Vilken roll spelar egentligen hyresrätten för arbetsmarknaden och för den reala och finansiella ekonomin? Skriv
Publicerad: 2011-02-01 20:02, Uppdaterad: 2011-11-02 16:11
För att nå ett långsiktigt hållbart samhälle så krävs social hållbarhet. Barn som växer upp i fattigdom är ett politiskt misslyckande. Bättre omfördelning av resurser i samhället behövs. Barn ska få vara barn. En lekfull och trygg barndom borde vara alla människors rättighet. Det är ett gemensamt vuxenansvar att värna barnen och deras trygghet.
Gunvor G Ericson (MP) Riksdagsledamot i socialförsäkringsutskottet
och folkhälsopolitisk talesperson
Magnus Ehrencrona (MP) Riksdagsledamot och ersättare i socialförsäkringsutskottet
jobbar särskilt med barnfrågor.
Att sociala och ekonomiska skillnaderna ökar handlar om försämrad livskvalitet men också om bristande politisk vilja. Den senaste rapporten från Rädda Barnen är skrämmande: under 2008 levde 220 000 barn i fattigdom - det vill säga 11,5 procent av alla barn i Sverige. Miljöpartiet står på de utsatta barnens sida. Barnets rättigheter måste avspegla sig tydligt i samhället. Detta kräver konkreta förändringar.
Våra barn är det värdefullaste vi har oavsett om det är våra egna eller andras. Vi som är vuxna borde vara mer rädda om och värna våra barn som är allas vår framtid. Vi vill bygga ett samhälle för barn och därmed för framtiden.
Barn ska få vara barn. En lekfull och trygg barndom borde vara alla människors rättighet. Det är ett gemensamt vuxenansvar att värna barnen och deras trygghet. Men tyvärr ser inte alltid verkligheten ut så. Vi lyfter här några förslag för att lindra och försöka bryta barnfattigdomen.
Familjens ekonomi
En av de bestående konsekvenserna av 1990-talskrisen är en betydande barnfattigdom etablerat sig i Sverige. I den senaste finanskrisen förvärrades problemet, barnfattigdomen växte och familjerna som lever i en ekonomiskt utsatt situation blev relativt sett fattigare.
Barn som växer upp i fattigdom löper större riska än andra barn att drabbas av sociala problem som ohälsa, kriminalitet eller arbetslöshet. Därför driver Miljöpartiet en ekonomisk politik för att minska klyftorna och förbättra villkoren för de ekonomiskt mest utsatta, bland annat genom att värna trygghetssystemen och reformera de på sådant sätt att fler garanteras en grundläggande ekonomisk trygghet.
Höjt bostadsbidrag för ensamstående
Ensamstående föräldrar har ofta en ekonomiskt svårare situation än andra. Det gäller särskilt för dem som arbetar i yrken där löneläget är lägre, vilket gäller många kvinnor.
För att förbättra deras situation ekonomiskt vill vi göra en höjning av det särskilda bidraget, som utgör en del av bostadsbidraget, med 300 kronor per månad. Höjningen av det särskilda bidraget är ett träffsäkert sätt att förbättra situationen för alla föräldrar med låga inkomster, men omfattar i praktiken särskilt de ensamstående med låga inkomster.
Kriterierna i bostadsbidraget behöver ändras för att bli mer generösa för ensamstående föräldrar. I dag delar separerade föräldrar på ansvaret för barnen i större utsträckning än tidigare. Det borde då vara rimligt att båda föräldrarna har samma möjlighet till bostadsbidrag oavsett var barnen är skrivna.
Hemstöd för ensamstående föräldrar
Ensamföräldrar och deras barn är särskilt utsatta. Detta gäller framför allt vid sjukdom. I en situation där barnet eller föräldern är mycket sjuk finns ingen möjlighet för ensamföräldern att exempelvis handla eller städa i hemmet. I nuläget är man helt beroende av att familj eller vänner har möjlighet att hjälpa till. Det är inte alla som har ett sådant nätverk.
I dessa situationer borde det vara möjligt för ensamstående föräldrar att få hjälp med det allra viktigaste. Vetskapen om att det går att få hjälp om man blir bli sjuk besparar många ensamstående föräldrar en hel del oro.
På sikt vill vi därför se att ett pilotprojekt genomförs i tre kommuner för att därefter utvärderas. Projektet innebär att ensamföräldrar vid egen eller barnets sjukdom får rätt till hemstöd, en tjänst motsvarande hemtjänsten för äldre, till en rimlig kostnad.
Vräkning av barn
Barn ska inte behöva tvingas lämna sitt hem på grund av föräldrarnas ekonomiska situation. För nästan alla barn är hemmet en trygg plats. Att familjen står utan bostad påverkar barnen på alla tänkbara sätt och skapar en enorm otrygghet och osäkerhet. Vi vill därför att lagen ändras så att det inte ska vara möjligt att vräka familjer med barn.
Föräldrarnas ekonomiska situation ska inte kunna påverka barnen på ett så dramatiskt sätt. Socialtjänstlagen bör också ändras så att den innehåller obligatoriska åtgärder när vräkning eller bostadslöshet av andra orsaker hotar barnfamiljer. Det är viktigt att insatserna görs på ett tidigt stadium och att barnfamiljer erbjuds stöd med att hantera ekonomin och lösa ekonomiska problem innan skulderna blir så stora att de inte går att hantera. Det viktigaste är att se till att barnfamiljer inte hamnar i en så akut situation att en avhysning är aktuell.
Det behövs en politik som ger ökade resurser till de familjer som har det sämst ställt för att minska klyftorna i Sverige. Samhällen med små ekonomiska och sociala skillnader främjar folkhälsa. Det är inte acceptabelt att en lågkonjunktur går ut över barnen. Att investera i barn är en investering för framtiden.
Rädda barnen larmar om barnfattigdom i Sverige. 220 000 barn lever i fattigdom, enligt organisationen.

