Vilken roll spelar egentligen hyresrätten för arbetsmarknaden och för den reala och finansiella ekonomin? Skriv

Publicerad: 2011-01-25 07:01, Uppdaterad: 2011-11-02 16:11
Många liberaler och konservativa överens, även om vi inte använder begreppet assimilation, att en stor grad av anpassning och gemenskap är ett måste för att skapa ett stabilt och välfungerande samhälle. Vi behöver en medborgerlig gemenskap men måste undvika den väg exempelvis Pim Fortuyn och Geert Wilders gått, skriver Liberala ungdomsförbundets ordförande Adam Cwejman.
Adam Cwejman, ordförande för LUF.
En generös asylpolitik förutsätter en aktiv politik för gemenskap. Alternativ finns inte. Den närmast paniska rädslan som finns i sverige från att uppvärdera medborgarskapet (medborgarskapstest och språktest som främsta exempel) försvårar i själva verket syftet: att skapa en medborgerlig samhörighet byggd runt något som är öppet och inte stängt, nämligen ett svenskt medborgarskap. Det går inte att ersätta en stark nationalstatskänsla med ett vakuum.
Under föregående vecka pågick hastigt en viktig debatt om integration och assimilation. Detta med anledning av Statsvetaren Andreas Johansson Heinös rapport på uppdrag av Timbro om den svenska integrationspolitiken i jämförelse med en rad andra länder. Fokus ligger på begreppen integration och assimilation - vad är det egentligen vi talar om och vad är det man ska integreras till?
Direkt kom starka reaktioner från DN:s ledarsida där Lisa Bjurwald kritiserade rapporten för att legitimera en rasistisk diskurs som hon menar kommer i assimilationsbegreppets spår. Kritiken fortsatte i Studio Ett (den 20/1) där Bjurwald flertalet gånger upprepade att assimilation är ett ord med fel konnotationer. Bjurwald valde emellertid inte med ett ord att adressera rapportens innehåll. Rädslan kan kokas ner till att assimilationsbegreppet nu dammas av och putsas för återintroduktion i den svenska politiken. För den som bemödar sig att läsa rapporten är det tydligt att det här handlar om något helt annat än.
Vad Johansson Heinö i sin rapport erbjuder är egentligen en skildring av olika typer av assimilationsbegrepp. Den gamla betydelsen av ordet gjorde gällande att assimilation var ett totalt tillintetgörande av invandrarens eller minoritetsgruppens kulturella och religiösa särdrag. Istället finns nu möjligheten att faktiskt definiera vilken grad av gemensamma samhällsnormer som är önskvärda och vad som faktiskt kan uteslutas i strävan efter en minimumnivå av gemensamma samhällsnormer. Detta i samklang med ett samhälle som är och kommer fortsätta vara multikulturellt. I kontrast till detta är integrationsbegreppet otydligt, när är man färdigintegrerad? Vem ställer upp den gränsen, bör det göras politiskt?
Det är möjligt att det nu sker en omdefiniering av den borgerliga integrationsdebatten som kan få konsekvenser för framtidens politik. Det är hög tid att definiera visionen för ett samhälle som är och kommer förbli multikulturellt men som behöver en ny vision av det gemensamma.
Den borgerliga integrationsdebatten och politiken lider av en gnutta identitetskris. Man är inte helt säkert vad det är man eftersträvar och med vilka medel. Tendenser finns att den borgerliga integrationsdebatten håller på att splittras, det finns relativt många som öppet motsätter sig s.k. normativ multikulturalism och aktivt diskuterar det multikulturella samhällets fördelar, nackdelar, problem och möjligheter. Samtidigt finns flera som är oerhört rädda att hamna i ett rasistisk återvändsgränd om man tillåter sig att diskutera vilken typ av gemenskap och assimilation som är önskvärd.
Om man som liberal förespråkar öppna gränser får man även ta konsekvenserna av vad detta innebär i samhället. Att inte anpassa såväl välfärdsstatens mekanismer som synen på gemenskap och medborgarskap är ödesdigert i en era av multikulturalism och rörlighet.
Det finns goda anledningar att ifrågasätta om den typ av integrationspolitik som idag förs leder till något gott eller om den mer stjälper än hjälper. När integrationsministern Erik Ullenhag besöker Malmö efter Peter Mangs vansinnesdåd undrar man var gränserna för integrationspolitiken går. Är integrationsministern en medlare mellan minoriteter och majoritetessamhället? Denna typ av integrationspolitik stjälper troligtvis mer än vad den hjälper.
