Privatiseringsmanin saknar motstycke

Det är väl bra med höga löner. Det genererar ju enormt mycket skatt som kan användas för välfärden.

Se även
http://www.newsmill.se/artikel/2010/05/12/privatiseringarnas-dilemma
och
http://www.newsmill.se/artikel/2010/04/12/skolor-bor-drivas-i-offentlig-...

Jag vet inte hur privat man kan kalla sankt Göran. Allt går ju på skattemedel.

Segt inlägg! "Privatiseringsmani"? Och så lite guilt-by-association på det genom att nämna Thatcher. Nonsens. Det är inte läkares, sköterskors eller annan sjukhuspersonals skyldighet att jobba där de jobbar. De har år av utbildning bakom sig, det är deras proffession och de har rätt att arbeta under samma förhållanden som alla andra. Privatiseringar och konkurrens innebär att de får större möjligheter att påverka sina arbetsplatser och sina löner, och kunderna/patienterna får i sin tur bättre service, högre kvalitet till billigare kostnader.

Om nu artikelförfattaren och andra vurmar så mycket för socialistisk vård, kan ni då inte förklara varför denna fungerar så "bra" samt nämna exempel på detta? Folk tycks totalt ha glömt att folk dog i vårdköer under åttiotalet "trots" världens då högsta skatter. Och vården i de rent socialistiska länderna, t ex i östeuropa, höll inte heller den särskilt hög kvalité och även där hade man köer.

Detta är ju bara ännu ett av alla uttryck för den tämligen flummiga och okonkretiserade önskan om "allt åt alla"...helst då "gratis".

#4

*hmmm*

Jag trodde att sjukhus & skattemedel var till för patienterna?

Men det är kanske en missuppfattning? Sjukhus är till för riskkapitalbolag och för att höja lönerna för sjukvårdsanställda?

Det är ju ett sätt att se på saken...men det förefaller varken ekonomiskt eller humanistiskt. Inte rationellt heller. Om det är sjukvård man behöver...

Gunnel, du får jobba för hur låg lön du vill.

Gör det är du snäll och ring oss andra sedan.

Eller hycklar du?

Ja det gör du ja!

Dixi

"Och så är det där med Alliansens valfrihet. Jag har aldrig efterfrågat den eller tiggt om att välja vårdcentral."

Så bara för att du inte vill välja så ska inte jag heller få? Det låter ju jättebra.

Om du inte gillar servicen på äldreboenden, starta ett eget. Om du kan leverera bättre service till ett vettigt pris så borde du ju inte ha några problem att hitta kunder.

Många är kritiska till att allting ska göras om till en tingel-tangel-affär. Även djupt borgerliga personer.

Så här skriver tex Bengt-Olof Dike, borgerlig frilansjournalist i AB debatt där han kritiserar Svenskt Näringsliv:

"En borgerlighet som tror att allting är till salu och kan bjudas ut på ett marknadstorg och som struntar i humanism, klassisk bildning och de civilisationens historiska värden, som grundar vårt lands historia, har redan från början försatt sina chanser att regera."

Debatten om vården skall vara privat eller i offentlig regi är egentligen att skjuta vid sidan av målet. Patienter är i behov av god vård och det spelar egentligen ingen roll om det utförs i privat eller offentlig regi så länge vården är av god kvalitet.

Det man missar i debatten är frågan hur vården sätts upp, d v s hur politiker och ämbetspersoner upphandlar verksamheterna. Här kan man konstatera att de finns stora för att inte säga monumentala brister. Bristerna i vården är en avspegling av en dålig upphandling. Om politiker m fl vet hur man ställer krav, kvalitetssäkrar verksamheterna, gör uppföljningar, skapar en vettig prissättning m m, m m så får vi också en bättre styrning av hur vården utförs. Det är egentligen en ganska klassisk projektstruktur som behövs hos de som upphandlar. Bristerna som vi ser dem i media, t ex när människor hamnar mellan stolarna i vårdkedjan är ett bevis på att man inte tänkt till i strukturen och därmed hur man upphandlat tjänsterna.

Så den dåliga kvaliteten i vården kan i många fall spåras tillbaka till en bristfällig upphandling. Det är en fråga som politikerna äger och har ansvaret för.