Oärligt att påstå att fattigdomen ökar i Sverige

Orimligt kräva medhavd matsäck av fattiga barn

Barnfattigdom handlar inte om inkomstskillnader

Rädda Barnen prioriterar omfördelning framför barnens bästa

Konsten att trolla bort en kvarts miljon fattiga barn

Det finns ingen barnfattigdom i Sverige

Vi ska halvera barnfattigdomen till år 2020

Så kan barnfattigdomen i Malmö motverkas

Barn far illa av inkomstklyftorna i Stockholm

Kommunens dagisregler bidrar till barnfattigdomen

Medielogiken gör att barnfattigdomen faller i glömska

Dagens fattiga barn ser inte ut som Kulla-Gulla

Fattiga barn gynnas inte av groteska överdrifter

Båda blocken är skyldiga till ökningen av barnfattigdomen

Tidningarnas eländesskildringar om barnfattigdom provocerar mig

Rosencranz måste se att också barn är individer

Alla barn har rätt att känna trygghet

All inclusive-dagis ett recept mot barnfattigdom

Bara fler i arbete kan minska barnfattigdomen

Höj gärna underhållsstödet, men blås inte upp statistiken

Barnfattigdom ska inte bara mätas i kronor och ören

Den överklass som ifrågasätter barnfattigdom har aldrig upplevt fattigdom

Rädda Barnen och media vilseleder: Barnfattigdomen minskar bland svenskar och invandrare

