Danmark är bättre på att integrera invandrare på arbetsmarknaden

I boken Världens lyckligaste folk undersöker den svenska journalisten Lena Sundström den danska integrationen. Både boken och den efterföljande tv-dokumentären fick stor medial uppmärksamhet i såväl Sverige som Danmark, vilket integrationsfrågan över sundet ofta får. I media har Sundström mött mycket kritik och frågan är om hon har en annan agenda än att förmedla kunskap och upplysning. Hon skriver om dansk kultur, politik och integration utan att referera till en enda av de forskare som har studerat ämnet.

Sundströms metodik är ur ett vetenskapligt perspektiv ytterst kritiserbar och bokens resultat vilar därför på en svag grund. De svenska mediala myterna om den danska integrationen återskapas emellertid väl i Sundströms skildring. Hennes budskap var samtidigt droppen som fick min egna bägare att rinna över. Jag var tvungen att undersöka om myterna var sanningsenliga.

Myterna i danska och svenska medier

De svenska myterna om den danska integrationen är någorlunda likartade i de svenska tidningarna där den danska integrationen framställs som misslyckad. Generellt beskrivs både danskarna och danska partier som mer eller mindre främlingsfientliga. Den offentliga danska integrationsdebatten anses vara obekväm, då invandrare framställs som andra klassens medborgare. Vidare uppfattas den danska lagstiftningen som hård och diskriminerande och det finns inga nämnvärda skillnader avseende hur de två politiska blocken hanterar integrationsfrågan.

Dansk Folkepartis inflytande i Folketinget anses ha legitimerat en främlingsfientlig diskurs som även har internaliserats brett i samhället. Enligt svenska medier har detta lett till hets mot invandrare, kränkningar av mänskliga rättigheter och orsakat en misslyckad integration av invandrare i det danska samhället. Den danska politiken och den allmänna attityden är, enligt de svenska medierna, allt annat än vad Sverige bör eftersträva.

I danska medier framställs den svenska integrationen generellt i positiva ordalag och Sverige betraktas som en mycket tolerant granne. Medierna verkar däremot finna en viss tillfredsställelse i att förmedla ett budskap om att integrationen, trots välviljan, inte fortlöper som svenskarna tror. Denna bild återskapas särskilt när frågan handlar om arbetsmarknaden och bostadssegregeringen. När misslyckanden i den svenska integrationen lyfts fram i exempelvis rapporter finns ett stort intresse bland danska medier att återspegla detta.

De danska medierna framställer dessutom den svenska debatten om integration och invandrare som tafatt, frånvarande, politisk korrekt samt menar att både svenska medier och politiker gärna avstår från att diskutera ämnet. Den svenska integrationsdebatten betraktas som en nationell mörkläggning som vidmakthålls på ideologiska grunder. Enligt dansk media får den verkliga integrationen stryka på foten för den idealiserade självbilden och den fejkade toleransen.

Integrationspolitiken i Danmark och Sverige

I både Danmark och Sverige råder föga tvekan om att arbetsmarknaden är en nyckel till integration. Däremot är politiken på området fundamentalt annorlunda i de respektive länderna.

Den danska integrationslagstiftningen utgår ifrån att invandrare integreras bäst när de anpassar sig efter det danska samhället. Invandrare ska därför genom utbildning och ett introduktionskontrakt tvingas ut på arbetsmarknaden och kunna försörja sig själva. De invandare som inte följer denna modell straffas ekonomiskt i det att den så kallade starthjälpen, som utgör en lägre summa än socialbidraget, då minskas ytterligare. Genom att använda ekonomiska incitament anses modellen visa vägen till arbete och hur integrationen i det danska samhället ska lyckas.

Det danska tankesättet utgår från att invandrares låga kvalifikations- och kompetensnivå är ett problem som ska lösas och att invandrare är en outnyttjad samhällsresurs. Den danska integrationspolitiken gör en tydlig skillnad mellan olika etniciteter och kan karakteriseras som assimilerande. I en europeisk jämförelse är den danska modellen hård, särskilt om man jämför den med den svenska integrationspolitiken.

