Rehabilitering på allvar eller bara skådespel?

Jag har sedan 18 månader ett rehabiliteringsteam bestående av flera myndighetspersoner från AF, FK, min vårdenhet inom öppenpsykiatrin, mm. Det hela kallas ett Individsamverkansteam tillsatt av Samordningsförbundet. Vad jag insett är att de enbart sköter administrationen. Inte något annat, om jag inte explicit efterfrågar något väl genomtänkt. Jag är alltså den som ska fråga efter information, kontakta teamet med frågor och använda mina egna kontakter och så planera min egen rehabilitering. Jag får ingen lön för det, men det kostar mig energi jag hade behövt lägga på annat. Det är ju jag som behöver hjälp, inte de.

Efter utförsäkringen i juni 2010 har jag inte på förhand en enda månad vetat vad jag ska få i ersättning. Är jag dum i huvudet? Tanken har slagit mig. De kan väl inte bara låta mig drabbas av ekonomisk kollaps utan att förvarna mig? Vid ett möte med FK och AF inför min utförsäkring informerade de om att jag inte behövde oroa mig om glapp i utbetalningarna.

Aktivitetsersättningen efter utförsäkringen under sommaren fungerade, jag fick utbetalningarna eftersom de handhaft pappersarbetet, som de lovat. Men vilket lågvattenmärke när jag i panik i sista minuten fick söka försörjningsstöd hos Soc, utan att mitt kompetenta(?) team på förhand informerat om att en Aktivitetsersättning inte går att leva på eftersom den var på 6 500:- Jag och min dotter (med diabetes som behöver ordentlig mat) fick 1600 till mat, eftersom pengarna var slut efter hyra och räkningar. Hamnade i privata skulder eftersom existensminimum ligger på en nivå som ger även ekonomiskt skötsamma skäl att vänta med vissa räkningar för att kunna äta, eller behöva låna pengar, om de har tur att kunna det.

Känt mig som en försökskanin. För rehabteamet verkar inte alls ha haft föregående erfarenhet av rehabilitering, jag har inte uppfattat någon övergripande struktur eller fått intrycket att rehabiliteringsteamet är utbildade eller samordnade för att återföra någon till arbetslivet, har någon övergripande ledning, en rådgivare med profession inom rehabilitering? Har Individamverkansteamen i Sverige ens en pedagogisk/vetenskapligt beprövad metod, baserad på forskning eller strävar efter att ta tillvara människors vilja att komma tillbaka till arbete? Ger de individerna det anpassade stöd och de råd som behövs med hänsyn till individuella svårigheter beaktande sjukskrivningsorsak?

Orsaken till att jag behöver rehabilitering är min ADHD som klassas som en funktionsnedsättning och verkligen är det, utan rätt stöd och hjälp. Men teamet sa sig ha erfarenhet av ADHD så jag behövde inte oroa mig. Inte oroa mig?

Arbetsinstrumenten vid arbete med personer med ADHD är struktur, regelbundna rutiner och tydlighet som inte kan misstolkas, samt både översikt och steg-för-stegarbete.

Saknat ADHD-hänsynen helt i teamet, utan har fått trycka ur dem information med mina sista krafter ibland. Och de arbetsinstrumenten gjorda för ADHD fungerar säkert ypperligt för andra som ska rehabilitera sig. Man kommer från en skör tillvaro. Ingen är arbetsoförmögen för skoj skull.

Jag hade antagligen inte fått arbetsträning heller om inte via en privat kontakt, en god vän som gick i god för mig på en arbetsplats där de har en kultur av att hjälpa människor. Där hela miljön genomsyras av att förra chefredaktören började där på sin arbetsträning tillbaka till arbete för åtta år sedan. Ett ställe där ingen anses som värdelös.

Nu är tiden där på Göteborgs tidning för hemlösa snart slut. Faktum är att de har inte råd att anställa mig på lönebidrag, många av företagets nyckelpersoner jobbar redan deltid. Det är en krävande men stimulerande miljö att jobba med hemlösa och i en mer slätstruken miljö hade jag nog redan klarat de 50% i arbetstid som jag har som första delmål efter många års sjukskrivning med tidsbegränsad sjukersättning. Dvs har jag alltid begärt omvärdering i mitt hemmavarande vartannat år, inte accepterat sjukpension, hur dåligt jag än mått. Så länge det finns liv finns det väl hopp?

Och vad händer när Individsamverkansteamet "inte lyckats rehabilitera mig" på två år, alltså i september i år? De sa i början att de hade två år på sig och att jag inte behövde pressa på så.

