Den gröna mitten

Ragnar Arvidsson om Den gröna mitten

Dags att ifrågasätta Miljöpartiet

Publicerad: 2011-01-24 22:01, Uppdaterad: 2011-11-02 16:11

Fridolin försöker placera Miljöpartiet i den svenska politikens mitt. Han talar mycket om trygghet och pensioner och a-kassa och tåg som skall gå i tid. Han talar som en god liberal om behovet av en politik buren av idéer och inte av klasstillhörighet och egna ekonomiska intressen, men han säger väldigt lite om vad som finns inuti den gröna melonen. Mycket där är socialistiskt, annat är bara obegripligt och någon liberalism hittar jag inte.

95 millningar
3 kommentarer
Bokmärk & dela artikelnTipsa om artikeln vie e-post
Facebook
Twitter
dela
skriv ut
Facebook
Twitter

Om författaren

Folkpartipolitiker i Helsingborg

Miljöpartiet har en positiv image. Denna image är att partiet består av godhjärtade människor som vill väl. De tänker på miljön och vår framtid och det borde vi alla göra. De vågar säga sanningen om vårt sätt att leva och ställer de obekväma frågorna.

Är detta den rätta bilden av Miljöpartiet? Jag anser att den bilden inte stämmer. Grunden för Miljöpartiet är inte vad miljön kräver utan en diffus anti-tillväxtfilosofi. Denna filosofi är motsatsen till en god miljöpolitik.

Miljöpartiet har ändrats mycket under senare år. De mest vildvuxna idéerna har slipats bort och nu är det till och med ordning på deras kongresser. De grundläggande värderingarna är dock oförändrade.

En grundpelare för Miljöpartiets politik är att begränsa människors arbete. Vi skall sluta arbeta och låta staten försörja oss. Vi skall ha 6-timmars arbetstid, friår, lägre arbetstid för äldre och länge drev man den ultimata lösningen - medborgarlön. Det är obegripligt att någon kan tro att det är så här man löser miljöproblemen. Skall man försöka utröna vad dessa idéer kommer ifrån så hamnar man i ett tänkande om att ekonomisk verksamhet är något ont. Ju mindre ekonomisk verksamhet desto bättre. Det är som om de trodde att ekonomisk verksamhet är lika med miljöförstöring och tillväxt lika med ännu mer miljöförstöring. De inser inte att det endast är en ny teknologi som kan skapa en ekologiskt hållbar värld och utvecklandet av denna nya teknologi också är tillväxt.

Miljöpartiet vill avskaffa räntan. Hur ett räntefritt samhälle skulle fungera och vad de vill uppnå med att avskaffa räntan ger de inga svar på. Antagligen för att det inte finns några bra svar. Man kan undra vad tanken är med att så kraftigt gynna dem som använder kapitalresurser. Det kan i varje fall inte vara något som gynnar miljön och sparar användandet av resurser. Det är svårt att hitta någon förklaring men jag kan inte se annat än att det har att göra med ett avståndstagande från det ekonomiska systemet.

Miljöpartiet vill avskaffa rättssamhället. Grunden för rättssamhället är att man skall anses oskyldig tills en domstol kommit fram till att man är skyldig. Miljöpartiet anser att den anklagade skall bevisa att han är oskyldig. Visserligen bara när det gäller män anklagade för sexbrott och där anses det väl inte så noga men den linje partiet driver är raka motsatsen till den västerländska rättstraditionen.

Den politiska linje partiet ägnat sig mest åt är att bekämpa EU. Miljöpartiet har alltid drivit en rabiat EU-hatar politik. Det är en obegriplig politik av ett Miljöparti. Vi har varit mycket framgångsrika när det gäller att lösa lokala miljöproblem som rykande skorstenar och förorenat vatten. Men de verkligt svåra och stora och för vår framtid avgörande miljö- och naturresursfrågorna är internationella.

Dessa frågor kräver internationellt samarbete och ett stärkande av EU är det viktigaste vi kan göra för att möjliggöra detta internationella samarbete. Det har andra miljöpartier i Europa insett och är ivriga påskyndare av Europaintegration. Miljöpartiet talar gärna om alleuropeiskt samarbete, överstatliga beslut på global nivå, världsdemokrati och om att bygga motmakter till den kommersiella världsmarknaden, men den faktiskt existerande organisationen som har möjlighet att jobba med dessa frågor har partiet gjort allt för att bekämpa.

Det är tydligt att partiet gillar att allmänt diskutera världsförbättrarideologi och tala och drömma om en bättre värld där alla samarbetar men skyr de samanhang där man faktiskt kan uträtta något.

Nu har partiet slutat driva kravet på att Sverige skall utträda ur EU. Väl så, men fortfarande är partiet en bromskloss när vi så väl skulle behöva driva på utvecklingen.