I Sverige pekas samhället ut som orsaken till integrationsproblemen. Kulturen i utbildningssystemet, på arbetsmarknaden och i föreningslivet et cetera anses favorisera individer med en svensk etnisk bakgrund. På så vis diskriminerar samhället invandrare och är ett hinder för integrationen. Mot bakgrund av detta fokuserar politiken och lagstiftningen på att förändra kulturen och medborgarnas medvetande. Antidiskriminerande insatser har skapats och delegeras från den politiska toppen ut till samhällets olika berörda delar. Detta ska säkerställa ett jämlikt tillträde till utbildning, arbete och fritid. Den politiska förväntningen är att den svenska befolkningens åsikter kan förändras, inklusive förmenta fördomar och dito främlingsfientlighet. Genom tolerans, upplysning och förståelse kan grunden för mångfald och integration skapas.

Den svenska modellen utgår från att samhällsstrukturer är ett problem för invandrare och hindrar integrationen. Samhällsstrukturerna och integrationspolitiken ska därför utformas på ett sätt som tillgodoser den mångfald som Sverige idag anses bestå av. I en europeisk jämförelse är den svenska modellen både respekterad och tilltalande, särskilt om denna jämförs med den danska politiken.

Fakta om arbetsmarknads-integrationen 2008

En kvantitativ analys av tre erkända parametrar för arbetsmarknadsintegration visar att den danska modellen har lyckats bättre än den svenska avseende arbetsmarknadsintegrationen av invandrare från icke-västliga länder. Flera internationella organisationer har pekat ut just arbetsmarknadsintegrationen som en av de avgörande faktorerna för en lyckad integration. Analysen visar på att drygt 45 procent av den invandrade populationen från icke-västliga länder står utanför arbetsmarknaden i Sverige (förvärvsfrekvensen) och att 51 procent är i sysselsättning (sysselsättningsfrekvensen).

I Danmark står 38 procent utanför arbetsmarknaden och andelen sysselsatta är 56 procent. Att resultaten i Danmark är bättre än i Sverige måste dock beaktas utifrån det faktum att Sveriges population av invandrare från icke-västliga länder är betydligt större än i Danmark.

Att jämföra ländernas arbetslöshet, uttryckt i andelen sysselsatta fördelat på andelen tillgängliga på arbetsmarknaden, är dock betydligt mer givande. Under 2008 utgjorde detta mått på arbetslöshet 8,9 procent i Sverige och 5,8 procent i Danmark. Jämförs utvecklingen i arbetslöshet bland invandrare i Sverige de senaste fem åren med utvecklingen i Danmark under samma period så har den danska modellen lyckats minska andelen arbetslösa invandrare med 5 procentenheter mer än i Sverige.

Det kan även tilläggas att arbetslösheten för andra- och tredjegenerationens invandrare i Sverige inte ingår i dessa siffror, då dessa grupper i statistiken definieras som svenskar. Hur detta påverkar siffrorna är något oklart, men med tanke på den rekordhöga ungdomsarbetslösheten i Sverige och de generella socioekonomiska skillnaderna så finns det skäl att tro att ett inkluderande inte skulle gynna det svenska måttet. I Danmark finns andra och tredje generationens invandrare med i statistiken.

Resultatet tycks således visa att Danmark har haft en mer effektiv politik för de invandrare som står till arbetsmarknadens förfogande. Vidare finns det i Danmark procentuellt sett fler invandrare i utbildning såväl som i arbete än i Sverige.

Verklighetsgranskning

I jämförelse med Sverige fokuserar dansk integrationspolitik i högre grad på invandrarnas utbildning och kvalifikationer. Den ekonomiska särbehandlingen av invandrare jämfört med infödda danskar är även mycket hårdare än vad den är i Sverige. I Sverige undertrycks termen invandrare offentligt och begreppet andra generationens invandrare finns inte med i statistiken. Är du född i Sverige är du svensk och alla ska behandlas lika, oavsett etnisk bakgrund och kompetens. Man kan argumentera för att denna tankegång både är sund och human och den beundras också på den danska sidan av sundet.

Mot ovanstående bakgrund benämns ofta den svenska politiken som multikulturell. Det multikulturella förfarandet har emellertid visat sig ha svårt att integrera invandrarna. Detta trots att invandrardebatten är rumsren och att politiken försöker skapa toleranta och antidiskriminerande strukturer och normer. Den danska arbetsmarknadsintegrationen har dock i jämförelse och i motsättning till både form och substans visat sig vara mera effektiv än i Sverige.

