Kristdemokrater måste tala klarspråk om gemensamma värderingar

Integrationsdebatten präglas som Johansson Heinö påpekat av ett väldigt högt tonläge som försvårar seriös och saklig diskussion. För den som följt debatten en längre tid (och som vi till viss mån fått se även här på Newsmill) är det också uppenbart att människor menar olika saker när de använder samma begrepp. Ett exempel på detta är hur begreppet assimilation har hanterats i denna debatt.

Michael Anefur (KD) har t ex gått in i denna debatt med ett tämligen högt tonläge som är okaraktäristiskt av honom. Vi känner Michael som en resonerande och nyansfull person som vill ha sakliga diskussioner. Tillåt oss därför att försöka reda lite i begreppen. Anefur har på ett tydligt sätt markerat vad han menar med begreppet assimilation. Han citerar Nationalencyklopedin och konstaterar att assimilation är samma sak som "den process genom vilken en minoritet helt överger sin egen kultur". Han konstaterar vidare att han som kristdemokrat inte kan ställa sig bakom något sådant.

Det är bra. Det kan inte vi heller göra. Staten har ingen rätt att genomföra den typen av ingrepp i människors privata sfärer som en aggressiv assimilationspolitik skulle innebära. Tolkar man begreppet assimilering på det sätter som Anefur gör kan man inte göra annat än konstatera, likt han gör, att alla kulturella inslag som kommit till Sverige efter forntiden vore osvenska.

Vi har dock aldrig stött på en seriös debattör som förespråkar assimilation och samtidigt haft den syn som Anefur förknippar med begreppet. Snarare har inställningen varit att integrationspolitikens mål ska vara att invandrare uppgår i och primärt identifierar sig med samhällsgemenskapen som finns i deras nya hemland.

Den brittiska konservativa politikern Norman Tebbitt lyfte 1990 fram det så kallade cricket-provet för att bedöma om en invandrargruppering var assimilerad i England eller inte. Han menade på att det faktum att många första- och andra generationens invandrare hejade på sina forna hemländer framför England när de möttes i prestigefulla landskamper i cricket visade på att dessa grupper inte var tillräckligt assimilerade. Cricket-provet visade på att deras främsta lojaliteter fanns till en annan samhällsgemenskap än den engelska.

Begreppet fick förnyad aktualitet 2006 när den engelskfödde Sajid Mahmood (vars föräldrar har pakistanska rötter) anklagades för att vara förrädare av andra brittisk-pakistanier när han spelade cricket för England i en landskamp mot Pakistan.

Det finns avgörande skillnader mellan dessa två sätt att se på assimilation. Använder man sig av Anefurs/NE:s hårda definition av assimilationsbegrepp skulle uttrycket "en svensk muslim" vara en paradox. Islam är inte en del av Sveriges kulturhistoria och därmed skulle islam vara oförenligt med det svenska. Använder man sig av Tebbits mjukare assimilationsbegrepp är uttrycket "en svensk muslim" fullt möjligt. Det signalerar till och med en lyckad assimilationsprocess där personen i fråga har uppgått i den svenska samhällsgemenskapen.

På samma sätt som debattörer ser olika saker framför sig när de använder ordet assimilation ser debattörer radikalt olika saker framför sig när de använder ordet mångkultur.

När Anefur (och andra ledande kristdemokrater) talar om mångkultur verkar de se framför sig ett samhälle präglat av öppenhet och tolerans. Där människor med olika bakgrund lever i gemenskap med varandra och genom att möta olika kulturer lär sig mer om vad det innebär att vara människa. Ett samhälle präglat av nyfikenhet och där människor samlas kring de universella värden som alla människor kan känna till genom sin natur.

För andra debattörer representerar begreppet mångkultur något helt annat. Inte ett öppet och nyfiket samhälle, utan ett samhälle som är präglat av segegration, misstänktsamhet och ständiga värdekonflikter. Ett samhälle utan värdegrund där människor inte samlas kring det allmänmänskliga och gemensamma utan istället samlar sig gruppvis kring det egna.

Debatten blir förstås inte bättre av att ämnet är omgärdat av en stor mängd underströmmar och känslor. Här finns alltifrån xenofobi och folkhemsnostalgi till postkoloniala skuldkänslor.

Ska vi komma vidare i diskussionen kring integration och immigration finns det därför skäl att slänga sig lite mindre med kontroversiella begrepp och tala desto mer om vilka mål och syften vi ska ha för politiken.

När det kommer till syftet med den svenska flykting- och invandringspolitiken tror vi att kristdemokrater i hög utsträckning är eniga. Vi vill säkerställa att människor med skyddsbehov, riskerar liv och lem om de stannar i sina hemländer, ska få skydd och stöd i Sverige. Vi vill också genom arbetskraftsinvandring möjliggöra för svensk ekonomi att fortsätta att utvecklas och växa.