Som f d verksamhetschef i den offentliga vården är det inte svårt att se orimligheten i att avstå skattemedel till riskkapitalister. Den offentliga vården höll åtminstone före borgarnas privatiseringsvåg hög kvalitet i internationella jämförelser och uppfattades där som världsledande av IHE - ett internationellt institut för kvalitetsutveckling inom vården som mitt landsting samarbetade med. Där såg man den offentliga sammanhållna vården som ett internationellt föredöme.

Köerna är inte bortbyggda av alliansen. De har tvingats "under jorden" av ytanpassad vårdstatistik och manipulativa åtgärder för att dölja vad som verkligen försiggår. De som har insikt i sjukvårdsadministration förstår hur man kan kringgå kraven på tidsgränser med de tidsstationer som ställts upp, och alla tecken tyder på att detta handlingssätt är utbrett.

Kömiljardernas största effekt är således att korrumpera vården.

Jag efterlyser en politik som tar ansvar för var mina skattepengar hamnar och för att de gör den nytta jag avser med dem.

Rättelse: Ett olyckligt skrivfel i mitt tidigare inlägg, kvalitetsutvecklingsinstitutet heter IHI, Institute for Healthcare Improvement. Ska inte blandas ihop med IHE som finns i Lund och arbetar med hälsoekonomi.

#3 Privatiseringar och konkurrens innebär att de får större möjligheter att påverka sina arbetsplatser och sina löner, och kunderna/patienterna får i sin tur bättre service, högre kvalitet till billigare kostnader.

Möjligen inom andra sektorer men i offentlig upphandling handlar det ingalunda om högre kvalitet i första hand. Och löner är en av de största utgiftsposterna så färre får göra vad fler borde göra. I vård, omsorg, skola är tiden för varje "kunderna" som ger kvalite.

#7 "Om du inte gillar servicen på äldreboenden, starta ett eget. Om du kan leverera bättre service till ett vettigt pris så borde du ju inte ha några problem att hitta kunder."

Är det ditt råd till pensionärerna som behöver få sina blöjor bytta, eller som en av de senare händelserna, dementa låses in för att man försöker hålla nere kostnader. Lycka till med att bli gammal och svag med den samhällsutveckling du förespråkar! Skulle du hamna i en sits där du blir beroende av andra för att klara dig kommer det inte låta lika kaxigt!!

När marknadskrafter ska ställa inom vård, omsorg eller skola slutar det aldrig bra.

Tillägg till #3, läste för en tid sedan en artikel om skolmat som köps in från privata aktörer där kvaliten på maten var så låg att det blev vilda protester, så företaget, sudexo har jag för mig, bjöd in föräldrarna på en provsmakning men eleverna som följde med sa att provsmakningsmaten verkligen inte såg ut, eller smakade, som maten de fick i skolan. Välkänt exempel, så att hög kvalite skulle ha att göra med graden av privatisering är nog inte helt korrekt

Det finns absolut inga belägg för att undersköterskor kan påverka sin lön inom privata vården. Jag har konkreta exempel på sämre jourersättning inom de privata vårdbolagen eftersom de går på ett annat avtal än inom kommuner och landsting. Också exempel på hur anställda inte fått betalt för övertid. Det där med att de kan påverka är en stor myt. Dessutom är de rädda för att yttra sig. Det finns ingen meddelarfrihet inom den privata sektorn.
Jag har inget emot att man startar eget. I Hoting fanns det jätteduktiga kvinnor som startade och drev ett äldreboende, tidigare fanns det inget. Men sedan kom Attendo och tog över driften genom att lägga ett anbud som var lägre. Likadant var det i Åmsele, driftiga bybor skötte hemtjänsten, Även där tog Attendo över. Poltikerna har absolut det största ansvaret. Men de skyller på upphandlingsreglerna.
I Vilhelmina tog ISS över städningen i kommunen och sänkte städarnas löner med 2 700 kronor. Med Rksbyggens samtycke. Skandal tycker jag.

Tillägg:
För den som inte känner till ISS: Det ägs av EQT . VD Conny Jonssons taxerade inkomst år 2007 var 4.036902 kronor och överskott av kapital 55 miljoner.
Städare i Vilhelmina fick lönen sänkt från 17 700 kronor till 15 000 kronor.

