Smygfotografering

Mårten Schultz om Smygfotografering

Integritet väger tyngre än rätten att fotografera underliv

Publicerad: 2011-01-24 18:01, Uppdaterad: 2011-11-02 16:11

Sedan 1960-talet hade behovet av ett skydd för rätten att få vara i fred från uppmärksamhet på platser som sängkammaren, omklädningsrummet eller badrummet, varit känt. Nu regeringen äntligen lagt ett lagförslag som kriminaliserar smygfotografering i privata sammanhang, skriver juristen Mårten Schlutz.

255 millningar
16 kommentarer
Bokmärk & dela artikelnTipsa om artikeln vie e-post
Facebook
Twitter
dela
skriv ut
Facebook
Twitter

Om författaren

Mårten Schultz är forskare (docent, jur. dr.) och lärare i juridik.

På Kungsgatan i Stockholm ligger ett klassiskt konditori som heter Vetekatten. På Vetekatten kan man avnjuta några av Sveriges bästa bakverk. I dessa tider kan man förmodligen också köpa Vetekattens semlor, semlor som är kända för att vara ovanligt goda.

Vetekatten blev emellertid känt även av en annan, mindre smaklig anledning, nyligen. En 41-årig person från Värmdö hade placerat kameror inne på toaletten på kaféet. Över hundra kvinnor blev i smyg filmade. Mannen som placerat ut kameran åtalades för sexuellt ofredande. Men mannen friades. Att smygfilma någon på toaletten var nämligen inte kriminaliserat. Det fanns inget förbud mot att göra smygporr på kaféer.

Högsta domstolen hade strax innan Vetekatten-fallet konstaterat att det inte finns något förbud mot bildupptagning ens i de mest privata sammanhang. I HD:s fall var det fråga om en man som hade låtit installera en videokamera i en lägenhet som han tidigare bott i med sin dåvarande sambo. Videokameran, som var försedd med rörelsedetektor, filmade den tidigare sambon när hon hade intimt umgänge med sin nya partner. En uppgiven Högsta domstol tvingades att frikänna mannen från ofredandeåtalet, eftersom brottet ofredande inte kunde anses täcka smygfilmningar. Inte heller fanns det något annat lagrum som kunde medföra straffansvar.

HD uttryckte stark kritik mot lagstiftaren för bristerna i strafflagstiftningen. Sådan kritik är väldigt ovanlig, men så är också lagstiftningens skydd för rätten att få vara ifred den kanske största svagheten i det svenska rättighetsskyddet. Sedan 1960-talet hade behovet av ett skydd för rätten att få vara i fred från uppmärksamhet på platser som sängkammaren, omklädningsrummet eller badrummet, varit känt. Domstolarna har sedan länge beklagat sig över det hål i lagstiftningen som gör det möjligt att installera kameror på insidan av toalettstolar på kaféer.

Att det är ett hål i svensk rätt är uppenbart. I avvägningen mellan Värmdöbons intresse av att få filma främmande personers underliv, och dessa personers intresse av att få slippa bli smygfilmade i underlivet, är det självklart att Värmdöbons intresse väger lätt. Det är dessutom så att svensk rätt har en skyldighet att tillhandahålla rättsliga regler för att skydda varje människas rätt till en privat sfär, en sfär där man kan räkna med att få vara ifred. Det är en skyldighet som den svenska lagstiftaren har tagit alltför lätt på tidigare.

Från senare tid kan påminnas om FRA-lagsdebatten, lagen om urinprovtagning på barn och effekterna av IPRED som exempel på hur det svenska integritetsskyddet ansetts svagt. För några år sedan presenterades i rapporten Privacy and Human Rights en värdering av integritetsskyddet i olika europeiska länder. Sverige kom på näst sista plats; enbart Storbritannien hindrade oss från att knipa jumboplatsen.

Det har alltså tagit tid. Men till slut har nu regeringen lagt ett lagförslag som kriminaliserar smygfotografering i privata sammanhang. I framtiden kommer det alltså inte vara tillåtet att fotografera människors toalettbesök med dold kamera på kaféet Vetekatten eller att rigga rörelsedetektorstyrda filmkameror i sängkammaren hos ex-sambon.

