Twitterdemokratins styrka visar sig i Tunisien

Den senaste veckan har vi alla kunnat följa årets första bloggbråk som utlöstes av att Svenska Akademiens ständige sekreterare Peter Englund på sin officiella blogg attackerade författaren och estradören Björn Ranelid. En liten sarkastisk gnista blev ett tabloidspektakel inom loppet av någon dag. Ett klassiskt case av pajkastning.

När Carl Bildt i december 2010 valde att twittra om självmordsbombaren vid Drottninggatan, innan regeringen gått ut med en offentlig förklaring, fick tweeten mycket stort genomslag. Allt Bildt skrev den 12 dec, kl. 12:05 AM via Twitter for iPad, var: "Most worrying attempt at terrorist attack in crowded part of central Stockholm. Failed - but could have been truly catastrophic.." De är alla exempel på klassiska agendasättare som kommunicerar via nya kanaler.

Idag finns det dock stora möjligheter för gräsrotsmobilisering tack vare internet och de sociala medierna, oberoende av grindvakterna i det tidigare informationsmonopolet, senast i Tunisien och upproret som nu fått namnet Jasminrevolutionen. Protesterna i Tunisien startade i Sidi Bouzid där Mohamed Bouazizi tände eld på sig själv i protest mot sin egen arbetslöshet den 17 december 2010. Det blev upptakten till omfattande samhällsprotester över hela Tunisien och krav på regeringen Zine el-Abidine Ben Alis avgång.

Den 13 januari aviserade president Ben Ali sin egen avgång under 2014 och kort efter hans tal stängdes Tunisiens omfattande Internet-censur av. Dagen därpå infördes undantagstillstånd. Kraven på Ben Alis avgång fortsatte tills han flydde till Saudi-Arabien och premiärminister Mohammed Ghannouchi istället tog över i enlighet med kapitel 56 i den tunisiska grundlagen. Den 15 januari utsåg den tunisiska författningsdomstolen parlamentets talman Fouad Mebazaa till interimspresident med en sextiodagarsfrist på sig att utlysa val. (Rekommenderar http://Globalvoicesonline.org för mer information.)

Ethan Zuckerman är forskare vid Berkman Center for Internet and Society. Han har följt händelseutvecklingen i Tunisien sedan protesterna startade i december. I en utmärkt artikel publicerad på Foreign Policys hemsida skriver Zuckerman om det som skulle kunna vara den första twitter-revolutionen. Han hänvisar till att Internet kan ta åt sig en liten del av äran för händelseförloppet men långt ifrån hela äran. Han jämför bland annat med händelserna i Iran 2009 där upproret på nätet eldades på av engagerade exil-perser. Iran som realpolitiskt är en mycket tyngre spelare än Tunisien underlättade för informationsbuzzen om den gröna revolutionen.

Den som kan sin twitter-lingo har sedan i slutet av december kunnat följa taggen #sidibouzid på mikrobloggen Twitter. En hashtagg på twitter kan ses som en kategorisering i en bibliotekskatalog och anges alltid av en #. Det innebär att alla inlägg som publiceras på Twitter med märkningen # hamnar under samma virtuella bokmärke i en separat digital hyllmeter. Det var i Sidi Bouzid i Tunisien som den tunisiska folkstormen började i slutet av december. Tack vare en polyglott twittrare vid namn @ibnkafka, som jag har förmånen att följa på Twitter, hittade jag snabbt vägen till den digitala filialen för den tunisiska händelsens absoluta epicentrum. Under taggen #sidibouzid har tweets, initialt främst på arabiska och franska, blandats upp med fler och fler språk i takt med att konflikten eskalerat.

Zuckerman tillskriver dock nätet en mycket större roll i fallet #sidibouzid än under händelserna i Iran 2009 och tror att de politiska förändringarna i Tunisien kommer att bli bestående. Här ser vi alltså ett konkret exempel på gräsrotsdemokrati som får ett genomslag som inte vore möjligt utan Internet och dess kommunikationskanaler. Trots att nätcensuren var benhård i Tunisien fram till den 13 januari så förblev dock Facebook ocensurerat och blev därmed en given kanal för mobiliseringen av nya protester på nya orter. Zuckermans analys av de sociala mediernas roll i Tunisien är att regimens censuraktiviter på ett effektivt sätt har visat precis hur slagkraftigt nätet kan anses vara.