#9 Karl Pedal, hammaren på spiken. Problemet är i första hand inte att man låter privata aktörer sköta samhällsservice, utan på vilka premisser man upphandlar och säljer ut verksamheterna. Politikerna har visat sig totalt ekonomisk dyslektiska när det kommer till upphandlingar. De flesta politiker skulle inte kunna klara av ett jobb inom det privata.

#16, frågan är om det alltid handlar om ekonomisk dyslexi eller ett fullt medvetet sätt att finansiera skattesänkningar i samverkan med att driva privatiseringslinjen som politisk symbolhandling till varje pris, eller rättare sagt lägsta pris. Privatiseringen av vård, omsorg, skola där arbetsmarknadens lägst betalda (kvinnodominerade yrken mest märkligt nog) verkar på golvet har lett till ett ovärdigt hanterande av samhällets viktigaste funktioner. Det finns inga fasta riktlinjer för något utan allting bedöms utifrån en subjektiv uppfattning om vad som är bäst (billigast) och effektivast (minst antal anställda). Känns som om dessa privatiseringar banar vägen till den moderna tidens pigsamhälle. Viktigast är att patron får sina penningar.

#15, intressant om ISS -> EQT för de är inne och trixar inne i skolvärlden också under namnet Academedia där riskkapitalbolag med sin plötsligt uppkomna altruism av någon besynnerlig anledning funnit skolmarknaden ytterst lönsam. Vad säger facket om de anställdas villkor:

LR var positiva till en början när friskolereformen genomfördes 1992 och att hon då hoppades på att konkurrensen på marknaden skulle driva lönerna uppåt. Så har det dock inte blivit och hon är besviken på att de stora vinster som många friskolor gör inte kommer lärarna mer till del.
http://www.e24.se/business/ovrig-industri/friskolor-star-hogt-i-kurs_222...

Att privatiseringar skulle leda till valfrihet verkar också vara en myt då de flesta likt exemplen ovan med personaldrivna enheter köps upp av de stora aktörerna. Även inom skolan.

http://www.e24.se/business/ovrig-industri/academedia-rider-pa-vagen_2223...

Mycket bra skrivet!
Det är viktigt att debattera det här, jag tycker det har varit oväntat tyst kring att tjäna pengar på sjuka människor/gamla/barn.

Och det här med valfriheten måste vi prata om! Att allt detta tjat om valfrihet kan tilltala någon, det begriper jag inte. Hur det kan ha blivit något man värderar högre än rättvisa och jämlikhet.

Jag har inte bett att få välja vårdgivare etc. Att behöva välja har tagit tid och dessutom fungerat skitdåligt. Både när jag flyttade till Göteborg och sedan till Stockholm har jag fått ringa oändligt många samtal innan någon vårdcentral ens har velat ta emot mig. Det är fullt överallt. Hallå, jag vill bara ha ett recept så jag kan bli frisk!
Det hade varit fint att få ett brev när man flyttar till en ny stad där det stod "Du tillhör vår vårdcentral. Ring oss när du blir sjuk".
Enkelt och jag kan använda min tid till nödvändiga saker.

Dessutom är det känt att vi får ångest av alla dessa val vi ställs för. Vi har redan massa ångest för att vi hela tiden måste välja vad vi ska köpa för pasta etc etc. Man ska inte behöva ställas inför den ångest det innebär att välja skola åt sitt barn. Man vill förstås att barnet ska få gå i den bästa skolan. Enkelt löst genom att alla skolor drivs kommunalt och är lika bra.

Befria oss från valfriheten!

#12: Vad som verkligen är tragiskt är dagens "välfärd" som mer eller mindre bara är att alla ska ha det lika dåligt. Jag tackar för lyckönskningen, för med den samhällsutvecklingen som jag förespråkar kommer jag iaf kunna få utmärkt vård och omsorg när jag blir gammal och svag, så länge jag är beredd att betala för det.

#21, det handlar inte om att vara beredd att betala för det, det handlar om att ha förmågan att kunna betala för den. Tragiskt nog så med de låga lönerna som personerna som faktiskt ska utföra själva vården får så lär de själva aldrig kunna få uppleva "beredskapen" att kunna betala det. Hur kan det komma sig, för att du ska kunna ha det mindre dåligt än dem!?!? Skäms

#22: Tror du att de som monterar Porsche-bilar alla själva kör omkring i en Porsche? Eller tycker du bara att det borde vara så? Jag själv har arbetat med JAS 39 Gripen, men ändå äger jag inget sådant själv. Skamligt.

