Barnläkare: Skolan måste bejaka fler kompetenser än de teoretiska

Kan bara instämma. Vi måste också låta de praktiska färdigheterna få utrymme - inget ska vara mera värt än det andra. Det är oftast inte meningsfullt att låta de elever som tröttnat på de teoretiska ämnena i grundskolan, "tvingas" på det i den praktiskt inriktade gymnasieskolan.
Det går att ta igen senare om läslusten faller på. Men då är det en förutsättning att det finns ett bra KomVux.
Jag tillhör själv dom som var teoretiskt "skoltrötta" en gång i tiden. Det tog jag igen senare i livet.

Jag undrar om inte denna artikel bygger på felaktiga utgångspunkter?

Det finns en GAMMAL föreställning om att det finns två sorters begåvningar - en praktisk och en teoretisk. Det stämmer inte. Svagbegåvade barn är ofta inte särskilt duktiga på någonting, inte heller textil-eller träslöjd. Högbegåvade barn är ofta duktiga på nästan allting.

Det stämmer dock att "teori" kan bli en riktig plåga för underbegåvade barn. Och att de med rätt stöd kan bli duktiga hantverkare. Men normal-eller högbegåvade barn blir ännu bättre hantverkare!

Det är ett reellt bekymmer med de krav som det postindustriella samhället ställer på kognitiv skärpa, snabbhet och intellektuell slutledningsförmåga. Det är ett reellt bekymmer att västvärlden numera lagt ut allt "enkelt" arbete till Kina, Bangaladesh och Angola.

Arbetslivet har idag mycket lite plats för de barn vi talar om. T o m jobb som diskplockare sköts av högutbildade eller studenter och det är konkurrens också om sådana jobb.

Vi måste tänka längre & större än "hantverkare".

@Gunnel;
Vet inte om det handlar om över- eller underbegåvade elever. Grundskolan idag, och tidigare, prioriterar teoretiska ämnen. För den teoretiskt skoltrötte kan det vara en plåga. Upplevde det själv en gång i tiden. Den teoretiska läslusten kom tillbaka i 25-årsåldern för min del.
Men har sedermera läst mig till gymnasieingejör - samt två högskolexamen i pedagogik och beteendevetenskap/statsvetenskap

#3

Du har nog rätt här: Det handlar inte egentligen om över&underbegåvade barn. Det handlar mer om vad vårt samhälle begär av människor. Om det finns plats för oss alla - här tänkt som någon slags utilitarism.

De skoltrötta - som både du & jag en gång varit - lider nog inte allra mest av "det teoretiska". Människan är väl en meningssökande varelse - i allra högsta grad? Vi lär oss det som skapar mening, sammanhang, känsla av delaktighet. Vi sorterar bort det som inte bekräftar detta. Det är därför tonårshuliganer, som påtagligt ofta är begåvade, har usla betyg i skolan.

Jag slutade skolan efter 9an, hela högstadiet hade betygen dalat och dalat. Men jag lärde mig mycket annat. Sminka mig & dansa till exempel. Sy klänningar själv. Våga prata tyska och engelska med utländska killar och i jobbet. Kyssas & hångla. Otaliga musiktexter (engelsk lyrik alltså). Jobba på Savettfabriken med paketering, filmklippning på Colorteknik, chokladexpedit på Tempo och förmodat språkkunnig expedit på Stockholms Souveniershop. Tjäna pengar, röka cigaretter, spela gitarr, dricka Explorer och Loranga. Att bli vuxen!

När jag gått igenom detta i fyra år blev jag vuxen på riktigt. Vid 17 år började jag plugga på kvällsgymnasium och jobbade och försörjde mig själv på allehanda jobb på dagarna. Jobbet började vid 8, skolan slutade 22. Sedan gick jag (ofta) på krogen en stund. Läxor läste jag på tunnelbanan och på timmen mellan jobbet och skolan. Jag tog studenten på latinlinjen 1969 med ganska bra betyg. Jag hade flyttat hemifrån, telefonräkningar och hyra kom som en chock varje gång, men det var bara att skolka från skolan två kvällar och diska på Gondolen så var den saken avklarad.