Nyligen valde även Ullenhag att träffa religiösa muslimska organisationer eller perifera politiska grupper för att få lyssna till "muslimska företrädare". Muslimer får se sig representerade av religiösa organisationer. Invandrarna fortsätter att vara ett passivt kollektiv som man verkar anta främst organiserar sig inom ramen för religiösa organisationer. Genom dessa nästintill dipltomatiska relationer låser man, mot bättre vetande, fast invandrare i kollektivets bojor.
Dagens integrationspolitik har drag av den normativa multikulturalismen. Ullenhags besök och därmed legitimerande av vissa organisationer är en typ av kollektiv positiv särbehandling. Det finns goda anledningar, även i liberala och borgerliga kretsar, att båda ifrågasätta integrationspolitikens mål och medel. Annars finns en risk att man istället traderar en socialdemokratisk typ av politik som sedan sin början under sent 70-tal aldrig har fungerat som man önskade.
Jag är själv övertygad om att vi måste undvika den väg exempelvis Pim Fortuyn och Geert Wilders gått. Båda dessa herrar har beskrivits som liberala populister eller nationalistiska liberaler. Deras liberalism är nationellt specifik och invandraren kan av hävd inte bli en del av den upplysta gemenskapen. Liknande tendenser kan man se i Dannmark. Assimilation, i betydelsen av invandrare genom olika typer av politiska åtgärder ska avsäga sig alla kulturella, religiösa och etniska särdrag är inte önskvärd eller möjlig. Men ändå är många liberaler och konservativa överens, även om vi inte använder begreppet assimilation, att en stor grad av anpassning och gemenskap är ett måste för att skapa ett stabilt och välfungerande samhälle.
Vad bör då målet för en liberal vara idag? Nationalstatens förestående död är kraftigt överdriven, likaså välfärdsstatens. Men båda är kraftigt förändrade och till viss del försvagade. Eftersom båda har tjänat syftet som enande och meningsbärande fundament för samhället infinner sig nu frågan om vad som skapar gemenskap och social tillit i samhället. För liberaler är inte den homogena nationen ett gångbart eller ens realistiskt alternativ, inte heller är en tvådimensionell klassanalays tillräcklig. I sökandet efter något som lämpar sig för den globala eran måste vi söka oss efter gemenskap på annat håll.
Många drar sig idag för att föra diskussioner kring vad som är svenskt, eftersom det innebär att något också är osvenskt, och att uppdelningen därför blir exkluderande. Frågan är varför man känner sådan olust inför att öppet tycka att vissa saker är osvenska? Det finns mycket som är osvenskt: diktaturer, censur, religiös extremism, politisk instabilitet, och sharialagar, för att nämna några exempel. Det som är viktigt är inte, som den politiska normen verkar tycka, att allt ska vara svenskt så att alla automatiskt är svenskar och omedelbart passar in i Sverige. Det viktiga är att alla kan bli svenskar, och att denna tillhörighet ses som något positivt och inte utesluter andra former av tillhörighet.
Centralt i integrationspolitiken är självfallet att vi har en arbetsmarknad och bostadsmarknad som inte försvårar för personer med svag anknytning till samhället, alldeles oavsett bakgrund. Men leder alltid arbete till en känsla av tillhörighet med landet man bor i? Att vara sysselsatt säger väldigt lite om ens deltagande i politiska processer och i offentligheten.
Jag är övertygad om att vi kommer klara av att ha ett samhälle präglat av mångfald, såväl etnisk som kulturell. Men det förutsätter ett mått av gemenskap och tillit i samhället. Förhoppningsvis landar den liberala linjen i att vi behöver mer av en typ av medbogerlig gemenskap, inte byggd på etnisk härkomst utan gemenskap grundad i upplysningsidéer. Integrationspolitikens antaganden måste, likt alla andra områden, ifrågasättas.
De borgerliga integrationsidéerna är starkt materialistiskt präglade, inte helt olikt socialistiska idéer. Risken är här att man missat att det finns faktorer bortom arbete och bostad som kan vara viktiga för ett välfungerande mångkulturellt samhälle. Arbetslinjen i all ära men den ger oss inte alla svaren på hur ett multikulturellt samhälle bör fungera. Till att börja med bör vi ifrågasätta om dagens förda integrationspolitik är meningsfull och om dessa målsättningar är rätt formulerade. Besitter politiken idag de redskap som behövs för att främja en god samhälliellig sammanhållning eller håller situationen på att glida oss ur händerna?
Vi har stora utmaningar framför oss, om vi bara kan undvika den typ av misstänkliggörandet som Lisa Bjurwald på DN:s ledarsida ägnar sig åt så kan vi kanske ta ett par konstruktiva steg framåt.
Hur löser Sverige och andra länder bäst integrationsproblemen?