Jag har inga som helst problem med att somliga har råd med saker andra inte har. Tvärt emot vad man skulle kunna tro om man tittar på riksbankens penningpressar finns det inte obegränsat med resurser, och en precis jämn fördelning skulle bara ge dålig standard till alla, för att inte tala om en stadigt försämrande standard, iom att den globala populationen växer.

Du får naturligtvis tycka som du vill, men jag tycker absolut att ett system där individen själv har möjlighet att styra sitt eget liv och förbättra sin egen levnadsstandard är att föredra framför att leva i påtvingad kollektiv misär. Tro inte att det finns särskilt många andra alternativ. Vi har redan ett skattetryck på ungefär 68% för en medelinkomsttagare, att då vända sig till ökad offentlig finansiering är vansinne.

#23, get a grip! För det första finns det väl en viss skillnad på ren lyxkonsumtion och basal vård/äldreomsorg. För det andra har det av någon bisarr fördelningspolitisk anledning, du kanske kan förklara vilken, beslutats att om du arbetar med mjuka värden (vård/omsorg/skola) är du en sämre människa i samhällets ögon. Även om man är mer utbildad, kvalificerad eller arbetar med svårare uppgifter än många andra yrkesgrupper! Det finns ingen som helst anledning att det ska vara så mer än att det passar dig ypperligt att på någon annans framtida bekostnad få din egen vård tillgodosedd.
Jag har inte något som helst principiellt emot att det existerar ekonomiska skillnader, men däremot när det kommer till samhällets basfunktioner som vård, omsorg, skola SKA det vara likvärdigt. Ingen ska efter ett långt produktivt yrkesliv oavsett om man skruvat ihop Porschen eller kör den behöva höra att du måste pinka i blöjan för att ingen har tid att se till att du har det gott under en hel dag. I synnerhet inte för att riskkapitalbolag som mjölkar enheter på pengar ska kunna kvittera ut stora vinster på verksamhetens bekostnad!!!
(Sedan vill du väl själv ha kvalificerat och engagerat yrkesfolk som byter dina egna blöjor när den tiden kommer, men då måste det väl löna sig att arbeta med det också)

#23: Forskningen stöder inte din tes att en ojämlik fördelning ger högre välstånd åt alla. Tvärtom har de samhällen som har en jämlik fördelning högre tillväxt. Fundera på det.

#23: Forskningen stöder inte din tes att en ojämlik fördelning ger högre välstånd åt alla. Tvärtom har de samhällen som har en jämlik fördelning högre tillväxt. Fundera på det.

#23: Forskningen stöder inte din tes att en ojämlik fördelning ger högre välstånd åt alla. Tvärtom har de samhällen som har en jämlik fördelning högre tillväxt. Fundera på det.

forts.. sen resonerar du utefter förutsättningen att du håller dig frisk och stark under hela livet, det är minsann inte alla förunnat. Sjukdom och olycka är inget man väljer eller styr över eller? Det sociala skyddsnätet är inte så sexigt och gör sig kanske inte lika bra i annonser som Porsche men det finns där för att det behövs när det skiter sig. Eller för den delen när riskkapitalbolaget avskedat dig för att vinstutvecklingen sackar, eller att det kvalificerade och nödvändiga jobbet du utför inte anses "fint" nog för en anständig lön eller arbetsmiljö (som i sin tur leder till arbetsskador och utslitning)... Det väljer vi inte heller.

#24: Lönerna är låga för att inom de sektorerna för att de som arbetar där accepterar låga löner, inte för att någon bestämt det. Det är så konkurrens bland arbetssökare fungerar. Lönerna kommer hållas precis så höga att man fortfarande kan fylla behovet av arbetskraft, men inte högre. Om väldigt få som är kvalificerade att jobba som sjuksköterskor skulle vara beredda att göra det för mindre än 35 000 kr i månaden så kommer lönen hamna runt 35 000 kr i månaden. Observera att det inte räknas att man ändå jobbar för en lägre lön och sedan går omkring och muttrar om att man borde ha högre lön. Det är handling som räknas.

