om hur makten ska utövas i klassrummet är ett spännande ämne och på ett plan kanske GHS tydlighet är att föredra jämfört med andra mer dolda stilar? Jämför Åsa Bartholdsons avhandling:
http://www.skolporten.com/art.aspx?id=a0A200000001Uvv&typ=art

Permalänk | Anmäl #1 Mats Olsson, 2011-02-02, 17:16

Det handlar om fyra kategorier som måste fullfölja sina uppgifter om det skall bli succee i slutänden. Politiker, lärare, elever och föräldrar. Politikerna måste sätta upp lagar och regler för hur skolan skall lära ut och hur betyg skall sättas. Lärararna måste vara starka individer som kan sätta eleverna på plats om så måste, där måste finnas struktur, föregå med gott exempel och lära ut på ett pedagogiskt sätt. Föräldrarna måste lära sina barn om hur man uppför sej i skolan och att respektera sina lärare. Som förälder måste man vissa sina barn intresse för vad som händer i skolan och för vad dom sysslar med och även stödja dom med läxa etc. Barn idag växer upp mycket mer kaxigare än för kanske 20+ år sedan. Barnen idag liksom tror att ingen kan säga till dom vad dom ska göra eller inte göra. Föräldrarna i Sverige är alldeles för snälla mot sina barn och låter dom få vad dom vill och få göra vad dom vill. Tidigt börjas det med att inga lagar och regler finns till. Hur kan då barn förväntas följa lagar och regler när dom kommer till skolan. Jag själv är tacksam att mina barn går i skolan i utlandet. Här kan man nästan höra en knappnål falla i klassrummet, dom får betyg, där är klar struktur om vad som förväntas av dom och föräldrarna här är väldigt involverade.

Permalänk | Anmäl #2 Christina P., 2011-02-02, 17:51

@Mats olsson. Du skriver: "Gunilla Hammars Säfströms meriter byggde väl på en privatskola i Dubai? Jag anar att den ledarstilen fungerade bra där."
Om det fungerar bra där så kan det väl vara bra här? Kanske det är mer behov av "att peka med hela handen" här än i Dubai?
Lite svagt av dig att antyda att GHS enda/huvudsakliga meriter "byggde väl på en privatskola i Dubai". Är det din utgångspunkt när det gäller hennes meriter?
Du skriver också "..på ett plan kanske GHS tydlighet är att föredra..". Hoppas du menar (trots din brasklapp med ordet "kanske") att detta "plan" är till för elevens bästa.

Permalänk | Anmäl #3 Mats, 2011-02-02, 19:50

Ur artikeln: "Kanske kan man få ner fötterna från bordet, men konflikten trappas upp". Och direkt därpå i nästa stycke "Det man istället måste göra är att försöka hitta orsaken till problemen, inte bara förbjuda deras symtom".
Vem är orsak till konflikten?
Klassen har ett tjugotal elever, och undervisningen ska börja nu. Är det verkligen läge att hitta orsaken?
Om en vänlig tillrättavisning inte hjälper men benen tas ner genom att läraren tar i mer bestämt, har det uteslutit att man senare tar reda på en eventuell orsak till att en elev beter sig på ett visst sätt?
Artikeln återspeglar synpunkter som har fått prägla, och åsamkat stor skada, den svenska skolan under flera årtionden.