Vad jag fick var ett samhälle som TOG EMOT MIG. Jobb, pengar, smidiga skolor som rättade sig efter mig, lärare som respektfullt kallade mig fröken Gomér och inte kollade varför jag varit frånvarande två sista timmarna, det var mitt ansvar. 17-åringen växte!

Detta kan vi inte ge våra barn idag!

Kan bara instämma med författaren. Vi ser alldeles för enögt på barnen.
Jag tror att det handlar om ett traditionellt synsätt där kroppsliga färdigheter är mindre "fina" än teoretiska. Ett mått av klassavund spökar säkert också .
Sorgligt att så många barn idag ska behöva lida av tidigare generationers upplevda orättvisor.

Vill tipsa om den tillspetsade och provokativa (caveat lector) men intressanta Dumbing Us Down av John Taylor Gatto. Han hävdar att vi blandar ihop skolning med utbildning. Den förra är träning att bete sig som förväntat, att bli lydig och kanske också passiviserad.

Helt klart är att formaliseringen av utbildning som lyfts ut ur samhället och därmed det direkta upplevelse baserade lärandet är en anomali ur mänsklig historia. Den fungerar inte alltid och det bör man erkänna och dra konsekvenserna av. Gatto skriver oerhört väl och får fram poängen med all önskvärd tydlighet. Hans bok är ett bra underlag för en djupare diskussion om hur olika utbildningsformer kan se ut.

För att bygga vidare en smula på vad Daniel i #5 har skrivit så skulle jag vilja påstå att detta enögda sätt är en del av det samhälle som Socialdemokratin har gett Sverige; nämligen att ingen är förmer eller mindre än någon annan och alla klarar av att göra samma sak. Kort sagt ska alla stöpas i samma form.

En intressant sak tycker jag är att det blev närmast ett ramaskri när förslaget om "elit-klasser" kom upp på tapeten i höstas. Väldigt ofta i debatten som följde så luftades åsikten om att "ingen är bättre än andra" osv. Vilket ju är fel. Rent biologiskt är det faktiskt så att vissa är bättre än andra - på vissa saker!

Vi måste lära oss igen att ta tillvara på individen och inte enbart se till kollektivet - det måste bli okej att vara bättre än sina kompisar i t.ex. matematik och därmed kunna bli upplyft till specialklasser. Likväl måste det vara okej att vara bättre på praktiska ämnen som t.ex. att snickra.

Det är till viss del okej att vara bättre än andra i Sverige, men i princip bara om det handlar om idrott. Och gud förbjude att man själv skulle lufta åsikten att man är förmer inom något särskilt gebit.

Idag är det inget konstigt att man försöker ge stödhjälp till de som har svårare att klara sig i skolan, men det är inte okej att ge begåvade barn en extra skjuts och det tycker jag inte är bra eftersom man därigenom går miste om den fulla potential som finns inom våra begåvade barn.

Och tro inte att vi inte behöver det: med utecklingen som den är i världen måste varje mindre land som Sverige verkligen lära sig att ta hand om begåvningar. Det är dem som kommer kunna se till att vi kan fortsätta ha en trygg framtid i Sverige med ett fortsatt bra trygghetssystem.

Det råder akademikerkomplex inom vänstern inkluderande socialdemokraterna. Att kalla sig akademiker har hög status och för att alla skall nå målet, nivelleras inträdeskraven till universitet och högskola. Men vad blir resultatet? Ja, högskolan har inte mer utbildningshöjd än en folkhögskola. Är det sådan kompetens som vänstern och S tror att vi skall konkurera med. Självfallet måste vi för att kunna konkurera med omvärlden ha en differentierad skolgång från första skolåren till universitet och högskola. Bort med flummet!