Intern oenighet om relationerna mellan NATO och Ryssland

Såväl Jamie Shea som Alexander Kramarenko har i sina tal betonat värdet av ett positivt samarbete. Det är naturligt. NATO och Ryssland är båda intresserade av global stabilitet och har dessutom ett antal specifika gemensamma intressen t ex icke-spridning av kärnvapen, lösning på Afghanistanproblemet och bekämpande av piratverksamheten på havet.

Ändå finns anledning till att fundera över den framtida utvecklingen. En orsak är splittringen inom NATO. Medan NATOs ledning, och inte minst generalsekreteraren, Anders Fogh Rasmussen, betonar vikten av att ha goda relationer till Ryssland, har vissa länder en helt annan syn på hur man umgås med detta land.

Bland de stor europeiska länderna har Storbritannien (inte minst efter Georgienkonflikten) intagit en kritisk hållning medan Tysklands beroende av energi i hög grad färgat dess Rysslandspolitik och Frankrike och Italien har låtit affärsintressen dominera politiken. Det ryska köpet av fyra franska fartyg av typen Mistral har lett till oro i Baltikum. Bl a har en estnisk tidning innehållit tips om vilka missiler som bäst lämpar sig för att sänka Mistralfartyg. Överlag har små länder i den östra delen av Europa med historiska minnen av Sovjet en skeptisk syn på Ryssland och understryker vikten av NATOs ömsesidiga försvarsförpliktelser.

Samma splittring kan ses inom Ryssland, bl a efter den amerikanske NATO-ambassadören Ivo Daalders påpekande att NATO är öppet för alla europeiska stater som fyller kraven, alltså även Ryssland. Alexander Kramarenko har själv uttryckt att ett ryskt NATO-medlemskap är fullt tänkbart medan Rysslands NATO-ambassadör Dmitrij Rogozin deklarerat att det enbart är ett sätt att söva Ryssland för att därmed undvika rysk kritik mot att Ukraina, Georgien och Moldavien blir medlemmar av NATO. Sergej Karaganov vid det ryska Council for Foreign and Defence Policy ser å sin sida uttalandet som ett sätt att så split mellan Ryssland och Kina.

Såväl NATO som Ryssland är därmed internt oeniga i viktiga frågor. Vilken betydelse kan detta ha för norra Europa?

Nordeuropa har efter det kalla krigets slut varit ett mycket lugnt hörn av Europa. Svåra konflikter har lyst med sin frånvaro och samarbetet inom Östersjöområdet har varit intensivt. Samtidigt har man skapat en rad gemensamma institutioner med början redan 1992, då Östersjörådet bildades. Den ryska synen på samarbete med andra länder har emellertid varit ett problem.

En positiv utveckling i Östersjön skulle i hög grad befrämjas av ett regionalt samarbete där också från rysk sida olika grupper i samhället deltog. Samtidigt kan en god sammanhållning inom NATO endast åstadkommas när det ena landets vapenhandel inte av andra länder upplevs som ett hot mot deras säkerhet.

Artikeln är baserad på kommentarer till tal av av Jamie Shea, Deputy Assistant Secretary General Emerging Security Challenges, NATO, och Alexander Kramarenko, chef för Policy Planning Department, ryska utrikesdepartementet, Folk och Försvars konferens i Sälen, 17 januari 2011.

Gunilla Herolf (1 artiklar)

Anmäl

Trackback URL: http://www.newsmill.se/trackback/32597

3 kommentarer Logga in för att kommentera
I kommentarsfältet har kommentatorn juridiskt ansvar för sina inlägg.

Nato och al-Qaida är förbjudna i Ryssland. Det anses som två terror-organisationer....

Permalänk | Anmäl #1 invandrarTjej, 2011-02-01, 07:07

Vad var det här för snömos!

Permalänk | Anmäl #2 Peter Ingestad, 2011-02-01, 13:38

Jag skulle uppmana SIPRI att titta på hela jorden och inte bara Sveriges närområde. Titta på strategiska resurser. Ryssland håller i skymundan på att ta över från USA i Venezuela, som enligt uppgift nyligen har jordens största outnyttjade oljereserver. Andra världskriget handlade som bekant om vem som skulle kontrollera oljefälten i Baku och Mellanöstern. Vad folk säger är bara spel för galleriet. Det är vad de gör, och framför allt det som de försöker mörka om, som är det intressanta.

Permalänk | Anmäl #3 Ulf Erlingsson, 2011-02-01, 17:56