Förskolepersonalen bör vara skyldig att anmäla brister

Förutom de upprop som tidigare förekommit i olika föräldratidningar och från organisationer som Föräldraupproret och Barnverket, med krav på mindre barngrupper och mer personal i förskolan – så kan vi nu senast läsa att problemen nått en sådan omfattning, att en privat förskola i Stockholm är så misskött att föräldrarna håller barnen hemma. Inspektörerna har gjort flera nedslag på verksamheten men den får ändå fortsätta – trots att barnen far illa.

Det här är högst anmärkningsvärt. Redan 2006 skrev jag en debattartikel i Svenska Dagbladet och påpekade att förskolebarn och fritidsbarn saknar skydd i en arbetsmiljölag och en Lex Sarah lag (där personalen är skyldig att anmäla brister). Då hade den socialdemokratiska regeringen, med dåvarande förskoleminister Lena Hallengren i spetsen, precis avvisat att förskolebarn skulle ha ett skydd i en arbetsmiljölag. Sedan dess har inga förbättringar skett och barngrupperna har bara blivit större och personalen färre.

Nu börjar det bli ganska uppenbart att den svenska förskolan är i kris. Stora barngrupper och få personal, gör att många barn inte får den verksamhet som utlovas. Men det är svårt för föräldrar att bilda sig en uppfattning om hur stort problemet är eller att få en rättvis bild av vad många förskolor egentligen erbjuder, då det inte finns någon samlad statistik hos Skolverket över olyckor, borttappade barn eller barn som utsätts för övergrepp. Inte heller har någon utvärdering gjorts i Sverige under de senaste decennierna, av hur barn påverkas av vistelsen i förskolan – varken när det gäller bra förskolor eller förskolor som inte håller måttet.

Frågan är därför vem som äger den här frågan och vem som tänker ta tag i den och börja göra något åt problemen? Det är så tyst från politikerhåll – så vem står på barnens sida och skyddar dem?

Barnen kan inte själva göra sin röst hörd och vi kan bara ana hur de påverkas. Den ständigt ökande psykiska ohälsan hos barn kan vara en indikation på hur krisen inom förskolan faktiskt drabbar barnen. Den som vill lära sig mer bör läsa ”Tid för barn” och ”Förskolan för de allra minsta. På gott och ont” – för att skaffa sig en bättre överblick över själva situationen.

Extra anmärkningsvärt är det också att i samma veva som förskolan hamnat i kris, så har många kommuner arbetat aktivt för att minska valfriheten genom att fasa ut sina dagmammor och strunta i att införa vårdnadsbidraget. Det gör att det inte finns några alternativ för de föräldrar vars barn far illa i förskolan – utan de tvingas alltså istället hålla sina barn hemma eller om det inte går, lämna barnen till en undermålig verksamhet.

Nu är frågan när åtgärder kommer från regeringshåll. Finns det någon som intresserar sig för barnens situation och tänker göra något åt det här, så att vi i Sverige i framtiden stolt kan presentera att vi erbjuder valfrihet och en mängd olika barnomsorgsalternativ (förskola, dagmamma, vårdnadsbidrag, två- eller trefamiljssystem, deltidsförskola/lekis och barnomsorgspeng) i ALLA kommuner. Där barnen också självklart är skyddade enligt en arbetsmiljölag och en Lex Sarah lag.

Madeleine Lidman

Hemmaföräldrars nätverk

Läs också:

Förskolebarn saknar skydd

Maxtaxan straffar föräldrar som väljer deltid

Madeleine Lidman (5 artiklar)

Anmäl

Trackback URL: http://www.newsmill.se/trackback/32173

4 kommentarer Logga in för att kommentera
I kommentarsfältet har kommentatorn juridiskt ansvar för sina inlägg.

Det är ytterligt förnedrande för svenska föräldrar, att de har berövats sina möjligheter att själva vårda sina barn, att ta ansvar för dem, att tala för dem, att skydda dem och bevaka deras rättigheter .....

Att vara helt beroende av mellanmän, av politiker och deras tjänstemän, och detta på ett område som är det mest intima, det allra minst offentliga och minst politiska man kan tänka sig, familjen, barnen, deras vård och fostran.

Utvecklingen sedan 1970 i vårt land är i sanning förfärande. Att detta faktum sällan tas upp i klartext kan bara förklaras av en hejdlös indoktrinering under flera decennier. Av täckmantlar i form av påstått Högre Värden, som JÄMSTÄLLDHET och att undvika KVINNOFÄLLAN, vilket skall dölja de totalitära övergreppen på svenska föräldrar och deras barn. Övergrepp, som har sitt ursprung i Marx och Engels, men inte hör hemma i ett fritt land med respekt för de mänskliga rättigheternas artiklar om Föräldrarätten och skyddet för Familjen och dess funktioner.

Krister Pettersson Familjekampanjen

Permalänk | Anmäl #1 Krister Pettersson, 2011-01-17, 22:06

I de nya Moderaternas Sverige är inte barn viktiga. Det viktigaste är att Sverige är vidöppet för invandring enligt Fredrik Reinfeldt.

Permalänk | Anmäl #2 Bo T, 2011-01-18, 09:34

Problemen beror på de stora kommunala subventionerna. Att verksamheten blir sämre och att barnen far illa är vad som kan förväntas när det allmänna får mindre pengar. Enklast och bäst vore att helt skattebefria verksamheten och befria kommunerna från skyldigheten. Alla får betala för sina ungar. Det blir inga ekonomiska snedvridningar. Kommunala lokaler och annat kan då säljas eller uthyras till högstbjudande. Det kallas fri konkurrens.

Någon typ av tjallarverksamhet och juridisk lösning som föreslås för att upptäcka enstaka fel på vissa daghem kan knappast lösa några problem. Om något företag har hundra barn per personal och låser inom dem i burar som hundar och har ett kanonpris så får köparen på vanligt sätt bestämma.

Permalänk | Anmäl #3 Urban Persson, 2011-01-18, 14:57

I SvD (pappersbilagan, hittar inte artikeln på nätet) så går nu Nyamko Sabuni ut och säger att förskolebarn ska få ett skydd i en Lex Sarah lag. Enligt tidigare information ska utredningen kring ett eventuellt införande av Lex Sarah vara klar senast den 31 mars i år, så hur det egentligen ser ut vet jag inte.

2006 skrev jag första artikeln om den här bristen och sedan har jag kämpat och kämpat, genom att skriva artiklar, skriva till politiker, ringa politiker för att uppnå denna förändring. När man tänker på arbetsinsatsen och att det nästan gått fem år, så inser man hur lång tid det tar att förändra men också att även små gräsrötter KAN vara med och påverka och förändra.

Men.... det här är ett litet steg i rätt riktning för att så småningom få en bättre miljö för förskolebarn. Nästa steg måste bli ett utökat skydd i form av ett tak för barngruppernas storlek samt fler personal per barn. Jag hoppas att det inte kommer att dröja fem år till innan det sker med tanke på att situationen för många barn OCH för personalen i dagsläget är ganska akut.

Permalänk | Anmäl #4 Madeleine Lidman, 2011-01-19, 07:39