Vilken roll spelar egentligen hyresrätten för arbetsmarknaden och för den reala och finansiella ekonomin? Skriv

Publicerad: 2011-01-23 19:01, Uppdaterad: 2011-11-02 16:11
Miljöpartiets språkrörskandidat Gustav Fridolins debattartikel i DN "De gröna ska inta mitten i den svenska politiken" har väckt starka rektioner och känslor, både inom partiet och hos andra politiska partier. Den gröna mitten är absolut den rätta vägen att gå. Inte som ett taktiskt utspel, utan för en ny grön våg i världspolitiken, för Sveriges framtid och för Miljöpartiets utveckling, skriver Miljöpartisten Nannan Lundin.
Nannan Lundin är småföretagare inom energieffektivisering och medlem i Miljöpartiet de Gröna, Västerås.
Miljöpartiets språkrörskandidat Gustav Fridolins debattartikel i DN "De gröna ska inta mitten i den svenska politiken" har väckt starka rektioner och känslor, både inom partiet och hos andra politiska partier, t.ex. Folkpartiet.
Jag drar två slutsatser av de interna och externa reaktionerna. För det första, efter att ha haft vind i seglen länge är det dags för en svår, obekväm, men nödvändig idédebatt inom Miljöpartiet: Vart vill vi? - efter ett misslyckat rödgrönt samarbete och med tanke på att Miljöpartiet inte längre "äger" miljöfrågorna.
Vi står, med andra ord, inför ett stort behov av att fördjupa och bredda oss - i vår kompetens och i vår politik, i synnerhet i vår syn på sambandet mellan miljö och ekonomisk tillväxt och i vårt arbete för solidaritet med jordens människor och med kommande generationer.
För det andra råder det onekligen både nyfikenhet och nervositet kring Miljöpartiets framtida roll och uppgift i det politiska landskapet - inte minst när vi har en uttalad ambition att bryta upp den handlings- och intellektuellt förlamande blockpolitiken.
Det är verkligen olyckligt att FP försöker skapa en skönhetstävling om vem den sanna "liberalen" är. Denna skönhetstävling leder ingenvart och är dessutom helt ointressant. Det avslöjar bara ett revirtänkande, som i sin tur avspeglar idéfattigdom och osäkerhet om den egna politiska identiteten.
Miljöpartiet har, som en växande politisk kraft, ett historiskt ansvar att bidra till ett friare och mer dynamiskt politiskt landskap! Gustav Fridolin eller vilken miljöpartist som helst behöver inte använda Karl Staaff för att etablera den starkt gröna mitten - Vi gör det med våra gröna värderingar, vårt nytänkande och vår handlingskraft! Det är också olyckligt att diskussionen tenderar att glida över till en "persondebatt" om de blivande språkrören har varit vänsterytter eller högerytter.
Men faktum är, Miljöpartiets framtida utveckling avgörs inte bara av om de blivande språkrören har varit vänsterytter eller högerytter, utan av vad alla Miljöpartister vill och hur de nya språkrören vill leda Miljöpartiet till fortsatta framgångar - opinionsmässigt och med politisk substans som leder till riktiga förändringar.
Som Gustav skrev på DN debatt har vi gröna ambitionen att "bli det breda alternativet för alla som tror på politiken och framtiden". Men frågan är vad som är vår gröna politiska vision och hur vi ska driva ett politiskt ledarskap som skapar trovärdighet, gemenskap och framtidstro hos vår väljare, våra sympatisörer och våra medlemmar? Den gröna kraften behöver vara en vägledande och tongivande röst i det inledande och avgörande skedet av ett paradigmskifte. Det handlar om utveckling av vår syn på välstånd, global ekonomisk maktbalans och fördelning och, inte minst, på individens roll i den politiska utvecklingen och i de sociala framstegen. Grunden till den gröna mitten är, enligt min mening, ett nytänkande om en grön inhemsk och global tillväxt med tre viktiga byggstenar.
Ett "beyond GDP" perspektiv - som en gemensam utgångspunkt för en global "grön ekonomi"
Runt om i världen har politikerna fortfarande en enorm fokusering på BNP-tillväxt som måttet på sin politiska framgång - trots att man är medveten om att tillväxtsiffror i varierande grad drivs av ekonomiskt och socialt ohållbara belåningsbubblor eller av miljömässigt och ekonomiska ohållbara investeringsbubblor. Medan politiker kritiserar s.k. "kvartalkapitalister" har man själv varit "kvartalspolitiker" som stirrar sig blinda på egna kvartalsrapporter och är rädda för att tillväxten i Kina och Indien ska falla och helst vill blunda för både kortsiktiga och långsiktiga sociala och miljömässiga konsekvenser.