Waberis medeltida åsikter accepteras för att han är invandrare

Extrema Sverige kan lära av normala invandrarkulturer

Här är värderingarna som alla i Sverige bör dela

Politikerna får inte blunda för mångkulturalismens baksidor

Mångkulturalism är en medeltida ideologi förklädd till demokrati

Liberaler som kritiserar mångkulturalismen låter antiliberala

Multikulturalismen omsätter kulturella tillhörigheter i politik

Är idén bakom ”multikulti” verkligen död?

Hanif Bali och nya Moderaterna hoppar på vågen av kulturrasism

Hanif Bali och unga moderaters hyckleri!

Tack vare SD har vi nu en kritisk debatt om mångkulturen

Begrav multikulturalismen en gång för alla

Inför en trohetsed i svenska skolan

Svårt för vänstern att göra Cameron till SD:s man

Viktig länk: Storbritanniens premiärminister - multikulturalismen främjar extrem islamism


Mångkulturalism hotar samhällsgemenskapen

Kristdemokrater måste tala klarspråk om gemensamma värderingar

Den multikulturalistiska politiken har nått vägs ände

Mångkultur missgynnar invandrare

Assimilation är ett övergrepp ingen bör utsättas för


Därför borde vi tala mer om assimilation

Krav på assimilation hotar mångkulturen

Integration innebär inte bara rättigheter

Skillnaden mellan Japans och Europas erfarenheter av invandring

Mångkulturalism är varken borgerligt eller kristdemokratiskt

Hellre människor än japanska robotar

Den svenska likhetsnormen försvårar integration

Myt att integrationen har misslyckats

Japanerna väljer bort mångkulturen
Newsmill är det första sociala mediet i Sverige som spinner kring nyheter och debatt. Vi publicerar varje dag olika personer med exklusiv kunskap om dagens viktiga händelser. Om du har egna erfarenheter av de frågor vi tar upp kan du omedelbart medverka i debatten. Du kan kommentera och skriva egna inlägg som publiceras på hög nivå eller medverka genom din blogg.
Läs mer om Newsmill
Millningen är ett sätt att kommentera med känslor. Du väljer ett ord eller ett namn som du vill mäta i opinionen och läsarna kommenterar genom att välja en av fyra känslolägen som representeras av fyra färger. Rött är arg, blått är glad, grön nyfiken och gult är uttråkad. Resultatet visas direkt och rubriken på artikeln färgas med den färg som de flesta väljer.




