Så kan regeringen hejda förtidspensionsboomen

Efter fyra år med Alliansen har antalet personer som varit sjukskrivna mer än ett år minskat från 80 000 till 20 000. Antalet förtidspensionärer har minskat med 120 000. Den årliga kostnaden för ohälsan beräknas år 2014 vara 50 miljarder kronor lägre än 2006 - vilket motsvarar mer än halva kostnaden för äldreomsorgen i vårt land. Nästan alla siffror pekar åt rätt håll - sedan något år tillbaka även arbetslösheten.

Det har sagts att sjukförsäkringen var den enda fråga som egentligen hotade Alliansen i valet 2010. Men samtidigt var det kostnadsminskningarna inom sjukförsäkringen som gjorde det möjligt för regeringen att sitta kvar. Kostnadsminskningen frigjorde drygt 30 miljarder i reformutrymme för valåret 2010. Förutan dessa extra resurser hade Alliansen förmodligen varit rökt, för att använda ett uttryck från en känd statsvetare.

Hur paradoxalt ter det sig då inte att allt fler unga drabbas av förtidspension? Mellan åren 2006 och 2010 har antalet ungdomar med förtidspension (aktivitetsersättning) ökat med nästan 50 procent. I absoluta tal är antalet personer och de statsfinansiella kostnaderna begränsade. Men mänskligt, och på lite längre sikt, är utanförskapet bland unga det kanske allvarligaste samhällsproblem som Sverige står inför.

På 1970- och 80-talet pendlade ungdomsarbetslösheten mellan fyra och åtta procent. Det var först i samband med nittiotalskrisen som ungdomsarbetslöshet blev ett egentligt problem. I dag uppgår arbetslösheten bland unga till 25 procent. Det här beror delvis på nya definitioner, men det råder samtidigt ingen tvekan om att ungas position på arbetsmarknaden försämrats.

Fast situationen är egentligen värre än vad arbetslöshetstalen ger sken av. Det finns också en omfattande dold arbetslöshet i övriga trygghetssystem, ett problem som blivit värre med åren. Under 1995 beviljades 1 900 personer mellan 16 och 29 år förtidspension eller sjukbidrag. År 2010 var motsvarande siffra 6 800 - en ökning med 260 procent.

Förändringen mellan 1995 och 2010 beror inte på att unga människor blivit mer sjuka, snarare att trösklarna för att komma in på arbetsmarknaden höjts och begreppet arbetsförmåga anpassats därefter. Det är inte längre möjligt att bara vara halvbra på ett jobb - man måste vara lika duktig som sina arbetskamrater, annars betraktas man som ung och arbetsoförmögen.

En allt större andel av de unga som beviljas aktivitetsersättning har tidigare varit arbetssökande, vilket tyder på att aktivitetsersättningen blivit ett substitut för arbetslöshetsstöd. År 2003 var andelen 21 procent, år 2007 uppgick den till 27 procent (SOU 2008:102). Ytterligare en grupp har visserligen ett funktionshinder som sätter ned arbetsförmågan, men skulle kunna arbeta med lämpligt stöd. Bland pojkar är den största enskilda diagnosgruppen autism/aspberger/utvecklingsstörning, bland flickor depression och ångest. Sammantaget skulle två tredjedelar av alla unga med aktivitetsersättning sannolikt kunna delta på arbetsmarknaden, även om det i vissa fall skulle krävas stöd eller speciellt engagerade arbetsgivare.

Man kan tycka att 25 procents ungdomsarbetslöshet är illa nog i sig. Men att fem procent av en årskull permanent ställs utanför arbetsmarknaden med aktivitetsersättning (motsvarande åtta procent av arbetskraften) är egentligen ett mycket större problem. I det här fallet handlar det inte om studenter som söker jobb tillfälligt, och som därför drar upp statistiken, det handlar om människor som sannolikt aldrig mer kommer att vara delaktiga i arbetslivet eller ens få någon meningsfull sysselsättning.

Så, med tanke på problemets omfattning: Varför är det inte någon som gör något? Den frågan kan med rätta ställas till både den nuvarande regeringen och den förra socialdemokratiska. Den kan också ställas till mig, som arbetade som politiskt sakkunnig under den föregående mandatperioden.

Förklaringen är ganska enkel. Den stora sjukförsäkringsreform som genomfördes 2008 förbrukade initialt de resurser som stod till buds i regeringskansliet och på socialdepartementet. Det är tveksamt om regeringen hade orkat med ytterligare en stor reform under samma tidsperiod.

