Ska det vara en kapitalistisk eller en social relation?

Det här är ju intressant. Jag är själv inte särskilt insatt i KD:s politik och än mindre i andra länders kristdemokratiska politik? Hur får man t.ex. ihop subsidaritetsprincipen med en liberal kapitalistisk politik i t.ex. Tyskland? Eller är det helt enkelt en omöjlig förening?

Jag tror att du får vända dig till Vatikanen för det. Luther tog ju ställning för kapitalismen. Inte bara när han tog godsherrarnas sida, utan än mer när han tog ställning mot anababtisterna (Amishfolket är anababtister). Anababtisterna ansåg att tagande av ränta, så väl som privategendom, var oförenligt med det kristna broderskapet. Konsekvenserna av vad det kunde leda till (socialism, kommunism, anarkism eller vad du nu vill kalla det) skrämde livet ur Luther. Enligt Luther står kapitalismen under sekulär domän. Luther hade redan under bondekriget demonstrerat att han ansåg att de världsliga lagarna måste upprätthållas med våld.

Peter H. Och jag som alltid har trott att Luther levde på 1500-talet, långt före kapitalism, kommunism, sekularism och socialism. Men jag har väl haft fel.

Kristendom är inte en enhetlig lära!

Religiöst motiverade politiska partier, t ex kristdemokrater eller islamister, finns i alla världsdelar. I Latinamerika är det ofta kristdemokrater som burit upp de fascistiska militärdiktaturerna.

Men det finns också starka "vänsterströmmar" bland kristna, artikelförfattaren står för sådana tankegångar. Svenska Kyrkans Diakonia är en sådan organisation. De katolska befrielseteologerna i Latinamerika ett tredje exempel. I USA har kväkarna en lång demokratisk och vänstertänkande tradition.

Max Weber, en av sociologins fäder, skrev på 1800-talet ett lysande verk "The Prostetant Ethics ans the Spirit of Capitalism". Han såg protestantismens kristna ideal som en förutsättning för kapitalismens framväxt.

KD domineras av protestantiskt tänkande :-)

En sympatisk artikel just därför att den är godhjärtat naiv.
Den hårda sanningen är nog tyvärr att sympatisörer med SD inte har några andra gemensamma värdringar än att dom tror att gud existerar. Det finns antagligen lika många tolkningar av subsidiaritet översatt till konkret politisk verklighet som det finns inkomstnivåer inom SD.
Jag är själv medlem i Humanisterna. Det är samma sak där fast tvärtom. Det enda vi har politiskt eller moraliskt gemensamt är att vi anser att gud är ett påhitt och att gudar liksom alla annan vidskepelse bör motarbetas med kunskapsbaserade belägg. Även politik är ett område som bör behandlas med evidensbaserade resonemang, men det tycker ju alla från yttersta vänstern till extremhögern, antagligen också SD, eller hur? Evidensen i politik är helt enkelt svag.
Ytterligare exempel är FI, en organisation av kvinnor med helt olika livssituation och helt olika social status som hoppas att dom har gemensamma värderingar. Eller Piratpartiet. Eller Junilistan.
Min slutsats är att politiska partier inte kan utgå från en enskild gemensam fråga om de vill få långsiktigt berättigande.
De måste bildas kring en allmän politisk agenda.

Förlåt.
Kaffet var för svagt i morse.
KD ska det stå i #5, inte SD.

KD är inget liberalt parti, det finns nästan inga liberaler i vårt parti av den enkla anledning att de svenska liberalerna antingen är könsneutrala jämställdhetsfanatiker alternativt nyliberaler som är stenhårda ateister. Jag själv erkänner dock att det var liberaler som stod upp för valfriheten innan kristdemokratin kom. Vi är ett värdeorienterat parti som tror mer på människan än på staten och vill ge henne mer ekonomiskt svängrum för att hon ska kunna styra sitt eget liv. Därför har vi sänkt inkomstskatterna för verklighetens folk och ökat valfriheten inom både barn- och äldreomsorgen. Om det kan kallas ''kapitalism'' är i betraktarens ögon. Jag anser dock att KD är det som står upp för andra värden än de monetära som exempelvis något som ideologiskt kallas ''små och naturliga gemenskaper'' eller ''relationer''. Vi är även det enda partiet som står upp för ett välfärdssamhälle istället för en välfärdstat där folket är beroende av statliga bidrag och bara faller djupare och djupare ner i misär. Om du kallar det här för ''höger'' eller ''vänster'' är upp till dig.