Borgerliga regeringens fel att barnfattigdomen ökat

Dags att sluta ta från fattiga och ge till rika

Man måste inte vara hungrig för att vara fattig

Inga barn går hungriga i Sverige

Vänsterns bidragslinje skulle förvärra barnfattigdomen

Barnkonton skulle rädda fattiga barn

Släpp prylfixeringen i fattigdomsdebatten


Höjt stöd till barnfamiljer minskar incitamenten att försörja sig själv

Alliansens fattigdomsfälla för förortskvinnor

Arbetslinjen göder barnfattigdomen

Sluta låtsas bli förvånade över att det finns fattiga barn i Sverige

Fattig-Sverige riskerar bli grogrund för politisk extremism

Krav på ständig ekonomisk tillväxt skapar ett dysfunktionellt samhälle

Regeringen värnar inte de fattiga barnen
Newsmill är det första sociala mediet i Sverige som spinner kring nyheter och debatt. Vi publicerar varje dag olika personer med exklusiv kunskap om dagens viktiga händelser. Om du har egna erfarenheter av de frågor vi tar upp kan du omedelbart medverka i debatten. Du kan kommentera och skriva egna inlägg som publiceras på hög nivå eller medverka genom din blogg.
Läs mer om Newsmill
Millningen är ett sätt att kommentera med känslor. Du väljer ett ord eller ett namn som du vill mäta i opinionen och läsarna kommenterar genom att välja en av fyra känslolägen som representeras av fyra färger. Rött är arg, blått är glad, grön nyfiken och gult är uttråkad. Resultatet visas direkt och rubriken på artikeln färgas med den färg som de flesta väljer.