Det faktum att sjukförsäkringsreformen i vissa avseenden blev mer långtgående än vad som ursprungligen hade planerats (exempelvis med en bortre parentes) innebar också att det mediala trycket förblev högt - ända in i valrörelsen. Det är därför även tveksamt om regeringen hade överlevt ännu en kontroversiell förändring under samma tidsperiod.

Däremot hann socialdepartementet med att ta fram förslag till de förändringar som behöver genomföras. Utredningen Brist på brådska (SOU 2008:102) av Adriana Lender (nuvarande generaldirektör för Försäkringskassan) innehåller i princip de lagförändringar som krävs för att stoppa inflödet i aktivitetsersättning.
I grova drag handlar det om att ersätta aktivitetsersättningen med meningsfull sysselsättning och - i bästa fall - arbete på den reguljära arbetsmarknaden. För den grupp unga som inte alls kan delta på arbetsmarknaden föreslås en permanent förtidspension - sjukersättning för unga.

Att det finns ett färdigt förslag är den goda sidan av saken. Den dåliga sidan är att förslaget bara hanterar halva problemet. För vad kommer att hända när de unga i stället blir arbetssökande? Sverige är ett av de länder där ungdomar har allra svårast att få fotfäste på arbetsmarknaden.

Sambandet mellan anställningsskydd och arbetslöshet är svagt på aggregerad nivå - när man jämför olika länder. Men det innebär inte att arbetsrätten är utan betydelse för ungdomars etablering i arbetslivet. Tvärtom är det klarlagt att en strikt arbetsrätt förvärrar arbetslösheten bland såväl unga som invandrare (Skedinger 2010).
Långvarig arbetslöshet leder också till bestående negativa effekter för ungdomarna. Det handlar bland annat om ökad brottslighet (Fougere 2009), större risk att marginaliseras (Angelin 2009), större risk att dö i förtid (Åhs 2009), större risk för skilsmässa (Bleksaune 2008) och en allmänt svagare position på arbetsmarknaden under resten av livet (Nordström-Skans 2004).

Anställningsskyddet är en av tre faktorer som OECD (2008) har identifierat som bakomliggande för vår höga ungdomsarbetslöshet. De två andra är alltför höga ingångslöner och bristen på yrkesutbildningar. Jag lämnar den sista punkten, eftersom jag är övertygad om att regeringen kommer att vidta åtgärder för att hantera just det problemet. Däremot är jag mer orolig för de två andra faktorerna, som dessutom har ett samband med varandra.

I dag är det få unga som stannar livet ut på en och samma arbetsplats. Med tanke på att arbetsgivaren initialt måste avsätta resurser för lära nyanställda rutiner och arbetsmoment är nyanställning ett riskabelt moment. Arbetsgivaren kan inte räkna med att ta igen kostnader senare under anställningen och unga måste därför göra sig förtjänta av sin lön redan från dag ett. Med höga ingångslöner är det lätt att förstå arbetsgivarnas tveksamhet inför att anställa ungdomar och personer med en annorlunda etnisk bakgrund. Och hur mycket värre blir det då inte om ungdomen också har en bokstavsdiagnos eller hoppat av från gymnasiet i förtid?

Arbetsrätten och ungas utanförskap behandlas i debatten som två separata frågor. Men i själva verket är de två sidor av samma mynt. Höga ingångslöner, strikta arbetsrättsliga regler och en tudelad arbetsmarknad skapar trösklar för unga som vill etablera sig på arbetsmarknaden. Och det var dessa trösklar som tvingade resignerade politiker att i början av 00-talet öppna portarna in till sjukförsäkringen. För vart skulle de unga annars ta vägen?

Alliansen vann valet 2006 på att tydliggöra att sjukfrånvaro och arbetslöshet kan vara två sidor av samma mynt - utanförskap. Jag hoppas att Alliansen inte förlorar valet 2014 på oförmågan att se sambandet mellan arbetsrätten och ungas utanförskap på arbetsmarknaden.

Mattias Lundbäck (3 artiklar)

Anmäl

Trackback URL: http://www.newsmill.se/trackback/32526

9 kommentarer Logga in för att kommentera
I kommentarsfältet har kommentatorn juridiskt ansvar för sina inlägg.

"Tvärtom är det klarlagt att en strikt arbetsrätt förvärrar arbetslösheten bland såväl unga som invandrare (Skedinger 2010)."

Mattias Lundbäck. Har du kollat hur stor del av de unga förtidspensionärerna som är svenskar resp invandrare från resp länder?

