Släpp inte ut pedofiler utan medicinsk behandling

Tuve Skånberg väljer att inte använda sig av termen "kemisk kastrering". Man kan fråga sig varför. Han väljer också att skriva om "forskning" utan att referera till någon specifik studie. Det finns flera studier som tyder på att till exempel kognitiv beteendeterapi ger signifikanta resultat, men han kan alltid komma undan med att hävda att de kanske ger signifikanta resultat men inte "tillräckliga resultat", en term vars definition jag är rädd bara kan återfinnas i Tuve Skånbergs hjärna för tillfället.

Så Tuve Skånberg tycks inte vara säker nog på att vetenskapen är på hans sida för att presentera bevis och använda sig av precisa termer. Det är också intressant att notera att två av hans tidigare publicerade artiklar är rubricerade "Terry Jones visar behovet av blasfemiförbud" och "En röst på Miljöpartiet är en röst på polygami", kanske tecken på att hans värderingar inte är speciellt liberala.

Har "pedofil" ändrat betydelse nu? Förr innebar det en person som tände sexuellt på barn. Idag verkar det betyda någon som förgriper sig på barn.

Känsligt ämne och krökta ryggar. Vem är ond och vem är god när det gäller hur pedofiler ska behandlas.

Jag tycker att den är ond som inte förespråkar kemisk kastrering för att em dömd pedofil ska få säppas ut i samhället.

Allt annat är dravel och partsinlagor för pedofilen!

#2 Erika Svensson: Sssch, förvirra inte våra folkvalda representanter nu!

#3 Sten Figaro: Påminner mig om Platons "Eutyfron". Är det onda ont för att Sten Figaro säger att det är ont eller säger Sten Figaro att det onda är ont för att det är ont?

Behöver jag för övrigt verkligen påminna dig om att även pedofiler har rättigheter? Eller du kanske tycker att bara de Goda har rättigheter och att de Onda bör brännas på bål.

#5 Nyzell. Självkart har de rättigheter. Jag kan t o m tänka mig straffrihet om de låter kastrera sig. Det hela är en samhälleig fråga. Ska vi skydda pedofilen i sitt värv och traumatisera mängder av minderåriga genom övergrepp.

En annan grek sa: En man från Kreta sa att alla kretensare var löngnare...

Gustav S. Jag är imponerad. I ett debattklimat pedofili är nästan lika dåligt som rasism gillar jag att du torgför deras/(era) synpunkter.

Som du ser övan är jag av en helt annan uppfattning i sakfrågan. En tioåring har ännu inte utvecklat sin sexualitet och kan inte ta ansvar för den.

Det tråkiga är att de som blir utsatta bland också blir förövare. jag har inge stistik på det, men det skulla vara intressant och någon sakkunnig kunde yttra sig om det.

@8 Sten Figaro: Brr... antingen är du naiv eller så kör du med ruggigt fula debattknep.

Jag är inte pedofil utan neoliberal. Förstår inte varför man ska behöva lägga in brasklappar i sina debattinlägg så fort man skriver något som inte PK/genus/politruk-gänget håller med om. Förstår inte heller hur mina åsikter ovanför kan vara kontroversiella (fast om du är uppriktigt imponerad över mitt "mod" eller vad du menar, så tack så mycket).

Min livsfilosofi kan ganska enkelt sammanfattas med det gamla djungelordspråket "Den som tränger sig på får lätt en smäll på käften". Det gäller för våltäktare lika väl som övernitiska politruker som försöker lägga näsan i blöt.

#7 Gustav S: Problemet med en sådan inställning är förstås att barn inte betraktas som tillräckligt mentalt utvecklade för att kunna samtycka till sex och att en vuxen person med hjälp av sin auktoritet, erfarenhet och relativt avancerade kognitiva förmåga kan manipulera barn till att göra saker de inte skulle ha samtyckt till om de haft mer kunskap, makt och mental mognad. Vad som kan räknas som samtycke och inte är en intressant filosofisk fråga men i det här fallet kan det nog vara bäst att ta det säkra före det osäkra. Jag tror att även pedofiler skulle må bäst av att lära sig uppskatta sexuella relationer med personer som inte är lika benägna att skadas av sex som barn.

