Även dumheter har plats i det öppna samtalet

Även dumheter i form av korrekturfel som i något fall ledde till syftningsfel. Beklagar denna förolämpning av läsaren som självklart inte var avsikten. Har svårt att läsa skärm.

Dansken är mycket riktigt utvecklad av kontinentens mer gemytliga sinnelag, och man har en större portion humor därnere. Man är friare i Danmark och deras yttrandefrihet är mer utvecklad än vår, vilket förhoppningsvis kan förbättras med tiden.

Gustaf.
Det är en primitiv teori, men kanske är det så att folk som levt under diktatur och ockupation paradoxalt nog har bättre självkänsla. De vet vad de är värda när värdet utmanas.
Vi har sluppit det och söker skyla vår dåliga självkänsla i olika sociala kotterier. Skuld och skam är bättre än polis för att hålla medborgare i fållan.
Vissa ledande politikers "angrepp" på Danmark har drag av att vårt grannland fyller dem med skuld och skam. För att man där vågar tala öppet om samhällsproblem.
I detta inte en sekund till försvar för rasistiska föreställningar som också finns i DK. Men där talas öppet och inte i slutna sällskap som i S.

Chili
Ja,ja. Man kan vända på resonemangen hur som helst. Men Sverige ockuperat av Danmark till 1658?
Eftersom jag för principresonemang ( i dansk anda!!), försöker jag ta dig på allvar. Du läste kanske rubriken?
Det är kanske så här: Till skillnad från andra länder i det vi numera kallar Norden, var Danmark feodalt. Man genomförde en borgerlig revolution 1848. Sverige var aldrig feodalt - men däremot stormän och ämbetsmannaadel. Vår "revolution" var en relativt stillsam övergång i olika faser. Vi har aldrig i grunden gjort upp med vår ämbetsmannaadel. Numera kallas de ombudsmän.
"Alla" måste företrädas av någon, inte sig själv. Medborgarskapet är pass och rösträtt. Inte mycket mer.
Om vi inte tar itu med det framöver, får vi verkliga problem. Symboliskt exempel: Vi får "guldstjärna" av EU och ECB för vår ekonomi. Men tågen går inte i tid! Sjuka dör i väntan på vård i ett land med världens högsta skatter för lågavlönade. Inte för medelklassen! (Flera andra är värre, bland dem Danmark som har kvar en medelklass att beskatta).
I det avseendet var Mussolini bättre med den tidens förutsättningar.
Jag är ganska säker på att vi under de kommande åren kan få en rejäl uppgörelse mellan det demokratiska Sverige (som finns i botten) och det korporativistiska. Det senare är ett ganska okänt begrepp i Sverige, förutom bland teoretiker. I Danmark - bland andra länder - vet man exakt vad det är.
Det - kanske- är där skon klämmer. Flyktingfrågan är bara lackmuspapperet. Sura uppstötningar i Sveriges Riksdag.
Vårt parlament!
Skuld, skam.

Danmark och Sverige har varit socialt sett exemplariskt avantgarde med stort fokus på mänskliga friheter och frigjordhet. Och under vår moderna tid kanske snäppte vassare än Sverige med högre tolerans för njutningsbeteende även med tämligen svåra biverkningar: "…att dö i Danmark har varit berättigat med leende om man haft kul". Svenskar har tytt sig mer omhuldande moralistiskt med synen på individens olycka som kollektivets ansvar och skuld: "…att dö i Sverige har varit den ultimata formen av motgång med ångest över hur mycket mer kul man kunde ha haft". Som jämförelse så har det finska lynnet varit mycket ledigare inför stora trauman, man har inte behövt varken le eller gråta: "…att dö i Finland har varit en social happening, oj-då, då tar vi en gravöl eller två, renskav med mos, tårta, tre sorters småkakor och kaffe (och man ska fasta före för att orka äta)".

När Finland med tiden har kommit likna mer Sverige i mångt och mycket ty de är trots allt så förbaskat lika och varit alltid. Men det finska lynnet är härdat av alla svåra umbäranden med krig. Det finns dock en väldigt tydlig skillnad mellan det finska och svenska lynnet: 1. när man blir utopisk, visionär i Finland så blir man mentalt längre för att hå högre höjder men aldrig släpper man kontakten med marken, 2. när man blir utopisk, visionär i Sverige så börjar man svälla av gas lättare än luften, sväva allt högre och ibland spricker det hela och fallet blir med duns. När det finska lynnet sätter sig ner sansat så faller det svenska i våndor, kollektiv skuld kombinerad med förnekelse. Trösten blir att man ändå nådde högt även om resultatet blev en katastrof.

Vad gör dansken? Jo, de blir varken mentalt uppsvällda eller längre utan tar ett par styltor resolut, visst kan de snubbla (dumheter, drastiska beslut) men de tar långa kliv i sin balansakt, kan spöka ut sig utan rädsla och vid behov och leva livet. Styltor har den nackdelen att de saknar känseln, så visst kan danskarna sparka på ett par heliga kossor på vägen dit de ska. Men styltor har den fördelen att du lätt kan hoppa av och bli liten igen när det passar en. Danskens lynne är inte låst i ett visst mått när det finska lynnet måste pressas ihop och sträckas ut med kraft och ibland med våld. Svenskens dito varierar mellan ett ynkligt russin (med ursäkter att regelverket är skrivet så och ingen tar ansvar) och pompös väderballong (vi ska exportera välfärdsmodellen).

Men vad är problemet med Sverige? Detta land har blivit en kollektion av olika russin: alla färger, alla former och alla raser. Det är sött men näringsfattigt på många viktiga ingredienser och våra ballonger bär ändå inte mycket nyttolast men de är vårt skyltfönster utåt. Vårt rykte är så mycket större än våra handlingar, vår kostym så stor när vi krympt så mycket när dansken anpassar sig i sitt eget rykte efter sitt eget tycke och sin egen smak för andra ambitioner. Det är ju monstruöst illojalt mot Sverige som har en svår abstinens när vi förlorat vår ideologiska bundsförvant (passande sällskap till damtoa) ty Danmark tycks har gjort ett könsbyte och blivit en man (läs "djur"). Botemedel heter "surt om danska rönnbären" eller demonisering av Danmark som vi skulle säga idag.

Men vad är Sverige idag? Vi medborgare är hälften flitiga skattebetalare och hälften flitiga konvalescenter på moder Sveas öppna sanatorium, dvs folk synliga över ytan och en del mysko skumt, varken det ena eller det andra, de väldolda under ytan.

P.S. Semiseriöst :-)

När det gäller Christiania var det nog så enkelt att man - i småborgerligt liberal anda - ville tillåta ett ställe i staden där ungdomar kunde göra som de ville. Så blev det stillsammare i andra delar av byen.
För många år sedan var jag själv på besök i Christiania när en grupp holländare dök upp. De var kommunala representanter från Amsterdam som ville se och, möjligen, inspireras till ett liknande ghetto i Holland. Av samma grumliga skäl bakom paroller om tolerans och vidsynthet.