Miljöpartiet vill avskaffa det militära försvaret. Istället skall vi utbilda oss i ickevåldsfilosofi. Vi skall inte deltaga med trupp i FN-insatser som står under Natobefäl. Därmed försvåras våra möjligheter att ställa upp för FN. Under många år har en viktig del av Sveriges internationella solidaritetsarbete varit dessa FN-insatser. Internationell solidaritet är tydligen inte lika viktigt som att uttrycka sitt motstånd mot Nato.

Miljöpartiet vill ge allmän amnesti för asylsökande som ej fått uppehållstillstånd men lever gömda i landet. Detta skulle sabotera flyktingpolitiken och sudda ut skillnaden mellan ett beviljande och ett avslag på uppehållsansökan. Många tragedier skulle skapas genom att asylsökande som fått avslag skulle välja att stanna kvar och gömma sig i Sverige i hopp om amnesti.

Miljöpartiet accepterar inte demokrati fullt ut. Olagliga åtgärder accepteras som ett sätt att hindra beslutade åtgärder som man inte gillar. Därmed ges de starka och handlingskraftiga extra möjligheter att styra utvecklingen.

Det finns många goda krafter i Miljöpartiet. Folk som har gått med där för sitt miljöengagemangs skull. Alla har väl inte funderat så mycket på partiets ideologi. Med politisk framgång kommer också granskning. Den dag partiet dissekeras och partiets ställningstaganden kommer fram i debatten kommer alltfler att ifrågasätta partiet. Vi behöver en kraftfull miljöpolitik. Miljöpartiet är inte svaret.

För att få en bättre miljö behöver stora arbetsinsatser göras. Det är inte friår och ledighet som är lösningen. Vi behöver hushålla med resurserna - inte låna ut dem gratis. Vi måste arbeta internationellt - inte bekämpa EU. Ett försvar för att garantera fred och frihet och ett absolut fasthållande vid demokrati är enda garantin för att vi går åt rätt håll. Miljöpartiet leder fel. Hög tid att ifrågasätta dess politik.

Ragnar Arvidsson (4 artiklar)

Anmäl

Trackback URL: http://www.newsmill.se/trackback/32422

3 kommentarer Logga in för att kommentera
I kommentarsfältet har kommentatorn juridiskt ansvar för sina inlägg.

Surt, sa räven om rönnbären...

Permalänk | Anmäl #1 HansS, 2011-01-24, 22:40

"Miljöpartiet vill ge allmän amnesti för asylsökande som ej fått uppehållstillstånd men lever gömda i landet."

Inte nog med det, man vill ha helt fri invandring. Det kanske kan låta bra vid en hastig blick, men politiken håller inte vid en närmare granskning.

Fri invandring skulle innebära att alla i hela världen som vill bosätta sig i Sverige skulle tillåtas att göra det. Vad det skulle innebära ekonomiskt verkar man inte ha haft en tanke på.

Antalet fattiga i världen är mycket stort, särskilt om man relaterar till Sveriges mycket generösa gränser under vilka man beviljas försörjningsstöd och andra diverse bidrag. Många miljoner människor i världen skulle få en mycket kraftig förbättring av levnadsstandarden genom att komma till Sverige och leva på de bidrag som samhället erbjuder.

Problemet är att ekonomin inte skulle gå ihop. Sveriges arbetande befolkning skulle inte klara av att försörja flera miljoner bidragstagare till och samtidigt klara sitt eget uppehälle. Skatterna skulle behöva höjas mycket kraftigt, och till sist skulle välfärdssystemen kollapsa under tyngden av sina egna utgifter.

Det går inte att med den intellektuella hedern i behåll driva en politik som går ut på fri invandring utan att inse vilka konsekvenser det skulle få för välfärden. Vad jag har sett argumenterar inte Miljöpartiet för en nedmonterad välfärd, så jag kan inte annat än anta än att de avser behålla välfärden.

Det finns en del liberaler jag har debatterat med som också är för en fri invandring, men de har iaf den intellektuella hedern att erkänna att det skulle kräva en total nedmontering av alla skattefinansierade välfärdssystem, något som de inte ser som något problem. Om detta kan man tycka vad man vill, men poängen är att det är betydligt mer intellektuellt hederligt att föra en sådan argumentation än att låtsas att man kan ha både fri invandring och bibehållen välfärd. Det går inte ihop.

Vill man ha fri invandring måste välfärden bort. Man kan inte både äta kakan och ha den kvar, men det har inte MP insett.

Sedan finns det ju naturligtvis många andra mer praktiska problem med fri invandring, men det tänkte jag inte gå in på här då jag gjort min huvudpoäng redan, alltså att MPs önskan om fri invandring saknar all ekonomisk verklighetsförankring.