Irans gröna revolution blev inte den händelse som för första gången visade på äkta politisk förändringskraft via de sociala medierna - men den tunisiska folkstormen kan mycket väl utvecklas till att bli det första konkreta och mätbara exemplet på sprängkraften i nätdynamiken. Det finns dynamit i ett uppbrutet informationsmonopol när krafter i samhället väljer att mobilisera och ta över problemformuleringsprivilegiet som exemplet #sidibouzid så väl illustrerar.

Till Folk och Försvars rikskonferens i Sälen om ett år, 2012, hoppas jag att FoF:s arv efter dryga 'sjuttio år av fri debatt' innebär att man gör plats på dagordningen för en mycket vitalare debatt kring cyberattacker och cyberhot än företrädesvis databas- och serverskydd.

Det som sker i Tunisien idag är effekten av dynamiska krafter på gräsrotsnivå som aldrig kan förstås genom att analoga förhållningssätt tillämpas i digitala kanaler. Om #FoF vill främja ytterligare sjuttio år av fri debatt bör man föra in gräsrotsperspektivet, som det i #sidibouzid och det uppror som nu fått namnet jasminrevolutionen.

Annika Beijbom (4 artiklar)
http://www.beijbom.blogspot.com

Anmäl

Trackback URL: http://www.newsmill.se/trackback/32149

5 kommentarer Logga in för att kommentera
I kommentarsfältet har kommentatorn juridiskt ansvar för sina inlägg.

Ännu fler tokiga sociala medier religiösa. Tunisiens militär fick Tunisiens president att lämna landet. Att tro att twitter påverkade mer än vad de gamla mass-sms gjorde förr är bara dumt.

Permalänk | Anmäl #2 Ahmed Ahmed, 2011-01-17, 16:43

#1 vad är det du fruktar. Islamisterna har brett stöd i Tunisien. Om folket fick välja (det får dem nu en del) skulle islamistiska partiet vid sidan av arabnationalistiska partier styra sedan länge. Så är läget i majoriteten av arabländerna. Att det stör dig tror jag inte spelar roll. Tåget tutar o kör ändå, med eller utan din välsignelse.

Permalänk | Anmäl #3 Ahmed Ahmed, 2011-01-17, 16:46

#3 Ahmed Ahmed,

Du verkar dessutom ha Newsmillredaktionen på din sida eftersom de tog bort mitt harmlösa inlägg.

Permalänk | Anmäl #4 Charlie Darwin, 2011-01-17, 18:19

Det tycks som om många glömt den egentliga orsaken till demonstrationerna nämligen den skyhöga arbetslösheten och frågan är om en högre grad av demokrati kan råda bot på detta eller om problemet kanske har samma orsak som den höga arbetslöshet som finns i ex. Spanien nämligen det ekonomiska systemet.

Permalänk | Anmäl #5 L.Tedde, 2011-01-18, 13:56

Intressant läsning. Jag tror däremot att twitter får alldeles för mycket ära. Bland Tunisiens runt 3,5 miljoner internetanvändare (runt 1/3 av befolkningen) har jag svårt att tänka mig att de alla twittrar, av de 3,5 miljoner kan man nog kolla upp hur många som har ett twitterkonto och jag tror att svaret på det skulle göra dig besviken.

Herr Zuckerman skriver också: "Tunisians got an alternative picture from Facebook, which remained uncensored through the protests, and they communicated events to the rest of the world by posting videos to YouTube". Jag sökte efter olika filmklipp därifrån på YouTube, sorterade efter antal visningar och blev mycket besviken på utbudet. Jag undrar ifall Zuckerman verkligen själv tror på det han skriver.

I jämförelsen med Iran skriver Zuckerman; "Tunisia, by contrast, hasn't seen nearly the attention or support from the online community." Därav svarar han ju på sin egen fråga; "The First Twitter Revolution?". Verkligen inte!

Godnatt!
Hälsningar,
Daniel

Permalänk | Anmäl #6 Daniel Balcojkic, 2011-01-29, 01:44