Är Sverigedemokraterna ett normaliserat parti i mediebevakningen?

Med anledning av Jimmie Åkessons artikel på DN Debatt igår lyfts frågan om hur vårt parti numera behandlas av medierna i Sverige. Har förhållandet mellan oss normaliserats? Frågan kan initialt tyckas simpel, nästan av ja eller nej-karaktär, men vid en närmare analys är den långt mer mångbottnad, det gäller inte minst om man därtill vill söka orsakerna till varför det förhåller sig på det ena eller andra sättet.

Förutom att ämnet och frågeställningen växer till fler frågor ju djupare analysen görs så är det inte helt lätt att veta vad ens egna spontana uppfattningar i ämnet beror på. Är en förbättrad situation ett normaliserat förhållande? Om Kalle normalt får tre örfilar per dag av Pelle så kommer Kalle sannolikt uppleva en stor lättnad om Pelle plötsligt börjar smälla till honom bara en gång om dagen, och om Pelle kanske till och med börjar med att någon gång ibland bjuda Kalle på saft och bullar. Pelles och Kalles förhållande må i nämnda exempel vara förbättrat, men knappast normaliserat.

Det råder ingen tvekan om att läget förändrats genom åren och kanske ännu mer markant det senaste året. På flera sätt till det bättre, i några fall också till det sämre. Under valrörelsen såg vi hur de mer seriösa medierna såsom public service och våra större morgontidningar åtminstone stundtals förhöll sig objektivt till vårt parti och de frågor vi lyfte fram, samtidigt växte en ren hatstämning fram i ett fåtal andra medier, företrädelsevis hos tabloidpressen.

I valrörelsens slutskede kunde vi notera ett annat fenomen som är direkt kopplat till ämnet. Vi blev formligen nedringda av journalister verksamma i Danmark, Norge, Tyskland, Finland, Nederländerna, Frankrike och så vidare, som alla ville delta på pressträffar och göra intervjuer. Vid flera pressträffar var utländska journalister i majoritet, och vid några tillfällen fanns där inte en enda svensk journalist. Partiet Sverigedemokraterna och vår politik var av så stort nyhetsvärde att journalister åkte ända från Japan för att intervjua våra företrädare, medan svenska journalister iscensatte en sorts (spontan eller överlagd) massbojkott. Det är inte utan att man i det läget undrar vad som pågår - ska inte även svenska nyhetsmedier förmedla nyheter som angår nyhetskonsumenterna i Sverige?

Om man anser att journalister, proffstyckare och chefredaktörer är bäst skickade att bedöma och sortera bort olika fenomen för att sedan kunna servera en färdig, snyggt paketerad och "lagomt lagom" åsikt till sina nyhetskonsumenter så har vi ett perfekt medieklimat i Sverige idag. Vanligt folk som inte begriper sig på politik slipper tänka och de som vet bäst får chansen att berätta för folk vad de ska tänka och tycka... och hur de ska rösta.

Om man å andra sidan tycker att medias roll och agerande utgör ett fundament för hela det demokratiska systemet, om man menar att läsare, lyssnare och tittare ska serveras objektiva nyheter och fakta och vara bemyndigade att hantera och forma sina åsikter kring dessa. Ja, då kan man inte annat än oroas över svensk medias syn på, och förvaltande av, sin egen roll.

Visst är det acceptabelt att en tidning håller sig med en tydlig politisk agenda på sin ledarsida, det är till och med bra och viktigt för opinionsbildandet, särskilt när olika tidningar har olika ståndpunkter. Det kan dock inte betraktas som sunt att de artiklar eller program som konsumenten uppfattar som nyhetsrapportering eller granskning är så starkt politiskt färgade som de har varit och är hos många av Sveriges nyhetsförmedlare.