Vad skillnaderna beror på

För det första är det tabu i Sverige att offentligt koppla ihop samhällsproblem med etnicitet. Det råder en svensk offentlig konsensus hos politiker, myndigheter media och forskare som gör att integrationsdebatten kvävs. Det uppfattas även som diskriminerande och främlingsfientligt att framställa invandrare som en orsak till den misslyckade integrationen. Offentlighetens strävan att upprätthålla bilden av ett multikulturellt samhälle gör att få vågar eller får möjlighet att diskutera och nyansera den misslyckade integrationen. Risken är överhängande att klassas som främlingsfientlig. Jag uppmanar inte att Sverige ska söka inspiration i Danmark gällande debattform. Men att inte våga diskutera ämnet missgynnar en stor grupp av människor som redan rangeras lägst på den svenska socioekonomiska skalan.

För det andra, stora miljonprogramsområden angränsar de större svenska städerna och en motsvarande bild återfinns inte i Danmark. Bostadssegregeringen förstärker den ojämlika etniska och socioekonomiska segregeringen. En ond cirkel fasthåller invandrare i dessa oattraktiva områden där sämre utbildning och hög arbetslöshet är utbrett, och där kriminella lösningar i all högre grad blir en utväg.

Dessa två omfattande och ömsesidigt beroende perspektiv anser jag vara några av orsakerna till en mindre positiv utveckling i svensk arbetsmarknadsintegration än i den danska. Invandrare i Sverige har minst lika stora problem som invandrarna i Danmark. Skillnaden är dock att i Danmark pratas det öppet om invandrargäng, invandrarnas utbildningsfrekvens, arbetsmarknadsanknytning och ekonomi. I Sverige döljs invandrargrupper i statistiken och det finns få som vågar lyfta fram den ekonomiska och sociala segregeringen - trots det faktum att många invandrare i Sverige är bland de fattigaste och mest utsatta i samhället.

Jag anser personligen att Danmark inte är något direkt föredöme och tror inte heller att landet saknar stora integrationspolitiska utmaningar, men om man tror att ett första steg till att lösa ett problem är att tala om det så ligger danskarna före sitt östra grannland. Invandrare bor dessutom i hög grad bland etniska danskar (var finns Nørrebro i Stockholm, Lena Sundström?) och statistiken visar på att danskarna har lyckats bättre med arbetsmarknadsintegrationen.

Den danska offentliga retoriken och politiken kan kritiseras för mycket. Till och med för att svenska politiker vänder sig mot Danmark för inspiration. Men att Världens lyckligaste folk inte kan ha världens lyckligaste invandrare är en myt som svenskarna kan ha kvar på sin sida av sundet.

Janus Brandin (1 artiklar)

Anmäl

Trackback URL: http://www.newsmill.se/trackback/32397

22 kommentarer Logga in för att kommentera
I kommentarsfältet har kommentatorn juridiskt ansvar för sina inlägg.

"Analysen visar på att drygt 45 procent av den invandrade populationen från icke-västliga länder står utanför arbetsmarknaden i Sverige (förvärvsfrekvensen) och att 51 procent är i sysselsättning (sysselsättningsfrekvensen)."

Det där är glädjesiffror som inte visar hur katastrofalt läget är. Läs här istället:

http://www.gp.se/polopoly_fs/1.508784.1291989682!/Somalier22278448976113926359.pdf

24% av somalierna i Sverige har alltså en lön som motsvarar minst 10.000(sic) kr i månaden och då INGÅR sjuk- och föräldrapenning.

Permalänk | Anmäl #1 Bo T, 2011-01-24, 14:09

Briljant, trots sin något akademiska torrhet. Det bästa - kanske det enda bra - som skrivit i detta märkliga ämne. (Märkligt eftersom det blir svensk-dansk "officiell" träta om tredje part).
En liten detalj: Hur många av invandrarna i Sverige (oavsett definition och generation) sliter med sina småfirmor mot inkomster under existensminimum? Bara för att hålla sig borta från arbetsförmedlingar och socialbyråer. Inte heller det är vi betrodda med att veta.

