Därför ska Sveriges regering fällas i EG-domstolen för vargjakten

Sanningen är att nationellt behövde endast jaktledarna registrera sig under denna jakt. Vilka eller hur många personer som sedan anslöt sig till jakten finns varken registrerat eller dokumenterat. De olika länsstyrelserna verkar också ha haft olika policy när det gäller registreringen av deltagande skyttar. För medan länsstyrelsen i Gävle hade uppgifter på vilka som deltog i jakten så hade de övriga länen där licensjakten pågick inte sådana uppgifter.

Av informationen som kommit fram genom de på bevarandesidan som varit ute i skogen och dokumenterat jakten utkristalliseras en mycket mörk bild. Runt om i Sverige har skadeskjutningar varit norm och på flera platser har även skoter används trots att det varit förbjudit. Det finns beskrivningar som snarast motsäger det miljöministern lovade innan jakten nämligen en jakt under mer kontrollerade former. Istället har från bevarandesidan dokumenteras att på flera håll i landet har det bedrivits en jakt som närmast kan karaktäriseras som hetsjakt.  De många skadeskjutningarna tyder också på att detta stämmer.

Miljöminister Andreas Carlgren talar ofta om att regeringens nya rovdjurspolitik bygger på tre ben. Det första benet är de lokala viltförvaltningsdelegationerna som skall göra att besluten fattas längre ner hos de lokala politiska och ideella organisationerna. Det andra benet är licensjakten som skall skapa ökad acceptans hos dem som bor nära vargens utbredningsområde och det tredje benet är förstärkandet av genetiken genom införsel av högst 20 nya vargar fram till 2014.

Hur har det gått med regeringens nya rovdjurspolitik har konceptet med de tre benen lyckats? När det gäller viltvårdsdelegationerna så har dessa varit en flopp. Inte ens de som är överrepresenterade i delegationerna och som oftast gapar efter högre jaktkvoter är nöjda. De önskar mer makt till viltvårdsorganisationerna och känner sig överkörda. På bevarandesidan har man hela tiden varit emot att besluten om viltförvaltning och jaktkvoter flyttas ner från statlig till regional nivå så även de är naturligtvis missnöjda.

Hur har det gått med acceptansen som regeringen ville skapa genom att tillåta licensjakt. Licensjakten öppnade Pandoras ask. Efter licensjakten 2010 har den illegala jakten ökat istället för att minska och i den senaste licensjakten knorrade jaktklubbar både i Värmland och i Dalarna över för låga licensjaktskvoter. Istället för acceptans har det blivit en mycket stark polaristering mellan de grupper som vill bevara vargen och de som står för en allt hårdare avskjutning. Spänningarna märktes tydligt när några ur bevarandesidan på plats under licensjakten försökte dokumentera jakten. Det förekommer också både på sociala medier och i jakttidningar en allt starkare ordväxling mellan de olika grupperingarna. Stämningarna har tvärtemot miljöministerns intentioner rejält trappats upp istället för att minska.

När det gäller inplaneringen av friska vargar så har inte heller denna nått någon framgång. Att artificiellt utplacera österländska vargar har också mött ett starkt motstånd bland jaktgrupper i både Värmland och i Dalarna och detta trots att uppgörelsen mellan regeringen och jägarförbunden ingick som ett led i den nya rovdjurspolitiken.

Rent praktiskt har också själva inplanteringsprocessen kantas av bakslag. Bland annat har både Finlands miljöminister och djurparkerna i Sverige tackat nej när det gäller att förse den svenska vargen med nytt friskt genetiskt blod.

Och på grund av att renbetesområdet som utgör halva Sveriges yta numera betraktas som vargfritt territorium kan inte heller den naturliga genomströmningen av vargar fungera. Att naturvårdverket dessutom beviljar samebyar skyddsjakt på de få naturliga vargar som råkar komma in i Sverige medför i praktiken att den naturliga vägen är helt stängt.

Att tillmötesgå en högljudd grupp på mindre än 5 % av den svenska befolkningen och låta dessa styra svensk rovdjurspolitik var från början dömt att misslyckas. Att helt ignorera bevarandesidans argumentation och relevant forskning medförde istället att regeringen inte gav bevarandesidan någon annan möjlighet än att lämna in en anmälan till EU-kommissionen om att Sverige bryter mot EU:s art och habitatdirektiv.

Direktivet som är svensk lag säger att jakt på en rödlistan art som vargen endast får bedrivas mycket selektivt och i hårt kontrollerade former och endast ifall då sådan jakt inte skadar artens bevarandestatus. Inget av dessa kriterier beviljar Sveriges regering att besluta om licensjakt. Att helt utan selektion under två licensjakter skjuta bort mellan 10-12 % av den svenska vargpopulationen har kraftigt försämrat populationens möjligheter att överleva. Den svenska vargstammen har genom licensjakterna klivit ett steg närmare utrotning. Därför hoppas jag att den svenska regeringen döms i EU-domstolen för brott mot EU:s art och habitatdirektiv. Regeringen har flera gånger trots massiva protester både från alla Sveriges bevarandeorganisationer och från den svenska allmänheten helt nonchalerat och ignorerat dessa protester.

