Jens Orbacks vision om global demokrati är farligt naiv

Orback skriver att "Demokrati är det enda styresskick som har potential att minimera risken för våld och som långsiktigt kan lösa konflikter fredligt. Utan gemensamma regler är det den starkes rätt som råder, på bekostnad av människors lika värde." (Länk). Det är en grav förenkling.

Konflikter blir inte lösta bara för att man tvingar fram ett demokratiskt styrelseskick, vilket Afghanistan och Irak är uppenbara exempel på. Den av Orback citerade vision som Olof Palme hade om "det världssamhälle som en gång måste komma" är till förvillelse lik den klassiskt religiösa beskrivningen av den "yttersta dagen" då de gudsfruktiga skola komma in i himlen. Tyvärr är den visionen inte bara orimlig utan potentiellt farlig. Vilka ska få delta i detta världsparlament? Även de som motsätter sig demokrati? Ska diktaturer få delta? Teokratier? Deras folk kommer inte att vara representerade, bara deras eliter. Utopin om en global demokrati är farligt verklighetsfrånvänd och ignorerar de realiteter som styr världspolitiken.

Sverige har en politisk historia som liknar många andras, samtidigt som den är unik. Likaså vår politiska kultur och vårt politiska landskap. Demokrati är inget som införs på några år, och rester och motsättningar från äldre ordningar övervinns långsamt. Varje demokratiskt land har tvingats gå sin egen väg. Det är också det svenska folket, inte något annat, som två val i följd röstat fram en borgerlig regering. Lite elakt skulle man kunna fråga sig om det är med bakgrund av detta som Jens Orback vill att Socialdemokraterna ska ta med demokratin utanför landets gränser i jakt på nya röster?

När EU nyss klubbade igenom sex veckors obligatorisk föräldraledighet vikta för kvinnor tyckte svenska Socialdemokraterna att det var en bra reform att ställa sig bakom eftersom det "totalt sett" gynnade föräldraledigheten. Detta trots att det är ett gigantiskt steg tillbaka med svenska mått mätt. Vid ett annat tillfälle tyckte riksdagsledamoten Carina Hägg (S) och RFSU, med uppenbart bristande insikt om vilka konsekvenser detta kunde få, att det vore en bra sak att driva abortfrågan på EU-nivå.

Liberalen Johan Ingerö visar vad som är problemet med dessa tankegångar i sin Neo-blogg (101015): "Tunnlar är nämligen öppna i båda ändarna. Om Sverige tar på sig rätten att styra och ställa i Polens abortlagstiftning, så medger vi samtidigt Polens rätt att ställa och styra i vår."

Samma problematik gäller i ännu högre grad den globala demokratin som Orback önskar. Att utan vidare eftertanke vilja förflytta suveränitet till överstatlig nivå är att nonchalera hur mödosamma de politiska landvinningarna varit i Sverige. Demokrati betyder ordagrant folkstyre. Sverige utgör med sina nio miljoner invånare en försvinnande liten del av EUs befolkning, och en långt mindre av jordens 6,85 miljarder. Varje policyområde vi flyttar till överstatlig nivå kommer med största sannolikhet att påverkas mindre av oss, och mer av andra. Det är ganska enkelt att räkna ut hur lite vi skulle kunna påverka beslut som sedan kan bli regelverk vi måste åtfölja. En sak är att stater intensifierar samarbetet vad gäller exempelvis miljön, en annan att man vill kunna tvinga stora delar av världens befolkning att lyda.

När Berlinmuren föll 1989 trodde många att demokratin hade segrat för gott. "Historiens slut!" deklarerade filosofen Francis Fukuyama och menade att alla ideologiska konflikter nu var överspelade och att det enda alternativet som återstod var den västerländska liberala demokratin. Delvis fick han rätt. Idag kallar sig i princip alla stater som vill delta i världspolitiken för demokratier. Även diktaturer har förstått att det är lättast att i alla fall ge läpparnas bekännelse, vilket lett till de många farserna med ofria val runtom i världen. Historiens kamp lämnade oss aldrig, och kalla kriget fick oss att glömma realiteten att världen alltid har varit och alltid kommer att vara präglad av konflikter som inte bara är ideologiska.