Permalänk | Anmäl #2 Init, 2011-01-25, 00:12

Jag är miljöpartist, men är också positiv till såväl vänsterliberalism (dvs motsatsen till Björklund/Persson/Olsson-politik) som PP, Liberaldemokraterna och den gröna omställningen på Kuba. Vad gäller skillnaden mellan borgarna och Mp, liksom mellan sossarna och Mp, så tror jag att du har rätt i att det ligger i synen på tillväxt. Miljöpartiet balanserar, som jag ser det, mellan två falanger. De som förespråkar s.k. "grön tillväxt" och de mer genuina tillväxtkritikerna, som menar att hållbar utveckling inte går att förena med tillväxt. Eller åtminstone att rika länder MÅSTE banta tillväxten om inte planetens gränser skall överskridas än mer, och om de fattiga länderna skall få ekologiskt utrymme för att växa, också i termer av BNP. Detta är en lång diskussion, men mitt huvudintryck är som sagt att Mp balanserar mellan dessa två läger. Jag tror också att även de borgerliga s.k. "mittenpartierna" borde ta till sig lite av miljörörelsens tillväxtkritik. En maximering av kapitalismen i syfte att maximera tillväxten, är helt enkelt dåligt för miljön. Kanske behöver man inte gå så långt som till nolltillväxt eller nerväxt, men att tänka i termer av en bantad tillväxt tror jag faktiskt är förenligt och önskvärt även ur ett socialliberalt perspektiv.

Och så det här med medborgarlön. Givetvis bör Sverige införa ett sådant system och nivån bör rimligen ligga på ca 7000 kr. Antingen finansierad av en skatt på 55-65 procent, eller med annan metod. Bland annat för att vi i annat fall fortsätter med skapandet av ett Sverige som "glider isär", som Lars Ekstrand uttrycker det. M.a.o. att långtidsarbetslöheten ökar, samtidigt som de som är insiders jobbar mer, och därmed att socialdarwinistiska idéer växer sig starkare, som går ut på att arbetslösa är dåliga människor, och att de egentligen också borde utvisas, vid sidn om invandrarna.

Ovanpå det bör - givetvis - ha ett nytt komplementsystem som fungerar på ett litet annorlunda sätt än dagens socialförsäkringar. Kort sagt skall det vara tydligt vad staten bidrar med till detta komplementkonto och vad som kommer från individen. Mer raka rör, som liberaler kanske skulle uttrycka det. Och individen bör i ett sådant system kunna knapra från detta personliga konto vid arbetslöshet, sjukdom, pension, studier, då man är hemma med barnen och möjligvis även vid någon sabbatsperiod mitt i livet. Har försökt att beskriva detta lite längre på Liberaldemokraternas sida.

Vad gäller fri invandring så ser jag personligen detta som något som inte är möjligt att kombinera med grundinkomst, åtminstone inte på kort och medellång sikt, och åtminstone om nivån är hyfsat hög (typ minst 6000 kr). Och det är ett väldigt stort tyvärr, för jag vill självklart, som miljöpartist, ha helt öppna gränser så fort som möjligt. Men givetvis bör man ha en positiv syn på invandringen, och det uppfattar jag att såväl Mp som Fp har. Och den skulle t.o.m. kunna vara än mer positiv.

När det gäller ränta och bankkritik rekommenderar jag Ellen Browns bok "Bankerna och Skuldnätet", Richard Werners "Mammons furstar" och James Robertsons "Creating New Money". Dessutom rekommenderar jag facebook-gruppen "Nätverket mot bankernas skapande av pengar ur luft". Även om man gillar skuld och tycker att det är det häftigaste i världen att ha kvar nuvarande skuldsystem, så borde man kräva mer öppenhet och demokrati gällande hur penningskapandet egentligen går till.

Bankerna borde, åtminstone, erkänna att de skapar pengar ur luft. Och de borde berätta om det gör detta med "vanlig fractional reserve banking" eller om de gör det med den metod som Werner m.fl. menar att de använder sig av. Nämligen att sätta in hela det insatta beloppet på centralbanken och betrakta allt som "reserver" varvid de skapar upp till 100 ggr så mycket "ur luft" redan vid nästa led i utlåningen.

EU kan jag nog både tycka om och inte tycka om. Under de sista åren har jag tänkt såhär: Om EU försvårar för oss att införa grundinkomst och penningreform, då är det dåligt. Alltså bör vi gå ur. Men nu finns ju vissa tecken på att EU ligger före Sverige i dessa frågor. T.ex. har EU-parlamentet tagit ett principiellt ställningstagande FÖR europeisk grundinkomst (en uppgift jag fått via Carl Schlyter). Kommissionen, de högerkonservativa bovarna, sa förstås emot. Men ändå..., så det känns ibland lite både och. Tänker man på demokrati så känns det förstås mer dåligt än bra, men om man själv har chans på 50-100 000 i månaden i lön för att vända papper därnere, då kanske man tyckt annorlunda.

Angående krig eller fred, militärer eller rosor, så är jag för det senare. Hela världen borde gradvis nedrusta, det är det enda rätta. I vilken takt detta skall göras kan dock diskuteras, och hur man skall få med alla eller de flesta på tåget, likaså.

PS. Kommentera gärna mina andra artiklar också.

Permalänk | Anmäl #3 Mats Höglund, 2011-04-21, 10:37