Mer hjälp krävs till de fattigaste familjerna

Statistiken visar att det är uteslutande fattigdomen i barnfamiljer med ensamstående föräldrar som har ökat. Barnfamiljer med två föräldrar har fattigdomen istället legat konstant lågt senaste 20 åren.

Varför inte arbeta för att skiljsmässorna ska minska och människor ska leva i lyckligare i sina relationer. Varför inte prata om relationer och sätta stopp för den slit-och-släng-mentalitet som det har blivit även i relationer. Prata om att kärlek är inte detsamma som förälskelse. Det ger en politik som både föräldrar, barn och samhället gynnas av!

"Våra barn är det värdefullaste vi har oavsett om det är våra egna eller andras. "

Jag personligen värderar mina vänner mer än vad jag värderar främmande barn. Vänligen säg inte saker som du vet är inkorrekta. Du låter inte klokare bara för att du säger en massa pk-grejer.

"Barn ska få vara barn. En lekfull och trygg barndom borde vara alla människors rättighet."

Att vara barn ska dock inte vara en lekstuga. Poängen med barndomen är att man ska lära sig hur världen fungerar, och vad de kan förvänta sig av vuxenlivet, så att de kan förbereda sig.

"För att förbättra deras situation ekonomiskt vill vi göra en höjning av det särskilda bidraget, som utgör en del av bostadsbidraget, med 300 kronor per månad."

Varför ska skattebetalarna tvingas betala för andra personers otillräcklighet?

"Ensamföräldrar och deras barn är särskilt utsatta. Detta gäller framför allt vid sjukdom. I en situation där barnet eller föräldern är mycket sjuk finns ingen möjlighet för ensamföräldern att exempelvis handla eller städa i hemmet. I nuläget är man helt beroende av att familj eller vänner har möjlighet att hjälpa till. Det är inte alla som har ett sådant nätverk."

Varför inte påpeka att det är förälderns uppgift att se till att han/hon kan ge sitt barn mat och kläder? Varför inte påpeka att föräldern borde ha ansträngt sig mer, eller låtit bli att skaffa barn?

"I dessa situationer borde det vara möjligt för ensamstående föräldrar att få hjälp med det allra viktigaste."

Förutsatt att det ser frivilligt; visst.

"Barn ska inte behöva tvingas lämna sitt hem på grund av föräldrarnas ekonomiska situation. För nästan alla barn är hemmet en trygg plats. Att familjen står utan bostad påverkar barnen på alla tänkbara sätt och skapar en enorm otrygghet och osäkerhet. Vi vill därför att lagen ändras så att det inte ska vara möjligt att vräka familjer med barn."

Men nu får du väl skärpa dig lite granna? Jag har hört en hel del dumheter, men detta är lååångt över gränsen. Varför ska man ägaren till en bostad inte få vräka en familj som inte kan betala, eller som stör andra med högt ljud, vandalism, och så vidare? Och tror du inte att du gör familjer mer odrägliga om du gör det omöjligt för dem att bli vräkta?

Snälla, var lite seriös! Riksdagen är inte en lekstuga.

"Ökad (relativ) fattigdom" är per definition samma sak som ökade inkomstklyftor. Så varför inte prata om det istället?

Denna defintion av fattigdom betyder att om jag tjänar 80 MSEK i år så blir barnen fattigare och om jag tjänar 80 000 kr så blir de mindre fattiga.

Så alla som menar allvar med sitt engagemang och tjänar mer än medelinkomsten kan ju då börja med att avstå från en del av sin egen lön för att minska fattigdomen. Vad tjänar du? Vill du vara med?

Många barn (och en del vuxna ) är så smarta att de tror på vad andra gör, och bryr sig mindre om vad de säger.

"För att förbättra deras situation ekonomiskt vill vi göra en höjning av det särskilda bidraget, som utgör en del av bostadsbidraget, med 300 kronor per månad."

Vem skall betala det? Inte vi skattebetalare i alla fall. Vi betalar redan världens näst högsta skatter. Varför har ni inte fixat detta problem när ni var stödparti till (S)-regeringen?

Vilka statliga utgifter vill du sänka eller ta bort för att finansiera stödet till fattiga barnfamiljer?

Här är några förslag. Halvera riksdagsmännens/kvinnornas och statsrådens löner. Riv upp alla pensioner för riksdagsmän och se till att de får precis samma A-kassa, försörjningsstöd och pension som alla andra svenskar. Ta bort barnbidragen för alla och ge dem till de fattiga familjerna. Ta bort föräldrarförsäkringen och ge pengarna till de fattiga barnfamiljerna. Gå ur EU och FN och använd pengarna till fattiga barnfamiljer.

Sedan har vi också 18.000 hemlösa som ni politiker skiter fullständigt i, alla borde skattestrejka tills ni politiker sett till att dessa människor fått sin bostad. Varför betalar vi era löner om ni inte kan lösa samhällsproblemen?

Barn bör naturligtvis få leka, MEN INTE MED TÄNDSTICKOR!

Mer pengar till fattiga, mer invandrare, mer pengar till fattiga, mindre pengar till hårt arbetande, mer invandrare. Fasiken, ni politiker kan ju minsann lösa allt!

Jag kan inte låta bli att undra vad den här barnfattigdomen beror på. Med hyresbidrag och ett mycket stort barnbidrag. Man skriver att det för det mesta är invandrarbarnen som inte har tillgång till mat, moderna kläder eller aktiviteter som kommer "svenska" barn till del. Jag förstår inte hur ekvationen går ihop för samtidigt talar man om att öka invandringen hela tiden.