Lagförslaget gäller även integritetskränkningar på andra platser än toaletter och omklädningsrum. För att fotografering på allmän plats ska vara straffbar krävs dock att det sker på ett sätt som är "påträngande, närgånget eller dolt och ägnat att allvarligt kränka den enskildes personliga integritet som privatperson". Här krävs det att handlingen förutom att vara integritetskränkande också är allvarligt integritetskränkande, samt att agerandet är påträngande eller liknande. För båda formerna av fotografering gäller att ansvar inte föreligger om agerandet var försvarligt.

Få lagförslag framstår som så självklart rimliga som detta. Det enda konstiga är att det tagit sådan tid. Den första regeln innebär att oförsvarliga smygfotograferingar på toaletten kriminaliseras. Den andra regeln innebär att oförsvarliga smygfotograferingar på allmän plats kriminaliseras om de skett på ett påträngande sätt och det dessutom finns en särskild risk för att integritetsskadan blir allvarlig.

Det är mot denna bakgrund förvånande att se att förslaget redan kritiserats. I diskussionen om förslaget har det talats om att journalister borde vara undantagna förbudet. Ett sådant undantag är naturligtvis orimligt. Journalister kan inte ges särskilda privilegier att kränka människor. Däremot kan ett journalistiskt ändamål göra att en integritetskränkning ska anses försvarlig. Den typen av försvarliga integritetskränkningar lämnar lagförslaget också öppningar för. Smygfotograferingar är således straffria om de är försvarliga, och ett granskande syfte kan vara en faktor som gör fotografering försvarlig. Men om en fotografering inte är försvarlig och om den skett på ett påträngande sätt som medför en risk för allvarlig integritetsskada ska även journalisten fällas till ansvar.

En särskild invändning är att fotografer "på fältet" kan få svårt att göra bedömningen av om ett fotograferande är tillåtet eller inte. Det kan finnas en risk för självcensur i det läget, har det sagts. Men när är det egentligen den självcensuren kan bli aktuell? Bara när fotografen själv upplever att hennes agerande är påträngande, närgånget eller dolt, ägnat att orsaka offret en särskilt allvarlig kränkning och det dessutom kan betraktas som oförsvarligt. Om journalister behöver en lagstiftning för att fundera över om det är rimligt att fotografera någon under sådana omständigheter är det uppenbart att etiken behöver få litet hjälp på traven av juridiken.

Det är viktigt att komma ihåg är dock att lagförslaget inte i sig tar sikte på journalister. Det tar sikte på alla slags oönskade kränkningar. Den fråga som vi bör ställa till de journalister som vill förhindra lagförslaget från att bli verklighet är därför denna: Är det verkligen rimligt att just deras oförsvarliga integritetskränkningar ska förhindra upprättelse för alla de människor som kränkts av andra än journalister? Det kanske Journalistförbundet skulle vilja förklara för de kvinnor som blev smygfilmade på Vetekatten.

Mårten Schultz (17 artiklar)

Anmäl

Trackback URL: http://www.newsmill.se/trackback/32411

16 kommentarer Logga in för att kommentera
I kommentarsfältet har kommentatorn juridiskt ansvar för sina inlägg.

Väl talat.

Jag undrar dock efter att ha läst en annan artikel här på newsmill, om det är domstolen som ska avgöra vad som betraktas som "påträngande, närgånget eller dolt, ägnat att orsaka offret en särskilt allvarlig kränkning och det dessutom kan betraktas som oförsvarligt" eller om det när det gäller journalister blir ansvarig utgivares uppgift att bedöma detta?

Permalänk | Anmäl #1 Tomas Fredriksson, 2011-01-24, 20:05

Sverige har problem: http://tanjabergkvist.wordpress.com/2011/01/24/timbro-seminarium-om-inte...

Permalänk | Anmäl #2 Tanja Bergkvist, 2011-01-24, 20:35

Jomenvisst.