Men när det kommer till syftet med integrationspolitiken framstår det för oss som att många kristdemokratiska representanter verkar sakna en stark målbild. Vad är målet för en kristdemokratisk integrationspolitik? Michael Anefur vänder sig emot assimilationsbegreppet samtidigt kräver han en inte oansenlig anpassning. Svenska ska vara språket som vi använder i Sverige och det är svensk lag som ska gälla.

Vi delar dessa uppfattningar. Allt annat vore direkt orimligt. Det går inte att ha ett samhälle, vare sig ett homogent eller heterogent sådant, utan att ha vissa gemensamma beröringspunkter. Men att kräva detta av invandrare är att kräva en viss kulturell anpassning. Språk är en kulturell företeelse och våra lagar är (även om de är grundande i en universell etik) ett utslag för vår västerländska kristna kultur.

Många gånger har vi känt att det finns en diskrepans mellan hur vårt parti kommunicerar i integrationsfrågor och i andra frågor. Vi kristdemokrater har genom hela vår historia hävdat att varje samhälle har ett behov av en stark värdegrund och varnat för tendenser som riskerar att försvaga denna värdegrund. Vi har velat lyfta fram värdediskussionerna i främsta rummet och ifrågasatt politik som saknar etisk förankring. Vi har sagt att det finns det som är rätt och det som är fel och retat gallfeber på alla former av relativister.

Vi kristdemokrater har inte heller tvekat att prata om samhällsgemenskap. Aristoteles använde begreppet medborgerlig vänskap medan Jacques Maritain gick steget längre och kalla det för broderskap. Men i grunden menas samma sak, nämligen den känsla av samhörighet som möjliggör för ett samhälle att bli starkt, solidariskt och framgångsrikt.

Göran Hägglund lyfte fram vårt behov av samhällsgemenskap i samband med partiledardebatten. I Sydsvenskan skrev Göran att dagens "Sverige har byggts av hårt arbete och goda värderingar. Kanske framför allt av värderingar: om alla människors lika värde, solidaritet, tillit, hederlighet, flit och om en vilja till sammanhållning. Man har upplevt att det funnits en gemensam mening, något som manat till gemensamma uppoffringar och en vision om att vi tillsammans skall bygga det som är bättre."

Så talar sällan kristdemokrater när integrationspolitiken ska diskuteras. Varför vet vi inte. Men skulle vi lämna en kvalificerad gissning är det antingen av missriktad välvilja eller rädsla för att uppfattas som främlingsfientliga. Men det finns ingen motsättning mellan å ena sidan vara öppen för olika livsstilar samt kulturer och samtidigt våga slå fast vilka grundvärden som bygger vårt samhälle.

Det är bara om man strävar efter att statiskt konservera en kultur (antingen den svenska eller de olika invandrarkulturerna) som man måste avskilja den ifrån andra intryck. Som Anefur förtjänstfullt påpekar är det inget som intresserar oss kristdemokrater. Vad som är svenskt har genom århundradena skiftat genom olika kulturella processer. Bara den som är ointresserad av, saknar tilltro till eller är ovillig att försvara det som är gott och sant som är rädd för andra kulturer. Vi kristdemokrater är ingetdera.

Språk och arbete är avgörande för integrationsprocessen. Men bara språk och arbete räcker inte. Om vår samhällsgemenskap ska fortsätta vara starkt måste de goda värderingar vi kristdemokrater anser vara grunden för ett gott samhälle också tydligt förmedlas genom hela integrationsprocessen. Det kommer kräva mer av anpassning ifrån de som önskar göra Sverige till sitt nya hemland. Men ska vi fortsätta bygga ett gott samhälle måste vi ständigt återskapa vår samhällsgemenskap och ha en gemensam värdegrund att samlas kring. Där misslyckas idag svensk integrationspolitik.

Charlie Weimers (13 artiklar)

Anmäl

Trackback URL: http://www.newsmill.se/trackback/32371

16 kommentarer I kommentarsfältet har kommentatorn juridiskt ansvar för sina inlägg.

Håller med i det mesta du skriver. Du kanske borde lämna Kristdemokraterna och istället bli medlem i Sverigedemokraterna. Det du säger, att samhället måste bygga på någon minsta gemensamma nämnare och att samhället, för att fungera, måste innehålla element som identifierar sig med samhället; är precis vad Jimmy Åkesson har pratat om i flera år. Men jag gissar att det var svårt för dig att höra det bland den gaphalsiga och skrikande massan i motdemonstrationerna.