30 kommentarer Logga in för att kommentera
I kommentarsfältet har kommentatorn juridiskt ansvar för sina inlägg.
Klokt.
"Den borgerliga integrationsdebatten och politiken lider av en gnutta identitetskris. Man är inte helt säkert vad det är man eftersträvar och med vilka medel."
Ja, Adam Cwejman, aldrig har det varit tydligare att den sorgerliga borgerliga regeringen helt SAKNAR en invandringspolitik och att det krävs andra krafter för att definiera och genomföra en.
Det enda lilla som krävs är dock att någon ställer sig upp och säger att vi inte kan tillåta storskalig invandring av människor som vi inte vet hur vi ska integrera.
Titta på Libanon så ser vi Sveriges framtid med Alliansen, ett sönderkrigat slumområde där klanerna styr.
Så vad är det som är så svårt? Går det inte att tänka bakom de heltäckande ideologiska skygglapparna?
"Om man som liberal förespråkar öppna gränser får man även ta konsekvenserna av vad detta innebär i samhället."
"En generös asylpolitik"
http://www.newsmill.se/artikel/2011/01/22/d-rf-r-m-ste-billstr-m-avg
20 % av befolkningen, minst, är inte släkt med de som bodde här 1939. Den siffran befinner sig i en långsam explosion. Eller blixtsnabb, beroende på vilket tidsperspektiv man antar. Hursomhelst så innebär den den största och mest revolutionerande förändringen i sveriges historia. Ja, i svenska folktets historia.
Att lyckas undgå att samhället kollapsar med en sån siffra även om vi totalstoppar all invandring NU är en enorm utmaning. Att uppnå en fredlig framtid med en sådan siffra är en enorm utmaning.
Dina ideer och det de innebär, dvs att siffran inom 20 år expanderar till 40, 50% innebär en garanti för en våldsam och grym framtid för oss svenskar. Det vet alla som har någon form av begrepp om historia.
När borgliga politiker delar upp individer invandrade från jordens all hörn som "dom" och de har representanter in i "vårt" samhälle har Sverigedemokraterna uppnått sitt syfte. Det finns inget "vi" och "dom". När liberaler börjar fajtas för nationaldagsfirandets former och var skolavslutningarna skall få vara - då har Sverigedemokraterna vunnit.
Att beskriva vad som är svenskt och osvenskt ter sig närmast som ett desperat försök att tolka vad som är minsta gemensamma nämnare för det folk som bor i Sverige. Vi individer är alla olika. Det som är svenskt för en är osvenskt för en annan.
Det som mest skrämmer är att bli utestängd, det som man mest längtar efter och önskar är att bli accepterad. Även om man kan alla kulturella koder i det land man lever i så tar det ofta en lång tid innan den faktiska assimilationen sker, kanske i nästa generation, kanske blir det en” Pyrrhusseger”, med stora egna förluster. Det viktigaste är att man inte - i sin nostalgiska längtan efter den gamla tiden och platsen - jämför det gamla landet med det nya och värderar vad som är sämre eller bättre.
Att man accepterar att man lever HÄR och NU !
Sverige var en gång ett etniskt/politiskt projekt som skapades av människor som hade mycket gemensamt redan innan nationalstaten bildades. Nationen Sverige blev "paraplyet" för en värdegrund som en mycket stor del av befolkningen kunde enas kring. Att det sedan var en mycket homogen etnisk befolkning var kanske en förutsättning för att lyckas med projektet Sverige. Man hade alltså "nära" till varandra både ideologiskt och fysiskt.
Projektet Sverige lever fortfarande men bara i områden med en klar majoritet av etniska svenskar. I andra geografiska områden håller det nu på att skapas andra projekt där man har andra drömmar än de som etniska svenskar har. Dessa områden består av människor som söker sig dit för att ingå i en värdegrund och etnicitet som är gemensam, precis som projekt Sverige en gång var.
Projekt Sverige är för stora delar av befolkningen ingen plusfaktor längre. Projekt Sverige har blivit repressivt istället för progressivt.
I sitt försök att innefatta alla har man tappat idén till varför man en gång skapades.
Det är bara att inse att projekt Sverige som det en gång såg ut inte längre är möjligt och därför bör gå i graven. Då skapas också förutsättningar för samhällen som bäst representerar varje människas kulturella och etniska bakgrund, istället för att trycka in människor i det gemensamma projektet Sverige, vilket numera långtifrån representerar en tillräckligt stor majoritet av befolkningen (kulturellt/värdemässigt/etniskt).
För att alla skall bli vinnare (svenskar och invandrare) måste projekt Sverige alltså sluta att beskatta folket, upphöra med alla transfereringar och låta alla människor leva sina liv efter bästa förmåga och i de konstellationer etniskt och värdemässigt som de själva önskar.