Permalänk | Anmäl #4 Mats, 2011-02-02, 20:14

Jag håller delvis med dig om vad du skriver.
Självklart är det så att för att vi ska få en fungerande skola i Sverige idag behöver vi tänka långsiktigt och därmed som du säger, på orsakerna till många av de problem vi ser.
Att endast titta på och försöka dämpa symtomen är istället en kortsiktig lösning och vore att endast skjuta upp de riktiga problemen.
Jag skulle därför aldrig förespråka den skolpolitik som Jan Björklund står för, den är således förgången och passar inte in i dagens samhälle.
Men jag anser att det finns en distinkt skillnad mellan detta och att läraren måste ha en tydlig ledarskapsroll.
Ledarskap i den meningen att ha förmågan att vinna elevernas förtroende och respekt och därmed kunna få dem att vara delaktiga i undervisningen på olika sätt. Jag tror det är svårt att förmedla detta om man med blyg röst frågar eleverna "ska vi börja nu?", som en lärare gjorde i programmet.
Vidare menar jag att tydligheten också ligger i att kunna förmedla varför man undervisar i de ämne man gör och också huvudsyftet med det man gör under lektionstid. Detta är något som man måste ha reflekterat kring som lärare i dag för att få med sig eleverna då de i betydligt högre utsträckning än tidigare är vana vid att ifrågasätta. Det säger egentligen sig själv att om undervisningen får större mening blir den också mer intressant.

I alla fall, jag menar således inte att lärare ska slå i bänkar och skrika på eleverna. Jag förespråkar heller inte utökad bedömning i form av betyg allt lägre ner i åldrarna.
Men enligt egna erfarenheter från skolan anser jag att lärare som är säkra och tydliga i sin lärarroll vinner betydligt större förtroende av eleverna än de som är osäkra i den meningen att de har svårt att vara bestämda när de behövs, har ett osäkert kroppsspråk etc. Jag anser att läraren med all rätt ska "kliva fram" och ser inte att detta skulle innebära en hård form av maktutövning.

Det är till sist så att skolan speglar resten av samhället.
Att barn och ungdomar idag har svårare att koncentrera sig i skolan kan ses i ljuset av det informations- och tekniksamhälle vi idag lever i.
Många barn och unga spenderar idag oerhört mycket tid framför datorer och tv och är ständigt omgedda av tekniska prylar överhuvudtaget. Deras hjärnor är hela tiden stimulerade på ett sätt som jag tror är mycket negativt i längden. Speciellt i allt för unga åldrar. Barn och unga är inte vana vid att ha tråkigt idag, de vill hela tiden ha olika former "kickar". Man skulle ju kunna prata hur länge som helst om det här men poängen är att dagens unga har svårt att sitta still och inte göra någonting hemma, hur ska de då kunna göra de i skolan?

Permalänk | Anmäl #5 Johanna Lindman, 2011-02-02, 20:36

Det är inte lätt i dagens läge att vara en pedagog. Lärarens roll är bunden till alla samhällets förändringar.Lärarens minsta lilla fel granskas som i förstoringsglas av allas ögon, även av elever som är de mest stränga domarna.Lärarens auktoritet får inte bli påtvingat eller tillgjord utan av eleverna utvald och accepterad med hänsyn till lärarens kompetens, kunskaper och även moral.
Läraren skall ha auktoritet men skall icke vara auktoritär.
Läraren får inte bli elevens kompis utan dennes ledare som kan guida, hjälpa, förbereda mm.
Felaktiga beteenden hos en lärare är sträng disciplin, aggression, att bromsa elevens dynamik, nonchalans.
Korrekt beteende : reella arbetsuppgifter, balanserade belöningar och straff eller snarare belöningövertag, samma gäller balans när det gäller elevens behov och krav, stor förmåga att lösa konflikter, tolerans, uppmuntran till att elever börjar tänka självständigt och vara aktiva.
Den mest resultatrika hjälpformen är triaden: elev, lärare och förälder och deras sammarbete.
Det som man ser i dagens klassrum är horribelt, ingen arbetsro, stress, stress och igen stress. Mobiler på, ytterkläder och kepsar på, prat och ofog.
Snart kommet nykläckta ungdomar ut och börjar skaffa sig arbetserfarenheter. Så som vissa elever gör och beter sig i skolan gör man inte på en arbetsplats !
Har vi blandat ( och ”VI” menar jag inte bara föräldrar) två begrepp och givit våra barn för mycket FRIHET i stället för FRI UPPFOSTRAN som skall kopplas till uppmuntran att bli och tänka själständigt och fritt kunna uttrycka sina känslor med ömsesidigt respekt ?!