Jag ser ingen anledning till varför just vård, skola och omsorg ska vara områden där alla ska ha det lika dåligt. Det känns ju som om det är så viktiga områden att man istället borde vilja ha det bra där, och det får man på en frisk och konkurrensutsatt marknad. Att riskkapitalbolag utan vidare kan kvittera ut stora vinster är ett tecken på en marknad med dålig konkurrens. I en frisk marknad kommer konkurrensen att trycka ned marginalerna, så att de som kan ta ut stora vinster är de som har sådana tjänster att de upplevs ha ett gott värde för sitt pris. Det kan handla om att man erbjuder samma tjänst som konkurrenterna till ett lägre pris, eller att man erbjuder mycket bättre tjänster till ett rimligt pris.

#27: Det gör jag sannerligen inte. Man styr oftast inte över sjukdom och olycka, lika lite som man styr över inbrott eller bränder. Av precis den anledningen har vi sjukförsäkringar. Jag är helt för sjukförsäkringar. Däremot skulle jag absolut inte vilja ha Försäkringskassan som mitt försäkringsbolag, det verkar bara vara en jäkla massa krångel med dem. Du får gärna ha Försäkringskassan om du vill, men jag skulle vilja kunna välja något annat som är smidigare att ha att göra med.

På precis samma sätt är det med arbetslöshetsförsäkringar, även fast jag även där inte vill ha den oheliga kombinationen av fack+arbetsförmedlingen som mitt försäkringsbolag. Som tur är så kan man ju idag delvis ha ordentliga arbetslöshetsförsäkringar. På en fri marknad för arbetslöshetsförsäkring så skulle det inte vara några diskussioner kring ersättningsnivåer. Man tar helt enkelt det bolag och den försäkring som ger de ersättningsnivåer man vill ha. Premien blir därefter.

#25: Det är ingen tes jag har framlagt. Det jag säger är att om jag måste välja på att alla lever i kollektiv misär, och på att mina egna handlingar kan påverka min levnadssituation så tar jag det andra alternativet.

I alla fall är det vådligt med forskning inom det här området eftersom alla länder mer eller mindre reglerar marknaden. Du har helt enkelt för dålig spridning. Det bästa exemplet på ett samhälle med hyfsat fri marknad är Hong Kong innan det återfördes till Kina, och även där var marknaden ändå inte helt oreglerad. Hong Kong klarade sig dock extremt bra, så som datapunkt stämmer det inte alls in i det linjära samband jag antar att du tycker dig se.

Jo, frågan om varför inte alla ska kunna ha en skälig levnadsstandard och resursfördelning har varit bensinen och gnistan till många folkliga resningar. Hålen i ditt resonemang är så baxnade att fortsatt diskussion blir onödig. Du menar alltså att exemplet i #15 med städarna som i ett slag fick lönen sänkt med över 2000:- medan ledningen drar in miljonvinster är sunt. Pengar som då skulle gå till att betala, sjukförsäkringar, utbildning (och vardaglig konsumtion för den delen) osv. Hur är det samhällsekonomiskt försvarbart?

Och sjukförsäkringssystemet som i USA är så bra att de vill i från det till varje pris.

Enda gången det tydligen är bra med stark statlig inbladning som garant för säkerhet och trygghet är tydligen då skattemedel måste användas för bankgarantier, att rädda inkompetensen i affärsvärlden som driver globala ekonomin till avgrundens brant. Sen att garantipengarna går till enskilda bonusar för ett uselt utfört arbete är lika mycket tecken på rötan.