"En generös asylpolitik" - för vem? Inte är den generös för de svenska skattebetalare som får se välfärden nedmonterad trots världens högsta skatter...
"Jag är övertygad om att vi kommer klara av att ha ett samhälle präglat av mångfald, såväl etnisk som kulturell. Men det förutsätter ett mått av gemenskap och tillit i samhället" - du kan inte få både gemenska och tillit samtidigt som du har en kulturell mångfald, tyvärr Adam., det projektet är dödfött.
Svenskarna vill inte ha en generös asylpolitik(SOM). Därför skall vi ha en restriktiv asylpolitik. Varför ska det vara så svårt att göra som svenska folket vill?
Folk som bor i sverige ska jobba och följa svenska lagar. Vilken kultur de har i övrigt ska vi skita i. Det får ha sin gång. Med en restriktiv politik där en större andel invandrare får jobb får man inga större problem.
"Varför ska det vara så svårt att göra som svenska folket vill?"
#9 Henrik R. Vänstern vill ha ett stort bidragsproletariat som framtida väljarbas och högern vill dumpa arbetsmarknaden och skapa tillväxt genom invandring.
Varken vänstern elller högern bryr sig om vad svenska folket vill.
Som flera av kommentatorerna påpekar kommer ALDRIG integrationen lyckas vid nuvarande immigration. Hundra tusen om året måste minskas radikalt för att Sverige ska bli något som är i närheten av vad vi kännt till...
Väl skrivet - de finns hopp om di unge...:)
Adam Cwejman, du går som katten runt en het gröt.
Varför skall det vara så svårt att på klar svenska säga vad som gäller om man vill bo i Sverige. Vi har redan idag värdegrunder som vi inte vill kompromissa om, värden som alla måste assimilera sig till. Vackra och yviga ord räcker inte. Var tydlig i stället så att alla förstår.
Jag föreslår följande tio värdegrunder för att bo i Sverige:
1 Demokratiska spelregler skall respekteras.
2 Det är fritt att tycka och skriva vad man vill
3 Religion är en privatsak och hör inte ihop med politik
4 Individens frihet är viktigare än gruppens
5 Kvinnor och män är lika värda och har lika friheter
6 Alla får klä sig som de vill men inte maskera sig på allmän plats
7 Sexuella minoriteter skall respekteras
8 Barns rättigheter skall accepteras villkorslöst
9 Kunskap, bildning, vetenskap och utbildning skall respekteras
10 Alla skall visa solidaritet med det svenska samhället och bidra till det gemensamma och arbeta och försörja sig själva efter förmåga
@Thomas
Jag har skrivit en rad artiklar på samma tema och där jag skriver ut en eller flera av dessa som du listar. Man vill inte vara tjatig och istället för att skriva ut varenda minsta gemensamma nämnare och samhällsnorm är det helt enkelt lättare att skriva om svenska samhällsnormer.
Man kan aldrig bygga ett samhälle utan en samhällsgemenskap. Att förespråka mulikulturalism utan någon form av anpassning kan enbart resultera i små egna samhällen i samhället. Förr eller senare resulterar detta i att dessa grupperingar utropar sin självständighet och det mångkulturella samhället blir istället flera olika men mer homogena samhällen. Historien har visat att det är precis så här det går till.
Bra ansatts av Cwejman! Det är en bra början för att ställa till rätta en havererad imigrationspolitik
I övrigt skriver jag gärna under helt på Tomas Lindvalls tio punkter. Helt rätt tänkt!! De ger också en riktning för i en vidare diskussion om hur samhället ska va uppbyggt, individens roll, hur värderingar skall påverka politiken men också en id'e om statens begränsning, för att individens rätt till liv, frihet o eget sökande efter lycka skall garanteras.
Hur ska Sverige klara av ett samhälle präglat av mångfald när inte ens Riksdagen klarar av en mångfald av politiska uppfattningar???
Adam Cwejman, ordförande för LUF
Vem betalar din lön? Mångfald?
Varfor maste svenskar lasa hela tiden om muslimer islam,Koran islamister, invadrare osv osv
När islamister, invandrare kommer att läsa om kristendomen, Bibeln, psalmer osv osv
Jag ar sa himla trott pa att LUF, V MP med diverse ordforanden och politiker forsoker fora PK monolog med resten av samhallet Ett samhalle trott pa fornekandet att islam i Sverige ar ett stort PROBLEM
En ytterst relevant fråga i sammanhanget är ju om Adam Cwejman skulle skrivit denna artikel om inte Sverigedemokraterna kommit in i riksdagen. Samma fråga kan även ställas till många andra som debatterat migration, integration och mångkultur den senaste tiden. Jag tror tveklöst att svaret är att så inte hade varit fallet.