Personer som förgripit sig på barn bör ALDRIG släppas ut under några som helst premisser.

@10 John Nyzell: Ja i praktiken har du säkert rätt i att de flesta barn inte vill ha sex, det kan jag köpa. Däremot har jag följande invändningar:

1. (Viktigast för mig): Politikernas uppgift i mina ögon är att skydda medborgarna från att kränkas av andra medborgare. Det är därför BETEENDEN som ska beivras (t ex att våldta ett barn). PREFERENSER däremot är en privat angelägenhet. Så länge vi har åsiktsfrihet i Sverige så ser jag inte hur politikerna kan ha moralisk rätt att försöka förändra den sexuella läggningen hos en pedofil som inte känner för det. Därav också min avsky mot domen mot serietecknaren i Uppsala i höstas som blev dömd för barnporrbrott för att ha tittat på TECKNADE barnporrbilder. En sådan dom visar ju att politikerna fokuserar på att styra upp folks tankar snarare än att förhindra kränkningar.

2. Att "ta det säkra före det osäkra" är i mina ögon en farlig inställning. Det var t ex de riskaversa väljarnas tysta samtycke som ledde till att vår borgerliga regering kunde sitta kvar (och vänsteralliansen kvarstå som näst största koalition) efter höstens riksdagsval, trots att de brutit mot både Regeringsformen och sina åtaganden mot de svenska väljarna genom att på USA:s kommando införa integritetskränkande massövervakningslagar (FRA, Ipred m.m.) Det finns många fler historiska exempel på hur rädda, lättledda undersåtar möjliggör för galna politiker att skapa massivt kaos. Grundregeln bör vara att vi är säkrast när politikerna INTE lägger snoken i blöt.

3. Jag känner inga pedofiler, men menar du verkligen att de kan "lära sig" att bli normala heterosexuella? Tror du det samma om homosexuella? Om inte, var tror du att skillnaden ligger?

@11 Mikael Holmlund: Där har vi iofs en åsikt som kan vara rimlig. Straffskalan för våldsbrott mot person i Sverige är idag löjligt låg i mina ögon eftersom straffet rimligen bör stå i någorlunda proportion till lidandet som brottslingen åsamkat sitt offer.

Om någon begår en grov våldtäkt (mot ett barn eller en vuxen spelar egentligen ingen roll) så tycker jag själv att livstids fängelse kan vara en rimlig påföljd.

En sådan inställning är ärligare än att komma med halvhymlanden à la 68-vänstern och säga att det är synd om våldtäktsmännen och att det är samhällets ansvar att ge dom "vård".

Det är också mindre obehagligt än att lägga sig i folks åsikter och försöka få våldtäktsmän att tycka något annat än dom gör. Dom ska få tycka precis vad dom vill, men däremot inte göra vad dom vill.

#12 Gustav S: Jag håller med dig om det mesta. Givetvis skall pedofili inte betraktas som brottsligt, det är handlingen sex med barn jag tror man kan motivera ett förbud av. Jag håller också med om att "ta det säkra före det osäkra" är en mycket farlig inställning, men när det gäller barn begränsar vi, även förutom sex, redan vad de kan samtycka till och inte. Jag tror inte att jag tycker om begränsningar av människors frihet mer än du, men barn har en besvärligt status som nästan-människor.

Vad gäller om pedofiler kan "lära sig" att bli normala så tror jag inte att man måste vara ett offer för sin medfödda neurologi. Vissa pedofiler har en mer "barnfokuserad" pedofili än andra, som även kan attraheras av vuxna människor. De förstnämnda har det förstås svårare än de sistnämnda och jag betvivlar att de kan få en "hälsosam" sexualitet utan medicinsk hjälp, men det finns terapiformer som visat sig kunna "styra om" vad pedofiler blir upphetsade av och inte. Rimligtvis borde samma metoder kunna fungera för homosexuella, men skillnaden är naturligtvis att homosexuella sällan har någon anledning att förändra sin sexualitet.

#13 Gustav S: Jag förstår inte riktigt vad som är så fel med att ge brottslingar vård. Tanken att straffet skall stå i proportion till lidandet som brottet orsakat är ett uttryck för primitiv hämndlystnad.