Jag har träffat offentliga företrädare för KD som aldrig hört talats om subsidiaritetsprincipen. Den skulle kunna vara nyckeln till en framgångsrik politik för partiet, Partiegoistiskt sett, frånsett allt annat.
Jag börjar undra om inte KD skulle försöka lära sig av det s.k. tolvstegsprogrammet för att överhuvdtaget begripa något av sitt eget partis politik i djupare mening. Tillit mellan medborgare.
Jag undrar om inte partiets "kris" är på väg att urarta som då C lämnade samarbetet med S för att få landshövdingeposter, generaldirektorat och ambassadörsförläningar. Det var partiets företrädares enda syfte med att ta- som det hette - samhällsansvar.
Sedan klagar de över "politikerförakt".
Är KD på väg dit?

#3 Johannes Forsblom, du är bara outbildad.

Där är inga oriktigheter i det jag skrev. Jag trodde att det jag skrev var allmänbildning. Jag trodde att det var allmänbildning att Luther lade grunden för det kapitalistiska samhället. Calvin hade kanske lika stort inflytande.

Hur som helst, det du förespråkar gäller inte Lutheraner. Det gäller förmodligen bara katoliker.

# Gunnel Gomér. Jag håller med om att KD domineras av protestantiskt tänkande och i synnerhet av influenser från den amerikanska evangelikala rörelsen med Moral Majority i spetsen. Men ändå har de antagit subsidaritetsprincipen från den katolska socialläran utan att ha en aning om vad den innebär i realiteten. Men själv vill jag inte kalla mig för varken höger eller vänster och jag tar avstånd från befrielseteologin som också kyrkan har förkastat för dess marxistika politik.

David.
Jag försöker följa partiets "omprövning" i bland annat Kristdemokraten. Jag undrar om KD inte är på väg mot C i samarbetet med S. Det blir nog värfärdsstaten som är mer lockande än välfärdssamhället. Ska vi sätta en slant på att Maria Larsson snart är landshövding eftersom hon kämpar hårt för statens intessen mot medborgarna?
"Samhället" kan bara tillhandahålla samhällsgemenskap, inte statliga sinekurer. Det senare är det enda avgörande för partiföreträdare, oavsett vilka floskler de rör sig med.

#10

Jo, du har antagligen rätt Johannes! Du skrev:

"Men ändå har de antagit subsidaritetsprincipen från den katolska socialläran utan att ha en aning om vad den innebär i realiteten."

Det KÄNNS väl gott i själen, varmt som om Jesus var där? Fastän det i praktisk politik blir mer som min kärva mormor i Filadelfia sa: Gud hjälper den som hjälper sig själv, ingen annan! Dom får stå sitt kast!

Jag menade inte att "vänsterklassa" dig Johannes. Men just den tankegång du bär fram brukar utmärka kristna socialister.

Jag tror Johannes Forsblom lyfter fram väsentliga men motstridiga, konfliktskapande principer i KDs partiprogram resp politiska praktik.

Subsidiaritetsprincipen vilar på föreställningen om förnuftiga och beslutskapabla människor, som genom egna val formar sina liv och därmed också görs ansvariga för sina handlingar. Bäst sker detta förstås i traditionell familjeenhet enligt KD.

Eftersom det här med förnuft och valfrihet - och därmed ansvar - ju kan variera efter rent personliga men också yttre omständigheter, ska stöd (subsidium) kunna erhållas från "närmast högre nivå". Så kan t ex kommunen ge berättigat stöd åt i detta avseende dysfunktionella familjer. T o m omhänderta barnen, om så skulle anses behövas.

Det är, mtp själva partinamnet, ingen tvekan om att detta stöd steg för steg kan förankras upp till Allra Högsta Nivå en kristen kan tänka sig. Om nu inte fromheten räcker till på lägre nivåer.

Denna samhälleliga stödnivåmodell kompletteras av ytterligare några principer i partiprogrammet

- En "personalistisk människosyn" ska råda, till skillnad mot individualism resp kollektivism. Men "varje person är född in i ett sammanhang av andra personer med ett ömsesidigt beroende" påpekas det för säkerhets skull, förmodligen för att överbrygga reella och hotande konflikter mellan individ och kollektiv. Ingen ska få bli "en anonym kugge i det stora samhällsmaskineriet".

- Solidaritetsprincipen ska vara ledande. Med mänsklighet och kärlek definierat genom Den Gyllene Regeln, ska besluten på resp nivå fattas. Genom denna princip garanteras "solidaritet med de svaga och förtryckta, social rättvisa och utjämning av strukturella orättvisor". T o m en rättvis resursfördelning av "samhällets goda" uppnås.

Det framkommer dock inte så tydligt vilka motsättningar som Forsblom ser mellan detta program och den "liberalt kapitalistiska samhällsvision" som han ser i KDs praktik. Kanske är det den liberala frihetsidén som så välkänt skaver mot solidaritetsidealet i allt för många vardagssituationer för allt för många människor. Kanske är det de ojämna ägarförhållandena i ett kapitalistiskt samhälle, där den berömda "självägda arbetsförmågan" ska försöka matcha styrkan hos själva kapitalägandet. Eller varför inte båda?