Därför anser jag det vara fastställt att SDs intåg i riksdagen varit mycket positivt, då det öppnat upp för en verklig debatt inom dessa så tidigare nedtystade politikområden.
#4 Jan
Vi och dom uppstår väl i alla möjliga sammanhang, inte bara när invandringen diskuteras. Det behöver inte vara värderande.
Vad som är svenskt och osvenskt beror, som du skriver, på vem man frågar. Dessutom förändras sådana uppfattningar med tiden.
@Init
Var vänlig och gör en sökning på: http://adam.luf.se/ - Sök på termer som gemenskap, svenskhet, mångfald, multikulturalism. Du ska se att majoriteten av mina inlägg och artiklar på detta tema skrevs före SD kom in i riksdagen. Det är situationen i samhället som motiverar denna typ av analyser, inte SD.
Man kan inte vara halvnationalist, Adam.
@#13 Thomas Lindvall, "Skilda tider, skilda öden".
Skriver under alla dina 10 lex, jag med!
På tal om anpassning och assimilation som man strävar efter så fruktar jag att det blir svårt att genomföra och förstå detta gissel som heter "människors mentala bundenhet till sin egna kultur".
Nästan ingen individ kan byta bort sin kultur, minst av allt genom att flytta, sådana omvandlingsnummer fungerar bara på film.
Sedan skulle det vara intressant att veta hur många av oss svenskar har utländska vänner, alltså integrerade (i den mån de kunde) immigranter, då menar jag inte arbetskompisar som man bara träffar på sin arbetsplats eller går med på samma jobbaktiviteter, utan de som man har släppt in i sina svenska hem?
@#25 Wanda
Varför är människors bundenhet till sin kultur ett gissel? Det är väl positivt, ger ett sunt inre sammanhang som är öppet för nya intryck. Var varsam med generaliseringarna.
@#26 Ulf Häger, jag menade i #25 att en del av människor är så mentalt bundna till sin kultur att när de lever i ett annat land så känns det svårt för dem att kunna samsas med sina egna och den andra kulturens värderingar.Det känns för dem som om de vill lägga 2 olika pussel och undrar varför de olika delarna inte passar ihop.
Alla vill väl leva harmoniskt och vill inte inte att samhällets priviligierade reser upp synliga och osynliga murar för att hålla andra ute och nere. Mångkulturen berikar livet, skapar kreativa miljöer, mångkulturen behöver inte betyda segregation, den behöver inte kännas som en krock mellan olika uppfattningar och åsikter.
@#27 Wanda
Då förstår jag. Tack.
Är också övertygad om att möten berikar livet. Att invandring kan orsaka problem förvånar mig inte. Förändringar är sällan problemfria. Men man bör tala fritt om eventuella svårigheter. I allas intresse.
Ett typexempel på vad som utifrån ser ut som en välintegrerad kille, bra utbildning, språket flyter bra osv. osv.
Dags att en del av er får upp ögonen och inser vidden av kulturkrock och vad vi har att vänta oss.
http://www.dailymail.co.uk/news/article-1348389/Muslim-woman-told-wear-h...
#29
Antar att du antyder att jag inte har så stor erfarenhet av livet:
Var fabriksarbetare tills jag var 45, då stängde dom fabriken. Sedan dess har jag mest haft tillfälliga jobb. Välbeställd har jag aldrig varit. Numera är jag ålderspensionär. Sorry.
Det var inte alls specifikt riktat till dig Ulf, utan en allmän reflektion om att väldigt många i väst är oerhört naiva i sin tro att de religiösa och kulturella skillnaderna inte skulle vara så stora.
@#31
Har läst länken i #29. Sådant förekommer och ska fördömas och lagföras. Men särskilt vanligt är det inte. Jag hoppas att du inte menar att muslimer bär en kollektiv skuld för vad enskilda gör. Med en sån rättstillämpning skulle många av oss sitta i skiten.
Besök en skola eller gå ut på stan så ser du förståss människor som bär huvudduk, det stör inte så länge jag tror att det är ett personligt val. De flesta bär den inte.
Så länge en människa följer svenska lagar och regler får hon ha vilka egenheter hon vill. Och ta rimliga konsekvenser. Till exempel att vissa jobb kanske är stängda för henne. Och nu syftar jag inte speciellt på muslimer. Även de är en blandad skara.
Varför skulle en liberal förespråka öppna gränser? I betydelsen medborgarskap åt alla alltså?
Liberalismen har alltid haft en stark tro på äganderätten. Och medborgarskap åt alla förbryter sig mot äganderätten.
Vad är svenska statens samlade tillgångar värda? All infrastruktur, all mark, alla byggnader etcetera? Det är tillgångar som alla medborgare äger kollektivt. Vad är det per capita? En miljon kronor? Två? Tre? Och det argumenterar du för att konfiskera och ge bort till alla och envar. Bara för att man vill organisera samhället liberalt betyder inte att man nödvändigtvis är för öppna gränser.