Straff är primitivt. Samhället har ett intresse av att alla kan komma tillbaka. Dåremot tycks inte som är utövande pedofiler kunna ändras. Därför tycker jag det är mycket "humanare" med kastrering. Valet ska vara: Sitt inne resten av ditt liv eller gå ut kastrerad.

Utav rättssäkerhetsskäl tycker jag det ska ske vid andra gången...

#16 Nej, samhället har inte ett intresse av att få tillbaka monster. Människor mår bra av att straffa folk som gjort orätt. När monster släpps ut i det fria blir folk bara bittra. Folk som begått övergrepp på barn kan sitta i sin bur för resten av sitt liv tillsammans med mördare och våldtäktsmän.

ATT förhindra sexuella kränkningar mot barn kräver verksamma insatser. Det räcker inte bara att de KÄNNS bra. Motiverad vrede och upprördhet bör kompletteras med en kylig analys av vad som verkligen fungerar för att förhindra sexuella övergrepp mot barn.
Risken finns annars att skattebetalarnas pengar slösas på ineffektiva eller direkt brottsökande insatser.

Undertecknad har som extern expert varit ordförande för arbetet med Statens beredning för medicinsk utvärdering (SBU) rapport ***Medicinska och psykologiska metoder för att förebygga sexuella övergrepp mot barn*** (fritt nedladdningsbar från www.sbu.se). Under 2010 har bl.a. ämneskompetenta psykologer, läkare och farmakologer arbetat tillsammans med svenska och internationella externa granskare (en parallell rapport på engelska har möjliggjort detta).

SBUs uppgift är att rigoröst samla in och systematiskt granska forskning om vårdens metoder. Syftet är att beslutsfattare och vårdens personal ska få ett gediget vetenskapligt underlag. Och inte tvingas förlita sig enbart på personliga och ofta motstridiga uppgifter och åsikter som framförs av enskilda debattörer.

Granskningen av alla relevanta studier på ett område görs av en grupp erfarna ämnesexperter och forskare på just det området, enligt i förväg bestämda regler inom ramen för SBUs utvärderingsmetod. Detta för att bedömningarna ska bli så initierade, opartiska och rättvisa som möjligt och samtidigt vara jämförbara mellan olika kunskapsområden. Syftet är att finna de metoder som bevisligen ger de bästa resultaten. SBU undersöker studiernas kvalitet och relevans och drar slutsatser om vad den samlade forskningen visar. Bedömningen av varje enskild studie redovisas tydligt, så att var och en ska kunna se varför vissa undersökningar bedömts vara mer tillförlitliga än andra.

SAMMANFATTNINGSVIS: För den som vill kolla upp vilken vetenskaplig bärkraft Tuve Skånbergs antaganden och förslag om "medicinskt tidsbegränsad behandling" som krav för att en dömd pedofil ska få villkorlig frigivning, rekommenderas därför rapporten ***Medicinska och psykologiska metoder för att förebygga sexuella övergrepp mot barn*** på www.sbu.se.

Niklas Långström, läkare och specialist i barn- och ungdomspsykiatri
Forskningsledare vid Kriminalvården
Professor i psykiatrisk epidemiologi vid Karolinska institutet

#18. kan du inte delta lite mer konkret som svara på min fråga "om det smittar", när man upplevt kränkningen?

Tala klarspråk, Skånberg!

Du talar om kemisk kastrering. Försök inte dölja det genom att kalla det för "medicinsk behandling"!

Det ser fördömt oärligt ut att hymla med orden på det sättet. Jag ogillar oärliga politiker.

Tuve Skånberg... Borde vi inte ha en viss tröskel mot den enkla populismen här i världen? Det råkar vara så att sexualbrottslingar har den lägsta återfallsfrekvensen på runt 10%. Att då döma 90% med kastrering som är onödig är då inte vettigt. Detta är något som kan ske på frivillig basis och ingenting annat, ty när man är ute från fängelset så ska man betraktas som fri och oskyldig och inte vara dömd till evighetsstraff med hänvisning till att man är att betraktas som en samhällsfara. Det är nästan så att jag bryter mot godwins lag när jag hör sådana här förslag.