14 kommentarer Logga in för att kommentera
I kommentarsfältet har kommentatorn juridiskt ansvar för sina inlägg.
Statistiken visar att det är uteslutande fattigdomen i barnfamiljer med ensamstående föräldrar som har ökat. Barnfamiljer med två föräldrar har fattigdomen istället legat konstant lågt senaste 20 åren.
Varför inte arbeta för att skiljsmässorna ska minska och människor ska leva i lyckligare i sina relationer. Varför inte prata om relationer och sätta stopp för den slit-och-släng-mentalitet som det har blivit även i relationer. Prata om att kärlek är inte detsamma som förälskelse. Det ger en politik som både föräldrar, barn och samhället gynnas av!
"Våra barn är det värdefullaste vi har oavsett om det är våra egna eller andras. "
Jag personligen värderar mina vänner mer än vad jag värderar främmande barn. Vänligen säg inte saker som du vet är inkorrekta. Du låter inte klokare bara för att du säger en massa pk-grejer.
"Barn ska få vara barn. En lekfull och trygg barndom borde vara alla människors rättighet."
Att vara barn ska dock inte vara en lekstuga. Poängen med barndomen är att man ska lära sig hur världen fungerar, och vad de kan förvänta sig av vuxenlivet, så att de kan förbereda sig.
"För att förbättra deras situation ekonomiskt vill vi göra en höjning av det särskilda bidraget, som utgör en del av bostadsbidraget, med 300 kronor per månad."
Varför ska skattebetalarna tvingas betala för andra personers otillräcklighet?
"Ensamföräldrar och deras barn är särskilt utsatta. Detta gäller framför allt vid sjukdom. I en situation där barnet eller föräldern är mycket sjuk finns ingen möjlighet för ensamföräldern att exempelvis handla eller städa i hemmet. I nuläget är man helt beroende av att familj eller vänner har möjlighet att hjälpa till. Det är inte alla som har ett sådant nätverk."
Varför inte påpeka att det är förälderns uppgift att se till att han/hon kan ge sitt barn mat och kläder? Varför inte påpeka att föräldern borde ha ansträngt sig mer, eller låtit bli att skaffa barn?
"I dessa situationer borde det vara möjligt för ensamstående föräldrar att få hjälp med det allra viktigaste."
Förutsatt att det ser frivilligt; visst.
"Barn ska inte behöva tvingas lämna sitt hem på grund av föräldrarnas ekonomiska situation. För nästan alla barn är hemmet en trygg plats. Att familjen står utan bostad påverkar barnen på alla tänkbara sätt och skapar en enorm otrygghet och osäkerhet. Vi vill därför att lagen ändras så att det inte ska vara möjligt att vräka familjer med barn."
Men nu får du väl skärpa dig lite granna? Jag har hört en hel del dumheter, men detta är lååångt över gränsen. Varför ska man ägaren till en bostad inte få vräka en familj som inte kan betala, eller som stör andra med högt ljud, vandalism, och så vidare? Och tror du inte att du gör familjer mer odrägliga om du gör det omöjligt för dem att bli vräkta?
Snälla, var lite seriös! Riksdagen är inte en lekstuga.
"Ökad (relativ) fattigdom" är per definition samma sak som ökade inkomstklyftor. Så varför inte prata om det istället?
Denna defintion av fattigdom betyder att om jag tjänar 80 MSEK i år så blir barnen fattigare och om jag tjänar 80 000 kr så blir de mindre fattiga.
Så alla som menar allvar med sitt engagemang och tjänar mer än medelinkomsten kan ju då börja med att avstå från en del av sin egen lön för att minska fattigdomen. Vad tjänar du? Vill du vara med?
Många barn (och en del vuxna ) är så smarta att de tror på vad andra gör, och bryr sig mindre om vad de säger.
"För att förbättra deras situation ekonomiskt vill vi göra en höjning av det särskilda bidraget, som utgör en del av bostadsbidraget, med 300 kronor per månad."
Vem skall betala det? Inte vi skattebetalare i alla fall. Vi betalar redan världens näst högsta skatter. Varför har ni inte fixat detta problem när ni var stödparti till (S)-regeringen?
Vilka statliga utgifter vill du sänka eller ta bort för att finansiera stödet till fattiga barnfamiljer?
Här är några förslag. Halvera riksdagsmännens/kvinnornas och statsrådens löner. Riv upp alla pensioner för riksdagsmän och se till att de får precis samma A-kassa, försörjningsstöd och pension som alla andra svenskar. Ta bort barnbidragen för alla och ge dem till de fattiga familjerna. Ta bort föräldrarförsäkringen och ge pengarna till de fattiga barnfamiljerna. Gå ur EU och FN och använd pengarna till fattiga barnfamiljer.
Sedan har vi också 18.000 hemlösa som ni politiker skiter fullständigt i, alla borde skattestrejka tills ni politiker sett till att dessa människor fått sin bostad. Varför betalar vi era löner om ni inte kan lösa samhällsproblemen?
Barn bör naturligtvis få leka, MEN INTE MED TÄNDSTICKOR!
Mer pengar till fattiga, mer invandrare, mer pengar till fattiga, mindre pengar till hårt arbetande, mer invandrare. Fasiken, ni politiker kan ju minsann lösa allt!
Jag kan inte låta bli att undra vad den här barnfattigdomen beror på. Med hyresbidrag och ett mycket stort barnbidrag. Man skriver att det för det mesta är invandrarbarnen som inte har tillgång till mat, moderna kläder eller aktiviteter som kommer "svenska" barn till del. Jag förstår inte hur ekvationen går ihop för samtidigt talar man om att öka invandringen hela tiden.
