Regeringens skolpolitik effektivare än coachningen i "Klass 9A"

Lärarnas riksförbund och Lärarförbundet är del av skolans problem. Som fackföreningar hade de kunna värnat om lärarnas status i samhället! Det är en rimlig roll för fackförbund: att värna om yrkeskårens bästa i form av anseende, respekt, privilegier och lön.

Nu är lärarutbildningarna massutbildningar med sämsta antagningspoängen bland alla högskoleutbildningar. En räddning är att låta certifieringen (som föreslagits) blir en verklig kvalitativ måttstock och acceptera att inte alla lärare, kanske inte ens flertalet, når upp till den. Då kan man även börja lönedifferentiera. Nu leder höjd lön till premiering av hoi polloi inom kåren.

Kan inte hjälpa att jämföra Baylan med Björklund. Om man ska vara ärlig så har Björklund fått utstå mucket spott och spe. Men så oerhört mycket mer vision än Baylan.

Vi får satsa på 2012. Tyvär betyder det att 2011 blir ännu ett förlorat år, men lärarförbundet ska inte bli nervösa om deras medlemmar hamnat snett i tillvaron. Lärare är ett yrke full av passion.

"Hets" borde hamna på historiens skräphög och gammaldags katederundervisning existerar faktiskt inte längre. Däremot pekar mycket på att moderna former av helklassundervisning med sant flerstämmigt klassrum är den absolut effektivaste undervisningsformen.

#4

Inte riktigt säker på vad du menade, men lärarlösa lektioner och självständigt informationsletande (Över internet) samt elevers bsvikelse över lärarens brister i pedagogisk problemlösande har varit (s) signatur. En skola för alla således. Ganska ironiskt i sig självt.

"När vi tillträdde 2006 hade vi en prioriterad fråga på skolans område; att så snabbt som möjligt genomföra en rad reformer som skulle leda till en skola i världsklass."

Så snabbt som möjligt? Snart fem år har gått och man skyller på 70-talet.... Det är så Björklunds och regeringens skolpolitik "visionerar" - man väljer bort att ta sitt politiska ansvar för misslyckade kostsamma och meningslösa "reformer", och för sina gapiga pseudodebatter som bortser från etablerat vetande och ersätter det med fikapausförslag.
Jag är fullsätndigt övertygad om att det går att föra en relevant (fp)-liberal skolpolitik. Man gjorde det i decennier, innan man förvandlade skolpolitiken en grundkurs i demagogi.

Det är inte bara för en humanist läsningen av Liedman är deprimerande....

Fortsatt snack om dessa lärarlegitimationer som inte betyder någonting.

Jag har haft utbildade lärare med gedigna betyg som varit totalt urusla som lärare.
Jag har även haft outbildade lärare som var bland de bästa lärarna man kunde ha.

Lärare behöver vara pedagogiska och dessutom kunna lära ut efter elevernas inlärningsstil.
Något ni politiker inte förstår er på.

Ni i Riksdagens utbildningsutskott har inte en aning om vilka inlärningssätt som olika elever kan ha och hur omgivningen för varje elev skiljer sig.

Alla elever lär sig inte bäst genom att läsa i en väl upplyst sal sittandes i en trä bänk.
Enligt utredningar i flera olika länder så är det en minoritet av eleverna som effektivast lär sig på det viset.

Ni i Riksdagens utbildningsutskott vill fortsätta diskriminera en stor del av eleverna enbart för att deras inlärningssätt inte är detsamma som ni själva hade.
Ni verkar inte förstå att människor är olika och lär sig på andra sätt.
Och samtidigt ska ni sitta och bestämma hur skolan ska se ut...

Inte undra på att Svensk skola är ett skämt, och ni kommer inte kunna göra den bättre med era förslag.

Margareta Pålsson låter som en sann representant för lärarkåren, det första man gör när man står inför ett uppenbart misslyckande är att leta en syndabock, och det finns det alltid gott om. Och när en moderat står inför ett misslyckande så är det naturligtvis sossarna som ställt till det. Nästa typiska misstag du gör är att prata om lärarnas behov, när du egentligen borde prata om barnens behov. Den typ av självupptagenhet och bristande reflektionsförmåga som hon i artikeln visar prov på är tyvärr det största problemet som skolan idag står inför, då pratar jag tyvärr inte om barnens självupptagenhet och brist på reflektionsförmåga. För tyvärr är det så att huvudproblemet eleverna i skolan idag ställs inför har väldigt lite med partifärg att göra, egentligen inte alls.

Stavros Loucas uppenbarelse i tv-rutan visar med smärtsam tydlighet vad som är den största bristvaran i svensk skola idag, och då menar jag återigen bland vuxna. Relationskompetens! Vetskapen och insikten att relationen är huvudverktyget som man som pedagog har att arbeta med. Genom relationen entusiasmerar, inspirerar, motiverar läraren sina elever att ta sig an stoffet. Genom sin uppenbara relationskompetens lyckas Stavros få den enskilda eleven att känna sig sedd och mött just där det befinner sig, både känslomässigt och kunskapsmässigt. Och som alla pedagoger vet så är det där arbetet börjar.