Dessutom får inte inbillad trygghet kosta vad som helst. Forskning visar att trygghetsnarkomanin är långt värre än de faror vår irrationella rädsla försöker rädda oss från.

tummar upp till #1, #2, #4

Tuve Skånberg representerar en kyrka som skyddar pedofiler. Kristna må hävda att antalet pedofiler faktiskt är lägre inom kyrkorna, men eftersom dessa pedofiler träffar så många fler barn så drabbar deras brottslighet ändå totalt sett så många fler, speciellt som kyrkorna låter dem fortsätta år efter år.

Precis som det står i artikeln: "I fallet i Sundsvall hade pedofilen en historia av 200 terapeutiska samtal"…så hade dessa 200 terapeutiska samtal ABSOLUT ingen nytta i detta fall. Patrik som han kallades i "Uppdrag granskning" orkade inte ens vänta att han hade etablerat fungerande socialt liv och visat prov på att han kan klara sig ute i det fria samhället. Han fick inget återfall utan fortsatte endast efter det av domen påtvingade avbrottet att umgås intimt med barn. Däremot hade han inte avbrutit sitt intresse för barnporr när han vistades på rättspsyket.

Det finns en pompös övertro till att specialister kan med blotta "snackande" göra svårt störda människor friska. Denna övertro är "meningsfull" utifrån att det är politiskt så nödvändigt att visa att vi kan påverka människor till det bättre, helst även de svåraste fallen. Och det är sant att det finns en hel del psykiska besvär som man kan och vilket man kan bevisa vetenskapligt men det gäller absolut INTE alla störningar.

Det groteska är att dessa specialister tillhör nog den absoluta lönetoppen av högbetalda tjänster inom offentlig sektor och timmarna rusar i väg. Per krona är det oerhört litet presterat, dvs ett gigantiskt antal insatser per klena resultat är under all kritik som i fallet med Patrik ty det hela visade sig vara noll.

Detta påverkar självfallet även den presterande läkarens omdöme (prestige, auktoritet, yrkesstolthet), dvs vederbörande läkare börjar önsketänka att patienten är bättre än vad det finns fog eller bevis för eftersom ingen vill känna sig så "ända ner till fotknölarna maktlös" inför sådan uppgift och få så hutlöst betalt för insatsen. I Patriks fall skulle 200 timmar i en skönhetssalong ha varit betydligt billigare och en lika effektiv behandlingsmetod.

Frågan är: hur har vi hamnat i en sådan situation att högutbildade vetenskapsmän och specialister hänger sig åt önsketänkande? Sverige lider av moraloptimering (en något lindrigare form av moralrelativism) med att man ska bejaka alla människors värde och alla ska ha SAMMA chans. För det första tänker alla subjektivt utan att förstå att det finns fenomen som överhuvudtaget inte ryms i normala människors föreställningsvärld och för det andra inger den politiska retoriken en falsk trygghet medmänsklighet är ett enkelt beslut såsom det vore en enkel sak att kräva. Omsänkligheter ryms nämligen ingendera av dessa två dimensioner.

Varför? Därför att vi INTE kan behandla alla dito störningar tvärtemot vad allmänheten och politiker vill så gärna tro. Att vi inte kan påverka vissa saker (även om det gäller endast människans psyke) tycks uppfattas som ett medmänskligt nederlag och så skulle jag rubricera det också. Det är det faktiskt men det måste vi lära oss att leva med: "vi är inte riktigt omnipotenta gudomligheter än och vi har inte riktigt deras mirakulösa krafter än".

Notis: Det stämmer att det finns läkemedel som inhiberar det manliga könshormonet men att få gärningsmän ta sina mediciner ute i det fria samhället är ingen lätt uppgift att lösa. Där kommer vården att brista på alla sätt och vis precis som den gjort i fallet med Patrik på rättpsyket. Det finns kompiskultur i Sverige: en gärningsman ser till att vederbörande blir bästis med en viss och mottaglig del av personalen som börjar göra vänskapliga eftergifter pö om pö: "man ska ju kunna lita på en sån trevlig typ". Innan den OPROFESSIONELLA personalen ens anar så är de i händerna på den PROFESSIONELLA manipuleraren.