Permalänk | Anmäl #6 Wanda J, 2011-02-02, 20:47

Håller helt med dig Wanda J.

Permalänk | Anmäl #7 Johanna Lindman, 2011-02-02, 20:53

Så vem säger att det är ok att ha mobilen på i klassrummet och ha keps på sej?

Permalänk | Anmäl #8 Christina P., 2011-02-02, 21:21

Ett kort svar: Självklart ska eleverna få ha på mobilen i klassrummet och självklart ska en elev få ha vilken huvudbonad på sig som helst. Det där är typiska symbolfrågor som under ytan handlar om makt och inget annat. Det är precis sådana frågor som trappar upp underliggande konflikter på en skola.

Permalänk | Anmäl #9 Mattias Hamberg, 2011-02-02, 21:32

Det måste ju finnas regler som elverna skall följa och görs det inte så får det ju bli konsekvenser som följd. Detta är heller inte det ända området i sverige där det inte ställs några krav. Vad är man rädd för? Sverige håller verkligen på att falla samman.

Permalänk | Anmäl #10 Christina P., 2011-02-02, 21:59

"Vi lärare måste sätta oss in i elevernas situation"
Man tvingas att i 9år mot sin vilja att sitta i en obekväm stol ,undertiden som vuxna tvingar dig att lära dig saker du inte är intresserad av. Man får inte själv bestämma vilka kläder du kan ha på dig eller vilken elektronik utrustning man får använda. Man får bara ibland själv bestämma om du kan gå på toaletten. Man tvingas vara i samma rum med människor ,man aldrig annars skulle "umgås" med.

Barn i skolan i dag är SLAVAR! Avskaffa skolpliten nu! Det är nu lite drygt 100år sedan kvinnor fick rösträtt. Är det inte dags att sluta behandla barn som slavar "för deras eget bästa"?

Permalänk | Anmäl #11 Marcus Svensson, 2011-02-03, 08:19

vad som fick mig att vända mig MOT serien, va när den statsfeministiska läraren sade till en manlig lärare att han inte får va macho i klassrummet!

"varför det? jag ÄR macho, jag ÄR mig själv! och det passar på en sån här skola"

han har helt rätt! Statsfeministen kan gå och hänga sig !

PS: annars är jag SJÄLVKLART FÖR hårda tag och diciplin i skolan! det är inte det min kritik av programmet går ut på!

Permalänk | Anmäl #12 invandrarTjej, 2011-02-03, 08:26

"SJÄLVKLART FÖR hårda tag och diciplin i skolan"
Barnmisshandel!

Permalänk | Anmäl #13 Marcus Svensson, 2011-02-03, 08:31

"Den pedagogiska coachningen i Klass 9A är helt ovetenskaplig och kan vara en rent skadlig modell att bygga sin lärarroll utifrån. ".

TV-serien har ju gått en säsong tidigare. Betygen (och kunskapen?) på de inblandade eleverna gick spikrakt upp. Flera lyfte sig så mycket att de ville läsa vidare på universitet, en omöjlig tanke tidigare. Så "ovetenskaplig och skadlig" är denna coaching, av lärare som jobbat 20-30 år i skolan.

Eller så kanske man inte ska lyssna på 26-åringar som inte är färdigutbildade.

Permalänk | Anmäl #14 Thomas Eliasson, 2011-02-03, 08:34

"Detta gör att det hela tiden ligger en grundkonflikt mellan lärare och elever som gror under ytan"

Usch, vilket tråkigt synsätt. Kanske finns denna konflikt för någon enstaka elev, men för de allra flesta är det ju bara teater i ett komplicerat socialt spel mellan eleverna, man måste vara upprorisk och sur mot lärarna för att passa in i normen. Om läraren inte sätter gränser måste eleverna öka intensiteten för att uppvisningen ska fungera, vilket leder till kaos.

