Unga fejkar inte psykisk ohälsa

Enligt en brittisk undersökning ska en tredjedel av de tillfrågade ungdomarna i åldern 12-17 år ha uppgett att de har fejkat psykiska sjukdomar.

Enligt Eva Rusz, före detta Bup-chef och psykolog handlar det om att unga vill göra sig märkvärdiga och att det är ett sätt att göra uppror. De vill efterlikna Britney Spears och Peter Doherty. Vad vi inte får glömma är att ungdomar mått dåligt även innan Britney och Peter. Vi får inte luras att tro att allt är bra bara för att vi inte vet vad som drabbar ungdomar, då som nu.

Vi på Fryshusets Nätvandrare och United Sisters upplever en helt annan verklighet. Vi vet att unga mår sämre och sämre, och vi vet också att fördomarna och rädslorna kring psykisk ohälsa är många och skrämmande.

Enligt en undersökning (http://www.hjarnkoll.se/Pressrum/Siffror-och-statistik/) som regeringens satsning Hjärnkoll har gjort uppger:

- 25 procent av de tillfrågade att de kan inte tänka sig att arbeta tillsammans med någon som har en psykisk sjukdom.

- 20 procent skulle inte bjuda in någon till sitt hem om personen har en psykisk sjukdom.

- 36 procent anser att människor med allvarliga psykiska problem inte kan återhämta sig fullständigt.

- 61 procent anser att de flesta personer som en gång varit patienter på en psykiatrisk klinik inte är pålitliga barnvakter.

- 32 procent anser inte att psykisk sjukdom är en sjukdom som vilken annan sjukdom som helst.

Det är ingen positiv bild av psykisk ohälsa. Det är en fördomsfull och alienerande inställning.

Vår långa erfarenhet av arbete med unga online säger precis det motsatta. Unga "vill" inte vara psykiskt sjuka.

Nätvandrarna  på Fryshuset har under fyra års tid i stort sett dagligen chattat, mailat och samtalat med ungdomar genom olika internetfora. United Sisters har sedan 1996 mött unga tjejer mellan 12-20 år i samtalsgrupper, mentorsskap och nattvandrarverksamhet. De unga vill prata om allt mellan himmel och jord, men det som löper som en röd tråd genom alla dessa kontakter är dåligt mående i olika former.

Det kan vara ledsenhet och rädslor som hör till tonåren, det kan vara olycklig kärlek, oro och prestationsångest, men det kan också röra sig om avgrundsdjupa depressioner, om ungdomar som är totalt utlämnade till vuxna, utnyttjade flickor och pojkar, slagna och mobbade. Unga som har det värre än vi kan föreställa oss - och som inte har någon att vända sig till, utom en för dem okänd vuxen på internet.

Vad är det som hindrar dessa unga att be om hjälp? Att ta tag i någon vuxen i skolan eller på ungdomspsykiatrin? Enligt våra erfarenheter dominerar dessa fyra anledningar:

• Skuld
• Skam
• Lojalitet med förövaren
• Rädsla för att inte bli tagen på allvar

Skulden, skammen och rädslan för att bli avvisade hindrar unga från att be om hjälp. Skulden över att må dåligt. Skulden över att vara besvärlig och ta upp tid från andra. Skammen över att vara misslyckad, över att vara någon som det är "fel på". Lojaliteten med en vuxen som trots misshandel och övergrepp kanske är en förälder, ett syskon eller en kompis. Rädslan över att inte bli tagen på allvar, att vara i vägen. Att inte bli trodd när man berättar det tunga och smärtsamma man bär på.

Många av de barn och ungdomar vi pratar med, och som mår mycket dåligt, har redan professionella kontakter av olika slag. Det kan vara kuratorn i skolan, barn- och ungdomspsykiatrin eller socialtjänsten. Vi försöker alltid lista ut om det finns någon vuxen i närheten, någon som verkar bra och pålitlig. När de här ungdomarna berättar om sina vuxenkontakter är det för oss självklart att fråga om de har berättat för dem hur de verkligen mår?

Många gånger har de gjort det. Men de känner inte att den vuxne riktigt lyssnar. Det känns inte som att de blir tagna på allvar. Ibland vågar de inte ens berätta - av rädsla för att inte bli tagna på allvar.

Det handlar inte om unga med kärleksbekymmer. Det handlar om unga som kräks och skär sig, som överdoserar alkohol, som inte kan gå till skolan på grund av för många blåmärken, som inte kan sova på nätterna av ångest. Unga som blivit våldtagna av föräldrar, syskon eller skolkamrater.

Våra erfarenheter stämmer inte alls överens med att unga skulle "fejka" ätstörningar och depressioner. Snarare bär de ständigt en mask och fejkar ett glatt och obekymrat yttre. Så visst, de kanske fejkar

Att göra revolt hör tonåren till. Att blir beskylld för att leka psykiskt sjuk och viftas bort som en "trend" eller ett sätt att göra sig lite märkvärdig gör det inte.

Vi på Fryshuset tycker att ungdomar är fantastiska. Ungdomar är modiga, starka och kämpar sig fram i ett samhälle där hård press sätts på individen. De är inga löv som hjälplöst fladdrar runt i vinden, ständigt redo att kasta sig in i vad som än dyker upp som kan ge lite uppmärksamhet. De tiger och lider i tystnad.

Det finns unga som lever under så fruktansvärda förhållande här, i Sverige, att vi inte orkar se eller höra.

Att påstå något annat underblåser bara fördomar, och skadar ytterligare ungdomars förtroende för vuxna.

Helena Meyer (14 artiklar)

Anmäl

Trackback URL: http://www.newsmill.se/trackback/32498

1 kommentarer I kommentarsfältet har kommentatorn juridiskt ansvar för sina inlägg.

Det är inte konstigt att folk i åldern 12-20 år mår dåligt. Det är ju då hormonerna kör som värst och allting förändras men det är ju en övergående fas.

När människan är färdigbyggd och vuxen lugnar det ner sig och en ny harmoni uppstår tills nya kriser sätter in. Sånt är livet.

Men självklart har många ungdomar nytta av hjälp med att hantera plågorna och så att de inte skadar sig själva eller andra i affekt.

Kan vi lösa det på ett bra sätt så har vi alla en bättre framtid och ett bättre samhälle.

Permalänk | Anmäl #1 Bo T, 2011-01-28, 15:59

Kommentarsfältet är stängt på denna artikel.