Veronica Ekström (11 artiklar)

Anmäl

Trackback URL: http://www.newsmill.se/trackback/32216

6 kommentarer Logga in för att kommentera
I kommentarsfältet har kommentatorn juridiskt ansvar för sina inlägg.

Upplysningsvis så är det inte Sveriges regering som döms i Luxembourg utan landet Sverige. Då kan det alltså ev. kunna komma att fastställas att ingångna förpliktelser har brutits från Sveriges sida. Det är alltså inte fråga om en brottmålsprocess à la svensk tingsrätt mot regeringen!

Permalänk | Anmäl #1 Göran Lysén, 2011-01-18, 22:38

Veronica, att kämpa hårt är stort, att kämpa rätt är större.
De flesta teserna du vädrar har tillbakavisats förr. Jag vill bara poängtera några baklängesvolter.

Bevarandesidan är inte de som kämpar för mera varg. Jag anser att de som kämpar för bevarande av svensk kulturbygd med sin enorma biologiska mångfald är de rätta att kalla bevarandesidan, som fäbodbrukare och småbönder. Förödandesidan stämmer bättre för vargambassadörerna.

Att blåsa på en debatt om detaljer i politiska processen om licens- eller skyddsjakt, om genetiska problem, om jaktetik, om skrikande lobbygrupper är att uppmuntra skrikhalsar. Varför undviker du debatt med de mera lågmälda drabbade människorna, som fäbodbrukare, småskaliga djurhållare och husbehovsjägare.

Jag tycker också att Sverige ska fällas för brott mot EU-konventionerna. Men inte för jakt på varg, utan för att man inte tillämpar portalparagraferna om helhetssyn på biologisk mångfald och hållbar utveckling och iakttar föreskriven hänsyn till konsekvernserna av sina projekt.

Det är lite som för Al Capone - han fälldes inte för massor av mord, utan bara för skattebrott.

Permalänk | Anmäl #2 Åke Skogevall, 2011-01-21, 00:04

Förväntar mig ingen respons av Veronica Ekström då hon troligen av samma skäl som Sussane Vävare, Johanna Parikka Altenstedt, Ninna Bengtsson konsekvent vägrat besvara några ifrågasättanden av deras texter!
Taktiken verkar vara att istället skicka fram en ny figur som upprepar samma faktaföraktande och uppviglande åsikter.

Konstaterar först att Veronica redan utnyttjat det absurda faktumet att alla registrerade vargjägare, som genomför demokratiskt beslutade förvaltningsåtgärder, anses vara offentliga uppgifter trots att det förekommer en så stor hotbild att länstyrelsens personal har krävt och fått skydd av bevakningsföretag!

Veronica kommer sedan med en rad felaktiga påståenden som närmast kan karaktäriseras som förtal.
Om någon har uppmärksammat ett felaktigt nyttjande av motorfordon förutsätter jag att detta har polisanmäls, om inte handlar det om ryktesspridning och hör inte hemma i en saklig debatt.
Om det är samma grupper av fanatiker som hotat, skjutit raketer, samt trakasserat jägare, veronica väljer att lyssna på så säger det mer om hennes moral än hur vargjakten har genomförts!

Veronica hävdar att illigala jakten ökat, och att acceptansen minskat!
Vilka belägg finns för detta?

I övrigt kan jag konstatera att Veronica liksom andra fanatiska grupperingar som SRF SNF osv, i huvudsak är orsaken till den ökande klyftan mella förnuft och extremism.

Min förhoppning är att artiklar av den här typen minskar acceptansen för författare av detta slag!

Permalänk | Anmäl #3 Per-Ola Kullman, 2011-01-22, 14:07

Andreas Carlgren är så långt ifrån en miljöminister man kan komma.

Vare sig det gäller vargjakt eller energifrågor är han en pajas. Hur i helsike har denna människa hamnat på en ministerpost? Återigen visar detta hur uselt Sandlådan fungerar när det gäller utnämningar som kan ha avgörande betydelse för det svenska folkets välstånd och välbefinnande.

Permalänk | Anmäl #4 Erik S Lund, 2011-02-01, 19:01

Bra poäng Göran Lysén. Svår fråga det här.

Permalänk | Anmäl #5 Erik Johnsson, 2011-06-29, 21:54

Man ska tänka på att det är landet Sverige som fälls isåfall. Hur har det gått i denhär frågan?

Permalänk | Anmäl #6 Emily Svensson, 2011-07-02, 09:58