Vi har dess värre så många vardagliga men reflexmässiga schabloner "man ska ju kunna…" som saboterar förnuftet i vitt skilda sammanhang och ibland resulterar det i kritiska komplikationer! Även som den skandal som fallet Patrik på rättspsyket endast kan rubriceras.

Det finns en "mildrande" (med stor dos av vilja att se genom fingrarna förstås) omständighet att ingen egentligen vet vad som är rätt eller fel här i Sverige! Men från mediernas synvinkel är det alltid fel när det finns mänskligt svåra öden att skriva en sensationsartikel eller göra ett sensationsprogram om.

En psykiatriker som skulle följa den strikt medicinska bedömningen och hålla en obotlig pedofil inom psykvårdens ständigt vakande kontroll (ute i samhället under permission eller på institution utan möjlighet till internet) kan lika väl hamna i blåsväder och profileras som "monsterläkare" och "kotrollfreak". Då skulle man hitta massor med synpunkter som talar mot vården och den stora allmänheten skulle blir helt övertygade om att det stämmer.

Även specialister/sakkunniga tycks ha förlorat sin objektiva säkerhet utifrån vetenskapliga fakta och dividerar med sentimentalt moraliska aspekter hur saker om ting kan tolkas.

Jag undrar om det mänskliga kollektivet kan bli etiskt helt instabilt med moralisk suddighet, moralrelativism: nästan allting kan vara rätt eller nästan allting kan vara fel och det beror endast på passande argument. Men vad som är rimligt är det ingen som vet: "den kompakta dumheten råder före händelsen och dess konsekvenser samt den tvärsäkra klokheten efter".

#23. Om jag förstår dig rätt så kräver du att man ska vara 100% säker på att en behandling fungerar varje gång innan man försöker? Om man försöker ändå så betyder det att behandlande läkare visar stolthet och arrogans. Det stör dig att det går många man-timmar och således en hög kostnad till att försöka behandla pedofiler trots att det inte alltid lyckas. Jahapp.

Du är väl i så fall medveten om att ingen behandling någonsin är 100% säker? Oavsett vilken sjukdom vi pratar om. När det gäller en pedofil som "Patrik" är det egentligen inte den sexuella läggningen som är problemet. Problemet är att han agerar ut den. Det har han gjort på ett hänsynslöst, manipulativt och planerande sätt som leder tanken till att hans grundproblem är en personlighetsstörning.

Personlighetsstörningar är bland de absolut mest svårbehandlade sjukdomar vi har. Man uppnår sällan en riktig "bot" men ofta kan patienten lära sig leva med sin störning.

Vad gäller "bortslösad" kostnad så är det givetvis så att även rent kroppslig bot kan misslyckas. Cancer till exempel kan behöva behandlas med dyr kirurgi, följt av dyr strålbehandling och uppföljt med dyr cytostatika och eventuellt dyr hormonbehandling. ÄNDÅ kan man misslyckas med behandlingen och även om man lyckas finns risken att cancern kommer tillbaka. Då kan man se det som att man har slösat sin tid och samhällets pengar samt utsatt patienten för obehagliga behandlingar i onödan.

Men ofta blir resultatet alldelens lysande - Man räddar ett liv.

Ska vi behandla cancer? Och ska vi försöka hjälpa pedofiler som ger sig på barn att kontrollera sitt beteende?

#25 Tomas Fredriksson – Svar: "Om jag förstår dig rätt så kräver du att man ska vara 100% säker på att en behandling fungerar varje gång innan man försöker?"

-För det första så skulle jag vilja säga att ingenting inom sjukvård är hundraprocent säkert…så visst stämmer det…och detta är ett välkänt faktum om man ens litet är insatt i ämnet!!! Det finns rapporterade dödsfall på grund av komplikationer (även om det är mycket sällsynt) vid omskärelse även om det handlar om ett så litet ingrepp.