Permalänk | Anmäl #2 Greger Morin, 2011-01-24, 14:20

Danmark är helt överlägset Sverige på allt när det gäller invandring, eftersom det extrema debattklimatet (som inte tillåter någon debatt) i Sverige gör det helt omöjligt att lösa Sveriges problem

Danmark har iställt för den svenska, instängda vägen, valt öppenhet, frihet och demokrati, vilket gett ett gott resultat.

Permalänk | Anmäl #3 Leif D, 2011-01-24, 14:43

Mycket bra artikel. Det enda att anmärka på är de onödiga värderingarna som författaren lägger in att den svenska modellen är respekterad medan den danska debatten inte är ett föredöme. Varför? Hur jag än vrider och vänder på argumenten framstår Danmarks invandrings- och integrationspolitik som vida överlägsen den svenska. Vi har inget val om vi ska behålla vår välfärdsmodell än att gå över till ett liknande system. Jag kan inte förstå varför detta inte debatteras mer bland politiker.

Permalänk | Anmäl #6 Lars Hansson, 2011-01-24, 16:49

En föredömligt klar redogörelse av sakernas läge, helt utan det överspända tonläge som svenska politiker och journalister som Maria Wetterstrand (Mp) och Lena Sundstöm (TV4) använder sig av.

Skillnaden mellan Danmark och Sverige vad gäller den förda invandrings- och integrationspolitiken känns som skillnaden mellan Väst- och Östtyskland. Precis som i Tyskland lär den realistiska och pragmatiska modellen, alltså Danmark, visa sig bättre på att skapa välstånd och social harmoni än den ideologiskt dogmatiska och politiskt toppstyrda svenska modellen. Vi lär på sikt stå inför samma samhällsbankrutt som DDR råkade ut för, åtminstone vad gäller invandrings- och integrationspolitiken.

Permalänk | Anmäl #7 Elin Eriksson, 2011-01-24, 18:11

Artikeln belyser många poäng men vägen framåt är att erkänna svenska beslutsfattare sina medborgare lika parners.
Vad är ironiskt i dag är att många välutbildade medborgare med invandrarbakgrund har lämnat landet till mindre förmögenhet länder var de bättre än hela sitt liv i Sverige.Det är lätt att hitta jobb i Storbritannien med min forskarutbildning men aldrig godtagits i Sverige på grund av institutionaliserad orättvisa arbetsmarknad.

Permalänk | Anmäl #8 Farah Abdulsamed, 2011-01-24, 23:52

Skulden för det svenska integrationsmisslyckandet faller på socialdemokratin som i decennier baserat sin invandringspolitik på hyckleri, åsiktsterror, okunskap och ideologiska fördomar .Det är just denna långvariga urartning som straffar sig nu. Ty sådan är socialismen.

Permalänk | Anmäl #9 Peter Ingestad, 2011-01-25, 00:58

Peter.
Socialdemokratin ska inte skyllas för allt. Men den har skickligt utnyttjat vår märkliga mentalitet att alltid söka konsensus. Finns den inte, drar man ett täcke över alltihop och så ser det ut som konsensus i alla fall.

Permalänk | Anmäl #10 Greger Morin, 2011-01-25, 09:45

Peter Ingestad; borgarna hade kunnat göra något, om de vågat. De gjorde de inte. Snarare blev de under förra mandatperioden än mer fanatiska i sin kulturrelativism, den köpte de rakt av från socialisterna. Borgarnas gummiryggar och ovilja att konfrontera en odemokratisk press kommer bli deras fall. Enda anledningen till att de fortfarande är vid makten är att alternativen är än mer eländiga. För fram en gammaldags betongsosse och borgarna lär vara (på gott och ont) stekta. De enda kvarvarande "betongsossarna" är dock SD, och jag är numera tacksam för att de finns.

Permalänk | Anmäl #11 Calle Bengtsson, 2011-01-25, 20:10

Calle.
Jag delar inte din uppskattning av SD. Men jag tror att du har rätt i att om sossarna "återvänder" till en stramare politik, kan de ta hem spelet. Problemet är bara att basen för S i dag är helt annan än tidigare. Nu är det närmast ett socialsekreterarparti.
Det är ju faktiskt denna förändring av S som M har utnyttjat politiskt-taktiskt mycket begåvat. Om de borgerliga partierna verkligen tar strid för en framåtsyftande liberalkonservatism ( inte så paradoxalt som det låter) kan S ta slut för gott. Men jag tror faktiskt att man fegar, nöjd med att ha sina procent på sin sida och en juste statskassa. Strid medför strid och då kan det bli splittring.
Konsensus var ordet. Till yttersta domen eller strax innan.