Humor brukar kunna sätta fingret på samhällets brister, kalla det skatter eller avgifter, pengarna blir man av med i vilket fall, men blir det bättre eller vi lyckligare för att vi får göra affärer med allt.

http://www.youtube.com/watch?v=5L5w3nzrbts&NR=1

Och för samhällsekonomin och utvecklingen i stort är det väl bäst om skolorna kan odla fram de talangerna som finns på bästa vis snarare än att föräldrarnas ekonomiska förutsättningar ska vara avgörande för om barnen får god utbildning? (att platser på lärarutbildningar står tomma är ett tecken så gott som något på att man inte kommer kunna fylla behovet av arbetskraft på lång sikt eftersom lönerna i dag inte lockar, vilket kommande generationer får betala med sämre utbildning (lärarbrist, mindre kvalificerade pedagoger) som följd, vilket i sin tur sedan drabbar arbetsgivarna när de ska rekrytera anställda. Samhälle byggs och drivs på lång sikt med breda perspektiv, inte med snäva riskkapital)

#31: Jag menar att om städarna inte är nöjda med sin lön så ska de byta jobb. Kanske finns det andra städare som kan tänka sig att arbeta för den lönen, kanske gör det inte det. I det sista fallet kommer lönerna behöva öka tills det faktiskt finns städare som kan tänka sig att arbeta för den lönen. Det låter ju som om det finns en hel del waste i bolaget, så det borde ju inte alls vara omöjligt för dessa städare att starta ett eget städbolag, där de inte tar ut lika hög vinst, utan istället en högre lön.

Jag vore tacksam om du låter bli att tillskriva mig åsikter jag inte har.

USAs sjukvårdssystem är inget jag ser som någon förebild. Visste du att deras skattefinansierade sjukvårdsprogram, Medicare och Medicaid kostar mer per capita för skattebetalarna än den svenska sjukvården? Det är helt sjukt. Lika sjukt är det att det har blivit praxis att arbetsgivarna betalar sjukförsäkringen. Det vore ju som att du går runt och handlar i affären, och plötsligt kommer chefen och betalar åt dig. Det ger galna effekter, som jag antar att du själv kan föreställa dig.

Tro inte heller att jag stödjer några bail-outs. Företag som tar dåliga affärsbeslut ska givetvis få stå sitt kast. Särskilt när det gäller banker är det naturligtvis synd om eventuella drabbade kunder, men de borde ha varit mer kräsna som konsumenter och ställt högre krav på sina banker istället för att lita på att om det vill sig illa så kommer staten och bailar ut bankerna.

Givetvis är det inte bra att föräldrarnas ekonomiska förutsättningar är avgörande för att barn får god utbildning. Därför är det helt och hållet lämpligt att gå till en investerare för att få råd med sitt barns utbildning om man inte själv kan bekosta det. Om investeraren tar en viss andel av barnets framtida lön under en viss tid som sin pay-off kommer det finnas motivation från investeraren i att se till att maximera den lönen. Det inkluderar bra lärare, rättvisande betyg, och att de faktiskt gör det som de är bäst på (och således har störst chans att få bäst lön inom). Det blir till och med så bra att de har en ekonomiskt stark person bakom sig när de ska ut och söka jobb, som i allra högsta grad är intresserad av att de dels får ett jobb, och dels att de får så hög lön som möjligt.

Du kanske säger att det där låter ganska mycket som staten? I så fall har du fel på två områden. Dels är det utan tvång. Staten tvingar folk att göra saker oavsett de vill eller inte. Det här systemet vore helt frivilligt. Dels har det alltid visat sig att staten är för stor för att bry sig om enskilda individer. En enda individ är helt enkelt en för liten del av deras bottom-line för att det ska spela roll.

Till alla hurtliberala kommentatorer: ta en titt omkring er och lägg noga märke till verkligheten. Bland vägkantens blommor finns en blandning av friskt frodiga exemplar och torra, små och risiga, även av samma växt. De kan ha olika medfödda förutsättningar. Jordmånen och fukten kan skilja mellan växtplatserna. De kan ha råkat ut för insekter eller infektioner av svampar och virus.

På samma vis är det med oss människor. Skillnaden är att vi som art kan tänka och känna. Vi kan inse att en del av oss är mindre lyckligt lottade. Vi kan känna empati och medlidande. Vi kan känna upprördhet när våra artfränder förnekas rätt förutsättningar. Det är en altruism som är oss medfödd och som givit vår art ett försprång framför andra arter: vi bär omsorg om varandra.

Vi kan också välja att rycka på axlarna åt andras olycka. Tycka att det är "deras eget fel, som inte varit smarta nog". Vi kan blunda för andras lidande. Vi kan förneka våra egen medfödda förmåga att altruistiskt verka i omsorg om våra medmänniskor.

