Har Försvarsmakten vad som krävs?

Att Försvarsmakten skulle ha problem med att nå sina planerade rekryteringsnivåer bör inte ha kommit som en överraskning för någon. En del hävdar dock att den kostsamma reklamkampanjen som varit aktuell under hösten har gett goda resultat i termer av rekrytering.

Kollar man rent statistiskt på rekryteringen så har den varit lyckad då det, under den gångna rekryteringsperioden, har varit fler än nio sökande per plats. Kollar man vidare är sanningen dock en annan, faktum är att Försvarsmakten nu har ett underskott av anställda.

Många av de antagna har på grund av lämplighetsskäl eller dåliga avtal lämnat Försvarsmakten. Idag har försvaret långt ifrån de ekonomiska resurser som krävs för att kunna konkurrera med andra arbetsplatser, vilket ÖB Sverker Göransson menar att Försvarsmakten ska. Detta är i dagsläget en omöjlighet.

Regering, opposition och myndighet ser idag ut att ha mycket skilda bilder av vad Försvarsmakten skall lösa för typ av uppgifter. Detta är inte bra för Sverige och inte heller för samarbeten med NATO, FN eller europeiska samarbeten.

Under den tid då vi har haft vårt värnpliktssystem har Sverige erhållit ett av världens mest högskoleutbildade försvar. Detta på grund av att mönstrande inte valt att ansluta sig till försvaret som ett alternativ mot vidare utbildning eller i brist på arbete, utan på grund av allmän försvarsplikt. Efter avtjänad plikt har var och en gått separata vägar, vilket har gett en stor kompetensspridning i totalförsvaret.

Alla förstår nog att vem som helst inte passar in hos Sveriges farligaste arbetsgivare.

Självklart så är det många som gör det, men uppenbarligen inte majoriteten av de som sökt platser då vi idag lider av ett personalunderskott i försvaret.

Dock är det inte bara i mån av lämplighet som det brister, utan även till stor del på grund av bristande resurser. De förband som finns kvar idag har svårt att utbilda sina kompanier då pengarna inte räcker till både anställning och utbildning. Detta leder i sin tur till att förbanden idag är ofullständiga.

Det här gäller alltså svenska förband som skall vara insatsberedda, trots att man vet om att rekryterna fått bristfällig utbildning på grund av för små resurser. Detta leder till att den debatt som rör var, hur och när vi ska genomföra internationella insatser blir irrelevant, då förbanden inte besitter vare sig rätt materiel eller utbildning för de uppgifter som Försvarsmakten idag förväntas lösa.

Viktigt att tänka på är också att detta försvarsförfall har skett samtidigt som den ryska försvarsindustrin har ökat med 60 procent. Bara nu i dagarna har det uppmärksammats att två landstigningsfartyg, Ivan Gren, håller på att byggas i Kaliningrad. En annan aktuell rysk satsning är landstigningsbåten D-105 Atman Platov som kommer att ha möjlighet att landsätta stridsfordon. Detta är bara exempel på några aktiviteter hos det stora landet i öst och är mycket oroande i tider då rysk aktivitet i Östersjön kommer att öka märkbart bland annat på grund av den rysk-tyska gasledningen.

Med denna artikel försöker jag inte på något sätt antyda att detta är Försvarsmaktens fel, annat än att de inte har varit tillräckligt tydliga i vilka medel som krävs för att uppnå målen för insatsorganisation 2014.

Ett alternativ som skulle råda bot på dessa problem är återinförandet av den vilande värnplikten - innan den helt tappar folkstöd.

Innan Försvarsmakten lägger ner onödiga resurser på reklamkampanjer där de frågar svenska folket ”har du vad som krävs?” bör de fråga sig själva detsamma.

Försvarsmakten behöver mycket mer resurser än vad som idag finns att tillgå, men hur mycket är beroende på hur man värdesätter våra svenska gränser samt försvaret av internationella intressen. Försvarsmaktens vision lyder: ”Försvarsmakten och våra krigsförband verkar, syns och respekteras i Sverige och utomlands.”

Med det vill jag säga: prioritera eller ombudgetera!

Björn Hökmark (6 artiklar)

Anmäl