Och frågan om mobiltelefoner på lektionerna borde inte ens diskuteras, det borde vara totalförbud på alla skolor. Det handlar om barn, de kan inte själva förstå att mobiltelefonen är en distraktion som kan kosta dem 10000-tals missade koncentrationsminuter under deras skoltid och försämra deras utbildningsnivå och livskvalitet resten av livet. Vi är skyldiga dem att sätta regler, och de allra viktigaste reglerna är mot sådant som dessutom kan påverka andra.

Sen kan jag dock hålla med artikelförfattaren om att Gunilla Hammar Säfström är en dålig coach. Istället för att bygga upp lärarnas självkänsla lär hon ut billiga trick och kritiserar person ("sluta vara macho") istället för handlingar. Det finns ju bra ledarskapsutbildare, varför ta in superlärare som bara vill få lärarna att bli precis som dem själva?

Permalänk | Anmäl #15 Pär Söderhjelm, 2011-02-03, 10:37

Mattias, jag tycker att man har inte i en skolsal att göra, om man gömmer sig i mängden. Läraren är den som skall kunna ämnet, för vad har han annars där att göra? Läraren måste bestämma ordningen i klassen, vem tycker du annars skall bestämma den? Men det viktiga i sammanhanget är att lärarens ämneskunskaper måste vara på topp, annars har han bara funktionen att vara ordningsvakt. Förhoppningsvis är den svenska flumskolans tid ute.

Permalänk | Anmäl #18 Björn Boström, 2011-02-03, 11:34

Generellt så associerar många ordet „skola” med själskval men sedan säger de flesta som gått ut skolan att det varit den bästa perioden i deras liv.
Visst är det viktigt att utbilda sig !
Att gå i skola ger inspiration, man blir härdad och lär sig att klara av olika stressituationer, man tränar sin intelligens, vidgar horisonter mm. När man lär sig skapas nya neuroner,man kan säga att genom att lära sig föryngras våra hjärnor (hippocampus).
Hur resonerar de som vill avskaffa skolor ?
Hur skall vi agera när allt runt omkring oss förändras så snabbt och vi ständigt upptäcker nya behov och drömmar?
Skola är inte bara en byggnad, klassrum, bibliotek,gymnastiksal och fotbollsplan utan även människor, elever, pedagoger, nya kompisar, nya relationer mm. Skolan skall ha resurser och vara anpassad till allas olika problem och behov.
Men något har gått snett !!!
Och varför skall man ha mobiler påslagna medan undervissningen pågår eller varför sitta med ytterkläder på (här pratar jag inte om att bära eller icke bära slöja o.d utan t.ex. vinterjackor och mössor på) ? Läraren skall inte vara ens kompis utan en vägledare som hjälpen sin elev hur man söker kunskap.
Jag var en gång i mitt barns skola (en bra skola som ligger mitt i Stockholm) på s.k. kontaktdag,satt hela dagen i olika klassrummen och kände för varje timme att „ nu orkar jag inte mer”.
Det som jag såg då skulle jag aldrig kalla för undervisning ! Alla i klassen pratade i mun på varandra och högt, många gick runt utan att det varit arbetsrelaterat, en del av tjejerna sminkade sig, lärarinnan hade inget koll. Mitt barn hade ofta klagat på att det varit bullrigt i klassen och på ständigt ont i huvudet. Sedan kom jag till skolan på studiebesök och såg själv klassatmosfären och det nya sättet att undervisa. Jag frågade lärarinnan efteråt varför alla hade varit så skrikiga, högljuda, störde varandra mm. Jag fick inget vettigt svar men mitt barn blev dagen efter utfrågat om det verkligen känns så jobbigt i klassen och „ det är väl inte så bullrigt som du tror ?”
Instämmer med bl.a. Christina P. i #10 som skriver att det måste finnas regler och frågar: vad är man rädd för ?