Man är mer eller mindre handfallen inför den "jobblösa tillväxten" och nöjer sig med att "frihandeln", än så länge ger fler "vinnare" än "förlorare" - utan att ta tillräckligt hänsyn till och ge tillräckligt stöd till förlorarna och ställa tillräckligt höga krav på att handeln inte bara ska vara fri - utan att den också ska vara rättvis och grön!
Lyckligtvis håller en konsensus och vision om en grön ekonomi på att växa fram - både från industrialiserade länder (se OECD Green Growth Strategy) och tillväxtekonomier och utvecklingsländer (se UNEP's green economy initiative). Det växer fram en samsyn om en grön ekonomisk utveckling som går hand i hand med sociala framsteg och där hänsyn till miljö och ekosystem är nyckeln till en hållbar ekonomisk återhämtning och framför allt en grönare och mer balanserad global ekonomi. Med andra ord, välstånd, mänsklig utveckling och vår harmoni med natur och ekosystem kan inte enbart mätas med BNP.
Den gröna mitten, med våra gröna värderingar och vår brobyggande roll mellan Nord och Syd behöver vara en pådrivande kraft för att bekämpa "tillväxthycklerier" och skynda på utvecklingen mot ett "beyond GDP" perspektiv - med långsiktighet och helhetstänkande, inte bara på hemmaplan, utan också på den globala arenan.
En nyanserad och progressiv syn på sambandet mellan miljö och tillväxt
Miljöpartiet får ofta kritik som ett "tillväxtfientligt" parti - det stämmer. Vi är kritiska eller fientliga till tillväxt som drivs av kortsiktiga ekonomiska vinster på bekostnad av sociala och miljömässiga uppoffringar. I synnerhet när dessa kostnader inte på ett transparent och rättvist sätt avspeglas i s.k. marknadspriser eller när " the invisible hand is insufficient".
Men samtidigt behöver vi verkligen vara självkritiska. Många av oss börjar inse att en grön röst som bara är tillväxtskeptisk och tillväxtkritisk utan kunna ge någon progressiv och kreativ lösning, förutom ett defensivt "självförsörjande" inte är trovärdig. En grön ambition om att "rädda världen" utan en verkligenhetsförenklad förståelse, eller att man vet hur, har ingen handlingskraft.
Sambandet mellan miljö och tillväxt har förändrats - paradoxalt nog när miljöförstöringen har varit så allvarlig och omfattande att den ohållbara tillväxten inte längre kan fortsätta, i synnerhet i tillväxtekonomierna och utvecklingsländerna. Runt om i världen har vi inte bara "energifattigdom", utan också "ekologifattigdom" och klimatflyktingar. Det finns inte längre en "trade-off" mellan tillväxt och miljö. Istället har behoven att förbättra miljöstandarder och biologisk mångfald, att återställa balansen i ekosystemet och inte minst att ställa om inför klimatförändring blivit en ny drivkraft och en tillväxtmöjlighet för grönare industrier och modernare servicesektor. Detta sker i både OECD-länderna och i tillväxtekonomierna och drivs av både global konkurrens och samverkan.
Hur kan vi, den gröna mitten, i ett av de mest innovativa länderna avstå från denna utveckling? Det handlar inte bara om att modernisera Sverige där vi skapar ny konkurrenskraft och grön tillväxt med gröna jobb, utan också att ta vårt globala ansvar och visa vår solidaritet och ge stöd till jordens människor - med våra gröna idéer och lösningar!
En grön tillväxt - en inkluderande och "bottom-up" process
En grön tillväxt- som bygger ett hållbart välstånd med ekonomisk trygghet, social trygghet och ekologiska och miljömässig hållbarhet är en process för att skapa en grön gemenskap. För miljöpartister är det viktigt att ta med sig den öppna och inkluderande "maskroskulturen" in i den gröna mitten. Det är inte bara en fin kultur, som är värd att ta vara på, utan det är en nödvändighet för att en grön tillväxt ska kunna lyckas, spridas och vidareutvecklas.
Av de misslyckade klimatförhandlingarna har vi lärt oss att klimatarbete inte kan lyckas om det blir ett "prestigeprojekt" eller en elitistisk diskussionsklubb utan att involvera näringslivet, civilsamhället och konsumenterna. Från det pågående miljöarbetet runtom i världen, har vi lärt oss att ett lyckat miljöarbete går hand i hand med ökad transparens och insyn i beslutfattandet och en demokratiseringsprocess som engagerar medborgare och civilsamhälle.
