Ingen enighet mellan NATO och Ryssland

När vi talar om Ryssland och säkerhet i norra Europa kan det vara värt att först av allt konstatera att vi befinner oss i ett relativt säkert hörn av världen. Här är handel och samarbete de främsta ledorden snarare än väpnad konflikt och skarp konkurrens om inflytande. Detta är värt att understryka eftersom det är lätt att tappa perspektivet. Sverige och de andra små staterna i norra Europa kan ibland känna en viss frustration över att inte figurera på Rysslands säkerhetspolitiska agenda, men skälet är angenämt: vi och regionen som helhet utgör inte ett säkerhetspolitiskt problem för Moskva.

Trots detta påpekande befinner sig de nordiska och baltiska staterna i något av ett dilemma. Vi lyckas sällan få till stånd överläggningar på hög politisk nivå med Ryssland om säkerhet i norra Europa och har därmed svårt att påverka situationen i regionen.

Vår säkerhet är och kommer alltid att vara beroende av det rådande samtalsklimatet mellan USA, NATO och Ryssland. Det borde dock finnas både utrymme och intresse för att ytterligare förbättra den säkerhetspolitiska situationen i norra Europa; det kan bli än viktigare i en tid då vi upplever större spänningar på en strategisk nivå mellan Väst och Ryssland. Tack vare norra Europas tradition av samarbete och frånvaron av väpnade konflikter kan detta vara en utmärkt region för att utveckla mekanismer för att stärka säkerheten.

Ett nytt säkerhetsavtal för Europa enligt den modell som föreslagits av Rysslands president, Dmitrij Medvedev, skulle inte lösa alla problem. Skillnaderna i målsättningar och värderingar är fortfarande alltför stora. Det är svårt, för att inte säga omöjligt, att hitta genvägar till säkerhet. Internationell rätt ger oss inte heller lösningen på alla problem; lagar och avtal ska tolkas och uttolkningen beror i sin tur på värderingar.

Trots uttalanden efter toppmötet i Lissabon om en gemensam målsättning att nå fram till ett nytt strategiskt partnerskap mellan NATO och Ryssland är det värt att notera att såväl NATO som Ryssland tenderar att fokusera på hur de skulle vilja förändra sin motpart snarare än på hur man själv skulle kunna gå motparten till mötes. När det gäller möjligheterna att nå fram till ett nytt säkerhetsavtal i Europa är Ryssland och NATO-länderna idag inte ens eniga om vilka statschefer som ska inbjudas för att signera ett sådant avtal. Ska vi bjuda in Sydossetien och Abchazien? Ska Kosovo bjudas in? Detta säger någonting fundamentalt om var relationerna mellan NATO och Ryssland befinner sig.

För att sammanfatta, det finns inga bra genvägar till säkerhet. Vi kommer med all säkerhet att närma oss varandra över tid och ett sätt att göra det är att fördjupa praktiskt samarbete kring säkerhet, t.ex. genom informationsutbyte, förtroendeskapande åtgärder och en högre grad av transparens. Norra Europa skulle vara en bra region för att intensifiera utvecklingen av och samarbetet kring sådana säkerhetsskapande mekanismer.

Texten är baserad på kommentarer till tal av Jamie Shea, Deputy Assistant Secretary General Emerging Security Challenges, NATO, och Alexander Kramarenko, chef för Policy Planning Department, ryska utrikesdepartementet, Folk och Försvars konferens i Sälen, 17 januari 2011. Kommentarerna är Vendil Pallins egna och ska ej tolkas som FOI:s uppfattning.

Trackback URL: http://www.newsmill.se/trackback/32688

1 kommentarer Logga in för att kommentera
I kommentarsfältet har kommentatorn juridiskt ansvar för sina inlägg.

USA har knäet fullt med små PacMan-gubbar som kallas NATO-länder och som försöker käka sig in i Ryssland på alla sätt. Knähundar kanske skulle vara en bättre beteckning? Undrar hur tungt NATO-ländernas samlade röst väger i det här sammanhanget? Om USA säger hoppa så hoppar NATO. Ryssland står för 5% av världens samlade militärutgifter och USA 50. Vem borde visa storsinthet och räcka ut handen i ett sånt förhållande? Ryssland? Det verkar som många tycker det.

Permalänk | Anmäl #1 Jan Wiklund, 2011-02-02, 16:39