Hamnar jag som socialfall till hösten eller vad? Det är den typ av översikt i konkret information de inte ger mig och jag glömmer fråga, eftersom jag har så mkt att ta tag i hela tiden. Men jag börjar få onda aningar i magen nu. All denna osäkerhet utan kontroll över mitt liv är svår eftersom att vara självgående är min högsta önskan. Vill jobba, tjäna pengar, åka på semester. Man vill gärna ta sitt barn på en enda semester innan hon blir myndig.

Jag vet inte vad jag gör om fyra veckor. Förra året hade jag gått en rehabiliteringsinsats på tre månaders Trädgårdsrehabilitering och inför det avslutet frågade jag rehabteamet vad jag skulle göra veckan efter. Du ska bara komma på möten, var svaret och var allt som hände under ett halvår och jag blev helt låst och passiviserad.

Jag föll ner i en av de djupaste depressionerna jag haft, i stil med när min pappa dött för över 20 år sedan. Det var ett helvete att ha fått hoppet om ett liv väckt och jag hade börjat fungera igen, bearbeta, komma vidare. Och sedan inte få fortsätta på den vägen.

Det kan alltså vara dags för upprepning av historien från förra året för mig och mina närmaste som drabbas när jag faller, utan mening. Om jag inte har osedvanlig tur eller rehabteamet genomgått total metamorfos och plötsligt har bra kontakter att hjälpa mig ut i arbete med.

Jag behöver en arbetsplats som kan betala lönebidrag för mig som receptionist eller whatever tills jag kommit på fötter. Men företag är i allmänhet inte lika sugna på att rehabilitera människor som att rehabilitera valar och dricka kravmärkt kaffe för sitt goda renommés skull.

I mina mindre positiva stunder undrar jag om ännu hårdare utslagning var planen med Försäkringskasans reform? Jag blev ju glad när Försäkringskassan ringde mig om rehabiliteringen jag eftersökt. Var allt bara en kall plan för att röja undan oss oönskade element?

Victoria Qvarnström (14 artiklar)

Anmäl

Trackback URL: http://www.newsmill.se/trackback/32460

3 kommentarer Logga in för att kommentera
I kommentarsfältet har kommentatorn juridiskt ansvar för sina inlägg.

Det är inte försäkringskassans reform du har drabbats av det är det är moderaternas teorier om hur man ska få ut långtidssjukskrivna på arbetsmarknaden som har falsificerats. De glömde den viktigaste premissen i sitt teoribygge. Nämligen finns det arbetsgivare som är beredda att anställa långtidssjukskrivna och där är svaret nej.

Permalänk | Anmäl #1 susanna svensson, 2011-01-26, 07:10

Victoria Qvarnström. I got news for you.

Regeringen anser tyvärr att det är mycket viktigare att Sverige ska vara ett vidöppet land för fattigdomsinvandring än att såna som du ska få rehabilitering.

Permalänk | Anmäl #2 Bo T, 2011-01-26, 08:13

Håller dels med Susanna, när sjuklöneansvaret flyttades till arbetsgivaren i början av 90-talet blev alla med minsta sjukdomssymptom högriskanställda. Jag var personalrepresentant i styrelsen på det företag jag jobbade för då. Alla visste att jag hade ett lätt rörelsehinder, som inte var till men i arbetet. Ändå fick VD på styrelsemötet ett direkt uppdrag att kartlägga alla anställda som kunde utgöra en ekonomisk risk. Ett år senare var jag arbetslös pga arbetsbrist.

Du har dessutom drabbats av sjukan i systemet. Det är billigare för de offentliga organisationerna, vård FK, rehab, utbildning, om de kan skjuta över problemet på någon annan. Så har det varit i decennier. Därför finns ingen riktig bot, ingen fullödig rehab etc. för när en part har gjort sitt minimum kastas över till nästa, som försöker hitta ett sätt att bolla vidare.
De har nämligen alla sina budgetar som sätter tak för hur mycket pengar de kan spendera. Ju mindre de lägger på kunderna och ju färre arbetskamrater de har att dela med, desto mer kan de själva få i lön. Dessutom lättar ju arbetsbördan om man bara kan flytta lite papper utan behöva begripa vad man gör.
Att det det dessutom inte finns rättsligt utrymmer för att föra talan mot dessa myndigheter vid felbehandling mm, gör ju att de kan uppträda mycket nonchalant mot både kunder och sitt uppdrag.

Permalänk | Anmäl #3 Mats Jangdal, 2011-01-27, 09:55