Permalänk | Anmäl #19 Wanda J, 2011-02-03, 12:16

Det beror väl på vad vi vill lära eleverna, hur vi agerar i klassrummet?
Vill vi lära dem att vara tysta, räcka upp handen, så visst finns det metoder.

Permalänk | Anmäl #20 Bernt Johansson, 2011-02-03, 15:50

Att diskutera om disciplin i skolan är bra/icke bra har blivit ett mycket kontroversiellt tema.
Nej Bernt Johansson # 20, ingen vill att våra barn skall sitta i skolbänkar tysta som möss och inte våga räcka upp handen.
Att ”disciplinera” elever är minst av allt en funktionell metod som skall leda till att det blir disciplin i klassen/skolan.Påtvingad disciplin gör bara att den faller ner så fort läraren vänder ryggen eller går ifrån klassrummet.Absolut tystnad i klassen är inte bevis på att eleverna arbetar flittigt.
Bör inte syftet med disciplin vara att i varje elev arbeta fram dennes självdisciplin som är grundad på elevens inre motivation ? Och att den i slutändan leder varje elev till framgång ?

Permalänk | Anmäl #21 Wanda J, 2011-02-03, 21:10

Krav som pedagogisk metod är problematiskt. Krav innebär en yttre motivation som förutsätter eventuella konsekvenser/straff när de inte uppfylls. Detta riskerar att ta bort den nyfikenhet som finns naturligt. Man lär för läraren, inte för sin egen skull. Då är det bättre att försöka väcka deras intresse att lära. Och då finns det andra metoder än krav som fungerar bättre

Permalänk | Anmäl #22 Mattias Hamberg, 2011-02-04, 07:56

Grundläggande drag som man vill se hos en bra lärare är bl.a.dennes optimism, ömhet och inlevelseförmåga att förstå elevens psyke.
Det finns två typer av lärare dvs den som bromsar elevens utveckling genom bl.a. kommando, krav, sanktion m.m.vilket i slutändan skapar fientlig klimat mellan läraren och eleven och den andra typen- lärare som uppmuntrar och skapar full av ordning och vällvilja klimat vilket leder till elevens framgång och att alla partner uppnår sina mål.
Så jag instämmer med dig Mattias Hamberg #22 att “då finns det andra metoder än krav som fungerar bättre”
Den mest resultatrika hjälpformen är triaden: elev, lärare och förälder och deras sammarbete. Hur kan vi komma till väga att det blir förbättring ?

Permalänk | Anmäl #23 Wanda J, 2011-02-04, 10:09

"...Tillslut ryter läraren i "Vi har precis börjat! Du sätter dig ner och är TYST!" varpå "superläraren" direkt höjer högertummen och ger ett bekräftande "BRA! Jättebra, Malin! Hur kändes det?" varpå läraren skrattar och svarar "Det kändes bra". Och jag sitter och vrider mig av uppdämd irritation..."

Hur vet du att just detta exempel - tillsammans med alla andra av dina exempel är just fel?!?

Har du några forskningsreferenser, statistik eller är det bara som just du tycket?

Du bör förstås vara medveten om att detta rimligtvis - eftersom det visas i tv - är något av en "dokusåpa". Och att det är förstås med rimlig nödvändighet resultatinriktat och forcerat, så det som faktiskt gäller att under den korta terminen sannolikt vill visa upp ett något bättre resultat än vad publiken deltagarna och publiken har förväntar sig. Matteläraren antyder ju också att han skulle vilja ha avsevärt mer tid än vad som under omständigheterna är rimligt. Ett sådant här program med tv-uppmärksamhet och allt annat åstadkommer sannolikt en sorts "placeboeffekt" bland alla deltagarna, på grund av all uppmärksamhet och att superlärarna ganska lätt uppfattas som trovärdiga "placebobärare". Forskning har visat att det ofta finns en benägenhet att ju fler gånger som sådant här projekt upprepas ju mer och mer och mer avtar "placeboeffekten"