Permalänk | Anmäl #12 Greger Morin, 2011-01-25, 22:52

Greger Morin: tror du har helt rätt. Det enda som stör idyllen är frågan som ingen vill diskutera (men nu tvingas pga av SD). Frågan är om moderaterna kommer att krypa till korset under galgen med eller utan dogmatiske Reinfeldt. Jag sätter en slänt på utan. Hade de sk borgerliga bara hade varit snäppet mer liberalkonservativa och bara snäppet modigare att agera utifrån sin egen övertygelse (istället för pressens) hade SD fortfarande varit marginaliserade opinionsmässigt. Nu är det förmodligen försent. Nu tyder allt på att SD är nästa statsbärande parti, eller åtminstone statsstödjande. Och i min värld är det inte helt fel, sanningen ska löna sig bättre än hyckleriet.

Permalänk | Anmäl #13 Calle Bengtsson, 2011-01-26, 00:26

Greger Morin: tror du har helt rätt. Det enda som stör idyllen är frågan som ingen vill diskutera (men nu tvingas pga av SD). Frågan är om moderaterna kommer att krypa till korset under galgen med eller utan dogmatiske Reinfeldt. Jag sätter en slänt på utan. Hade de sk borgerliga bara hade varit snäppet mer liberalkonservativa och bara snäppet modigare att agera utifrån sin egen övertygelse (istället för pressens) hade SD fortfarande varit marginaliserade opinionsmässigt. Nu är det förmodligen försent. Nu tyder allt på att SD är nästa statsbärande parti, eller åtminstone statsstödjande. Och i min värld är det inte helt fel, sanningen ska löna sig bättre än hyckleriet.

Permalänk | Anmäl #14 Calle Bengtsson, 2011-01-26, 00:26

Janus, din artikel är intressant och ger mycket "food for thought". Men, du jämför äpplen och päron: att jämföra Danmark, där det är extremt svårt att komma in, bli accepterad och - framförallt - bli medborgare, står inte att jämföra med Sverige. Att den danska modellen lyckats minska andelen arbetslösa invandrare med 5 procentenheter mer än i Sverige bygger just på det ovanstående - det är mycket lättare att få många färre i arbete, än många fler, och det borde vara självklart för dig som forskare.

Jag påstår inte på något sätt att svensk invandringspolitk är bra. Den behöver reformeras, diskuteras, man behöver problematisera istället för att SD-mässigt dra alla över en kam. Men, att se Df-styrda (ja, i detta avseende) Danmark som ett föredöme torde mana till väldigt stor eftertanke.

Se, exempelvis, på Kanada istället, om ni vill ha föredömen.

Permalänk | Anmäl #15 Niklas Lindbom, 2011-01-26, 18:32

Niklas Lindbom: du menar Kanadas enormt restriktiva invandringspolitik, som ingen PK-politiker i Sverige ens skulle våga införa på 100 år? Som trots sin restriktivitet (om än inte i storlek) börjar få stora problem? Sverige är ett extremland i sammanganget men tror ni verkligen att Sverige är en isolerad ö? Man kan försöka med vad man vill, faktum är att samma sjuka ses i hela västvärlden.

Permalänk | Anmäl #16 Calle Bengtsson, 2011-01-26, 21:00

Calle, jag vänder mig emot termerna "enormt restriktiva" och "stora problem". Snarare har Kanada ett system där man väldigt villigt släpper in välutbildade och med vissa restriktioner släpper in övriga, såvida de blir självförsörjande inom viss tid. Det kallar jag inte restriktivt, givet att det är mer restriktivt än i Sverige (ja! jag anser att svensk invandringspolitik bör bli något mer restriktiv, men långt, långt, långt ifrån SD:s enögda främlingsfientlighet!)

Faktum kvarstår, i Kanada har man en stor invandring och är bra på att integrera, utan att ha något invandrarfientligt parti av rang.