Däremot handalar det om i detta specifika fall med Patrik som exempel att han haft 200 terapisamtal och till absolut ingen nytta eller helt utan effekt. Man tycks ha tagit hänsyn till aspekter som inte i själva verket hör hemma i en medicinsk diagnostik såsom kanske att han hade varit på rättspsyket hela sju år och blivit "utsatt" för 200 terapisamtal. Man börjar se den långa tiden i sig som garanti för någon önskad effekt. Och det är precis frågan om önsketänkande.

-För det andra så finns det redan olika förutsättningar (beroende på hur vi är som människor angående kurage, hämningar, sättet att agera ut osv) för oss människor när det gäller vår sexualitet överhuvudtaget. En del heterosexuella blir aldrig ihop med det motsatta könet därför att de är för "skraja" (det finns säkerligen flera olika orsaker som de själva skulle nämna som orsak) för intimitet. Samma gäller homosexuella att en del ens aldrig vågar ta steget. Självfallet är inte pedofiler något undantag när det gäller den typen av mänsklig variationen. Det finns med andra ord pedofiler som aldrig skulle våga sig på en fysisk kontakt med ett barn. Vi är INTE stöpta ur samma mått!

Däremot talar den brottshistoria som Patrik är ett exempel på att vederbörande har en mycket dålig eller obefintlig prognos. I hans fall är det snarare 100% säkert att han kommer att förgripa sig på barn så fort som han får leva fritt med närhet till barn.

Problemet är inte ens den medicinska bristen på verkligt effektiv behandling för pedofili enligt min mening utan att vi sätter in värderingar och hänsyn av medmänsklig karaktär som metaforisk placebo för vårt eget "dåliga samvete" att vi inte kan hjälpa alla.

*

"Cancer till exempel kan behöva behandlas med dyr kirurgi, följt av dyr strålbehandling och uppföljt med dyr cytostatika och eventuellt dyr hormonbehandling"… stämmer absolut även om man inte har några garantier för ett önskat resultat.

Men det gör man inte i de fall som har alldeles för dålig prognos eller saknar helt prognos!!! Det är inte ens etiskt av den enkla anledningen att det kan både försämra det subjektiva måendet (på grund av all smärta och svåra biverkningar) och förkorta betydligt patientens liv.

Logiken i ditt resonemang enligt ovan tillämpad ala Patriks fall skulle innebära att onkologen skulle konstatera att patienten fått så många strålbehandlingar och då är han/hon frisk utan mer ingående kontroller ifall det verkligen stämmer.

Skillnaden är just att det finns goda och avancerade diagnostiska metoder inom den somatiska vården som oftast för att fastställa behandlingens effektivitet kontra hur det är inom den psykiatriska vården och i synnerhet när det gäller vissa störningar som pedofili och psykopati. Enligt den rådande uppfattningen ska man avstå från att behandla psykopater eftersom det paradoxalt tycks öka risken för återfall. En psykopat som har pedofilisk böjelse som vederbörande agerar ut måste således tolkas som särdeles hopplöst fall att kunna behandlas.

Som allmän info för eventuella andra läsare:

Pedofili och psykopati, som jag nämner i mitt inlägg, är INTE sjukdomar som cancer utan de klassas som störningar. En beteendestörning kan beskrivas som psykosocial/social dysfunktion, dvs en egenskap som inte fungerar/inte accepteras i det omgivande samhället (beroende av flera olika orsaker eller olika former av "skadeverkan"). Beteendestörningar kan orsaka lidande även för personen själv men så är det inte alltid.

I den meningen är det bisarrt att man talar om att "behandla pedofili" eftersom en pedofil inte alls behöver vara motiverad till behandling, dvs att ändra sitt förhållningssätt angående vad som är allmänt acceptabelt och oacceptabelt. Jag skulle påstå att den terapeutiska effekten består av att en pedofil lär sig hantera sin svåra frustration att inte fysiskt få agera ut sin drift med barn, dvs personen i fråga får bättre social kompetens med större medmänsklig ansvarskänsla/insikt. Med andra ord handlar det inte nödvändigtvis om att vederbörande blir av med sin pedofiliska drift.

Notis: Pedofili kan inte jämföras exempelvis med cancer (eller andra kroppsliga sjukdomar) eller ens psykiska sjukdomar.

Det intressanta i artikeln är att terapi inte funkar utan bara är en lukrativ bransch full med kvacksalvare utan nyttovärde.

