Vilken roll spelar egentligen hyresrätten för arbetsmarknaden och för den reala och finansiella ekonomin? Skriv
Publicerad: 2011-01-25 23:01, Uppdaterad: 2011-11-02 16:11
Borgerlig politik hittar sätt för människor att återuppfinna sig själva och omskola sig, att arbeta inom flera olika områden under en livstid. Det borgerliga Sverige öppnar för människors personliga behov av utmaningar. Arbetslinjen och jobbskatteavdraget ger denna politik ett moraliskt innehåll, skriver Helena Rivière, tidigare ledamot i riksdagens socialförsäkringsutskott (m).
Helena Rivière är tidigare ledamot i riksdagens socialförsäkringsutskott (m).
När man diskuterar borgerlig politik är det svårt att undvika socialdemokraterna. All politisk debatt har en socialdemokratisk slagsida därför att de så länge har definierat vad som gäller i Sverige, hur man tänker och förhåller sig till människors drivkrafter, attityden till staten och skatterna. När socialdemokrater får frågan vad som utmärker socialdemokratin, vilka deras specifikt säljande värden är, får man traditionella svar. Värdena är desamma som de alltid varit, säger socialdemokraterna: jämställdhet, jämlikhet, solidaritet, frihet.
Men Sverige är annorlunda. De politiska förutsättningarna för jämlikhet efter gammal folkhemsk modell finns inte längre. Deras överbetoning på en styrande socialdemokratisk hand som tar från den ena och ger till den andra i solidaritetens och rättvisans namn är ett omöjligt projekt. Klyftorna i samhället är deras käpphäst, klyftor, klyftor, klyftor, alltid och överallt, men det är fel käpphäst. Utjämning kan inte längre fixas med skatter och omfördelning. Redan där hamnar socialdemokraterna i en komplikation. Ett öppet och fritt land kan helt enkelt inte åta sig att utjämna villkoren för alla lika, oberoende av liv och gärning i Sverige? Ändå försätter sig socialdemokraterna i en sits där det förespråkas. Kravet på likhet, likriktning och lika utfall blir faktiskt knepigt i ett land vars befolkning har förändrats som Sveriges har gjort de senaste tio åren.
Borgerlig jämlikhet har inte de svårigheterna eftersom den handlar om lika chanser på övergripande politisk nivå: att staten genom sina institutioner behandlar alla lika, att politiska rättigheter och skyldigheter gäller alla lika. Borgerlig politisk jämlikhet möter dagens självgående rörliga medborgare, men har inget intresse av att titta snett på de framgångsrika.
Lika chanser gäller framför allt barnen så långt det politiska ansvaret når. Barn ska ha lika del av de oändliga möjligheter och insatser som välfärdsstaten erbjuder de som växer upp i Sverige. Men vid någon punkt upphör man att vara barn och måste börja ta ansvar för sitt liv och sina val.
Den borgerliga politiken arbetar konsekvent för ökat personligt ansvar för den egna försörjningen, för den frihet och det oberoende som följer av att man sköter sitt och gör det man ska. Arbetslinjen är borgerlig politik, det vet alla vid det här laget. Arbetslinjen har inte bara en positiv effekt på samhällsmoralen, den förändrar vårt sätt att vara och tänka. Och det är jobbskatteavdraget som får arbetslinjen att fungera.
Arbetslinjen handlar långt ifrån bara om att få ut människor i selen för att de ska bidra till det gemensamma. Arbetslinjen är motiverad av ekonomiska skäl, men arbetslinjen har en mycket mera personlig sida än så. Det handlar om att ge sig en utmaning, se sig utmanad, ge sig en uppgift, och sannolikt, i de flesta fall, växa med den. Dit är vi på väg.
Värden som flit och ansträngning och uthållighet får ett konkret innehåll.
Med jobbskatteavdraget blir allt slags arbete intressantare för den enskilde än andra alternativ. Egenintresset talar för arbete när jobbskatteavdraget gör arbetet värt mödan, och lönenivån i sig får mindre betydelse eftersom nettolönen efter skatt blir högre. Det blir mindre intressant att hänga kvar i systemberoende om arbete och jobbskatteavdrag är så mycket bättre. Genom jobbskatteavdraget växlar de personliga drivkrafterna spår, sakta men säkert.
Borgerlig politik hittar sätt för människor att återuppfinna sig själva och omskola sig, att arbeta inom flera olika områden under en livstid. Det borgerliga Sverige öppnar för människors personliga behov av utmaningar. Arbetslinjen och jobbskatteavdraget ger denna politik ett moraliskt innehåll.