Demokratin segrade 1989 och intressekonflikterna är idag svårare att urskilja än de var när kampen mellan titanerna USA och Sovjetunionen kunde förklara det mesta. Om världen under den tiden var ett stort schackbräde då är det idag många mindre. Den konsensusorientering som svensk demokrati präglas av lämpar sig kanske väl för ett litet land med relativt trygg ekonomi och ett stabilt politiskt system. Men FN, det närmsta vi kommit en världsregering, är korrupt och impotent på grund av att diktaturer lägger in veton och blockerar alla försök till verkligt positiva förändringar. EU är en bättre väg för Sverige att gå för att påverka världspolitiken eftersom alla medlemmarna trots allt är demokratier, även om det finns många problem med EU vad gäller toppstyrning och folklig förankring.

Det är behjärtansvärt att se alla världens människor som sina bröder och systrar. Vi är alla människor och inget mänskligt är oss främmande. Men att vara världsmedborgare innebär inte att man är precis som alla andra, eller att man bör vara det. Faktiskt kommer djupa och omfattande skillnader att bestå på global nivå. Det kan tyckas logiskt att, som Jens Orback föreslår, inrätta en global demokrati för att erkänna och stärka tron på vår delade mänsklighet. Men denna vision har, till skillnad från många andra, ett totalitärt drag och en naiv övertro på vad som är möjligt i internationell politik.

Ivar Arpi (7 artiklar)

Anmäl

Trackback URL: http://www.newsmill.se/trackback/32324

5 kommentarer Logga in för att kommentera
I kommentarsfältet har kommentatorn juridiskt ansvar för sina inlägg.

Jens Orback har ju även yttrat, följande: "-Vi måste vara öppna och generösa mot muslimer och islam, för när vi blir i minoritet kommer de att göra likadant tillbaka mot oss.
( i Sveriges Radio P1 den 9 november 2004.)

I Sveriges riksdag, och bland massmediefolk, kryllar det av likasinnade flumhjärnor.

Permalänk | Anmäl #1 Lena Bengtsson, 2011-01-23, 21:29

Orrback kan ju också dra historer om gamla damer som sover med hästar...

Det är nog ingen ände på vad denne demaog kan ställa till med vid köttgrytorna.

Permalänk | Anmäl #2 Sten Figaro, 2011-01-23, 22:09

Demokrati kan förmodligen aldrig vara fel så länge folkstyret inte blir odemokratiskt i den meningen att man börjar bestämma i frågor som inte rör en själv. Svenskar ska inte ha rätt att rösta vad gäller frågor som endast rör andra länder. Gemensamma frågor som rör alla bör givetvis vara demokratiskt beslutade. Att överlämna demokratin till någon kristen, judisk, muslimsk eller annan moral bör inte vara tillåtet. Möjligheten att ständigt uttala sin mening och att rösta bort makthavare och konfessionalister måste hela tiden finnas. Etik, politik och allmän lag bör aldrig ha med religion att göra.

Demokrati bör erövras genom att de länder som har utvecklat den är förebilder i världen och att folk som lever under korrupta och religiösa regimer själva skapar sin demokrati. Tunisien är ett bra exempel, sedan återstår att se om folket där gör något bra av den möjlighet som uppstått. Att hjälpa organisationer som arbetar för demokrati kan också vara en bra metod men den kan slå fel om hjälpen blir villkorslös. Korruption är demokratins största fiende och länder som är korrupta är svåra att omvandla i demokratisk riktning. Italien, Vitryssland, Thailand, Ryssland mm blir nog aldrig några bra förebilder ur demokratisk synvinkel.

Motiven bakom kristdemokraters kritik av demokrati känner vi ju alla och de bör inte få styra eftersom de är konfessionella eller odemokratiska på samma sätt som övriga religiösa motiv till kritik mot de demokratiska principerna.

Permalänk | Anmäl #3 Kristian Fredriksson, 2011-01-24, 07:15

Bra artikel.
Att döma av Jens Orbacks artikel så är tillvaron ganska tråkig på OP Internationella Center (och vem skulle inte tycka det var tråkigt att vara präst i en krympande församling).

Permalänk | Anmäl #4 Nets Eruts, 2011-01-24, 11:05

Intressant artikel måste jag säga. Idag kom det i övrigt ut att EU vill ha en höjning på 10 miljarder i avgift från Sverige...

Permalänk | Anmäl #6 Emily Svensson, 2011-07-01, 12:48