Permalänk | Anmäl #24 Uno Hansson, 2011-02-08, 01:22

Jag undervisar i matematik vid KTH-ITM. En gång sade jag till teknologerna inför en föreläsning: "Glöm inte att sätta på mobiltelefonerna igen när föreläsningen är slut!"
Från olika håll fick jag svaret. "Men jag tänker ju inte stänga av den!"
Och visst reser man sig många och går ut för att prata under föreläsningarna.
Många salar har "biografbänkar". Det innebär att andra måste resa sig för att man ska kunna passera. Man kan också hoppa över ryggstöden mellan bänkraderna för att kunna komma ut. Båda metoderna utnyttjas.

Kursutvärderingarna ger ofta vid handen att "föreläsningar är tråkiga, eftersom man bara måste sitta där och lyssna." Vad som efterlyses är att man istället får "räkna själv" och att läraren ska ge individuell hjälp när man kör fast. Vi har lärarhandledd övningsräkning, "räknestugor", men eftersom de brukar ligga på morgnarna är närvaron mycket låg och de som bäst skulle gagnas av närvaro brukar inte komma.

Ett problem är att många inte kan komma till föreläsningarna pga. arbete. Att arbeta är hedervärt, men extrainkomsten går ofta till "prylar" och inte till livets nödtorft. Studierna blir givetvis lidande. Kraven har avtagit. Att ge samma tentor som gavs för femton år sedan vore idag omöjligt.

Permalänk | Anmäl #25 Arne Söderqvist, 2011-02-08, 06:39

"Klass9A" är förnedringstv nu i förfinad lurig form, och de är alla med på det! Hur hade man kunnat dra sej ur det? Fångade i gruppen i skolsalen! Och så tävlar de i att slå ut varandra: så ska tv alltså användas för att få lydiga medBORGARE! Samma filmbolag gör det här som de andra förnedringarna i seriell form. Dessutom med lögnen att det är en dokumentär, genom coacherna styrs handlingen det är en iscensättning.
Och det blir indoktrinering som nöjje. Tack Mattias Hamberg för din artikel. Socialdemokratin kopierade borgarskolan när de fick makten: sållningsmaskinen för industrialiseringen - bygget av Folkhemmet Sverige. Nu raseras Folkhemmet och som du skriver kan man som elev uppfatta skolan som en förlängning av orättvisorna i samhället, en spegel. Lärdom för livet, inte för betyg och kontroll sker genom ifrågasättande och egna undersökningar. Ute i livet inte i en alltför hierarkiskt byggd skolsal där alla sitter på led som på en biograf med läraren, stjärnan, längst fram. TVserien cementerar ledarskapet som ideal, som militärtänkandet också gör. Hela skolans arkitektur och struktur dödar eget tänkande. Systemfel helt enkelt. Vi har inte RÄTT till skola vi har PLIKT till skola. Och lärarna har i stort präglats av just denna skolstruktur, för den vidare och få vågar ifrågasätta och revoltera. Einstein skulle mobbas ut. För att inte tala om Picasso. Hur kan vi tillåta att det fortsätter på det här sättet, generation efter generation? Är det för att vi formats av just den sortens skola?

Permalänk | Anmäl #26 Lars Westman, 2011-02-08, 19:45

En lärare är så bra som elevernas prestationer på ett diagnostiskt prov utvisar. På matteprovet i 9A nådde inte en enda elev upp till nivån för godkänt.

Om man använder velourmetodik eller korpralsfasoner, machostil eller kompisattiytd tror jag är underordnat och personberoende. Om man kör med slips och kavaj eller T-shirt och tatueringar likaså. Skit samma. Det är ju inte det saken handlar om.

Det är att lära eleverna sitt ämne så att de klarar sig i livet - och där är ett diagnostiskt prov det bästa måttet på hur läraren lyckats. Med eller utan machostil.