Alla som vill ha fler i arbete borde förespråka jobbskatteavdrag

Jobbskatteavdraget har ökat jämställdheten

Statens skatteintäkter ökar trots jobbskatteavdragen

Lärarnas löner måste höjas trots krisen

Dags att se över de befintliga utgifterna

Att skjuta upp jobbskatteavdraget är inte nog, Borg

Därför behöver Reinfeldt tänka om när det gäller jobbskatteavdraget

Newsmill är det första sociala mediet i Sverige som spinner kring nyheter och debatt. Vi publicerar varje dag olika personer med exklusiv kunskap om dagens viktiga händelser. Om du har egna erfarenheter av de frågor vi tar upp kan du omedelbart medverka i debatten. Du kan kommentera och skriva egna inlägg som publiceras på hög nivå eller medverka genom din blogg.
Läs mer om Newsmill
Millningen är ett sätt att kommentera med känslor. Du väljer ett ord eller ett namn som du vill mäta i opinionen och läsarna kommenterar genom att välja en av fyra känslolägen som representeras av fyra färger. Rött är arg, blått är glad, grön nyfiken och gult är uttråkad. Resultatet visas direkt och rubriken på artikeln färgas med den färg som de flesta väljer.




15 kommentarer Logga in för att kommentera
I kommentarsfältet har kommentatorn juridiskt ansvar för sina inlägg.
Jag har aldrig förstått logiken i att den som arbetar och därmed har högre inkomster ska betala lägre skatt än den som är arbetslös, pensionerad eller icke arbetsför och därmed har lägre inkomster.
Och på vilket sätt gör jobbskatteavdraget det lättare för ett utslitet fd vårdbiträde eller skogsarbetare i 60-årsåldern utan attraktiv utbildning eller arbetslivsmeriter att få nytt arbete?
PS. Jag arbetar
Moderaterna är döva och blinda för konsekvenserna av deras politik på sikt. Senaste dagarna har jag roat mig med att kommentera på bloggar drivna av dessa nymoderater och blir mer och mer övertygade om att de nya moderaterna är ett fenomen som vi inte har sett i sverige sedan 70 talets sektvänster. Det som gör nya moderaterna så mycket farligare är att de mar media och näringslivet i ryggen och därmed har resurser att nästan obehidrat utöka denna sekt. Börjar likna nordkorea i sverige. http://fasan.svenskablogg.se/2011/01/19/regeringen-behover-en-konsekvens...
Många händelser i en människas liv ligger utanför individens kontroll.
Finanskrisen och den värsta konjunkturnedgången på decennier har ingen lösning på individnivå. Det behövs en efterfrågestimulerande politik. Denna politik kallades av Ernst Wigforss för arbetslinjen. Det är denna arbetslinjes trovärdighet som Moderaterna perverterar till ett vapen för egoismen och individualitet.
Arbetslinjen är ett makroekonomiskt hjälpmedel som innebär att staten stimulerar efterfrågan i en tid av kraftig konjunkturnedgång. Arbetslinjen har vetenskapligt stöd hos Keynes men även i moderna ekonomier enligt ekonomer som Krugmann.
En individ kan råka ut för sjukdom, detta är också något som ligger utanför individens kontroll. Moderaterna misstänkliggör och undandrar dessa personers deras ekonomiska försörjning.
Häromdagen hånade höga moderata politiker en gravt hörselskadad miljöpartist på facebook. Ingen tillfällighet att representanter för egoistiska partiet betedde sig på detta sätt.
I Moderaternas Sverige har 24% av somalierna 20-64 år en lön på minst 10.000 kr i månaden inräknat föräldrapenning och sjukpenning.
Imponerande. Arbetslinjen är en succé.
"Med jobbskatteavdraget blir allt slags arbete intressantare för den enskilde än andra alternativ"