Permalänk | Anmäl #1 Bo T, 2011-01-27, 11:00

Svenskar är allmänt ett deprimerat folk. Att ökningen av sjukskrivningar ökar innebär bara att det är lätt att utnyttja systemet. Jag känner minst 2 som inte är sjuka men är sjukskrivna.

Only in Sweden.

Permalänk | Anmäl #2 James Bright, 2011-01-27, 11:13

Men nu löses ju som tur detta eftersom försvaret nu gör stora rekryteringar, och det krävs ju ingen kompetens alls att skickas till Afghanistan som minröjare..

Permalänk | Anmäl #3 Allfons Mållgan, 2011-01-27, 11:24

Det är små incitament att både anställa och att ta anställning. Det är en märklig situation att arbetsmarknaden skriker efter arbetskraft samtidigt som arbetslösheten är stor.

Både mitt nuvarande företag, min tidigare arbetsgivare och min väns egna mindre företag söker konstant folk att rekrytera men antingen ställs kraven väldigt högt pga vilken investering en anställning betyder i Sverige eller så är intresset för lågt pga lönen och arbetsinsatsen jämfört att bara sitta med aktivitetsstöd och dylikt.

Permalänk | Anmäl #4 Ludvig Nyberg, 2011-01-27, 12:39

Siffrorna talar sitt tydliga språk. Sverige har alldeles för mycket ungdomar och läget kommer bara att förvärras i takt med att de stora barnkullarna som nysvenskarna producerar kommer ut på arbetsmarknaden.

Permalänk | Anmäl #5 Bo T, 2011-01-27, 13:07

Hej! Något annat som författaren till artikeln glömmer att nämna som viktig faktor är "bristen på samverkan mellan utbildning och arbetsmarknad".

Fler och fler gymnasieutbildningar har blivit högskoleförberedande och väldigt teoretiska. Dvs, de flesta utbildningar på gymnasiet saknar koppling till arbetsmarknaden/näringslivet.

Det gör att många arbetsgivare tycker att dessa personer är mycket svåra att anställa, eller i värsta fall oanställbara.

Samma sak är det med nyutexaminerade från olika program vid våra universitet och högskolor. Speciellt de teoretiska samhällsvetenskapliga programmen som saknar samverkan med arbetsmarknaden/näringslivet. Det gör att vi får ytterligare
personer som har extremt svårt att ta sig in och etablera sig på arbetsmarknaden. Detta visar SACO rapporten "Unga akademikers arbetslöshet och etableringsproblem".

Alla faktorer/orsaker måste med i analysen för annars blir det risk att man missa viktiga förklaringar till ungdomsarbetslösheten i Sverige.

Permalänk | Anmäl #6 Mikael Drakenberg, 2011-01-27, 22:50

#5 Bo T, jag vet inte hur många inlägg du har skrivit. Men du har haft fel varenda ett av dem.

Japan står inför stora problem pga dess låga barnfödande. Sverige ligger ungefär på gränsen av vad vi behöver för att kunna försörja en åldrande population.

"En kvinna i Sverige föder under sin livstid i genomsnitt 1,91 barn. Det visar färska siffror för 2008. . . För att befolkningen i Sverige ska kunna reproducera sig självt krävs att varje kvinna föder i genomsnitt 2,1 barn under sin livstid. Förra året låg alltså Sverige under det så kallade reproduktionstalet."
http://www.dn.se/nyheter/sverige/okat-barnafodande-i-sverige

Det stora föraktet av barn och ungdomar i Sverige är ett stort problem. Vi har en översittare som skolminister. I Björklunds värld vet barn hut. De syns men hörs inte. I mitt hem hade Björklund synts men inte hörts. Jag hade slagit ner den jäveln om han försökt med sitt översitteri här. Har vi blivit en nation av barnhatande översittare?

Permalänk | Anmäl #7 Peter H, 2011-01-28, 22:56

Intressant artikel - kraven för att komma in på arbetsmarknaden har tydligen ökat av marknadsekonomiska skäl (konkurrens, kostnadsjakt, effektivitetskrav etc) så att en allvarligt stor del av unga människor inte kommer in på arbetsmarknaden. Skulle det vara möjligt att vrida opinionen både bland anställda och arbetsgivare att acceptera dessa något mindre presterande människor i arbetslivet för att slippa utsätta de unga vuxna för det lidande utanförskapet är och att slippa de kostnader utanförskapet orsakar samhället?

Permalänk | Anmäl #8 owe lavin, 2011-01-29, 11:05

Kan någon definera vad en hög ingångslön är egentligen?
Vad borde dom då ligga på?

Permalänk | Anmäl #9 Daniel Andersson, 2011-01-30, 01:20