"Bättre omfördelning av resurser i samhället behövs. "
Nej. Det är snarare så att det behövs mindre omfördelning i samhället.
Om man kan få det lika bra, eller bättre, genom att föra en slapp livsstil jämfört med den som anstränger sig, studerar ocha rbetar, varför ska då någon anstänga sig?
Ställ krav på folk istället.
I WHO rapporten " closing the gap in a generation" konstateras att social rättvisa bokstavligen är en fråga om liv och död. I vissa delar av världen ökar medellivslängden och folkhälsan blir bättre medan den stagnerar i andra. Hälsoklyftorna är enorma med 40 års skillnad i förväntad medellivslängd mellan olika länder. Också inom länderna finns mycket stora hälsoklyftor som är nära förbundna med sociala förhållanden – hälsans sociala bestämningsfaktorer.
Barn som växer upp i fattiga familjer väljer inte sina föräldrar.
Även i sverige har vi stora skillnader i medellivslängd. Mannen i Mörby lever 6 år längre än en man i Sundbyberg.
Det är inte bara en fråga för den enskilde utan påverkar samhället i stort också.
Det finns flera olika beräkningsmodeller för samhällets kostnader för ohälsa. Enligt socioekonomiska beräkningar av nationalekonomerna Ingvar Nilsson och Anders Wadeskog kostar en långtidssjuk person närmare 350 000 kr årligen en person med psykisk diagnos ca 400 000 kr. Alkoholism och drogmissbruk kostar samhället det tredubbla.
Ta gärna del av forskning som finns. tex
http://www.bvsde.paho.org/bvsacd/cd68/Marmot.pdf
Fattigdomen i Sverige beror rimligtvis inte på låga inkomster utan på höga utgifter. Singlar med barn har ofta inte lägre inkomster än hälften av motsvarande parhushålls disponibla inkomster. Två föräldrar delar ju då på utgifterna, tiden och orken för måsteaktiviteterna, i förhållande till singlarna som ensam måste göra och betala för allt.
Politikernas möjlighetsutrymme för att verkligen SÄNKA vars och ens hushållsutgifter på en någorlunda fri marknadsarena är ju nästan obefintligt. För just boendekostnaderna så gjode naturligtvis politiskt överambitiösa miljonprogram och rivningsraseri på 1960-talet gjorde naturligtvis mer skada än nytta. Saltsjöbadsavtalens korporativism (nyuppväckt skråväsende) spädde på så att produktiviteten inom bygg- och anläggningsverksamheter stagnerade helt. Boende- och reskostnaderna till och från arbete, förskola, skola osv. har bara ökat och ökat trots produktivitetsökningar inom mindre korporativistisa branscher.
Det enda som på sikt kanske skulle kunna minska mat-, boende och transportkostnaderna, är en folkrörelse liknande den i Egypten m.fl. områden, där konsumenterna själva "går ut" på nätet för att diskutera och bilda organ för att teknikupphandla och avropsavtala direkt med lego- och OEM-företag för att på IKEA-vis leverera de helautomatiserat tillverkade delarna till massor av bostäder runt tillfartslederna som prosumenterna (producerande konsumenter) själva "skruvar" ihop med superenkla verktyg. Allt för att utgifterna och de externa arbetskraftsbehoven skall bli så låga som möjligt. Denna typ av automation och självbyggande var ju något som praktiserades och diskuterades på 30 - 50-talet, men som kom av sig vid flytten av prylproduktionen till låginkomstländer. Bygg- och anläggningsverksamheter är ju på grund av tyngd och skrymmandet som "skyddade verkstäder" inom varje land för sig.
http://libertariananarchy.com/2011/01/sacrificing-the-end-to-the-means/
Som ett exempel bland många, många kan det tänkas att bygga någon sorts tvåplanshus längs tillfarter med bra kollektivtrafik, med fyra lägenheter med privatseparat låsbara rum och samlat/delat köks, bad och grovköksutrymme och gememsamhetsutrymme för fyra singlar. Kanske två singlar med barn och två friska och pigga pensionärer. Det gäller förstås att det finns många sådana hus inom ett område, så att en kan välja vilka som kan komma överens i ömsesidigt samförstånd i sama hus. Om alla fyra har någorlunda bra inkomster, och boendet kan räknas som ett hushåll så är det många utgifter som blir lägre för var och en (el, fasttelefon, bredband, hemförsäkring, tv, tvätt/tork osv...)
Samtigt som man tillsammans kan vara delägare i ett hus i Sverige och ett hus i sydligare länder.
Barnfattigdom? Jag blir så trött på att läsa och höra om den här barnfattigdomen, som man hör speciellt från socialdemokratiskt håll. Barn får inte följa med på skolresor, har inte någon cykel, kan inte skriva vad de har sysslat med på sommarlovet osv. Jag har själv gått i en s k "fin" flickskola trots att jag var arbetarbarn på 50-talet. Jag fick inte följa med på besök i Riksdagshuset ex.vis pga att mina föräldrar inte hade råd med resan, åkte på en gammal ärvd cykel och när det varit sommarlov eller jullov hittade jag på i uppsatser vad jag varit med om. Fantasin var det inte något fel på.
Socialdemokraterna har under ett antal decennier kört med en inlärd hjälplöshet som ingen är betjänt av typ "du är ett fattigt arbetarbarn, dej är det synd om", du är ett invandrarbarn - du är predistinerad till ett sämre liv o s v, osv...