Mediciner funkar.

Som bevandrad i psykologi så vill jag bara säga att Pedofili har ett mycket dålig facit angående till dags dato tillgängliga behandlingsutvärderingar.

Faktiskt värre än dåligt.

Man måste överväga andra lösningar.

Hur stor är ÅTERFALLSRISKEN för DÖMDA pedofiler?

"Undertecknad har som extern expert varit ordförande för arbetet med Statens beredning för medicinsk utvärdering (SBU) rapport ***Medicinska och psykologiska metoder för att förebygga sexuella övergrepp mot barn*** (fritt nedladdningsbar från www.sbu.se). Under 2010 har bl.a. ämneskompetenta psykologer, läkare och farmakologer arbetat tillsammans med svenska och internationella externa granskare (en parallell rapport på engelska har möjliggjort detta). "
en expert är någon som har rätt och kunskap och baserar sina källor från någon annan än sig själv. och sannerligen inte någon som kommer från samma institutit som rasbiologiska intutitionen.

och SANNERLIGEN inte någon som är ansvarig för misslyckanden att hålla pedofiler i styr vilket var huvudorsaken till fallet som hände här i sverige.
"2010 har bl.a. ämneskompetenta psykologer, läkare och farmakologer arbetat tillsammans med svenska och internationella externa granskare (en parallell rapport på engelska har möjliggjort detta). "
och nej långström ,andra vänster gubbar som baserar sina rapporter utan fakta och på populära åsikter baserat på sina känslor är sannerligen heller inte någon bra källa. faktiskt är det en negativ källa då den bokstavligt ljugar precis som du ljög om att det fanns inge bevis. precis som "experter" i samma organisation Långström fanns på fanns det "experter" som trodde på känsla i rasbiologi. vilket var ett hopkok nonsens baserat på rasism och som sagt känslor.

Så istället bör vi använda fakta, statestik, vetenskapkligt data här och inte, ironiskt nog, enskildiga debattörer som på sbu.

"erfarna ämnesexperter och forskare på just det området, enligt i förväg bestämda regler inom ramen för SBUs utvärderingsmetod. "
om vi ändrar det George orwelliska översättningen blir det hela:
folk som är efarna med att bestämma vilka saker som får visas så det inte strider mot våran bubbla i säkerhet i sverige vill leva i och ignorerar sånt som fanns bevisat 30 år sedan. och som har bevisat åter igen flera gånger som medroxyprogesterone acetate.

Forty-eight male patients with long-standing histories of deviant sexual behavior received medroxyprogesterone acetate and milieu therapy for up to 12 months. Forty subjects responded positively, all within 3 weeks, with diminished frequency of sexual fantasies and arousal, decreased desire for deviant sexual behavior, increased control over sexual urges, and improvement in psychosocial functioning. Improvement in deviant sexual behavior and psychosocial functioning was maintained after treatment ended, and there was no evidence of permanent physiological changes.

källa är http://ajp.psychiatryonline.org/article.aspx?Volume=138&page=644&journal...

och Niklas långström säger det finns inga bevis.

snarare är det så att det finns inga bevis på att det INTE funkar.
dvs att även några stycken som skulle sluta skulle vara bättre än ingen alls. precis som detta så visar det.
Men för att använda och TOTALT motbevisa Långström med sina egna ord men ändrat med källor inte från sig själv

SAMMANFATTNINGSVIS: För den som vill kolla upp vilken vetenskaplig bärkraft Tuve Skånbergs antaganden och förslag om medicinskt tidsbegränsad behandling som krav för att en dömd pedofil ska få villkorlig frigivning, rekommenderas därför rapporten

http://ajp.psychiatryonline.org/article.aspx?Volume=138&page=644&journal...

Så folk från USA och den mest högst utbildade expert och inte "experter som litar sig på känslor" i ett mindre land som sverige. ja då är det bara att välja. plus att den från sverige kan riskera att bli kriminell genom att nya lagar införs att dom "experterna" som kommit med fela utdömen om förövarna har riskerat barnen och skyddat pedofilen.

Tuve har rätt, låt inte dessa pedofiler gå ut utan medicinsk chemisk kastrering