Det är bara det att våra hopplöst förlorade Ägg till Makt Havare, som varken kan tänka klart eller prata rent, kommer i sin tur att kläcka ett missfoster till gummiparagraf som i vanlig ordning kan tolkas ungefär hur fan som helst, med alla möjliga trista missbruk och bieffekter till följd - god morgon! - som vem som helst skulle ha observerat med en smula eftertanke FÖRE, varefter den eviga Vrängets Drottning Madeleine Leijonhufvud, till ackompanjemang av måttligt diskreta stolligheter från den månatligen allt senilare viceprimadonnan SvenErik Alhem, kommer att undervisa oss alla i "vad lagstiftarnas avsikt måste ha varit", nämligen just så befängd och ideologiskt biaserad den mot polcirklarna utsmetade tolkningslatituden medger språkligt.

Så blir det ju alltid, inte sant.

Permalänk | Anmäl #3 Peter Ingestad, 2011-01-24, 21:00

"Det fanns inget förbud mot att göra snuff-porr på kaféer."

Slutade läsa där. "Snuff-porr" blir per den gängse definitionen av begreppet "snuff" inom film porr där någon eller några dödas, på riktigt. Jag är ganska säker på att det är olagligt på ett eller annat sätt.

En annan definition av "snuff" utanför filmens värld är som namn på torrt snus som dras upp i näsan men det verkar inte ha så mycket med ämnet att göra.

Permalänk | Anmäl #4 Mikael Jacobson, 2011-01-24, 21:21

Välskriven artikel om en stor lucka i lagen

Permalänk | Anmäl #5 André Wachholz, 2011-01-24, 21:45

Att ta sats i några få extremfall och sedan genomdriva en lagstiftning som täcker in betydlig mer är en ofta använd metod nuförtiden. I praktiken inför man en lag som kommer att skrämma och pressa samtliga medborgare till självcensur. Några konkreta fall:

Blir det tillåtet att ta bilder på en fest i en bostad utan alla festdeltagares utryckliga medgivande? I promenorian sägs visserligen att städade familjefester inte skall beröras, men många fester är av en något annan karaktär.

Blir det tillåtet att ta bilder av en kändis vid bardisken? En kändis som hånglar på krogen? En kändis som spyr på fyllan på gatan? Okända personer i samma situationer? Var går gränsen?

Skulle bilderna på en viss Schenström på krogen varit lagliga? Bilderna på en gråtande Arkelsten?

Hur betraktas bilder med makthavare i oförmånliga, omoraliska eller olagliga situationer?

Hur är det med bilder på ens egna nakna småbarn? Medgivande kan väl inte ges innan barnet fyllt 18? Bilder på den sovande sambon, även sådana utan nakenhet?

Fotografering bygger dessutom ofta på att ta en bild snabbt av ett intressant motiv. Skall vi nu tänka igenom lagen och dess tillämpning först?

Slutligen måste vi inte nödvändigtvis ta efter det synsätt som dominerar i europa. Vi har, åtminstone delvis, en annan historia, andra erfarenheter, en annan kultur och andra värderingar.

Permalänk | Anmäl #6 Magnus A, 2011-01-24, 22:21

@Mikael Jacobson. Du har en poäng, men det handlade ju inte direkt om det... Lite oseriöst inlägg från dig enligt min mening... Läs igenom hela artikeln ist och ge din synpunkt på den.

Permalänk | Anmäl #7 Christoffer Landström, 2011-01-24, 23:23

Förbud mot fotografering är ett oerhört stort steg mot ett auktoritärt samhälle. Att någon kan stå bakom detta förslag är för mig helt obegripligt och har inte tänkt igenom konsekvenserna ordentligt. Det är redan olagligt att kränka folk och räcker inte de lagarna så är det dessa man ska se över.

Permalänk | Anmäl #8 Anders K, 2011-01-25, 09:13

Apropå Privacy and Human Rights så kritiseras Sverige på grund av att staten övervakar oss. Att inskränka fotografering har inget med detta att göra och kommer knappast innebära att staten minskar sin videoövervakning. Snarare tvärtom, staten får då ännu större möjligheter att kontrollera medborgarna. På bloggen "Photography is not a crime" kan man läsa hur det går i USA, trots att där är fullt lagligt att fota och filma på allmän plats.