Som barnpsykiater arbetade jag ett år i Thatcher´s England. Den dåvarande nyliberala samhällsordningen skapade stort lidande bland de från början mindre lyckligt lottade. Det sociala skyddsnätet fick stor hål där folk ramlade rakt igenom. Tony Blairs stora insats var att vända på detta och ställa krav på samhällets institutioner att verka i verkligheten för äkta stöd åt människor i utsatta situationer. Det skapade ett bättre samhälle med plats för fler där fler också kunde bidra till samhällsnyttan. Samhällets kostnad för uteliggare är enorm räknat i uteblivna skatteintäkter, sjukvårdsbehov och direkt ekonomiskt stöd.

Om vi lämnar våra medmänniskor i sticket skjuter vi oss själva i foten. Överge den nyliberala blindheten och se era medmänniskor i ögonen. Det kan kännas gott att få en uppskattande blick tillbaka.

#33: Det är nog ganska få liberaler som förnekar altruism. De flesta jag har träffat är mycket sympatiska människor, som dock inte tycker om att bli tvingade att göra saker, utan vill ha frihet att välja själva.

Senast idag gav jag själv ett mikrolån till en bonde i Ukraina för att hjälpa honom köpa ett till växthus så han kan expandera sin grönsaksodlingsverksamhet.

Inte för att vara självgod eller så, men personligen tycker jag den här typen av frivillig välgörenhet är mycket ädlare än att bli rånad på pengar av staten som sedan ger pengar till de mindre lyckligt lottade. Det kan knappast sägas vara altruism om det enda alternativet är att hamna i fängelse för skattebrott.

Problemet med att ställa krav på "samhällets institutioner", vilket jag bara kan anta är en omskrivning för "statliga myndigheter", är att de finansieras via rånbyten. Det de gör är ofta positivt, men med omoralisk finansiering kan man inte bygga några moraliska institutioner.

Altruism är viktigt i alla samhällen, även liberala samhällen. Jag tror att en av de farligaste sinnebilderna som staten orsakar är avtrubbningen av medmänniskor. "Jag behöver inte bry mig, för staten kommer ändå ta hand om det där". Det är en idé som staten inspirerar även när det gäller andra saker, som ekonomi, konsumentskydd, bank-bailouts, etc., men den är aldrig så rent livsfarlig och omänsklig som när den appliceras på mänskligt lidande.

Sen får man inte heller glömma att alla marknadsliberala experimentverkstäder som Latinamerika, Baltikum, Storbrittanien (som sagt i #33) Island, Irland etc har misslyckats kapitalt, som de flesta avregleringarna vi upplevt här hemma egentligen. Efter den senaste ekonomiska kollapsen torde de flesta vara ganska ense om att det inte bara är att släppa ratten, blunda och hoppas att marknadsféerna löser problemen. Inte ens i USA längre
http://online.wsj.com/article/SB121694460456283007.html

Kul läsning jag mindes om marknads fen http://bitworking.org/news/289/The-Free-Market-Fairy

#35: Inget av dessa områden har, eller har någonsin haft en avreglerad marknad. Att till viss del avreglera vissa specifika områden av en reglerad marknad är inte marknadsliberalism.

Jag förstår inte varför folk alltid tror att vi liberaler har USA som någon slags mål. Deras marknad är ju också galet reglerad (hört talas om Fed?) och har sett samma Keynesianism som alla andra marknader.

Det enda det egentligen visar är att sambandet mellan ett problemfritt ekonomiskt system och avregleringar inte är positivt linjärt. Å andra sidan har det heller aldrig funnits någon anledning att tro det.

Magnus: Välgörenhet har inget med empati att göra. Det är allas rätt utifrån värderingen att människovärdet är absolut och odelbart att leva ett värdigt liv med respekt för den egna personen. Att ta emot välgörenhetsgåvor är inte värdigt. Den som har sämre förutsättningar ska enligt min uppfattning ha en absolut rätt till villkorslöst stöd. Rätt till samhällsstöd både till en skälig levnadsnivå och till att förverkliga de möjligheter man har.

Som sagt, detta är en rättighet som inte har med välgörenhet att göra. Altruism och empati är att utifrån sig själv tillerkänna andra dessa rättigheter, och att bekänna att vi som har bättre förutsättningar har en absolut skyldighet att dela med oss till detta.