"Bättre omfördelning av resurser i samhället behövs. "

Nej. Det är snarare så att det behövs mindre omfördelning i samhället.
Om man kan få det lika bra, eller bättre, genom att föra en slapp livsstil jämfört med den som anstränger sig, studerar ocha rbetar, varför ska då någon anstänga sig?
Ställ krav på folk istället.

I WHO rapporten " closing the gap in a generation" konstateras att social rättvisa bokstavligen är en fråga om liv och död. I vissa delar av världen ökar medellivslängden och folkhälsan blir bättre medan den stagnerar i andra. Hälsoklyftorna är enorma med 40 års skillnad i förväntad medellivslängd mellan olika länder. Också inom länderna finns mycket stora hälsoklyftor som är nära förbundna med sociala förhållanden – hälsans sociala bestämningsfaktorer.
Barn som växer upp i fattiga familjer väljer inte sina föräldrar.

Även i sverige har vi stora skillnader i medellivslängd. Mannen i Mörby lever 6 år längre än en man i Sundbyberg.
Det är inte bara en fråga för den enskilde utan påverkar samhället i stort också.
Det finns flera olika beräkningsmodeller för samhällets kostnader för ohälsa. Enligt socioekonomiska beräkningar av nationalekonomerna Ingvar Nilsson och Anders Wadeskog kostar en långtidssjuk person närmare 350 000 kr årligen en person med psykisk diagnos ca 400 000 kr. Alkoholism och drogmissbruk kostar samhället det tredubbla.
Ta gärna del av forskning som finns. tex
http://www.bvsde.paho.org/bvsacd/cd68/Marmot.pdf

Fattigdomen i Sverige beror rimligtvis inte på låga inkomster utan på höga utgifter. Singlar med barn har ofta inte lägre inkomster än hälften av motsvarande parhushålls disponibla inkomster. Två föräldrar delar ju då på utgifterna, tiden och orken för måsteaktiviteterna, i förhållande till singlarna som ensam måste göra och betala för allt.

Politikernas möjlighetsutrymme för att verkligen SÄNKA vars och ens hushållsutgifter på en någorlunda fri marknadsarena är ju nästan obefintligt. För just boendekostnaderna så gjode naturligtvis politiskt överambitiösa miljonprogram och rivningsraseri på 1960-talet gjorde naturligtvis mer skada än nytta. Saltsjöbadsavtalens korporativism (nyuppväckt skråväsende) spädde på så att produktiviteten inom bygg- och anläggningsverksamheter stagnerade helt. Boende- och reskostnaderna till och från arbete, förskola, skola osv. har bara ökat och ökat trots produktivitetsökningar inom mindre korporativistisa branscher.

Det enda som på sikt kanske skulle kunna minska mat-, boende och transportkostnaderna, är en folkrörelse liknande den i Egypten m.fl. områden, där konsumenterna själva "går ut" på nätet för att diskutera och bilda organ för att teknikupphandla och avropsavtala direkt med lego- och OEM-företag för att på IKEA-vis leverera de helautomatiserat tillverkade delarna till massor av bostäder runt tillfartslederna som prosumenterna (producerande konsumenter) själva "skruvar" ihop med superenkla verktyg. Allt för att utgifterna och de externa arbetskraftsbehoven skall bli så låga som möjligt. Denna typ av automation och självbyggande var ju något som praktiserades och diskuterades på 30 - 50-talet, men som kom av sig vid flytten av prylproduktionen till låginkomstländer. Bygg- och anläggningsverksamheter är ju på grund av tyngd och skrymmandet som "skyddade verkstäder" inom varje land för sig.

http://libertariananarchy.com/2011/01/sacrificing-the-end-to-the-means/

Som ett exempel bland många, många kan det tänkas att bygga någon sorts tvåplanshus längs tillfarter med bra kollektivtrafik, med fyra lägenheter med privatseparat låsbara rum och samlat/delat köks, bad och grovköksutrymme och gememsamhetsutrymme för fyra singlar. Kanske två singlar med barn och två friska och pigga pensionärer. Det gäller förstås att det finns många sådana hus inom ett område, så att en kan välja vilka som kan komma överens i ömsesidigt samförstånd i sama hus. Om alla fyra har någorlunda bra inkomster, och boendet kan räknas som ett hushåll så är det många utgifter som blir lägre för var och en (el, fasttelefon, bredband, hemförsäkring, tv, tvätt/tork osv...)

Samtigt som man tillsammans kan vara delägare i ett hus i Sverige och ett hus i sydligare länder.

Barnfattigdom? Jag blir så trött på att läsa och höra om den här barnfattigdomen, som man hör speciellt från socialdemokratiskt håll. Barn får inte följa med på skolresor, har inte någon cykel, kan inte skriva vad de har sysslat med på sommarlovet osv. Jag har själv gått i en s k "fin" flickskola trots att jag var arbetarbarn på 50-talet. Jag fick inte följa med på besök i Riksdagshuset ex.vis pga att mina föräldrar inte hade råd med resan, åkte på en gammal ärvd cykel och när det varit sommarlov eller jullov hittade jag på i uppsatser vad jag varit med om. Fantasin var det inte något fel på.

Socialdemokraterna har under ett antal decennier kört med en inlärd hjälplöshet som ingen är betjänt av typ "du är ett fattigt arbetarbarn, dej är det synd om", du är ett invandrarbarn - du är predistinerad till ett sämre liv o s v, osv...