Permalänk | Anmäl #1 Erika Svensson, 2011-01-23, 21:01

Integration är en omöjlighet i ett perspektiv kortare än tre-fyra generationer. Assimilation är en ännu omöjligare process. Om vi tittar på finländarna som kom på 50-talet så är de fortfarande Finländare i Sverige i mycket hög utsträckning. Att tro att någon vill byta identitet godvilligt är en våt dröm för ett antal välmenande politiker som hyllar tanken på att det Svenska är Rätt. Jag vill fortfarande vara kärnsvensk med mina traditioner i behåll. Låt immigranterna behålla sin identitet, men kräv kunskaper i svenska språket och ett medborgarkontrakt som säger att du ska arbeta för ditt lands bästa.

Permalänk | Anmäl #2 Jan Wiklund, 2011-01-23, 21:21

Intelligent, nyanserad, skicklig balett på äggskal, mycket imponerande och tyvärr dömt att misslyckas.

Tonläget har varit högt därför att mångkulturens förespråkare vet att de talar i nattmössan och därför måste skrika tyst på sina kritiker.

"Vi vill säkerställa att människor med skyddsbehov, riskerar liv och lem om de stannar i sina hemländer, ska få skydd och stöd i Sverige."
Vilket i praktiken betyder att rasera sverige och byta ut det svenska folket. Eftersom det finns så förtvivlat många människor i världen som kan hävda att de behöver skydd och svenskarna inte är många och eftersom mindre vansinniga västländer (där de styrande har någon form av lojalitet till sitt eget folk) strypt sin invandring så det blir liksom bara sverige kvar för alla dessa miljoner att samlas i.

Permalänk | Anmäl #3 Martin A, 2011-01-23, 21:28

Så länge det enligt etablissemanget är fult och suspekt, rent av rasistiskt, att vara svensk-patriotisk, så finns det ingen anledning för en invandrare att anpassa sig heller.

I USA och Kanada lever många etniciteter och folkgrupper, men i princip alla är starkt patriotiska. Studera gärna hur man där får folket att känna gemenskap och samhörighet.

Permalänk | Anmäl #4 Lena Bengtsson, 2011-01-23, 21:40

Vid översväning brukar första åtgärden vara att stoppa tillfödet...

Integrationen kommer aldrig lycks, till ett Sverige i närheten av vad vi känner till, om inte tillflödet av folk från avlägska kulturer minskas radikalt!

Permalänk | Anmäl #5 Sten Figaro, 2011-01-23, 22:01

Utmärkt skrivet!! När KDU:s ordförande uttalar sig kan ingen hävda att sådant som gemensamma värderingar är främmande för kristdemokratin.

Permalänk | Anmäl #6 Zeth Arkö Gogman, 2011-01-23, 22:10

"Vi vill säkerställa att människor med skyddsbehov, riskerar liv och lem om de stannar i sina hemländer, ska få skydd och stöd i Sverige. Vi vill också genom arbetskraftsinvandring möjliggöra för svensk ekonomi att fortsätta att utvecklas och växa."

Det finns mycket få som ifrågasätter det, Charlie Weimers. Ni går bara runt och tomtar kring den verkliga knäckfrågan:

Hur MÅNGA flyktingar, anhöriginvandrare och arbetskraftsinvandrare är det rimligt att Sverige ska ta emot?

Kan ni inte svara på det har ni ingen invandringspolitik!

Permalänk | Anmäl #7 Bo T, 2011-01-24, 09:37

Var har de tre viktiga komponenterna :trygghet, lagom och flexibilitet som präglar det svenska livets alla sfär tagit vägen?
Intergation, assimilation betyder väl mer än att bara lära sig det nya landets språk! Men bortsett från allas åsikter så tycker jag att det är självklarhet att när Sverige tar emot immigranter så kan väl Sverige kräva av sina permanenta gäster att man värderar och respekterar landets basregler.
Men innan man börjar med alla krav bör man väl redan från början bekanta alla “gästerna” med landets lagar,normer, krav,förklara, översätta,lära ut osv.
Sedan kräva ömsesidig respekt ,tolerans och integration. På det sättet bygger man väl välgörande och gemensamma samhällsrelationer. Först lära ut,sedan kräva,inte tvärtom.
Instämmer med det som Jan Wiklund skriver i #2.
Så länge dett finns grupper som vägrar att själv börja må bra och låta andra må brå och tryggt i Sverige eller grupper som t.ex kräver att Europa skall heta Eurabia eller som bryter mot mänskliga rättigheter så kommer den idéen om integration och assimilation som skall vara grundad på gemensamma värderingar att förbli fixidé tyvärr