Permalänk | Anmäl #9 Anders K, 2011-01-25, 09:47

Det hela är galet från början till slut, Man tar till extremfall för att genomdriva omfattande förbundslagstiftning. Vår kära justitieminister ligger som vanligt bakom. Om det vore fotografering i smyg i någons hem så går det enkelt att ordna genom att se över hemfridsbrottsrubriceringen och eventuellt utöka den, inte på detta sätt inskränka de medborgerliga friheterna. Stoppa detta lagförslag på samma ställe som vår justitieminister. I papperskorgen.

Permalänk | Anmäl #10 Arvid Andersson, 2011-01-25, 10:34

Det ska var "förbudslagstiftning". Sorry.

Permalänk | Anmäl #11 Arvid Andersson, 2011-01-25, 10:35

"En uppgiven Högsta domstol tvingades att frikänna mannen från ofredandeåtalet, eftersom brottet ofredande inte kunde anses täcka smygfilmningar."
Man måste nog vara högt uppsatt jurist som i detta fall gör bedömningen att ofredande är tillåten enligt lag! Vad är ofredande? Om inte den närgångna smygfilmningen är? Att filma f.d. flickvän i sovrummet eller sätta upp kamera i hyresgästen badrum är ett klar hemfridsbrott! Men för en jurist kanske svårt att fatta!

Permalänk | Anmäl #12 Laszlo Donat, 2011-01-25, 11:43

Laszlo, såhär skriev Schultz i sin artikel:

"filmade den tidigare sambon när hon hade intimt umgänge med sin nya partner. En uppgiven Högsta domstol tvingades att frikänna mannen från ofredandeåtalet, eftersom brottet ofredande inte kunde anses täcka smygfilmningar. Inte heller fanns det något annat lagrum som kunde medföra straffansvar. "

Det fanns alltså ingen möjölighet att fälla den smygfilmande ex-sambon eller mannen som satte upp kameror på toaletter på Vetekatten. Det är ju bl.a. därför som förslaget lagts.

Permalänk | Anmäl #13 Fredrik Franzén, 2011-01-25, 12:07

Denna lag bör sättas in i perspektivet av den kamp som pågår runt Internet och annan informationsteknologi. Skall teknologin vara ett verktyg för de små (medborgarna) mot de stora (staten, stora företag och makthavare). Eller skall det vara tvärt om? Wikileaks och upphovsrätten är två aktuella exempel på dennna kamp. Den heltäckande övervakningen av alla Internetanvändare och alla telefonsamtal som nu införs är ett annat exempel.

Regeringen vill uppenbarligen att teknologin skall vara ett verktyg för de stora mot de små. Det blir mycket tydligt i just denna fråga. Med ena handen verkar man för ökad kameraövervakning från polis och företag, med andra handen inför man en lag som placerar den vanlige medborgaren i en juridisk gråzon och skrämmer honom till självcensur. Tämligen motbjudande.

När lagstiftningen skall införas hänvisar man alltid till terrorism, pedofiler eller utstuderade snuskgubbar med kamera. Sedan inför man en bred och svepande lagstiftning med udden riktad mot den helt vanlige medborgaren. Mönstret känns igen. Dax att bryta mönstret?

Permalänk | Anmäl #14 Magnus A, 2011-01-25, 14:09

Märkligt att många här inte förstår att det för stort antal människor är djupt integritetskränkande när någon fotograferar folks nakna kroppar eller underliv oavsett om detta sker på badhus, i omklädningsrum eller liknande. Självfallet är det viktigt att det finns en lag som förbjuder den sortens fotografering och en sådan lag hotar verkligen inte fotografers möjligheter eller yttrandefriheten.

Permalänk | Anmäl #15 Inger E Johansson, 2011-01-25, 22:19

Inger: Jeremy Marks satt häktad i 7 månader. Han arresterades därför att han filmade ett polisövergrepp. Anthony Graber klarade sig bättre, han satt bara häktad i 26 timmar. Detta är bara två exempel av tusentals människor som häktats för att de "kränkt" en poliskvinna eller polismans integritet.

Permalänk | Anmäl #16 Anders K, 2011-01-26, 09:50