1946

Jag vågar med detta i ryggen hävda att 1946 är vår närhistorias viktigaste år, man gick nu in i en efterkrigstid känd som kalla kriget.

Jag satt för ett tag sen på det Kungliga biblioteket och läste Thede Palms tankar och anteckningar kring t-kontoret.

Det är mycket intressant läsning, det är nämligen så att Thede Palm var en historiker som 1946 skulle bli chef över det som kom att kallas T-kontoret. Detta i en ny tid, en tid efter det andra världskriget då galenskaper som försvarsreducering eller avskaffad värnplikt inte kom på tal.

En tid då förvarspolitiker faktiskt hade mer samhörighet och förståelse för försvarsmakten än vad man idag glatt får presenterat på folk och försvars rikskonferens.

T-kontoret var den första sammanordnade underrättelseinstansen för utrikes inhämtning som någonsin hade funnits.

Man hade tidigare hört talats om en c-byrå som på de enklaste sätt samlade information som militärattachéer bytte med varandra världen över.

Arbetet på T-kontoret var det absolut hemligaste vi någonsin hade bedrivit, också det mest professionella. Man viste att de fiender som då var aktuella, inte gjorde mindre ambitiöst arbete.

Men det som nu började komma krypandes från Europas mörkaste hörn var björnen i öst. En björn som legat i ett rysande ide från 1942, upptagna med sitt motstånd i det tyska två fronts krig som låg över hela Europa. Nu kom dem med allt vad förtryck innebar. Ett hot och förtryck som skulle prägla hela världens ståndpunkt till försvars och utrikespolitik. Inte minst nordens.

Samtidigt som hot växer utom våra gränser så gör också våra förberedelser detsamma. 1960 så lämnar Thede sin roll och T-kontoret slås ihop med Svensk inrikes inhämtning i ledning av Birger Elmér. Det kallades då försvarsstabens särskilda byrå och ibland felaktigt Informationsbyrån (IB). I takt med detta så kommer förvarsindustrin till nivåer där den aldrig tidigare har varit.

Man viste om ett hot från öst och invasionsförsvarets strategiska luft, mark och sjö operativa doktrin var för allmänheten mycket känd. Alla pojkar hade lärt sig den och många kvinnor, sedan 1980 i alla fall.

”Vi kommer aldrig kunna besegra de röda, men vi kommer däremot kunna göra det så svårt och kostsamt som möjligt för dem att en invasion faktiskt inte skulle vara värt det.”

Vi kom in i en tid där det svenska folket var mer politiskt engagerade än någonsin, svenska Vietnamrörelsen, paraplyorganisationen PLO, sextioåttarörelsen och FNL rörelsen. Detta bara ett par av de politiska rörelser som nu många engagerade sig i, framförallt ungdomar.

Det är nu Olof Palme som står i spetsen för svensk regim, samma Palme som långt mycket tidigare som ung löjtnant försökte få anställning på T-kontoret.

Men med Palme som statsminister så påbörjade också IB en enormt stor politisk åsiktsregistrering för att kartlägga det eventuella hot som vilade under dessa politiska rörelser och grupper som uppstått senaste året samt låg till grund för flertalet bombhot.

Med det skall sägas att samma terrorist hot som fanns då är idag inte bara hot, utan de utövas också.

Det jag nu har berättat är små kedjereaktioner som ändrat svensk utrikes och försvarspolitik. Men är det inte så att precis samma hot vi hade då finns även idag, bara det att 1946 var dem inte i närheten av så komplexa som de är nu.

Är det då aktuellt att bedriva den försvarspolitik som man idag gör?

Björn Hökmark (6 artiklar)

Anmäl

Trackback URL: http://www.newsmill.se/trackback/32315

1 kommentarer Logga in för att kommentera
I kommentarsfältet har kommentatorn juridiskt ansvar för sina inlägg.

Dethär är en intressant fråga och artikel. Men kriget känns väl ganska så avlägset nu va?

Permalänk | Anmäl #2 Emily Svensson, 2011-07-04, 14:10