För sant är ju att KD i praktiken satsar allt på att bevara "friheten" så som den definieras av nuvarande ägarmakt. Och skälet till det är att man så till den grad tror på den rättvisa och rättfärdighet som sägs genereras genom privatägd, vinstdriven bolagsverksamhet att man ger järnet för att införa denna i största möjliga utsträckning även i sjukvård, omsorg och utbildning. Ju mer av detta - desto bättre. Det har Hägglund själv hävdat på Newsmill.

Så lämnas dämed också detta "gemensamma goda", dvs det samhälleliga ekonomiska öveskott som kan brukas till sjukvård, omsorg, utbildning, att i slutänden utformas och fördelas av vinstdrivna marknadskonkurrerande aktörer. Aktörer, som med rätta definieras som '(affärs)juridiska personer', till skillnad mot de "mänskliga personer" partiprinciperna åsyftar.

Jag kan förstå att eftertänksamma KD-are undrar hur sådant som solidaritet, kärlek och inte minst Den Gyllene Regeln kan platsa i den modellen. För hur räknas dessa värden i rörelseresultat och balansräkning? Hur avspeglas de i vinst-/avkastnings- och bonusnivåer? I tillfredställande cashflow? Vilken hänsyn tas till dessa värden i Aktiebolagslagens regler om likvidations- och konkursförfarande? Regler som ju i slutänden avgör vilka vård- och omsorgsverksamheter som ska anses betydande nog att få fortsätta - oavsett alla goda intentioner som kan ha initierat företaget.

Det hjälper knappast, som Forsblom påpekar, att Hägglund försöker kasta in solidaritet och liknande grejor vid sidan om denna, mänskligt sett, extremt instrumentaliserade samhällsvision, där ett avpersonaliserat utbuds-efterfrågemaskineri obönhörligen spottar ut allt som inte lönar sig i rent marknadsekonomisk mening. - Och där Jesus själv tycks fått rollen som managementkonsult.

#13 Jan O Lindgren.

Jag föreslår istället att du ska läsa påven Benedikt XVI encyklika Caritas i Veritate eller ”sann välfärd” som följer den katolska socialläran i olika sociala frågor när det gäller globalisering, den ekonomiska krisen och miljöfrågor.

Det är ju ändå från den katolska socialläran som KD har hämtat subsidaritetsprincipen men för att göra rättvisa åt saken bör man alltid gå till den ursprungliga källan.

I Caritas i Veritate skriver Benedictus XVI vill att västvärldens ekonomiska modell måste ta hänsyn till både rättvisa och det gemensamma bästa, och inte bara se till den ekonomiska nyttan.

Påven redogör för kapitalismen och dess historia och han föreslår en utveckling. Han pekar på de inneboende gränserna för kapitalismen, vars mål är att uppnå största möjliga nytta, och han föreslår istället att hela samhället ska ha detta som mål.

Hela encyklikan talar om etik. Inte bara om ekonomisk etik, utan i all verksamhet som politiker är ansvariga för. I Caritas in Veritate varnar påven för riskerna med en solidaritet som bara är sentimental, och som inte tar hänsyn till de verkliga behoven för människor. Till exempel att hjälpa de svaga och fattiga till att inte vara beroende av starkare krafter.

Under hela encyklikan försvarar påven arbetstagarnas rättigheter och friheter för att ansluta sig till fackföreningar och han uppmuntrar alla människor att delta i den politiska processen.

Han vädjar också till alla företagsledare och statliga tjänstemän, att fatta alla beslut med det gemensamma bästa för alla människor i åtanke. Exempelvis skriver han att varje åtgärd som kränker kvinnors värdighet, familjelivet, eller det ofödda livet inte är äkta framsteg.

Bland de 78 punkterna i encyklikan diskuterar påven en rad ämnen som exempelvis ekologi och arbetsliv och hälsovård. Benedictus XVI föreslår inte konkreta åtgärder för att lindra den ekonomiska krisen. Han vill hellre presentera generella punkter som kan användas som riktlinjer.

Encyklikan är en uppmaning till ett personligt ansvar för att uppnå det gemensamma bästa och påven vill med detta bidra till utvecklingen av mänskligheten. Men inte en enda gång nämner han ordet kapitalism som en lösning på världens problem.

Länk till sammanfatting: http://www.signum.se/signum/template.php?page=read&id=4084

Länk till boken: http://www.katolskbokhandel.com/product-view.asp?catid=112&prodid=17137&...