Det är ytterst sällan av personligt intresse som människor går arbetslösa, tror du att vi sitter hemma och kalkylerar på om det är mer lönsamt att leva på aktivitetsersättning än arbete? Jag är helt övertygad om att jobbskatteavdraget har ytterst liten betydelse, om ens någon, effekt på människors vilja att ha ett lönearbete, ett liv istället för att som nu gå in i fas3 och tvångsarbete.
Personligt ansvar för egen försörjning. Så du menare att de låtsasföretagare som startar företag vars enda affärside är att utnyttjan enskilda + skattebetalarna genom att anordna fas3 pysselsättning tar personligt ansvar för sin försörjning. Ha ha ha jag anser att det i stället är höjden av omoral och att det ska leda till sådan badwill att ingen seriös affärsidkare vill ha något som helst samarbete med dessa samvetslösa personer någonsin igen.
Jörgen Mattsson, den som jobbar betalar med allra största säkerhet inte mindre skatt än den arbetslöse, däremot kanske marginellt mindre ANDEL av sin inkomst. Skillnad.
Jag håller inte med Rivière för fem öre. Men hon ska ha cred för att hon är ärlig. Inget fluff fluff här inte. Har bloggat om inlägget:
http://www.partistaten.se/2011/01/utjamning-kan-inte-fixas-med-skatter.html
Det är inte precis ett representativt urval som hittills kommenterat här. RUT- och ROT-avdraget, som bara ges till de som arbetar och som som bara de som arbetar har nytta av, vann ju tom valet åt de borgerliga. Vi arbetare gillar detta. Och vi är fortfarande i majoritet!
Jobbskatteavdraget fungerar på samma sätt. Det är helt enkelt ett nytt Sverige som växer fram, där gammalt bidragstänkande ersätts av en arbetslinje. Det är den mest slående förändringen av svensk politik sedan Palme och nyvänstern 1968 med retorik ersatte Tages "gamla" socialdemokrati med ett bidrags- högskatte- och inflations-Sverige. Det hela är egentligen helt sensationellt. jag trodde aldrig skutan Sverige skulle gå att vända.
Niklas Wiklander: jag menade just mindre skatt i proportion till inkomsten.
I slutet av 80-talet var arbetslösheten i det närmaste noll. Samtidigt var a-kasseersättningen betydligt högre och det fanns inget jobbskatteavdrag.
Hur går det ihop med det moderata synsätt enligt vilket arbetslöshet beror på att folk är lata och vill tjäna pengar utan att arbeta? Har människorna förändrats så grundligt sedan 80-talet?
Rot och Rut är ett bidrag till höginkomstagare som är för lata för att städa och tapetsera själva, sedan har alliansen infört en massa andra bidrag också. Instegsjobbsbidrag, särskiltanställningsstödsbidrag, nystartsjobbsbidrag, bidrag i form av gratis arbetskraft i form av praktikanter, grats arbetskraft+ bidrag med 5000 i månaden för fas 3. Thomas E kanske inte är lika nöjd när han blir av med jobbet och ersatt med en bidragsjobbare
Tycker man att skatterna är för höga kan man väl helt enkelt sänka dem generellt, för alla. Och med lägre skatter kan man också rensa i avdragsrabatten.
Jobbskatteavdraget är ett avdrag från den statliga inkomstskatten för de som betalar mer statlig inkomstskatt än de får i jobbskatteavdrag. För resten som är 90-95% är det ett statligt bidrag för att betala den kommunala inkomstskatten. JU högre kommunalskatt ju högre bidrag får man. Detta leder så klart att kommunerna belönas av att höja skatten.
Det stora problemet är dock att det cementerar långtidsarbetslösheten. Vi har i dag snart 100 000 som varit arbetslösa över ett år. Statens syn på arbetslösa som mindre värda har en normerande effekt på arbetsgivarna.
Är ett borgerligt Sverige något problem?