Permalänk | Anmäl #8 Wanda J, 2011-01-24, 12:17

Världen har alltid bestått av mångkultur. Olika etniska och politiska grupperingar har alltid levt sida vid sida på jordklotet. Man har sökt sig till den grupp där man tyckt att man hört hemma etniskt eller socialt. På så sätt har jordklotet varit ett lapptäcke av olika grupperingar och ur detta har en mängd olika kulturer utvecklats (inkl. länder).
Jordklotet har alltså alltid varit (och är) mångkulturell. Människor har utifrån sin grupp skapat värderingar som passat just deras grupp. Vissa av dessa värderingar har passat många grupper och andra omfattat bara den egna gruppen.
Ovan artikel för ett resonemang om vår gemensamma värdegrund och hur vi (som omfattas av artikelförfattarens värdegrund) skall förena människor utifrån, i den värdegrund som nationalstaten Sverige byggdes på. Då måste man tänka på varför nationen Sverige uppstått och att den etniska och värdemässiga vinst som människor gjorde på detta var större än förlusten av den egna friheten (eller att tillhöra en annan grupp).
Sverige består inte längre av en gemensam värdegrund, vi har heller ingen "amerikansk dröm" att förenas runt.
Staten Sverige står inte längre som en garant för en vis kultur eller värdering för de människor som lever i landet utan försöker omfatta alla olika värderingar och kulturer. Det var inte därför staten Sverige en gång bildades. Om man nu inte kan omfatta en stor majoritet av befolkningen så måste konsekvensen av detta bli att projektet Sverige avslutas. Det gagnar ingen längre. Varken svenskar eller invandrare.
Därför är det bästa man kan göra att sluta beskatta folket, upphöra med alla former av transfereringar och låta varje människa leva sitt liv på det för henne bästa sättet. Då upphör segregation/integration etc för att människorna då står fria att på bästa sätt förvalta sina och sin grupps intressen (eller vem man vill) och inte utifrån normer och värderingar som t.ex. kristdemokraters (eller islam för den delen), som skall appliceras på alla "Sveriges" invånare (för övrigt kommer detta inte att lyckas).
Ju snabbare man (svenskarna) inser att Sverige som konstruktion har nått vägs ände desto snabbare kan man ge enskilda och grupper (inklusive svenskarna) rätt att leva efter sina förutsättningar, värdemässigt och etniskt. Och inte tvingas in i något.

Permalänk | Anmäl #9 Nets Eruts, 2011-01-24, 13:05

Felet med Dagens Kristdemokraterna är att partiet har blivit ALLDELES FÖR TOLERANT mot homosexualitet, sena aborter och sexuell frigjordhet...

det är min lilla åsikt...

Permalänk | Anmäl #10 invandrarTjej, 2011-01-24, 14:31

Vi invandrare är bättre än er svenskar på att fortsätta hylla gamla mossiga värderingar - och vara STOLTA över det !

Permalänk | Anmäl #11 invandrarTjej, 2011-01-24, 14:33

De Nya Moderaterna har tagit ett så långt steg åt vänster att de närmast är att se som röda (eller rosa), FP blivit ett mittenparti och C inte befinner sig någonstans så finns det ett stort tomrum att fylla som ett värdekonservativt högerparti.

Vågar KD ta det steget, så kommer vi snart att ligga mellan 7-12%.

Permalänk | Anmäl #12 Rufsen Olsson, 2011-01-24, 15:11

Hmm Weimers, det låter ju inte som ett svenskt namn? Hade Charlie verkligen varit allvarligt intresserad av assimilera sig i Sverige så hade han naturligtvis bytt till ett riktigt pursvenskt namn.

Permalänk | Anmäl #13 Allfons Mållgan, 2011-01-24, 19:31

@ Allfons,

är det där det bästa du kan komma på för att du inte gillar Charlie's åsikter ... ?

Permalänk | Anmäl #14 Rufsen Olsson, 2011-01-26, 10:30

Vi borde först stoppa all invandring, förutom arbetskraft med special kompetens, tills alla som redan är här har jobb och tills kriminaliteten är tillbaka på 1975 års nivå.

När dessa mål är uppfyllda, skall vi satsa på att hjälpa flyktingar till flyktingläger i deras närområde tillsammans med FN och EU.

Vi borde också utreda hur mycket invandringen kostar totalt, nu rör sig siffrorna mellan 30 miljarder till 400 miljarder per år. Naturligtvis har vi inte råd med att ta emot 100.000 tals människor per år när det inte finns några jobb.

Permalänk | Anmäl #15 Johnny Andersson, 2011-04-01, 17:15

Känns aldrig som om denhär debatten blir nyanserad i Sverige.

Permalänk | Anmäl #16 Emily Svensson, 2011-07-13, 16:44

Kommentarsfältet är stängt på denna artikel.