"Sverigedemokraterna gnäller och målar ut sig själva som martyrer" brukar det heta från våra motståndare. Så talar bara den som inte bemödat sig med att på allvar studera situationen. Nej, svensk media behandlar inte nyheter som berör Sverigedemokraterna så som medier i en sund demokrati bör göra - kritiskt granskande, men rakt, ärligt och utan egen agenda. Och ja, självklart kommer vi att även fortsättningsvis påpeka varje snedvridning, varje överdrift, varje lögn. Till den dagen dessa upphör.

Jag förstår att många av de mer erfarna spelarna på den politiska och mediala spelplanen uppfattar min hållning i denna fråga som aningen naiv. "Det är såhär det funkar i media" får man ofta höra. Det rör mig inte i ryggen. Jag kommer aldrig att överge idén om en mindre partisk nyhetsrapportering för att det är den lättaste vägen att bli sedd som realistisk. Om det är underkastelse inför ingrodda dogmer som ska till för att framstå som klok och belevad så fortsätter jag hellre att betraktas som naiv.

Jag menar att man för att kunna diskutera detta ämne på ett seriöst sätt måste fråga sig vad nuvarande medieklimat beror på. Vad är det med Sverigedemokraterna som gör att man bedriver regelrätta smutskastningsdrev mot oss, att man låtsas att vi inte finns under en historisk valrörelse, att man granskar inte bara vanliga medlemmar hos oss, utan till och med människor som säger sig sympatisera med oss, för att till varje pris få till svarta rubriker?

Jag tillhör dem som tror att det i första hand handlar om de frågor vi driver och att eventuella antipatier mot just partiet Sverigedemokraterna är av sekundär betydelse, även om de såklart finns där många gånger. Jag menar också att dessa attityder, och sättet på vilket man bekämpar den som säger fel saker, inte är isolerat till våra medier, utan även genomsyrar stora delar av det politiska etablissemanget.

Jag ser samma drev, samma direkt ohederliga vinkling, utfrysning, stigmatisering och så vidare, riktas även mot andra röster i samhällsdebatten så snart dessa dristar sig till att tala klarspråk om de tabuomgärdade frågor som svensk media inte tycks vilja diskutera. Turerna kring Billström och Bildt är ett aktuellt exempel, så även behandlingen av debattören Gunnar Sandelin som nekades statlig anställning för sina granskande artiklar om asyl- och migrationsfrågor. Listan kan göras tragiskt lång och vi ser detta pågå hela tiden. Det vore orätt, både mot andra personer och grupper som drabbats och mot den fria sunda debatten, att påstå att detta bara drabbar oss Sverigedemokrater.

Detta är väldigt viktigt att poängtera, det är enligt min mening inte Sverigedemokraterna som individer som i första hand står i skottgluggen, det är de frågor vi lyfter och de åsikter vi hyser som skall motarbetas, oavsett om det är vi eller någon annan som lyfter dem. Att det är Sverigedemokraterna som drabbas hårdast av detta i just detta skede av historien beror såklart på att vi för tillfället är de tyngsta och tydligaste kritikerna mot den förhärskande politiska korrekthet som är orsaken till att vissa frågor inte får diskuteras öppet och sakligt.

Men det känns som sagt som att förändringarna på det stora hela går mot det bättre. Inte för att Jimmie Åkesson fått publicera en debattartikel, utan för att den långsiktiga trenden tycks peka just åt det öppnare hållet.

Jag har själv varit engagerad i Sverigedemokraterna i snart nio år och varit intresserad av partiet ännu längre än så. Av naturliga skäl har jag också följt bevakningen av partiet i media, och visst går utvecklingen åt rätt håll. Bort från politisk propaganda och framåt, mot nyans, saklighet och känsla för proportioner. Det går alldeles för långsamt och ofta känns det som att varje skenbar förbättring snart följs av ett bakslag, men det går i alla fall åt rätt håll.