Eller så är jag inte medveten om de "stora problem" som finns i Kanada. Upplys mig gärna. Jag är inte främmande för att ändra uppfattning, om jag får övertygande argument.

Vad anser du om mina övriga kommentarer, som mer rör artikeln?

Permalänk | Anmäl #17 Niklas Lindbom, 2011-01-27, 00:18

Litet PS Calle: Jag kallar inte din argumentation för SD-mässig. Artikeln gör det dock svårt att inte referera till SD, eller Df.

Permalänk | Anmäl #18 Niklas Lindbom, 2011-01-27, 00:44

#17 Den såkallade "problemfria" invandringen till Kanada är lite av en myt trots som tidigare påpekat deras utval av immigranter skiljer sig oerhört från oss i Sverige.

http://www.dn.se/ledare/kolumner/sjunga-med-anglarna#fbc-recommend-ancor
"Av cirka en miljon personer som beviljats permanent uppehållstillstånd i Sverige sedan 1990 har en (1) procent fått det för att ta ett arbete."

Att jämföra med Kanadas statistik:
http://www.cic.gc.ca/english/resources/statistics/facts2008/permanent/01...
Tabellerna visar år för år fördelningen av immigrationstyp, flyktingar står för ca 17% per år. Man undviker också i största möjliga mån MENA immigranter( Middle East and North Africa).

Följer man med i debatten som går i Kanada( kan rekommendera "The Michael Coren Show" som ofta tar upp just immigrationsproblematik http://www.ctstv.com/michaelcoren/ ) ser man att samma grupper som är svårintegrerade här är det i Kanada. Skillnaden ligger som sagt i att deras invandring av denna typ av immigranter är mycket, mycket lägre än i Sverige.

Har inte ork eller tid just nu att sitta och googla runt för att söka artiklar men om du tittar i utländsk media kommer mycket av myterna som presenteras här i Sverige angående Kanada att slås hål på, somaliers lyckosamma etablering etc.

Slutligen något man absolut inte får glömma är den långsiktiga negativa effekten invandring även om den är reglerad innebär. Såkallad "brain drain" är en realitet som berövar utvecklingsländerna viktig arbetskraft och chans till utveckling.

Permalänk | Anmäl #19 Robin P, 2011-01-27, 07:08

Liten not till mitt förra inlägg, såg att statistiken 17% var rejält i överkant. Gick utifrån minnet utan att titta i tabellerna, 13-14% är mer sanningsenligt.

Permalänk | Anmäl #20 Robin P, 2011-01-27, 07:14

Mycket intressant med Kanada-siffrorna, tack!

Återstår då att vi tar oss tillbaka till huvudspåret - artikeln ovan, som jag fortfarande inte kan ta på allvar. Inte minst då den bygger på en masteruppsats, där i mitt tycke Janus verkar lida av det klassiska felet att han utgått från en åsikt som han sedan försökt bevisa. Utan att lyckas, bör jag tillägga.

Jag har inte läst hela uppsatsen, men sammanfattningen ovan leder inte rätt.

Permalänk | Anmäl #21 Niklas Lindbom, 2011-01-27, 10:19

Danmark och övriga länder har tagit helt rätt väg att importera högutbildad arbetskraft, men ingen skulle ju knappast kalla kanadensare rasister men i Sverige går det utmärkt att slänga ur sig epitet som nazist och allt vad det nu är. Jag har slutat bry mig.

SD ger Sverige hopp!

Permalänk | Anmäl #22 James Bright, 2011-01-27, 11:26

Det skulle vara intressant att veta hur många av alla förstå-sig-påare som debatterar olika aspekter av Danmark-Sverige och invandring på de olika artiklarna här på Newsmill som verkligen bott och jobbat i Danmark? Hur många som läst in de danska lagarna om immigration, arbetstillstånd, och medborgarskap? Som följer med i danska media? Som ens har varit i Danmark?

Permalänk | Anmäl #23 Per Nyman, 2011-01-30, 21:12

@Niklas Lindblom.

Uppsatsen jämför inte äpplen och päron! Jämförelsen ”uttryckt i andelen sysselsatta fördelat på andelen tillgängliga på arbetsmarknaden” är procentuell och påverkas därför inte av det större antal invandrare i Sverige.

Permalänk | Anmäl #24 Janus Brandin, 2011-02-09, 14:06