Till sist vill jag sluta med och säga - Gustav, bra jobbat! Den gröna mitten är absolut den rätta vägen att gå, inte som ett taktiskt utspel, utan för en ny grön våg i världspolitiken, för Sveriges framtid och för Miljöpartiets utveckling! Du har mitt och många MP-medlemmars stöd. Jag hoppas verkligen att vi får ett starkt och sammansvetsat språkrörsteam, som modigt, bestämt, och skickligt driver denna strategiska utveckling!
Är miljöpartiet det nya mittenpartiet?

Dags att ifrågasätta Miljöpartiet

Miljöpartiet är ett kollektivistiskt vänsterparti
Newsmill är det första sociala mediet i Sverige som spinner kring nyheter och debatt. Vi publicerar varje dag olika personer med exklusiv kunskap om dagens viktiga händelser. Om du har egna erfarenheter av de frågor vi tar upp kan du omedelbart medverka i debatten. Du kan kommentera och skriva egna inlägg som publiceras på hög nivå eller medverka genom din blogg.
Läs mer om Newsmill
Millningen är ett sätt att kommentera med känslor. Du väljer ett ord eller ett namn som du vill mäta i opinionen och läsarna kommenterar genom att välja en av fyra känslolägen som representeras av fyra färger. Rött är arg, blått är glad, grön nyfiken och gult är uttråkad. Resultatet visas direkt och rubriken på artikeln färgas med den färg som de flesta väljer.




6 kommentarer Logga in för att kommentera
I kommentarsfältet har kommentatorn juridiskt ansvar för sina inlägg.
Om MP någonsin vill bli sett som ett seriöst parti kanske man en gång ska slänga totalt orealistiska idéer såsom medborgarlön, sänkt arbetstid med bibehållen lön, fri invandring etc.
MP har passerat sin kulmen. Hur man än vänder och vrider på det så är MP skräckscenariots parti.
MP kom fram i samband med kärnkraften och kunde med ohämmad domedagspropaganda skaffa sig en plattform. Nu har kärnkraften inte samma skrämselpotential längre så man har ett antal år kört med klimatet.
MP har kört med "Vi ska alla snart dö i klimatkatastrofer om ni inte röstar på MP"- stilen rätt länge nu men den frågan är på upphällningen som alla andra "vargen kommer" alarm.
MP behöver ett nytt skräckscenario att jaga upp sina potentiella väljare med. Frågan är om Fridolin har fantasi att hitta ett.
Grön tillväxt är att byta ut kärnkraften mot olja ifrån Iran och Libyen. Låter det bra?
Jag tror Miljöpartiet är på går längs sin predestinerade väg. Det skulle inte förvåna mig om vi om ett par varörelser har Miljöpartiet och Moderaterna som huvudkombattanter. Om jag skall vara profetisk så tror jag att vi inom ett eller ett par decennier har tre ganska så jämbördigt stora idelogiska ståndpunketer som balanserar varandra i svensk politik; "vänstern" bestående av vänsterpartister, traditionella socialdemokrater till vänster; "den gröna rörelsen(Miljöpartiet)", som tillsammans med Moderaterna dränerat Centern och Folkpartiet. De mer grönt orienterade har gått till Miljöpartiet, de mer marknadsliberalt konservativa har gjort sällskap med Kristdemokratrena och gått till Moderaterna. Mp lär också ytterligare attrahera och fånga upp desillusionerade socialdemokrater.
Sen har vi i och för sig ett frågetecken kring Sverigedemokraterna, som mycket väl kan bli en fjärde stark politisk kraft på högerkanten. Men
Fridolin kan säkert se till att MP åker ut ur Riksdagen! Att han på något sätt skulle bidra till ett bättre Sverige är osannolikt!
Jag repriserar mitt inlägg från en annan artikel, jag inser att det passar bättre här:
Jag har många gånger funderat över att jag skulle önska att jag kunde rösta på ett parti som miljöpartiet. Men problemet är att varje gång jag bestämmer mig för att jag ska rösta på dem i kommande val, så låter det sig inte dröja innan de slänger ur sig någon helt vansinnig ide (som exempelvis medborgarlön).
Med åren har jag resignerat. För även om Miljöpartiet representerar mycket som jag sympatiserar med så är det lite av ett "knäppskalleparti" som man inte riktigt kan lita på. Om jag skulle lägga min röst på Mp, så kan det mycket väl hända att de plötsligt beslutar sig för att stöda allmän amnesti och öppna gränser för alla världens flyktingar, eller någon annan fullständigt förryckt idé. De känns således fullständigt opålitliga och jag skulle inte känna mig trygg att lägga min röst på ett sådant parti.