I 9A hade mattelärarna hittills gjort en katastrofalt dålig insats. Andra förklaringar är svåra att hitta. Alla eleverna kan ju inte vara särskolemässiga.

Ska det vara så svårt att begripa.?

Permalänk | Anmäl #27 Lars Bohman, 2011-02-08, 23:12

@Arne Söderqvist är inne på något intressant när han skriver: "Kursutvärderingarna ger ofta vid handen att "föreläsningar är tråkiga, eftersom man bara måste sitta där och lyssna." Vad som efterlyses är att man istället får "räkna själv" och att läraren ska ge individuell hjälp när man kör fast"

Jag nämligen hört att det är denna metod som gjort den svenska matematikundervisningen så dålig. Måste dock säga att jag har rätt begränsade kunskaper i just matematikdidaktik då jag är religions- och svensklärare.

Hur som helst kan det peka på en tendens som finns i den svenska skolan där elever tror att skolan handlar om att göra uppgifter, hinna klart, klara prov och så vidare. Att skolan handlar om att prestera och leverera, inte att lära sig. Själva lärandet ses bara som ett medel för att uppnå det egentliga målet: provet, uppgiften, betyget eller examen.

Detta är ett stort gissel man skulle skriva en separat artikel om i framtiden. Det är hur som helst värt att fundera på.

Permalänk | Anmäl #28 Mattias Hamberg, 2011-02-09, 16:28

Mattias, jag uppskattar ditt brinnande engagemang för att försöka fånga vad som behövs göras med den svenska skolan. Jag uppfattar också att det är maktperspektivet som är ditt fokus, men vad är det du skriver egentligen?

Menar du att om jag, som lärare, utövar makt, så skapar det omedelbart opposition bland mina studenter? Mina egna erfarenheter som lärare ger inget vidare stöd för detta; om jag ber studenterna hålla tyst för att jag skall börja utbilda dem, så behåller jag makten, men om jag inte säger till så skulle beteendet förvärras. Däremot om jag inte säger till, så kommer några av dem att förstärka sitt störande beteende tills dess att ingen undervisning längre kan genomföras.

Om jag förstår dig rätt, så genom att säga till så skapar jag istället ett motberoende; studenterna accepterar inte att jag har makten, och när jag exercerar makten genom att be dem hålla tyst, så kommer deras motivation att lära sig att ersättas med ett behov av att utmana mig, är det så? Om din uppfattning har grund i teori du läst, kan du säga vilken?

Permalänk | Anmäl #29 Jan Wickberg, 2011-02-09, 22:37

annons:
annons:

Newsmill-bloggen

Newsmill med i nationella provet

100 000 gymnasieelever sitter nu och skriver nationellt prov i svenska. Enligt uppgift ingår två Newsmill-artiklar, ...

annons:

Om Newsmill

Newsmill är det första sociala mediet i Sverige som spinner kring nyheter och debatt. Vi publicerar varje dag olika personer med exklusiv kunskap om dagens viktiga händelser. Om du har egna erfarenheter av de frågor vi tar upp kan du omedelbart medverka i debatten. Du kan kommentera och skriva egna inlägg som publiceras på hög nivå eller medverka genom din blogg.

 

Läs mer om Newsmill

Newsmill-bloggen

Newsmill med i nationella provet

100 000 gymnasieelever sitter nu och skriver nationellt prov i svenska. Enligt uppgift ingår två Newsmill-artiklar, ...

Vad är att Milla?

Millningen är ett sätt att kommentera med känslor. Du väljer ett ord eller ett namn som du vill mäta i opinionen och läsarna kommenterar genom att välja en av fyra känslolägen som representeras av fyra färger. Rött är arg, blått är glad, grön nyfiken och gult är uttråkad. Resultatet visas direkt och rubriken på artikeln färgas med den färg som de flesta väljer.


 
© 2008 Newsmill. All rights reserved.