Självklart ser jag framtiden an med stor tillförsikt rörande dessa frågor. Det ligger liksom i själva den politiska identiteten att se positivt på framtiden, annars skulle man ju aldrig orka kämpa vidare för det man tror på. Det gäller också i detta fall. Jag tror inte för den sakens skull att vi i framtiden får se ett Sverige där olika politiska grupper, frågor eller åsikter behandlas exakt på millimetern lika. Det vore en naiv och ouppnåelig föresats och sådana är sällan särskilt konstruktiva. Men jag och många med mig tror på den grundläggande demokratiska idén om att människor har en förmåga att tänka själva och hantera även svåra frågor. Jag tror och hoppas att den idén också sprider sig till den del av journalistkåren som inte ännu tror på den, oavsett politisk färg.¨

Trackback URL: http://www.newsmill.se/trackback/32488

10 kommentarer Logga in för att kommentera
I kommentarsfältet har kommentatorn juridiskt ansvar för sina inlägg.

Det är bara det att det går inte att reparera de skador som uppstått pga det senaste decenniets felaktiga politik.

Genom att bakom ryggen på svenska folket manipulera fram ett multikulturellt samhälle ( = den storskaliga invandringen av människor som inte kommit till Sverige för att arbeta) genom att demonisera kritikerna har vi nu ett läge som det inte går att backa ur utan plågor.

Och det är det som har varit syftet. Svenska folket ska ställas inför fullbordat faktum och därmed tvingas acceptera det som de inte hade accepterat i förhand.

Med eller utan Sverigedemokraterna i riksdagen är det ett otroligt farligt läge.

Permalänk | Anmäl #1 Bo T, 2011-01-26, 16:33

Befinner mig på semester mycket långt från Sverige, och med avståndet växer obkektivitetet och möjligheten att se annorlunda på saker och ting.
Det som däremot inte synes annorlunda alls med avståndet, snarare synes ännu klarare, är den journalistiska cementvägg som möter SD, vadhelst de tycker, säger och gör.
"Allt är lögn", och det framförs av Åkesson "med ett osäkert stammande".
Nu för tiden behövs bara kopior av tidigare sänkningar av SD och JÅ, de kunde lika gärna ha skrivits för ett år sen.
Massmedia vill inte lyssna eller se.
Det är inte seriöst.
http://soldatmamma.blogspot.com

Permalänk | Anmäl #2 Carina Nordén Åkerlund, 2011-01-26, 18:01

Bra skrivet. Det slog mig när jag läste att många kallar Sverigedemokrater för icke intelekuella Jag tycker att det inte är så.

I min bekantsapskrets finns symsptisörer till Sverigedemokratiska ståndpunkter, men stigmatisereingen hindrar dem t o m att rösta på dem utan att avstå från rösting. något som är mycket mindre provokativt...

Permalänk | Anmäl #3 Sten Figaro, 2011-01-26, 18:17

Sten Figaro: någon moralisk resning får man väl se till att ha. Sympatiserar man med SDs tankar ska man naturligtvis rösta på dem. Annars har man heller ingen rätt att sen klaga. Vi har ju trots allt valhemlighet.

Själv tycker jag att så gott som "alla" man möter verkar sympatisera med SDs förslag till lösningar, så deras väljarpotential måste anses vara enorm - och det är väl precis det som pressen vet och är är rädda för- inte minst darrar man nog för att en gång behöva stå till svars för all dessinformation man serverat och vad de konsekvenser det fått för det svenska folket.

Permalänk | Anmäl #4 Calle Bengtsson, 2011-01-26, 19:38

Sverigedemokraterna är det enda parti som tar tag i problemen på riktigt. Dags för sjuklövern att erkänna att mångkultureprojektet som drogs igång för ett par decennier sedan, är ett enda stort fiasko.

Permalänk | Anmäl #5 James Bright, 2011-01-26, 20:29

Mitt i prick angående medias roll! Bra skrivet.

Permalänk | Anmäl #6 Johan Björnsson, 2011-01-26, 20:39

Calle Bengtsson skrev: "Sympatiserar man med SDs tankar ska man naturligtvis rösta på dem."

Naturligtvis, men det går ju inte om man inte VET att man sympatiserar med deras tankar. Att man inte vet det är inte ett dugg konstigt eftersom svensk media ständigt ljuger och förtalar SD, så hur ska folk kunna känna någon sympati då?

I stort sett alla jag känner tycker att "om man inte vill anpassa sig till Sverige och svenskarna så ska man ut ur landet". Ändå är det ingen (vad jag vet) som kan tänka sig att rösta på SD. Varför? Jo, för att de tror på vad svenska journalister har kräkts ur sig de senaste årtiondena. De har heller aldrig besökt några mångkulturella områden, så de ser inte den verklighet som håller på att skapas, med våld och otäcka attityder mot svenskar.

Sen måste man komma ihåg att det går utmärkt att skylta med vänsterextrema åsikter utan att riskera att förlora jobbet eller liknande. Men visar du öppet att du är Sverigedemokrat - eller gud förbjude - "islamofob" (alltså kritisk till islam) så kan du bli bränd för resten av livet.

Allt det här är den svenska journalistkårens fel. Den enda lösningen är att försöka få folk att förstå att journalister ljuger och inte visar sanningen om den inte passar dem. Så att folket kan välja andra informationskällor. Annars kommer landet Sverige snart inte existera längre.

Permalänk | Anmäl #7 Manur Huse, 2011-01-27, 10:02

Manur Huse: Det är väl ingen svensk som avslöjar vad de röstar på när de är på jobbet? i mina kretsar är det många som "hemligt" röstar på SD, inget konstigt med det. Många som även på jobbet öppet sympatiserar med vissa av deras åsikter. Skulle jag rösta på kommunisterna skulle jag nog inte heller skylta med det på jobbet. Jag säger inte att det är så det bör vara, och pressens desinformationskampanjer och hets kommer få sin historiska dom inom sinom tid, men som sagt, att rösta på SD går utmärkt- Gör man det inte är man en ynkrygg. Och lite ryggrad får man väl ändå visa upp, så länge man gör det på civiliserat sätt?

Permalänk | Anmäl #8 Calle Bengtsson, 2011-01-27, 19:50

Manur Huse: däremot har du rätt i att det är en stor majoritet som faktiskt sympatiserar helt med SDs åsikter, men är för fega att erkänna det ens för sig själva (utan flyttar lugnt till ett segregerat svenskt område), pga av pressens hatkampanjer. Men proppen har redan gått ur, utom kanske i Stockholm, men det är ju bara en tidsfråga).

Permalänk | Anmäl #9 Calle Bengtsson, 2011-01-27, 19:54

Calle Bengtsson:

Jag tror du har fel där. SD fick ju ynkliga 5,7% i valet, vilket tyder på att det inte alls är särskilt många som i "hemlighet" röstat på dem. Däremot står det tämligen klart att väldigt många, kanske till och med en majoritet av befolkningen, egentligen har ungefär samma åsikter kring invandringen som SD har.

Men, eftersom folk till mans har svensk media som enda informationskälla om SD:s göranden och åsikter, så är detta inte förvånande. Varför ska man rösta på ett parti som utmålas som rasistiskt, främlingsfientligt och allmänt unket? Vad kan ens framkalla en drivkraft att ta reda på fakta om partiet om man ALDRIG hört något positivt om det?

Med andra ord har mediedrevet lyckats. I alla fall tillfälligt. Ilskan kokar ju, det märks i varje kommentarsfält under artiklar som rör dessa frågor. Men det dröjer nog ett tag till innan folk fattar att SD inte är vad de trott.

Hade det bara rört sig om feghet så hade valresultatet sett annorlunda ut. Själv förtidsröstade jag av feghet faktiskt. Jag ville inte möta mina bekanta utanför vallokalen. Jag vet nämligen att de är förda bakom ljuset, och jag har ingen lust att förstöra min sociala samvaro på grund av deras indoktrinering. Vid nästa val kommer jag dock vara helt öppen med den saken. Då kommer nämligen förhoppningsvis bilden ha ändrats.

Permalänk | Anmäl #10 Manur Huse, 2011-01-27, 20:29